Barn och ungdomar lägger en bra grund i mångsidig fysik och motorisk färdighet genom att få hoppa mycket och på många olika sätt.

Grenens helhetsutförande
Ett höjdhopp kan delas in i fyra olika delmoment:

1. Ansatslöpning (rakt fram och i kurva)

2. Upphopp

3. Ribbpassage

4. Landning

Ansatslöpningen
Ansatslöpningen brukar totalt bestå av 6–8 steg vid rullande start eller 8–10 steg vid stående start, varav fyra steg är kurvlöpning. Den första delen av ansatslöpningen (rakt fram) har som huvudsaklig uppgift att ge hopparen en bra utgångsposition för ansatsens andra del, kurvan. Kurvan består av fyra löpsteg i en jämn båge. I kurvan bör hopparen luta sig inåt, bort från ribban. Hur stor kurva en hoppare ska ha är individuellt och beror på hur lång hopparen är och vilken fart hopparen har i sin ansats.

Upphoppet
Upphoppet är höjdhoppets viktigaste del. Det är upphoppet som avgör hoppets riktning, hopparens luftfärd och slutligen hur högt hoppet kommer att bli. Upphoppet sker på den fot som är längst ifrån ribban, medan hopparen lutar sig inåt och lätt bakåt. Hopparen bör försöka göra upphoppet på hela fotsulan. Upphoppet ska ske rakt över fotbladet i hopparens färdriktning.

Vid upphoppet är det viktigt att armar, axlar och pendelben jobbar uppåt och framåt, och inte riktas in mot hoppbädden eller ribban. Benet närmast ribban kallas pendelben och är det ben som pendlar upp parallellt med ribban. Pendelbenet och armarna som också fungerar som pendlar är de kroppsdelar som anger upphoppsriktning och i vilken riktning hopparen riktar sin kraft i upphoppet. Det är också pendlarna som skapar vridningen av kroppen i luftfärden så att hopparen kan göra bågen över ribban. Efter upphoppet följer en flygfas där hopparen stiger uppåt. Det är viktigt att hopparen gör färdigt upphoppet innan ribbpassagen påbörjas.

Ribbpassagen
Ribbpassagen sker med ryggen mot ribban där hopparen försöker spänna upp kroppen i en så hög båge som möjligt med höften i en hög position. När höften har passerat ribban rätar hopparen ut kroppen så att underbenen också lyfts över ribban. En avgörande faktor för att göra en bra ribbpassage är att hopparen i upphoppet har lutat sig tillräckligt mycket bort från ribban. Ju mer erfaren och modig hopparen är, desto större brukar bågen i ribbpassagen bli.

Landningen
Landningen sker på ryggen med armarna utefter sidan och lätt särade ben. En bra feedback på om luftfärden och ribbpassagen har utförts på ett korrekt sätt är om hopparen naturligt gör en bakåtkullerbytta vid landningen.

Tekniska betoningar
Som tränare bör du vara uppmärksam på några tekniska moment i varje fas av höjdhoppet:

• Ansatslöpningen rakt fram ska vara upprätt, avslappnad och rytmisk löpning med hög kroppstyngdpunkt.

• Ansatslöpningen i kurva ska vara med hög kroppshållning, aktiva fotisättningar och acceleration av farten. Kroppen lutas inåt, bort från ribban.

• Upphoppet sker på hela foten och pendlarna (pendelben + en eller två armar) jobbar i färdriktningen, det vill säga uppåt-framåt i riktning mot bortre stolpen.

Höjdträning i ungdomsåren
För nybörjare och före puberteten, cirka 10–12 års åldern, bör fokus ligga på att utveckla en mångsidig hoppförmåga, det vill säga att hoppa på många olika sätt för att därigenom utveckla en allmän koordination och kroppskänsla som ligger till grund för att senare i karriären kunna utveckla en specifik höjdhoppsteknik. Träningsformen bör vara lek- och lustbetonad med målsättningen att hoppa många hopp på olika sätt och göra många övningar där den aktive både bygger upp koordination, timing, rytm, styrka och hållfasthet. Övningar för kroppskontroll och rumsuppfattning så som kullerbyttor, piruetter, stående i brygga eller handstående kan kombineras med hoppövningar och du som tränare kan bygga upp ett oräkneligt antal hopp- och akrobatikbanor där olika moment ingår. Svårighetsgraden kan varieras utifrån de aktivas nivå. Endast fantasin sätter gränser för hur dessa banor kan se ut.

