Det är ganska lätt att med lite träning kunna stöta iväg kulan. Kulstötning utvecklar flera kvalitéer som friidrottare behöver såsom styrka, koordination, snabbhet och teknik.

I kulstötning finns två olika tekniker: glid och rotation. I världseliten stöter de flesta med rotationsteknik även om båda teknikerna förekommer. Det är bra om ungdomar tidigt får testa båda dessa sätt att stöta kula - dels för variationens skull, dels för den breda koordinationsinlärningens skull. Det ger även varje aktiv chansen att välja den teknik som passar dem bäst.

Grenens helhetsutförande
Grenens helhetsutförande kommer presenteras lite annorlunda för kula jämfört med övriga grenar eftersom det används olika tekniker i kula.

Hålla kulan
Kulan ska hållas på fingrarna och "valkarna" där fingrarna sitter fast på handen. Trycket i utstöten blir på fingrarna, kulan lämnar handen från dem. Tryck kulan mot sidan av halsen och håll armbågen rakt ut. Armbågen ska vara i detta läge under hela stöten. Skulle man sänka armbågen för mycket är det risk att man kastar kulan i stället för att stöta den, vilket inte är tillåtet på tävling.

Stöt utan ansats
Vid inlärning av kulstötning kan det vara lättast att stöta utan att använda ansats. Stå med fötterna isär med avståndet mellan tårna ungefär som benlängden hos den aktiva, med utsidan av vänster fot (högerhänta) mot plankan. Fötterna ska ha V-ställning. Böj överkroppen över ett böjt högerben så att tyngdpunkten är över höger fot och med ryggen mot stötriktningen. Vänster ben ska nästan vara sträckt. Börja stöten med att vrida och sträcka högerbenet så att tårna till slut står i kastriktningen. Då har du automatiskt hamnat i rätt stötläge och höften och bröstet kommer före armen i stöten. Vrid runt överkroppen och stöt iväg kulan.

Stöt med stegansats
Det enklaste sättet att göra en kulstöt med ansats är att göra en så kallad stegansats. Denna teknik ska bara användas i introduktionsstadiet i kula då den skiljer sig mycket från de glid- och rotationstekniken. Starta längst bak i ringen med båda fötterna pekandes rakt bakåt från stötriktningen. Gå mot plankan med vänster fot först (högerhänta), alltså vänster-höger-vänster, och stöt sedan iväg kulan.

Stöt med glidstil
Den aktive börjar med att stå längst bak i ringen på höger fot (högerhänta) med ryggen helt mot stötriktningen och med vänster fot mot marken lite som stöd för balansen. Därefter böjs överkroppen ned och den aktive lutar sig/faller något bakåt med rumpan utan att ändra på ryggens lutning, sträcker vänster fot/ben mot plankan och hoppar (glider) efter marken med högerfoten mot ringens mittpunkt. När fötterna tar mark ska fotställningen vara densamma som i stöt utan ansats (V-ställning). Sedan fortsätter stöten på samma sätt som när man stöter utan ansats. Man kan säga att kulan genom ansatsen ska förflyttas i en nästan rak linje från ansatsens början till utstöten.

Stöt med rotation
Tekniken i rotationskula är väldigt lik tekniken i diskus. Starten sker längst bak i ringen med ryggen mot kastriktningen. Fotställningen i starten är drygt axelbrett isär. Ansatsen startas med att kastaren vrider överkroppen lite åt höger (högerhänta) för att få lite rotation, eller separation, av överkropp och ben. Därefter vrids vänster fot på fotbladet utåt (motsols), samtidigt som höger fot går ut i en vid båge. Sedan tar den aktive ett långt kliv framåt i ringen och sätter i högerfoten strax bortom ringens mittpunkt. Vänster fot sätts i vid kulringens stopplanka och rörelsen avslutas med en rejäl bensträckning och en kraftfull utstöt. Fotrytmen ska vara "tam-ta-tam". Rotationstekniken kan introduceras med ett förenklat utförande där den aktive startar med vänster sida i stötriktningen (högerhänta), vänster fot långt bak i ringen och höger fot utanför - bakom - ringen.

