Att skapa trygghet
Gymnastik för barn och ungdomar ska vara lekfull och allsidig, bygga på individens egna förutsättningar och ta hänsyn till att utvecklingstakten varierar. Som ledare har du ett särskilt ansvar för att skapa en trygg och säker träningsmiljö. Trygghet, förtroende och ömsesidig respekt skapas genom att du försöker möta alla aktiva på vars och ens nivå och inte jämföra de aktiva med varandra. Det handlar om att de aktiva ska känna sig respekterade och inkluderade.
Hur kan du göra detta i praktiken?
Arbeta för en öppen kommunikation i gruppen.
Känn av olika stämningar i gruppen.
Ta tag i konflikter direkt.
Undvik subgrupper och dela in de aktiva i olika par och grupper vid olika aktiviteter.
Genomför kontinuerliga möten och samtal, individuellt och i grupp.
Utveckla en gruppidentitet, till exempel med kläder och sociala aktiviteter utanför idrotten.
Ha gemensamt framtagna ledstjärnor för hur alla ska vara mot varandra.
Starten
Oavsett vilken åldersgrupp du tränar är en tydlig start och ett tydligt slut en viktig del av träningen.
Att samlas i ring, sittande eller stående, i början av träningen skapar trygghet för de aktiva, och du som ledare får möjlighet att fånga upp gruppen och individerna innan träningen startar. Ett alternativ till att forma en ring är att sitta eller stå i halvcirkel – då kan de aktiva fortfarande se varandra. Undvik att ställa upp de aktiva på led framför dig. Det skapar lätt en auktoritär stämning och motverkar den känsla av trygghet och delaktighet som du som ledare bör eftersträva.
Samlingen är ett perfekt tillfälle att förbereda de aktiva på vad som ska hända på dagens träning. Tala kortfattat om vad som kommer att hända, så skapar du trygghet hos de aktiva. Det är också ett bra tillfälle att dela in de aktiva i grupper om det behövs under träningen.
Gruppindelningar kan göras på många sätt. Några exempel:
Lappar, (lotta eller dra) slumpgenererande appar
Ställ lekfulla frågor. Ha förslagsvis tre svarsalternativ och ange en plats i salen för varje svarsalternativ där de aktiva får ställa sig. Varje alternativ bildar en grupp.
Låt de aktiva ställa sig på ett led i ordning utifrån exempelvis ålder, ögonfärg, hårlängd, bokstavsordning, förnamn eller efternamn, skola eller adress. Dela sedan ledet i så många grupper som är lämpligt. Du kan ge de aktiva en extra utmaning genom att samtidigt köra tysta leken.
Dessa saker kan vara bra att fundera på när du planerar samlingen:
Hur och när kommer de aktiva in i salen?
Har de något med sig som de behöver ställa någonstans?
Var i salen är samlingen?
Hur ska du genomföra samlingen?
Vilka återkommande inslag ska samlingen ha?
Närvaro
Att ta närvaro är ett bra sätt för dig att se varje individ. Med en sådan rutin blir alla uppmärksammade och vet att de är saknade när de inte är där. Det kan bidra till känslan av att tillhöra en gemenskap.
Var noga med att verkligen se varje individ som är där när du till exempel ropar upp deras namn. Här har du möjlighet att snabbt bilda dig en uppfattning om hur individerna mår inför dagens träning. Det kan också vara bra att veta hur många de aktiva är vid start så att du kan förbereda dig på kommande gruppindelningar, till exempel när de aktiva ska arbeta på olika stationer.
Att ta närvaro kan också vara något som din förening vill att du gör vid varje sammankomst, eftersom statliga och kommunala bidrag till föreningen ofta baseras på närvaro.
Lära sig namnen
Att lära sig namnen är ett viktigt inslag och bör tränas till dess att både du och de aktiva kan namnen på varandra. Genom att använda namnen uppstår en närmare relation, och varje deltagare känner sig sedd och betydelsefull.
Ett bra sätt att lära sig namnen är namnlekar. En namnlek kan antingen göras vid samlingen eller som en paus i mitten av träningen eller vid avslutningen. Tycker du att leken tar för lång tid av samlingen kan du göra den i form av kull i uppvärmningen. Det finns många olika namnlekar att leka – välj en som passar i din grupp.
Exempel på namnlekar:
Låt de aktiva kasta en boll till varandra och säga sitt namn. Utöka med flera bollar när en känns för lätt och växla sedan till att låta de aktiva säga namnet på mottagaren.
Två personer gömmer sig på var sin sida av ett redskap, till exempel en plint eller stående matta. På given signal får de visa sig och ska då vara först med att säga namnet på den andra personen.
Leka kull. När någon blir kullad blir den förstenad och kan bli friad genom att säga namnet på den person som ställer sig framför. Kan hen inte namnet får den som friar hjälpa till så att den kullade lär sig.
Avslutning
Att avsluta träningen på samma sätt som du startar den skapar trygghet och ger utrymme för reflektion.
Under avslutningen kan du med fördel prata med de aktiva och ställa frågor som gör dem delaktiga och som skapar intresse för den egna utvecklingen. Det ger dem också möjlighet att påverka kommande träningar genom att svara på frågorna.
Här är några exempel på frågor du som ledare kan ställa:
Vad var roligt med dagens träning?
Kan vi göra något bättre på träningen?
Har vi lärt oss något nytt?
Hur kan vi göra för att bli effektivare?
Hur kan vi bli starkare?
Är det någon speciell lek ni vill leka?
Vad vill ni lära er? Har ni något mål?
Nedvarvning
Det finns många sätt att varva ner på. Hjälp de aktiva att hitta lugnet och reflektera över dagens träning.
