Hästtyper och raser
Hästar finns över hela världen och i alla tänkbara storlekar, färger och former. De delas in i tre huvudgrupper: kallblod, varmblod och ponnyer vilka i sin tur delas in i olika raser. Det finns omkring 300 kända hästraser i världen. Raserna kan skilja sig rätt mycket från varandra, både i hur de ser ut och hur de är till sättet.
Kallblod
Kallblod har något grövre kroppsbyggnad, grovt tagel i man och svans och kraftigt skyddshår runt hovarna. Bland de mer kända raserna är norsk fjordhäst, nordsvensk brukshäst och ardenner. Mankhöjden på kallblod varierar. Det finns kallblod som har ponnymått och de som har en mankhöjd på över 170 centimeter. Det brukar sägas att kallblod är lugna och stabila hästar med ett behagligt temperament, men det finns naturligtvis de som har mer nerv.
Den Nordsvenska brukshästen är en svensk kallblodsras som används till både ridning och körning. Foto: Malin Aronsson.
Fjordhästen användes från början mest till jord- och skogsbruk, men är idag en mångsidig häst som ses såväl på tävlingsbanorna, som familjehäst och på många ridskolor.
Varmblod
I samlingsnamnet varmblod ryms olika typer av sporthästar som bland annat används inom rid-, trav- och galoppsporten. I Sverige talar man om svenskt varmblod (SWB). Namnet till trots är blodslinjerna väldigt internationella, och det går egentligen inte att tala om en enhetlig ras. Fullblod är däremot en egen ras liksom varmblodiga travhästar. Mankhöjden för svenska varmblod ligger vanligtvis mellan 165–175 centimeter men kan vara både lägre och högre.
De svenska varmbloden (SWB) är populära inom alla ridsportgrenar, från lätta klasser upp till internationell elitnivå, och är en av de vanligaste hästraserna i Sverige.
Den varmblodiga travhästen används främst till tävling i trav och monté.
Ponny
I tävlingssammanhang kallas alla hästar som är under 148 centimeter i mankhöjd för ponny oavsett ras. Det finns också speciella ponnyraser, en är det svenska gotlandsrusset. Andra ponnyraser som ursprungligen kommer från de brittiska öarna är shetlandsponny, connemara och new forest. Ponnyer varierar inte bara i storlek utan även i typ, temperament och användningsområde. Det finns allt från grova och starka ponnyer till de som är smäckra som varmblod och avlade för sportridning. Islandshästar kallas häst men mäter normalt under ponnyhöjd. De är populära både som fritids- och sporthästar.
I tävlingssammanhang delas ponnyer även in storleksmässigt i olika kategorier. Till exempel skiljer sig höjden på hindren i hoppning beroende på vilken kategori ponnyn tillhör.
Gotlandsrusset är en svensk ponnyras som används till ridning, körning och ponnytrav. På Lojsta Hed på Gotland finns en stor flock med vildlevande Gotlandsruss.
Shetlandsponnyn är en av de minsta ponnyraserna, helst ska den inte vara högre än 107 cm i mankhöjd. Den används till det mesta - ponnytrav och monté, galopp, sportkörning och ridning.
De olika kategorierna är:
A: ≤107 cm
B: >107 cm ≤130 cm
C: >130 cm ≤140 cm
D: >140 cm ≤148 cm
Du kan läsa om de olika raserna på avelsförbundens sidor:
Hästens hårrem skyddar mot både fukt, kyla och värme, och känselhåren runt mule och ögon hjälper hästen att ”känna” där den inte kan se.
Hästens hårrem delas upp i täckhår (päls eller hårrem) och skyddshår (pannlugg, man, svans och hovskägg). Dessutom har hästen känselhår. Hästar kan ha alla möjliga färger och tecken. Färgerna delas in i hela, blandade och brokiga, men sorteras först och främst utifrån tamfärg, viltfärg, och albinofaktor.
Färger och tecken
Tamfärg
Hela färger: Enkelt uttryckt kan man säga att en häst är svart, brun eller rödbrun (fux). Bruna hästar har bruna täckhår, men skyddshåren är svarta och även benen är ofta svarta.
En fux har rödbruna täckhår, och skyddshår i samma färg eller något ljusare.
En brun häst har bruna täckhår och svarta skyddshår.