Tekniska betoningar
Vid stöt med glidstil bör du som tränare betona dessa moment:

• Ryggen ska vara mot stötriktningen genom hela ansatsen.

• Högerfoten ska landa under kroppen och vänsterfoten mot plankan efter glidsteget. Nästan all kroppstyngd bör vara på högerbenet i landningen.

• Efter landningen ska högerfoten vridas så att tårna pekar i stötriktningen samtidigt som den aktive sträcker högerbenet och för över kraft framåt.

• Hela ansatsen och utstöten ska gå i kastriktningen.

Vid rotationsstötning bör du som tränare betona dessa moment:

• Kroppstyngden ska vara på vänster ben i starten innan den aktive börjar rotera.

• Det är viktigt att starta ansatsen långsamt för att kunna accelerera genom ringen och få högsta möjliga fart på kulan i utstötsögonblicket.

• Hela anstatsrotationen ska vara en rörelse utan ryckigheter och fartförluster.

• I första svängen ska högerbenet föras i en vid båge och med ett snabbt steg förflytta kastaren framåt i ringen.

• I ansatsen är det benen som gör jobbet. Överkroppen ska vara upprätt och avslappnad utan att luta åt något håll. Överkroppen ska inte leda rotationen.

• När högerfoten sätts i är det viktigt att rotationen omedelbart fortsätter och att vänsterfoten snabbt sätts i framme vid stopplankan. På så sätt blir kastaren roterad och får möjlighet till en lång acceleration av kulan med hjälp av överkroppen innan utstöten sker.

• Höfterna ska alltid vara i centrum av rotationen och höfterna ska därför aldrig pikeras i någon del av kastet.

Kula är en gren där många olika delmoment ska sättas ihop till en följsam rörelse. Lägg tid på att öva de olika delmomenten separat. Det är ofta lättare att öva på dem fokuserat på det viset än då hela stöten ska genomföras.

Kulträning i ungdomsåren
När du som tränare har en stor grupp som stöter kula, försök organisera träningen så att många kan stöta samtidigt. Det betyder att den som stöter inte alltid behöver vara i en kulring. Det kan gå bra att ställa upp ungdomarna på en lång rad eller i cirkel där de stöter ut från cirkeln. Att använda andra redskap än just kulor går också utmärkt, till exempel medicinbollar eller andra bollar. 

Inledningsvis bör ungdomarna lära sig att stöta utan ansats. Eftersom ungdomar i dessa åldrar är duktiga på att lära sig olika grundläggande rörelsemönster är det bra om de får testa att stöta med både glidteknik och rotationsteknik förhållandevis tidigt. Stöt ibland med fel hand, det är bra för koordinationen.

När ungdomar stöter kula bör det alltid finnas minst en vuxen i närheten som kan övervaka säkerheten. Några saker att vara observant på är att nybörjare kan ha svårt att stöta kulan rakt och därför bör alla andra aktiva stå bakom den som stöter. Se till att ingen korsar nedslagsområdet när kulträning pågår. Se till att ingen stöter medan någon annan är ute på nedslagsområdet för att hämta en kula.

Det är härligt att se diskusen segla ut i luften över gräset. Det finns olika vikter på diskusar beroende på kastarnas kön och ålder. De lättaste väger cirka 200 gram och finns i gummi och de tyngsta 2 kg.

Grenens helhetsutförande
Ett diskuskast kan delas upp i sex faser:

1. Försväng

2. Startrotation

3. Sprint

4. Mitt

5. Slagläge

6. Utkast

Försväng
Förberedande sving. Ska vara avslappnad och kontrollerad.

Startrotation
Från slutet av försvängen tills vänster kroppsida pekar i kastriktningen. Igångsättningen ska vara avslappnad. Denna del är en av de mest kritiska delarna av diskuskastet, det är vanligt att överkroppen gör alldeles för mycket arbete i denna fas.