I puberteten bör fokus i träningen flyttas över till att skola in en grundläggande höjdhoppsteknik där hopparen jobbar med att få en förståelse för höjdhoppets olika delar, ansats, upphopp, ribbpassage och landning och dess specifika teknikdetaljer. I denna period ska hopparen lära sig de grundläggande ramarna för en god höjdhoppsteknik, främst genom att få hoppa mycket och på många olika sätt.

Grundkoordinativa löpövningar för höjdhoppare
Ett annat viktigt moment i höjdhoppstekniken är förmågan att springa i en kurva. Målet är att kunna springa snabbt genom kurvan med hög kroppstyngdpunkt för att sedan avsluta

med ett upphopp. Bra övningar för kurvlöpning är att använda vanliga löp- och hoppkoordinationsövningar, exempelvis höga knän, hälkick och hoppsa, men i en cirkel, en åtta eller en slalombana i stället för rakt fram.

Tränarens roll vid höjdträning är att skapa aktivitet och variation i träningen, inte att ge för tekniska instruktioner. Lagom nivå på instruktionerna kan vara "spring i en kurva", "hoppa upp på vänster fot" eller "försök landa på övre delen av ryggen". När du instruerar, koncentrera dig på en sak i taget. Försök inte lära ungdomarna allt du kan på en gång. Låt ungdomarna hoppa mycket, inte tänka mycket.

Ett utvecklande sätt att träna höjdhopp är imitationshoppning, där en av ungdomarna i gruppen hoppar först och de andra härmar den första hopparens stil. En rolig, kreativ och koordinativ övning som kan varieras hur länge som helst.

En annan övning som verkligen stimulerar ungdomarnas hoppvana är höjdhoppsmångkampen, där gäller det att ta sig över ribba eller gummiband på många olika sätt:

• Från vänster: flopp, sax, dyk och dubbelstuds.

• Rakt framifrån: häckklipp med vänster ben, häckklipp med höger ben, kullerbytta.

• Från höger: flopp, sax, dyk och dubbelstuds.

Övningen kan genomföras som strömhopp och koncentrationstiden inför varje hopp bör vara mycket kort. När alla har hoppat elva gånger, höj fem centimeter och fortsätt.

Som höjdtränare är det viktigt att du står på flera olika ställen för att få en helhetsbild av höjdtekniken under träningspasset och kan se ansatsen, upphoppet, ribbpassagen och landningen från flera olika vinklar.

Vid höjdhopp är det väsentligt att man har en anläggning där den aktive känner sig säker och inte gör sig illa. Man bör till att börja med hoppa på en matta som är så stor att det inte finns någon risk att hopparen landar utanför. Vidare kan mycket hoppträning göras med gummiribba/gummiband i stället för en riktig ribba. Det finns också olika varianter av ribbuppfångare som kan användas för att minimera risken för att hopparna får ribban under sig när de hoppar.

Man bör också se till att det inte är halt och att det inte finns vatten vid upphoppet eftersom halkrisken är stor. Riktiga höjdhoppsskor, med spikar även i hälen, minimerar risken för att halka och rekommenderas för aktiva som väljer att inrikta sig mer mot höjdhopp.

För höjdhoppare är det viktigt att vara stark i fötter och vrister, bland annat för att undvika fotledsstukningar. Denna speciella fot- och vriststyrka kan övas upp med löpövningar i kurva, men också genom att hopparna genomför delar av sin träning - nedjogg, löpning, koordinationsträning och lågintensiva hopp - barfota på mjukare underlag, till exempel gräs, sand eller gymnastikmattor.

Genom att börja med enkla och naturliga grundövningar behöver du inte känna att du måste ha tidigare erfarenhet. Till en början behövs varken stora stavbäddar eller flera olika stavar utan det räcker med idrottshallens höjdmattor och en äldre stav. För de yngre, som hoppar utan böj på staven, kan gamla höjd- eller stavribbor fungera utmärkt att hoppa med.

Grenens helhetsutförande
För nybörjare och yngre stavhoppare så kan det vara svårt att få till alla delar som beskrivs här. Denna beskrivning kan vara en målbild för något mer erfarna och äldre stavhoppare men är ändå bra att känna till när man tränar nybörjare i stavhopp.