Blandade färger: Skimmel och stickelhårig är exempel på när färgade och vita hår blandas. Skimlar kan vara konstanta i sin färg eller avblekbara. Vid varje hårfällning blir den avblekbara skimmeln ljusare och ljusare för att till sist bli helt vit. Hos den konstanta skimmeln förblir den grå färgen så gott som oförändrad genom åren.
En flugskimmel har övervägande vita täckhår, men vissa hår är mörkare.
Brokiga färger: Hästar med brokiga färger har flera stora tydligt avgränsade fält i vitt och någon grundfärg. Exempel är skäck och tigrerad, där den sistnämnda är prickig.
Skäck är ett exempel på en brokig färg.
Viltfärg
Viltfärgerna härstammar från forntidshästen och förekommer oftast i de lite äldre hästraser som från början var helt eller delvis vilda. Färgen black är en typisk viltfärg. Blacka hästar har en karakteristisk mörk rand, en så kallad ål, längs mankammen och ryggen. De kan också ha ”zebraränder” på framknän och hasor.
Albinofaktor
Albino kallas en människa eller ett djur som saknar pigment och därför har vit hud eller vit päls. Albinon har ofta blå ögon. Man säger inte att ljusa hästar har vit färg – de saknar nämligen inte pigment utan har enbart anlag som bleker pälsen, så kallad albinofaktor. När en del kallar en ljus häst för vit häst är det oftast en avblekt skimmel det handlar om.
Tecken
Hästar kan ha vita tecken och de sitter oftast på huvudet och på benen. Det finns ett antal olika varianter och benämningar.
Tecken på huvudet
Vita hår i pannan (vhip)
Stjärn (stj)
Skjuten stjärn (skj stj)
Ringstjärn
Strimbläs (strbls)
Oregelbunden stjärn
Snopp (snp)
Bruten bläs (brut bls)
Genomgående bläs (gmbls)
Lykta (lkt)
Nosbläs (nsbls)
Tecken på benen
Vit kronrand (vt krnd)
Vit krona (vt kr)
Vit kota (vt kota)
Vit halvstrumpa (vt halvsmpa)
Vit helstrumpa (vt helsmpa)
Vit båda ballar (vt bball)
Här finns hästens tecken som pdf.
Signalementsbeskrivning
Hästens signalement är en beskrivning av hästen. Det talar om hästens ras och härstamning, registreringsnummer och chipnummer. I signalement ska också hästens namn, kön, födelsedatum, färg och tecken på ben och huvud, samt eventuella virvlar eller andra tecken, finnas med. Signalement finns till exempel med i hästens pass.
Hästpass
Alla svenska hästar ska ha ett pass, och dessutom chipmärks hästar i samband med att de registreras. I Sverige utfärdas hästpass (för respektive ras) av de avelsorganisationer som är godkända av Jordbruksverket. Hästpasset innehåller bland annat uppgifter om namn, födelseår, härstamning och signalement (konturdiagram). I hästpasset ska vaccinationer, laboratorieundersökningar, behandlingar gjorda av veterinär och använda läkemedel föras in. Hästpasset ska alltid följa med hästen vid veterinärundersökning, tävling, betäckning, försäljning, med mera. En ponny ska även ha ett mätintyg för att säkerställa vilken kategori den ingår i vid tävling.
Gångarter
I den här filmen kan du se skillnaden mellan de tre gångarterna skritt, trav och galopp.
Instinkter
Hästen är ett flock- och flyktdjur och har ett beteende som den har utvecklat under miljontals år. Därför kommer hästens inre signaler – instinkter – alltid att vara starkare än de yttre signaler som vi lär den. Det är många gånger hästens instinkter som styr hur den beter sig, till exempel när den skyggar undan från något som den upplever vara en fara.
Flockdjur
Hästen vill leva tillsammans med andra hästar, och när de lever i frihet gör de det i flock. Hästen behöver samtidigt kunna stå själv i stallet då och då och ridas ut ensam, men det behöver den lära sig som en del av sin utbildning. I den vilda flocken kan hästarna hjälpas åt att hålla utkik efter faror och chansen att överleva ökar. Vi människor kan aldrig ersätta den sociala trygghet som hästarna ger varandra, men det är viktigt att du är en trygg ledare i ditt samspel med hästen.
När unga hästar träffar på okända hästar eller nya föremål visar de ofta underkastelse genom att sträcka fram huvudet och halsen och ge ifrån sig ett klapprande ljud med tänderna. Det signalerar till den andra hästen att ”jag ger mig, jag är liten och svag, var rädd om mig”. Föl kan göra det mot allt okänt och främmande, till exempel om du sträcker in en hand i boxen för att klappa den, innan den blivit van vid det.