Sprint
Från startrotationens slut till isättningen av höger fot i mitten av ringen. Här ska kastaren röra sig rakt fram som i ett sprintsteg, med diskusen samtidigt så långt bak som möjligt.

Mitt
Rotationen på höger fot i mitten av ringen. Gemensamt för duktiga diskuskastare är att diskusen är långt bak vid höger fots isättning. Tyngdpunkten ska initialt ligga bakom höger fot för att röra sig till ovan höger fot. Höften ska vara under kastaren, inte puta bakåt.

Slagläge
När vänster fot tar mark längst fram i ringen. Tyngdpunkten ska vara över höger fot, och diskusen långt bak.

Utkast
Från slagläget till diskusen lämnar handen. Rörelseföljden ska vara fot-knä-höft-axel-arm. 

Hålla diskusen
Diskusen ska hållas i de yttersta fingerlederna, alltså inte greppas runt diskuskanten, eftersom det då blir svårt att få diskusen att snurra och flyta i luften. Fingrarna ska spreta något och tummen ligga löst mot sidan på diskusen.

Kast utan ansats
Ett diskuskast utan ansats har följande utgångsposition.

Kastaren står:

• med fötterna isär, avståndet mellan tårna ungefär som benlängden hos den aktive,

• med fötterna i V-ställning,

• med tyngdpunkten på höger fot med vänster sida i kastriktningen.

Därefter gör den aktive en försväng, det vill säga svänger diskusen lugnt och kontrollerat långt bakom ryggen med avslappnad arm. Kastet börjar när diskusen är som längst bak med att höger fot-knä-höft vrids fram så att de pekar i kastriktningen, vilket gör att kastaren får rätt spänning i överkroppen och att höften vrids fram före armen i kastet. När höften vrids fram före armen i utkastet kommer armen att fungera som en slunga som kan accelerera upp diskusen i hög fart. Armen ska vara avslappnad och helt rak i armbågsleden. Diskusen släpps ut från pekfingret och roterar sedan medsols genom luften.

Kast med ansats
Ett kast med ansats startar längst bak i ringen med ryggen mot kastriktningen. Kastaren svingar diskusen bakom ryggen och startar ansatsrotationen när diskusen är rakt bakom kroppen genom att vrida vänster fot motsols på fotbladet tills den pekar i kastriktningen. Högerbenet rör sig sedan i en vid båge och kastaren tar ett långt steg framåt i ringen rakt fram. Kastaren landar på höger fot mitt i ringen och roterar snabbt vidare så att vänster fot sätts i vid ringkanten.

Fotrytmen ska vara "tam-ta-tam", och hela anstatsrotationen ska vara en rörelse utan ryckigheter och fartförluster. Utkastet görs som stående kastet beskrivits ovan. När den aktive står stadigt på båda fötterna och tårna på höger fot pekar i kastriktningen påbörjas slungrörelsen med armen.

Tekniska betoningar
Som tränare bör du vara lyhörd för var i utvecklingen dina aktiva befinner sig och börja med de grundläggande övningarna och tekniska betoningarna i första hand.

Som tränare kan du fokusera på följande tekniska betoningar:

• I hela kastet, även i försvängen ska armen hållas hög. Det vill säga inte hänga ner mot marken.

• Rörelsen ska inledas med att foten vrids i kastriktningen, därefter följer knä och höft medan överkroppen och armen väntar kvar bakom kroppen för att skapa spänning.

• Det är viktigt att vara avslappnad och inte ta i under kastet. Diskusen ska slungas ut i luften och då gäller det att armen får så lång sträcka som möjligt på sig att accelerera diskusen.

• Diskusen släpps ut från pekfingret och roterar medsols genom luften.

• I ansatsen är det benen som gör jobbet. Överkroppen ska vara upprätt och avslappnad utan att luta åt något håll. Överkroppen ska inte leda kastet.