Ett stavhopp kan delas in i fem faser:

1. Ansatslöpning

2. Isättning och uthopp

3. Rotation

4. Kroppsuträtning, vändning och frånskjut

5. Ribbpassage och landning

Ansatslöpningen
Ansatsen består vanligtvis av 10–14 steg och bör påbörjas från gångstående, för att hopparen ska kunna kontrollera fart och steglängd. Under ansatslöpningen håller hopparen staven med bakre handen vid höften och främre handen mitt framför bröstet. Detta gör att stavspetsen pekar framåt med en lätt vinkling in mot kroppen. Hopparen håller staven med händerna på ungefär axelbrett avstånd. Främre handens fingrar och bakre handens tumme pekar ut från kroppen. Håll staven med ungefär räta vinklar i båda armbågslederna och båda handlederna i stort sett raka.

Isättning och uthopp
Isättningsfasen inleds under de tre till fyra sista stegen i ansatsen. Staven förs framåt/uppåt med minsta möjliga rörelse i sidled samtidigt som stavspetsen tippas nedåt mot lådan. Vid den näst sista fotisättningen bör båda händerna vara i nivå med ögonen och båda armbågarna peka nedåt för att hopparen i sista steget ska kunna sträcka övre armen närmaste vägen upp med en explosiv rörelse. När stavspetsen träffar botten av lådan ska kroppen vara i rörelse uppåt och armarna ska vara raka och spända. En snabb och aktiv fotisättning är en förutsättning för ett aktivt uthopp. 

En ung hoppare hoppar med rak stav, men i takt med att hopparen blir snabbare, starkare och tyngre kommer sträckningen genom hela kroppen, kombinerat med farten i uthoppet och hur högt hopparen håller på staven, att göra så att staven böjs.

Rotation
Denna fas omfattar den bakåtrotation som hopparen utför för att komma upp med benen ovanför huvudet. Bakåtrotationen ska ske mycket explosivt och påbörjas genom ett aktivt uthopp. Rotationen bakåt inleds med att uthoppsbenet pendlas fram, varefter kroppen roterar snabbt främst kring skulderleden. Därefter sker en gruppering och höften förs uppåt mot handfattningen. Den övre armen fortsätter att vara sträckt rakt uppåt genom hela rotationsfasen.

Kroppsuträtning och vändning
Kroppsuträtningen sker genom att hopparen snabbt sträcker benen, höften och övriga kroppen uppåt när staven börjar rätas ut. Hopparen använder här armarna för att dra sig uppåt och vrider samtidigt kroppen ett halvt varv så att magen vänds mot ribban. För nybörjare kan det vara svårt att hinna med denna del men det blir något enklare att utföra med mer fart i ansatsen och kraft i upphoppet.

Ribbpassage och landning
Vändningen bör i stort sett vara klar vid ribbpassagen. En pikering över ribban gör att hopparen minskar risken att riva med bröst eller armar. Sträva efter att landa säkert på ryggen med största möjliga kroppsyta. Att landa stående i bädden frestar på fötter och knän och innebär en skaderisk.

Tekniska betoningar
Som tränare bör du vara uppmärksam på några tekniska moment i varje fas av stavhoppet:

• Ansatslöpningen bör ske med avspänd kroppshållning och jämn acceleration från start till isättning. Sträckt höft, höga knälyft och kraftfulla frånskjut i varje steg.

• Vid isättning och upphopp förs den övre armens hand och armbåge uppåt så nära kroppen som möjligt. Vid isättningen ska båda armarna vara fullt sträckta och båda handlederna under staven. Uthoppet sker med en snabb och aktiv fotisättning.

• Hopparen ska sträva efter att ligga kvar bakom staven under hela rotationsfasen. Den övre armen är fortfarande sträckt.

Stavträning i ungdomsåren
Stavträning för ungdomar består av ett antal olika moment. Kroppskontroll och rumsuppfattning är viktigt och därför bör grundläggande gymnastik- och akrobatikträning finnas med som ett regelbundet återkommande moment för de ungdomar som gillar att hoppa stav. Ingen annan friidrottsgren är så närbesläktad med gymnastik som stavhopp.

Teknisk progression
För nybörjare och barn innan puberteten, 10–12 år, kan en teknisk målbild vara att behärska hoppning över ribba med rak stav. För att klara av detta behöver hopparen behärska dessa tekniska moment:

• En ansats på 8–12 steg med avspänd kroppshållning och med en jämn acceleration.

• En tidig, hög stavisättning med rak övre arm.

• Höften ska komma upp till den övre handfattningen utan armdrag.

• Vändningen sker först när staven är upprest (lodrät mot banan).