Vuxna hästar visar främst underkastelse genom att gå undan. Detta är viktigt att komma ihåg när du ska släppa ihop nya hästar. För att minska risken för skador när en ny häst ska introduceras bör de först ha kontakt utanför hagen, till exempel genom att stå i grannboxar över natten. Om det gäller flera hästar som ska släppas samtidigt så är det viktigt att släppa dem i stora hagar så att de får ordentligt med utrymme. En häst angriper normalt sett inte en häst som visar underkastelse.
Hästen vill leva i flock tillsammans med andra hästar.
Flyktdjur
Hästar är flyktdjur (bytesdjur). I det vilda var de beroende av att hinna fly när någon fara hotade, eftersom de annars riskerade att bli byte för andra djur. Flyktinstinkten finns kvar hos hästen och gör att den alltid är uppmärksam på förändringar i sin omgivning. Uppfattar en häst i en flock ett hot och börjar fly så följer resten av flocken med.
Hästen bör under sin utbildning gradvis vänjas vid nya miljöer och företeelser, för att dämpa det medfödda flyktbeteendet. Vi människor behöver träna på att läsa av hästen och försöka förutse vad hästen kan bli rädd för.
Fortplantning, avel och uppfödning
Att föröka sig är en instinkt hos alla djur, även för hästen. Könsdrifter och hormoner påverkar hästens beteende. Ston har regelbundna brunstintervaller som för en del individer märks i ändrat beteende. De allra flesta hingstföl som föds kastreras i ung ålder för att bli lätthanterligare.
Avel med hästar har bedrivits under mycket lång tid, förmodligen så länge som människan har haft hästar. Tidigt upptäckte dåtidens hästägare att vissa hästar var starkare, snabbare och hade bättre temperament än andra och att avkomman liknade sina föräldrar. Det blev bakgrunden till planmässig hästavel. Dels vill man förbättra hästarnas prestationer och exteriör. Dels har det stor ekonomisk och arbetsmässig betydelse att hästen är frisk och skadefri, utvecklas tidigt, har bra temperament och är lättlärd. Det innebär att långtifrån alla hästar är lämpliga att sätta i avel. Uppfödning av hästar är ett långsiktigt arbete som kräver stort engagemang och stor kunskap. Det är något alldeles fantastiskt att få föda upp ett föl, men det innebär även ett stort ansvar och mycket arbete.
Foder = foderbeteende
Hästen är anpassad till att leva på öppna grässlätter och är till sin natur en utpräglad gräsätare. Det går tillbaka till förfäderna som var stäppdjur och sökte föda och betade gräs, lite i taget, nästan dygnet runt.
Hästens matsmältning är helt enkelt designad för att få ut mesta möjliga näring ur gräs (grovfoder). Högenergifoder och foderbyten ska du däremot vara försiktig med.
Hästen har en liten magsäck i förhållande till sin storlek, och det gör att den är anpassad till att äta lite i taget. För att efterlikna livet i frihet så bra som möjligt ska hästar i stall fodras minst fyra gånger per dag (morgon, lunch, eftermiddag och kväll) alternativt ha fri tillgång på grovfoder. Eftersom hästar saknar förmågan att känna av när magsäcken är full, och reglerar sin mättnad genom ättiden, är det viktigt att ge hästen så pass stor mängd grovfoder per fodringstillfälle att den kan äta i 1–2 timmar. Kan hästen av någon anledning inte få så mycket hö eller hösilage så går det att förlänga mattiden genom att ge den halm. Då har hästen något att pyssla med, och det mår den bra av såväl fysiskt som psykiskt.
Hästen är skapad för att äta stora delar av dygnet. Foderhäckar kan vara ett alternativ för att på ett hygieniskt sätt kunna förse en grupp med hästar med grovfoder utomhus.
Du kan läsa mer om hästens naturliga beteende på Hästkunskapssajten.
Kommunikation
I första hand kommunicerar hästar med varandra genom dofter, men även visuellt med hjälp av kroppsspråk, vilket även du kan lära dig att förstå. Alla hästar är olika. De har olika personligheter, temperament och fysiska förutsättningar. Genom att studera hästens mimik, kroppsspråk och rörelsemönster kan du lära dig att se vilket humör hästen är på. Hästens öron och kroppshållning avslöjar om den lyssnar, är arg eller avslappnad.