Diskus är en gren där många olika delmoment ska sättas ihop till en följsam rörelse. Lägg tid på att öva delmoment då det ofta är lättare än att träna på dem i hela kast.

Diskusträning i ungdomsåren
Eftersom säkerheten är särskilt viktig i de roterande kastgrenarna kan det vara svårt att hålla i gång stora grupper samtidigt. Försök därför dela upp gruppen så att en tränare kan ta med sig några ungdomar i taget till diskusringen. För att förenkla för större grupper, låt några stycken turas om att kasta i buren och håll samtidigt i gång flera aktiva med delövningar utanför buren. Byt efter en stund. 

Att det kan ta ett antal försök innan diskusen flyter genom luften kan upplevas tråkigt. Det gäller då att hålla intresset vid liv. För att snabbt väcka ungdomarnas intresse för diskus är det bra att kunna ge dem roliga upplevelser, låt dem därför testa sig fram utan för stort fokus på tekniken till en början.  

Precis som i kulstötning är det lämpligt att börja kasta diskus utan ansats, eftersom detta ger en bra känsla av hur utkastet går till i låg fart. När ungdomarna börjar kasta med ansats går alla moment mycket fortare och då kan det vara bra att ha lärt sig grunderna först. För koordinationens skull kan det vara bra att ibland kasta med fel hand.

För nybörjare kan det vara svårt att kasta diskusen åt rätt håll. Därför är det viktigt att alla andra aktiva står utanför kastburen. Om en kastbur saknas kan kastning ändå bedrivas men det ställer stora krav på säkerhetsåtgärder. Alla som inte kastar måste stå en bit bakom den som kastar.

Kast med ansats bör så långt det är möjligt ske från en ring med kastbur. Nätet i kastburen är till för att fånga upp diskusar som är på väg åt fel håll. De ungdomar som inte kastar bör stå några meter utanför kastburens utsida för att inte riskera att bli träffade.

Se till att ingen springer över nedslagsytan när träning pågår, att bara en person i taget kastar och att ingen kastar när någon annan är ute på nedslagsytan för att hämta en diskus.

Eftersom slägga är en gren där tekniken spelar stor roll kan släggkastaren se ut nästan hur som helst - ung eller gammal, kort eller lång, stor eller liten. Tävlingsredskapet slägga har sin huvudsakliga tyngd - slägghuvudet - cirka två meter utanför kastarens kroppstyngdpunkt. Detta gör att kastaren måste luta sig bakåt, bort från slägghuvudet, för att kontra släggans kraft och för att hålla balansen. Ju tyngre släggan är och ju snabbare den rör sig, desto mer behöver kastaren sitta emot för att behålla balansen och kontakten med marken.

Grenens helhetsutförande
Lite förenklat består ett släggkast av fyra moment:

1. Starten

2. Försvängar

3. Rotationerna

4. Utkastet

Starten
Utgångsposition - kastaren står längst bak i ringen med ryggen i kastriktningen och fötterna parallellt placerade i axelbredd. Slägghuvudet ligger till höger om höger fot (högerhänt). Kastaren håller handtaget med vänster hand och placerar höger hand utanför, som ett stöd som låser fattningen om handtaget.

Försvängar
Med fötterna stadigt placerade på marken och stabil kroppshållning med lätt böjda knän gör kastaren 2–3 svängar över huvudet åt vänster. Händerna ska vara nära ögonen, hela tiden framför kroppen, inte över huvudet, och handlederna jobbar aktivt för att sätta fart på släggan i försvängarna.