Nedan följer ett antal punkter som kan vara bra att vara uppmärksam på när det kommer till stavträning:

• Använd stavar som är anpassade till hopparens nivå. Både för mjuka och för hårda stavar kan leda till olycksfall.

• Se till att hopparen fattar staven lagom högt i förhållande till ansatshastighet och hoppförmåga. En alltför hög fattning innebär en risk att hopparen faller tillbaka på banan och skadar sig, alternativt tappar greppet. Börja med en låg fattning för att successivt höja fattningen i den takt hopparen utvecklas.

• För att bättra på greppet kan man tejpa staven och även använda klister och/eller magnesium i handflatorna.

• Som tränare bör du finnas på plats när nybörjare hoppar och greppa om staven för att styra den åt rätt håll. Det ger även trygghet åt hopparen. Tänk på att ha en bra kroppshållning för att inte belasta dig själv för hårt när du hjälper barnen och ungdomarna.

• Landningen i stavbädden kan vara ett riskmoment. Innan ungdomarna börjar hoppa är det viktigt att kontrollera att delarna inte har glidit isär eftersom detta kan leda till att man landar alltför hårt. Dessutom bör hopparen försöka landa på ryggen och inte på fötterna, eftersom det kan innebära risk för stukningar.

• Undvik att träna med full ansats vid kraftig blåst eller regn.

Fysiska egenskaper som utvecklas är till exempel snabbhet, hoppstyrka, rytmik, koordination och explosiv styrka. Till en början är det löpningen, alltså den fart den aktive kan ha i ansatsen, som påverkar resultatet mest. Därför är löpträning i olika former bra att använda för att ge ungdomarna en förberedande styrka, hållning och känsla i ansatsen. Tekniken i längdhoppet, alltså det som sker från planka eller hoppzon till landning, är något som utvecklas hela tiden och den utvecklingen kan vara väldigt individuell.

Grenens helhetsutförande
Ett längdhopp kan delas in i fyra olika faser:

1. Ansats

2. Uthopp

3. Luftfärd

4. Landning

Ansatsen
Ansatsen är den fas som förbereder kroppen för ett hopp. Ansatsen löps med upprätt kroppshållning och hög haka. Precis som i sprint så ska löpningen ske med ett avspänt rörelseschema. Ansatsen ska vara så lång att hopparen kan ha den högsta hastigheten vid plankan, varken kortare eller längre, ett bra mått att utgå ifrån är 8–12 steg i de yngre åldrarna. Om det går alltför fort är det svårt att omsätta farten till ett bra uthopp.

Uthoppet
Till och med det år man fyller 13 år används hoppzon när man tävlar i längd och tresteg, därefter är det planka som gäller. Med en hoppzon som är en meter bred får de unga hopparna en möjlighet att vänja sig vid att hoppa ut i hög fart, med upprätt överkropp och med blicken riktad framåt. De kan fokusera på att hitta tekniken och löprytmen i ansatsen i stället för att försöka träffa plankan. Det gör att du som tränare kan skynda långsamt med att lära dina hoppare en perfekt ansats. Uthoppet sker sedan genom att snabbt jobba uppåt och framåt med pendelbenet och motsatt arm i en stor rörelse. All kraft ska gå framåt-uppåt.

Luftfärden
I luftfärden gäller det att göra sig så stor som möjligt för att undvika framåtrotation i hoppet, innan landningsfasen inleds. Det innebär att behålla de stora rörelser som inleddes i uthoppet och inte krypa ihop i luften. Tekniken kan se olika ut under luftfärden och är någon som förfinas först senare i de aktivas utveckling.

Landningen
För att landa så långt fram i gropen som möjligt ska den aktive sträcka benen framåt och
försöka komma så långt fram som möjligt med fötterna. I landningen är det viktigt att inte sätta händerna bakom kroppen i gropen utan hela kroppen fortsätter framåt. Det är nämligen för att man mäter från det märke som är närmast plankan/hoppzonen. Sätter man ner händerna bakom kroppen blir därför hoppet kortare.

Tekniska betoningar
Här beskrivs ett så kallat steghopp, som innehåller den enklaste formen av luftfärd. Denna teknik duger alldeles utmärkt för hoppare upp till 14 års ålder.

1. Ansatslöpningen sker med höga knän och förspänning i foten så att hopparen träffar banan på fotbladet.

2. I uthoppet eftersträvas en upprätt kroppshållning och ett högt pendelben med cirka 90 graders vinkel i knät.

3. I luftfärden försöker den aktive hänga kvar i ett så kallat utfallssteg där man försöker göra sig så stor som möjligt, fortfarande med överkroppen i uppsträckt läge. För att förbereda landningen lyfter hopparen uthoppsbenet mot det höga knäet för att komma upp i ett sittande läge.