Lugn lönar sig
Du vet väl att din sinnesstämning smittar av sig på hästen när du kommer till stallet? Är du till exempel stressad kan det göra att även hästen blir orolig och nervös. Försök behålla lugnet och lämna stressen utanför stalldörren. Då får du och hästen bästa förutsättningar för en trevlig stund tillsammans.
Sinnen
Hästar är bytes- och flyktdjur som upplever omvärlden på ungefär samma sätt som sina vilda förfäder. Deras fem sinnen (syn, lukt, känsel, smak och hörsel) hjälper dem att upptäcka faror.
Syn
Hästar ser jättebra. Genom att deras ögon sitter på sidan av huvudet skiljer deras synfält sig från vårt. De kan se åt sidorna, snett bakåt och framåt. Det räcker med minsta rörelse i omgivningen för att hästen ska sluta beta, höja huvudet och se efter vad det kan vara. Däremot har hästar ett blint fält rakt bakom öronen och över ryggen. Det är bra att känna till och tänka på när hästen exempelvis ska ridas in. Eftersom de inte ser vad som händer på ryggen kan de bli väldigt rädda innan de har vant sig vid att ha en ryttare där. Hästen har även ett bra mörkerseende.
Lukt
Hästar har ett väl utvecklat luktsinne som hjälper dem att skilja det kända från det okända. Och de märker snabbt om något avviker från det ”normala”. Lukter som kan få en häst att reagera starkt är till exempel brandrök och vilda djur som älg och vildsvin. Det är framför allt genom dofter som hästar kommunicerar med varandra.
Smak
Smaken tar vid när lukttestet är avklarat, det vill säga hästen väljer i första hand ut vad den äter med hjälp av lukten, sedan efter smaken. Hästar brukar ogilla bitter smak och föredrar sådant som är sött.
En häst som luktar eller smakar på något obekant eller en hingst som får lukt på ett sto grimaserar genom att ”rulla upp” överläppen. Det kallas för att flema.
Känsel
Hästar är känsliga varelser. Deras känsel är väl utvecklad, framför allt kring nosen och mulen. Klipp aldrig bort känselhåren runt mulen! Hästen har nämligen svårt att se precis rakt framför sig, men med hjälp av känselhåren kan den registrera att den kommer i kontakt med något. Hästar kan reagera på minsta fluga. Du kan se hur det rycker till i hästens hud när flugan promenerar över pälsen.
Hörsel
Hästar hör jättebra och kan uppfatta mycket högre toner (frekvenser) än människan. Öronen är trattformade och kan vridas nästan ett helt varv. På så sätt kan hästen fånga upp ljud från alla håll och kanter oavsett varifrån ljudet kommer.
Hovar
Utan hov ingen häst - är ett talesätt som det ligger mycket sanning i. Friska hovar spelar en stor roll för att hästen ska må bra och fungera. En duktig hovslagare är guld värd.
Hästen sägs vara ett entåigt däggdjur och en tåspetsgångare. Människan är däremot flertåig och hälgångare eftersom hon vid gång sätter ner hela fotsulan, inklusive hälen, mot marken eller underlaget. Hästens griffelben (på vardera sidan om skenbenet) är tillbakabildade ”tår”. Den här utvecklingen bidrar till att hästen kan röra sig snabbt men gör också att hoven bär upp väldigt mycket vikt och belastning på liten yta. Hovarna kan man likna vid hästens landningsställ, och det säger en del om krafterna. I galopp och vid hoppning kan belastningen – påfrestningen – motsvara mer än dubbelt upp av hästens vikt, det vill säga 1–2 ton.
Här finns hovens delar som pdf.
Hovens utseende och kvalitet beror på en kombination av medfödd exteriör och hovvård. På utsidan ser hoven ut att vara en helt egen enhet på benet, men innanför hovkapseln har hoven enskilda ben, ledbrosk och ligament som ska hålla ihop alla delar: blodkärl, nerver plus den elastiska putan som är med och säkrar stötdämpningen i hoven. Det som händer i hoven påverkar benet högre upp, och tvärtom.
Hoven är elastisk och dämpar stöten vid isättning och klarar dessutom av en stor belastning. När hoven belastas utvidgas den i trakterna och går tillbaka igen när belastningen upphör. Den här rörelsen kallas för ”hovmekanismen”. Den är också viktig för blodcirkulationen i hoven. En hov växer ungefär 1 centimeter i månaden. En hovslagare bör verka och eventuellt sko hästen var 6:e–8:e vecka.