Rotationerna
Första rotationen börjar efter försvängarna när släggan är rakt framför kastaren och armarna är helt raka. Kastaren roterar genom att vrida fötterna åt vänster. Vänster fot roterar omväxlande på häl och fotblad, det vill säga första halvan av rotationen har hälen kontakt med marken, andra halvan fotbladet. Tryck och tyngd ligger på vänster häl när rotationen börjar. Höger fot lämnar marken när kastaren roterat kroppen ungefär 90 grader. I detta ögonblick är släggan horisontell, det vill säga parallell med marken vilket markerar starten på första enfotsfasen. När kastaren har börjat rotera gäller det att sitta emot, det vill säga luta sig ifrån slägghuvudet för att skapa fart i kastriktningen. För balansens och kraftutvecklingens skull ska båda fötterna ha markkontakt under så stor del av rotationen som möjligt och hela tiden vara i rörelse, roterande. Genom hela rotationsfasen ska armarna vara raka och avslappnade. Antalet rotationer varierar, från ett till fem varv, beroende på kastarens förmåga att accelerera släggan. Det finns ingen anledning att göra fler varv än vad kastaren klarar av att accelerera släggan.

Utkastet
Efter sista rotationen, när båda fötterna har markkontakt, ska kastaren luta sig ifrån slägghuvudet, vrida på fötterna, sträcka på benen och använda händerna – ”vinka adjö” - för att göra sig av med släggan.

Tekniska betoningar
Tekniska betoningar vid slägga utan rotationer:

• stå stabilt med båda fötterna i marken och lätt böjda knän

• händerna ska vara framför kroppen, nära ögonen i försvängarna, inte över huvudet

• vrid på fötterna och sträck ut benen i utkastet

• utkastet ska ske med raka armar, inte böjda med armbågarna nära kroppen.

Tekniska betoningar vid slägga med rotationer:

• fötter, ansikte, bröst, armar, slägga pekar i samma riktning under rotationerna

• höfterna ska vara stabila och inte pikerade under hela kastet inklusive försvängarna

• öva med långsamma rotationer, lätta kast samt fulla kast. Se helhet mer än detaljer.

Redskap
Av flera olika anledningar är det smart att börja kasta med korta redskap. Det kan vara skor eller kulor, men allra helst medicinbollar. Dels går det snabbt att sätta fart på dessa redskap utan försvängar, dels är medicinbollar ett säkert och effektivt redskap att träna med. Eftersom bollarna är förhållandevis mjuka är de inte farliga och därför kan flera ungdomar kasta samtidigt.

Ungdomarna kan antingen ställa upp två och två med 10–15 meters avstånd och kasta fram och tillbaka till varandra eller på en lång rad där många kan stå samtidigt och kasta in mot en vägg.

När ungdomarna har lärt sig släggkastningens grunder med medicinboll kan du som tränare gradvis förlänga redskapet. Börja med att lägga bollen i en ihop knuten säck eller tygpåse som du sätter ett handtag på. Därefter kan du göra små förlängningar av redskapet med hjälp av till exempel hopprep.

Släggträning i ungdomsåren
För att snabbt väcka ungdomarnas intresse för slägga är det bra att snabbt kunna hjälpa de att få släggan att flyga iväg. Då är det lättast att börja från slutet, med utkastet. Börja därför med att skapa lite fart i släggan med hjälp av försvängar. Hoppa därefter över rotationerna och gå vidare till utkastsdelen. Använd gärna medicinbollar eller lättare gummisläggor när ni börjar träna slägga, dels har gummisläggor lite kortare vajer och är därför mer lätthanterliga, dels är de även lättare till vikten och på så sätt lättare att få de att flyga iväg. Genomför dessa stillastående släggkast gärna åt både höger och vänster vilket ger en bra muskelbalans och är utmanande för koordinationen.

Utvecklingen är sedan att bygga upp rotationen stegvis och göra längre och längre förflyttningar genom att först rotera ett kvarts varv, sen ett halvt varv sen ett helt varv med fotarbete och sist flera rotationer på rad. Avsluta alltid med ett utkast. När du instruerar är de bra om du använder dig av korta instruktioner. Det är viktigare att ungdomarna kastar mycket än att de tänker mycket.