4. Från det sittande läget sträcker hopparen ut underbenen och sätter fötterna så långt framför sig som möjligt i gropen. Även armarna ska vara framför kroppen i landningen.

Längdträning i ungdomsåren
Utvecklingstakten är olika snabb för olika hoppare och därför gäller det för dig som tränare att individanpassa träningen så att alla får koordinativa och tekniska utmaningar på en lagom nivå. Lägg till nya övningar i träningen i den takt den aktive utvecklar sin förmåga att koppla övningen till sin gren. 

Att koppla en viss övning till grenen handlar om två saker: dels att de särskilda rörelsemönstren i ett längdhopp ska kännas naturliga för hopparen, dels att hopparen förstår syftet med övningen. Därför kan det vara bra att i träningen varva detaljer med helhet, alltså att först genomföra en delövning för att sedan sätta in den i sitt sammanhang, likt principerna för sprint med löpskolning och häck med häckövningar. 

Före puberteten handlar träningen framför allt om att ge hopparen en bas av grundläggande rörelsemönster som man senare kan jobba vidare med. Övningarna behöver inte ha en direkt koppling till längdhopp, utan går snarare ut på att stabilisera rörelser och lära armar, ben och överkropp att samarbeta naturligt i olika riktningar som uppåt, nedåt, framåt, bakåt och i sidled.

Tränarens roll
Några tips till dig som tränare att titta på är följande:

• Hur lång ansats har dina aktiva? När de måttar ut från hoppzon/planka kan ett riktmärke vara kring 80–100 fötter.

• Lyssna på rytmen i ansatslöpningen. Stegfrekvensen ska öka ju närmre avstampet man kommer. Blir rytmen långsammare tar den aktive för långa steg in mot plankan och det är svårt att få kraften som marken annars ger.

• Trillar den aktive fram på magen efter landning har den haft för stor framåtrotation, vilket rättas till vid utsprånget. Försök att ha en stolt och lätt tillbakalutad kroppsposition vid uthoppet. Det är mycket lättare att kunna pendla upp ett högt knä om överkroppen är stolt.

• Landar den aktive med raka ben finns det mycket hopp kvar. Träna på att få fram fötterna framför kroppen vid landningen.

• Placera dig på olika platser när du kollar på dina aktiva som hoppar längdhopp, fundera över vad du ser från de olika vinklarna.

Se alltid till att hoppgropen är välpreparerad, vilket innebär att gropen ska grävas före passet och krattas mellan varje hopp. På så sätt blir landningen mycket mjukare och skador kan undvikas. I en inomhushall är det även viktigt att vattna gropen innan träning. Detta för att sandpartiklar annars sprids i luften och försämrar luftkvalitén i hallen vilket framför allt kan påverka de som kör löpträning i hallen. 

När ni hoppar längd i gymnastiksal och landar på gymnastikmatta bör hopparen alltid landa på rumpan, eftersom det annars är lätt att fastna och stuka fötterna.

Bara med hjälp av trestegets olika beståndsdelar går det att utforma ett långt träningspass med massor av roligt innehåll: löprytmik, stabilitetsträning, hoppkoordination och styrka. 

Något som är mycket viktigt att tänka på när det gäller trestegsträning för barn och ungdomar är att hålla träningen på en lågintensiv nivå. Låt de aktiva hoppa med kort ansats och låg fart så att de lär känna trestegets rörelsemönster och rytm. Använd många delövningar med liten belastning, så bidrar trestegsträningen till att utveckla de aktivas allmänna hoppkoordination.

Grenens helhetsutförande
I tresteg är det en speciell rytm som ska följas. Antingen sker hoppningen enligt rytmen höger-höger-vänster-landning eller vänster-vänster-höger-landning.

Ett trestegshopp består av fem faser:

1. Ansatsen

2. Första steget

3. Andra steget

4. Tredje steget

5. Landningen

Ansatsen
Det viktiga med ansatslöpningen i tresteg är att komma fram till plankan/hoppzonen med upprätt kroppsposition och i god balans, så att hopparen klarar av att hålla rytm och stabilitet genom hela hoppet. Att komma fram till uthoppet med hög fart är inte särskilt viktigt i ungdomsåren.