Med äldre barn och ungdomar kan du börja introducera mental träning där de får ligga ner och tänka igenom olika övningar. Detta kan med fördel göras till lugn musik och med lite dämpad belysning. Använd gärna några yogaövningar, yogasagor eller massagesagor – se avsnittet om yoga under Teknik och metodik.
Avslutningslek
Barn i alla åldrar älskar att leka, och gymnastikträningen ska vara lekfull. Genom leken skapas glädje, gemenskap och laganda.
Lekar kan fylla många syften i träningen. När du planerar träningen är det därför bra att fundera på följande frågor:
Vad är syftet är med leken?
Vad tränar de aktiva i leken?
Går leken att förenkla eller försvåra om det behövs?
Barnrättsperspektivet
Alla barn och ungdomar som deltar i gymnastiken ska känna sig välkomna och värdefulla. Som ledare inom Svensk Gymnastik ska du vara medveten om hur barn- och ungdomsidrott bedrivs ur ett barnrättsperspektiv. Se barnrättsperspektivet som en nödvändighet men också som en möjlighet att bedriva en utvecklande och rolig verksamhet. Aktiva som känner sig trygga, sedda och har roligt stannar kvar längre inom gymnastiken.
Det är viktigt att uppmuntra de aktiva till att känna glädje till rörelse och idrott från början för att vilja fortsätta hela livet. Din roll som ledare och de val du gör kan få stor påverkan. Se filmen selektering och nivåindelning och reflektera över hur du agerar.
När det gäller barns rättigheter finns det tre delvis parallella perspektiv som är bra att känna till:
barnrättsperspektiv
barnperspektiv
barns perspektiv.
Orden/begreppen låter väldigt lika och blandas ofta ihop, men alla är viktiga att ta hänsyn till i verksamhet med barn. Lyssna till Cecilias beskrivning om de olika perspektiven.
Barnrättsperspektiv
Barnrättsperspektivet är ett begrepp som handlar om att utgå från barnkonventionen. Det markerar att barn är rättighetsbärare och att deras rättigheter ska säkerhetsställas i beslut och handlingar som rör barn. Barnkonventionen gäller för barn och ungdomar upp till 18 års ålder.
De grundläggande principerna i barnkonventionen
Alla barn har lika värde och samma rättigheter. Ingen får diskrimineras (artikel 2).
Vid alla beslut som rör barn ska i första hand barnets bästa beaktas (artikel 3).
Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6).
Ett barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter utifrån ålder och mognad (artikel 12).
Utöver de grundläggande principerna är artikel 31 i barnkonventionen central för barns och ungdomars idrottsutövande. Artikeln handlar om barns rätt till lek, vila och fritid.
Barnperspektiv
Barnperspektiv är när du tänker dig in i barns situation och funderar på vad som blir bäst för dem och hur dina beslut påverkar dem. Perspektivet kan gälla ett barn specifikt eller en grupp barn generellt.
Barns perspektiv
Barns perspektiv är när ett barn eller flera tycker till i en fråga. För att få ett barns perspektiv så måste du vända dig till barnen, lyssna och förstå hur de ser på frågor, beslut och träning.
Barnrättsperspektiv i praktiken
Hur kan du som ledare då översätta detta i praktiken? Här är några exempel:
Barns idrott ska vara rolig. Tänk på detta när du utforma träningen.
Ha alltid barnens bästa och välmående i fokus.
Låt barnen vara delaktiga i beslut efter ålder och mognadsgrad.
Lyssna på och respektera barnens åsikter och ta dem i beaktande.
Uppmuntra alla utifrån deras egna förutsättningar och utvecklingstakt.
Var medveten om att kostnader påverkar deltagande och håll därför kostnaderna nere.
Lästips
Vill du fördjupa dig kan du läsa Barnkonventionen och föreningsidrotten – handbok för idrottsledare som är framtagen av Unicef.
Boken Barnens spelregler ha tagits fram av Bris och Riksidrottsförbundet för att främja en trygg idrott.
Inre motiviation
De aktiva är inte bara idrottare, de är individer som idrottar. Genom att stimulera de aktivas inre motivation hjälper du dem att utvecklas och bidrar till att de trivs och fortsätter med sin idrott. En del idrottar oftare än andra, och några gör det i flera föreningar eller grupper. Du som ledare har en viktig roll att fylla för att göra det möjligt för de aktiva att träna på sina egna villkor.
Forskning har visat att den inre motivationen har avgörande betydelse för möjligheten att över tid utveckla olika typer av kompetens. Utifrån teorin Self-Determination Theory (SDT) ska tre grundläggande psykologiska behov främjas för att skapa motivation hos individer:
Autonomi – att uppleva valmöjligheter och möjligheter att påverka sin situation.
Kompetens – en känsla av att vara effektiv och kunna lösa uppgifter och hantera utmaningar.
Tillhörighet – att skapa meningsfulla relationer, ha omtanke och känna gemenskap med andra människor.
Autonomi, kompetens och tillhörighet kan ses som näringsämnen vilka behövs för att individer ska växa och utvecklas. De har stor betydelse för individers hälsa och välbefinnande. Self-Determination Theory (SDT) uppstår när dessa tre grundläggande behov är tillfredsställda.
Bra att känna till
Ungdomsbarometerns undersökning från 2016 visar att de allra flesta ungdomar idrottar för att det är roligt och att de lägger relativt liten vikt vid tävlingsmomentet. De ungdomar som inte idrottar skulle kunna tänka sig att börja om de fick vara med bara för att det är roligt. Detta är en tanke du kan ha med dig när du möter de aktiva.