Det är viktigt för utvecklingen av en aktiv att redan i ung ålder få en förståelse för rytmen i slägga. Varje rotation består av en aktiv och en passiv fas, som upprepas med ökande intensitet. När kastaren har två ben i marken tillförs släggan en kraftimpuls som stiger snabbt i början och minskar i slutet av tvåbensstödjefasen. Det ska inte förekomma några plötsliga rörelser. Enbensstödjefasen tjänar främst som en transportfas, där man ska göra så lite som möjligt, vilket innebär att man sänker tyngdpunkten och förbereder sig för att tidigt sätta i höger fot. De upprepade växlingarna mellan aktiva accelererande och passiva transporterande faser är en av släggkastningens stora utmaningar som bör läras in tidigt.

För att kunna kasta så långt som möjligt ska farten i redskapet vara som högst i utkastögonblicket, när släggan lämnar händerna. Som tränare bör du därför fokusera mycket på att ungdomarna lär sig att accelerera släggan genom hela kastet.

När ungdomarna börjar kasta med riktiga släggor blir säkerheten desto viktigare. Som tränare har du alltid ett ansvar för att minimera risken för olyckor under träning. Det innebär i grunden att du alltid ska hålla ögonen på den som kastar samt att uppmana omgivningen, det vill säga andra tränare och aktiva som finns på idrottsplatsen, att göra detsamma. Ingen ska vända ryggen mot någon som kastar, detta gäller även vid kastning med till exempel medicinbollar eller gummisläggor.

Innan träningen börjar bör du som tränare kontrollera att kastburen är hel, att det inte finns något hål i nätet och att kastburen inte är för vidöppen så att kasten kan gå långt åt sidorna. Kastburen ska stoppa kast som är sneda. Kontrollera även att släggan är hel vid kast med en riktig slägga. En kraftigt böjd vajer kan till exempel vara tecken på att den är på väg att gå av. En spricka i handtaget kan orsaka sår i kastarens händer och om svirveln längst ned på vajern är skadad kan slägghuvudet lossna.

För att kasta långt behövs snabbhet, elasticitet, styrka, explosivitet, koordination och smidighet. Det här kapitlet handlar om att ge dig som tränare kunskap att på ett enkelt sätt förmedla tekniken och få de aktiva att tycka att spjutträningen är rolig. Du får också tips på spjutövningar som du sedan själv med fördel kan utveckla.

Grenens helhetsutförande
Spjut kan förenklat delas in i tre steg:

• Ansatsen

• Sjustegsansatsen med nedtagning

• Utkastet

Ansatsen
Ett bra riktmärke att markera med till exempel en tejp bit ungefär åtta meter från ansatsbanans stopplinje, där kommer den så kallade sjustegsansatsen påbörjas. Ansatsen börjar sedan med fyra till fem meters aktiv jogg med spjutet ovanför huvudet innan markeringen. Poängtera att man med fördel även riktar spetsen något nedåt, för att skapa en naturlig tillbaka försel av spjutet till kastposition. När kastaren når ansatsmärket med vänster fot (högerhänt kastare) börjar sjustegsansatsen.

Sjustegsansatsen
När sjustegsansatsen börjar ska spjutet tas ner till huvudhöjd rakt bakåt samtidigt som vänster hand förs framåt. Vänster axel ska peka i kastriktningen. Kroppen bildar på så sätt ett stort T. När kastaren har nått den här positionen ska axlarna ligga parallellt med löpriktningen och vänster axel något högre än den högra. Även höften ligger någorlunda parallellt med löpriktningen. Spjuthanden ska hållas så att handflatan pekar uppåt. Nedtagningen av spjutet tar två till tre löpsteg. Vid nedtaget spjut är det viktigt att man har en naturlig acceleration hela vägen till utkastet. I de två sista stegen pendlar höger fot förbi den vänstra utan att kastaren lutar sig bakåt. Höger och vänster fot ska ta mark tätt efter varandra och höger fot vridas så att tårna pekar framåt i de så kallade impulsstegen. Under hela sjustegsansatsen korsar högerbenet framför vänsterbenet (högerhänta), aldrig bakom.