Första steget
Första steget är ett enbenshopp, från planka (från 14 år och uppåt) eller hoppzon (från 13 år och nedåt) till den andra fotisättningen, som sker på samma fot. Första steget ska hållas flackt och med kraft framåt. Känslan ska vara att hopparen springer ut steget från plankan. Försök att inte överdriva längden på första steget då det blir svårt att stå emot kraften i landningen. Enbenshoppet har som målsättning med tidens gång att bli ett stort hjul under kroppen, där foten dras upp i rumpan innan man landar på samma fot igen. Var sparsam med enbenshopp tills att de aktiva fått styrkan att genomföra övningen korrekt.

Andra steget
Steget mellan andra och tredje fotisättningen är ett växelhopp (mångsteg) som hopparen ska försöka hålla flackt, i samma linje som första steget. I andra steget bör hopparen komma upp högt med pendelbenets knä för att sedan avsluta med en stabil och explosiv fotisättning rakt under höften. Jobba in den främre foten under kroppen så den inte sätts för långt framför kroppen, då det kommer ge en bromsande effekt i stället för att ge fart framåt.

Tredje steget
Tredje steget har stora likheter med ett längdhopp, ett uthopp som avslutas med landning i gropen. Luftfärden är något högre än i första och andra steget för att ge hopparen tid att förbereda landningen.

Landningen
För att landa så långt fram i gropen som möjligt ska den aktive sträcka benen framåt och
försöka komma så långt fram som möjligt med fötterna. Även armarna ska vara framför kroppen i landningen.

Tekniska betoningar
Tresteg har tre faktorer som genomsyrar hela hoppet och som är viktiga för att hoppet ska gå att utföra med lätthet och utan fartförlust:

• Den första är att ha en upprätt kroppshållning genom hela hoppet, vilket gör att höften blir lätt att få med sig.

• Den andra är att hela tiden sträva framåt i stegen, vilket betyder att hopparen alltid bör träffa marken med en aktiv fotisättning rakt under höften. Detta gör att risken för att sjunka igenom minskar, samtidigt som det minskar belastningen på fötter och knän i varje moment av hoppet.

• Den tredje och sista faktorn är den rytmik som tränas in. I ett väl utfört trestegshopp tar de tre stegen ungefär lika lång tid, och både tränare och aktiv kan därför snabbt lära sig att höra om ett hopp är bra eller inte. Lyssna på rytmen i isättningarna och sträva efter en jämn rymt i hoppen.

Trestegsträning i ungdomsåren
För tresteg, precis som för höjd och längd, bör du som tränare betona den allmänna hoppkoordinationen för nybörjare och innan puberteten. Det för att förbereda de aktiva för att kunna utveckla en bra teknik när de blir äldre. Den allmänna hoppkoordinationen är dessutom stärkande och skadeförebyggande om det sker med rätt intensitet och mängd. Eftersom tresteg är en gren som kräver bra balans kan det vara lämpligt att lägga in balansövningar i till exempel uppvärmningen.

Det finns en viktig skillnad mellan tresteg och längd, nämligen hastigheten i ansatsen. I tresteg måste hastigheten anpassas utifrån hur stark och rytmisk varje hoppare är. Det är viktigare att ansatsen är kontrollerad än att den är snabb och i ungdomsåren blir därför en trestegsansats ofta kortare än en längdansats.

Det är också viktigt att ta hänsyn till att många ungdomar genomgår en snabb längdtillväxt, vilket ofta resulterar i växtvärk som kan göra all hoppträning smärtsam under en period. Som tur är går detta över, men för vissa aktiva kan hoppningen behöva tas bort från träningen helt och hållet tills det inte gör ont längre.

Vanliga fel vid tresteg
Nedan följer några vanliga fel många nybörjare och ungdomar gör när de hoppar tresteg och hur du som tränare kan hjälpa ungdomarna att hitta rätt:

• Hopparen gör ett för högt första steg och orkar inte stå emot i landningen, andra steget blir då för kort. Korrigera detta genom att uppmana hopparen att ta ett kortare första steg och försöka att hoppa lika långt i andra steget.

• Hopparen landar med tårna först i marken. Uppmana hopparen att hoppa på hela foten, sänk farten i hoppen tills detta uppnås och öka sedan farten efter hand.

• Hopparen kommer med för hög fart in och klarar inte av att hålla en jämn rytm genom hoppet. Uppmana hopparen att sänka farten i ansatsen och fokusera på en jämn rytm igenom hela hoppet, öka farten efter hand.