Utkastet
I utkastet förs höger knä framåt-nedåt därefter förs vänster arm nedåt och låser vänster sida. Kastaren trycker fram bröstet. Sist kommer armen i en explosiv rörelse där armbågen ska vara hög genom hela kastet. När spjutet lämnar handen ska vänsterbenet vara rakt. Blicken ska vara riktad framåt genom hela kastet och kastaren bör vara avslappnad under hela ansatslöpningen.

Hålla i spjutet
Det vanligaste greppet är att lägga spjutet i handen med långfingertoppen som stöd mot bakre delen av lindningen på spjutet. Tummen ligger utefter spjutets insida.

Stillastående spjutkast
För att bekanta sig med kaströrelsen och redskapet kan det vara bra att börja med stillastående kast. Det sker då genom att stå vriden i 90 grader mot kastriktningen med vikten på det bakre benet och kastarmen utsträckt långt bakom kroppen i en hög position. Den andra armen hålls upp avslappnat framför kroppen. Kaströrelsen startar sedan, likt de andra kastgrenarna, från foten som vrids fram i kastriktningen följt av knä och höft och sedan följer överkroppen med bröstet och sist armen. Vid stillastående kast är det bra att tänka på armens position. Startpositionen ska vara med rak men ändå avslappnad arm med handen långt från kroppen. I kaströrelsen ska armbågen vara hög genom hela kastet.

Tekniska betoningar
Några enkla saker att vara uppmärksam på som tränare är:

• det är viktigt att vrida upp kasthanden för att inte skada armbågen

• när höger fot sätts ned efter impulssteget är det viktigt att tårna pekar framåt, detta för att kunna vrida höften framåt och motverka skador i ljumsken

• armen ska vara hög i utkastet

• i utkastet ska kastaren bibehålla en upprätt kroppshållning, om kastaren lutar sig bakåt minskar farten och det kan bli svårt att sätta ner vänster fot tillräckligt snabbt

• vid utkastet ska båda benen vara i marken för att kunna få stopp på farten framåt i ansatsen och få ut kraften i spjutet

• Ansatsen och kastet ska ske avslappnat, för hög anspänning kan leda till felaktig teknik. Lägg på mer kraft allt eftersom kaströrelsen blir mer bekant

• om du instruerar kastaren att tänka på att hålla armbågen högre än axeln hela ansatsen motverkar det ofta både bakåtlutning och låg utkastarm. 

Spjutträning i ungdomsåren
Följande tekniska målbild är lämplig att sikta på för en ungdom som har kastat spjut i ett/ett par år. Kastaren kan

• greppa spjutet på rätt sätt,

• kasta spjutet så att det sätter sig i gräset,

• mäta upp sin ansats,

• gå ansatsen,

• jogga eller springa ansatsen,

• ha kontroll på spjutet under ansatsen,

• kasta med hög arm,

• accelerera genom hela ansatsen,

• kasta med rätt spjutvinkel.

Som med all inlärning av friidrottsgrenarnas koordination går utvecklingen fort för vissa aktiva och långsammare för andra. Var därför uppmärksam på dina aktivas individuella utveckling och ge övningar och utmaningar på lagom nivå, så att träningen varken upplevs som för enkel eller för komplicerad. Utmana gärna de aktiva genom att låta de kasta både med höger och vänster arm.

Som tränare har du huvudansvaret för säkerheten vid kastträning. Säkerhetsmarginalerna ska vara goda och vid ansatsbanan bör du ha några meters marginal mellan den person som kastar och dem som väntar på sin tur. Du kan låta ett flertal aktiva kasta från stillastående samtidigt på linje, men se då till att det är gott om utrymme mellan kastarna samt att de går ut på planen och hämtar spjuten först när alla gjort sina kast. Spjut är vassa och kommer ofta med hög hastighet vilket gör kastplanen till en farlig plats att vistas på. Därför ska den alltid vara fri från människor när det kastas spjut.