Gymnastikens baskurs - träning och tävling

Tekniken och metodiken

Som ledare är det viktigt att skapa förutsättningar så att alla aktiva kan delta, känna glädje och känna att de lyckas på träningen. Gymnastiska färdigheter ska byggas upp med en bra grund och du som ledare ska veta varför en övning tränas. Likaså är det viktigt med en bra träningsplanering, både lång- och kortsiktig. Det hjälper dig i din ledarroll.

Tekniken och metodiken ger dig konkreta tips på hur du planerar en lekfull träning, anpassar redskapsbanor efter mognadsgrad och använder musik i träningen. Här hittar du också grundläggande information om passning, en genomgång i teknik och metodik för några vanliga gymnastikövningar och inspiration från gymnastikens många tävlingsdiscipliner. Ta gärna lite extra tid till avsnittet landningar. Att öva landningar, ofta och mycket, är välinvesterad tid och minskar skaderisken hos de aktiva.

En betydelsefull del i ditt ledarskap är att planera träningen, dels för en längre period, dels inför varje enskild träning. Varje träning ska planeras så att det blir kul för de aktiva. Den ska också ha tydliga ramar och tydlig struktur.

Redskap och hallar

Olika hallar

Gymnastik utövas i många olika typer av hallar. Vilken hall utövarna är i behöver inte påverka vad de kan göra och inte. Med fantasi kan du som ledare få till bra träning i vilken hall som helst. Men inom vissa discipliner behövs en viss längd eller höjd på lokalen eller ett visst underlag för de mer avancerade övningarna. Dessa förutsättningar finns ibland bara i en så kallad specialhall. Barngymnastik och nybörjargymnastik bedrivs ofta i skolornas gymnastiksalar.

Gymnastikens redskap

Det finns många redskap inom gymnastikens alla olika verksamheter och discipliner. Du behöver som ledare inte veta vad alla heter, men det är bra om du känner till namnet och utseendet på de som är vanligast inom den verksamhet du leder.

Här hittar du en lista med några vanliga gymnastikredskap (pdf)

Gymnastikpyramiden

Inom gymnastiken krävs en bred bas för att kunna lära in nya övningar. En pyramid är en konstruktion som stått i tusentals år, och det är därför en bra liknelse att utgå ifrån för att bygga upp övningar.

Gymnastikpyramiden illustrerar vilka förutsättningar och kunskaper som krävs för att de aktiva ska kunna göra en specifik övning. Ju mer arbete du lägger ner på att göra varje byggkloss stabil, desto stabilare blir pyramiden.

När du lär ut gymnastikövningar är det viktigt att först träna de grundläggande förutsättningarna och delmomenten. Vilka förutsättningar som krävs för en viss övning är i princip lika för alla, men vad som behöver tränas inför övningen är individuellt och styrs av varje individs förutsättningar och kunskaper. Du kan också visa gymnastikpyramiden för de aktiva för att de ska förstå vad som krävs för en viss övning och hur de ska träna för att nå dit.

Så här använder du gymnastikpyramiden

Börja med att överst lägga in den övning du vill att dina aktiva ska lära sig. Fyll sedan på pyramidens olika våningar med

  • ledarskap, det vill säga fogmassan som håller ihop alla delar och finns kring varje byggkloss

  • motoriska färdigheter som behövs som grund

  • fysiska förutsättningar när det gäller styrka, rörlighet, spänst och uthållighet

  • mentala förutsättningar när det gäller mod, motivation, tillit, rumsuppfattning med mera

  • förövningar som de aktiva bör träna på innan de börjar träna på den färdiga övningen

Här kan du ladda ner en mall att använda (pdf)

Om inte alla våningar och fogmassan finns på plats blir pyramiden inte stabil. Visst kan de aktiva lära sig en övning utan en stabil bas, men det kan medföra bekymmer i vidareutvecklingen och skaderisken ökar.

Exempel: Handstående är en av gymnastikens viktigaste övningar. Den kan utgöra toppen på pyramiden som färdig övning, men den ingår också som förutsättning eller förövning i väldigt många övningar. Om handståendet är slarvigt uppbyggt kan det bli svårt för gymnasten att lära sig mer komplicerade övningar som hjulning, handvolt, överslag eller jättesväng.

Gymnastikpyramidens delar

Ledarskapet

Fogmassan i pyramiden är ditt ledarskap. Det är du som ledare som ger de aktiva möjlighet att utvecklas och lära sig nya övningar. Träningen du håller i ska vara rolig och få de aktiva att utvecklas både som individer och som gymnaster. För att de ska utvecklas på bästa sätt är det av stor vikt att du som tränare skall skapa en säker och trygg miljö och möta de aktiva med värme och uppskattning. Träningen ska alltid byggas med lust, glädje och gemenskap. Alla ska få möjlighet att utvecklas utifrån sin egen förmåga.

I din roll som tränare behöver du vara en tydlig pedagog. Det är viktigt att du har en god kommunikation med de aktiva samt att visa ett engagemang och fokus. Genom positiv, konstruktiv och personlig feedback stöttar du deras utveckling. Genom att konsekvent följa de etiska riktlinjer som finns bygger du upp tillit och förtroende hos de aktiva.

Vilka delar av ledarskapet som behövs för en viss övning kan ibland vara svårt att peka ut. Det viktiga är att du hela tiden utvecklar ditt ledarskap och stärker de delar (byggklossar) som kan behöva vara extra starka för vissa övningar, till exempel tillit, pedagogik, social trygghet eller glädje.

Motoriska färdigheter

Motoriska färdigheter är pyramidens bas och utgör grunden inom gymnastik. Automatisering av grundläggande motoriska färdigheter är en förutsättning för att lära in nya fysiska övningar.

Gymnastikens övningar är indelade i sex olika rörelsemönster:

  • stationära positioner

  • hopp

  • repetitiva rörelser

  • rotationer

  • svingar

  • landningar

Att regelbundet träna alla dessa är en förutsättning för att ha en bred rörelsebank och utvecklas inom gymnastiken. I vissa gymnastikdiscipliner är vissa rörelsemönster vanligare än andra i tävlingssammanhang, men en allsidig träning med alla rörelsemönster är viktig inom all gymnastik.

Som ledare måste du ta hänsyn till i vilket mognadsstadium de aktiva är när det gäller motoriska färdigheter och se till att varje individ får öva det som just hen behöver.

Fysiska färdigheter

Alla färdigheter bygger på förutsättningar som handlar om styrka och rörlighet. Om utövarna saknar dessa byggklossar lyckas inte övningen. För många övningar krävs också explosivitet, spänst och ibland uthållighet. Om du märker att utövarnas fysiska förutsättningar inte är stabila behöver du "backa" och träna dessa mer, annars ökar risken för skador.

Mentala förutsättningar

Beroende på övningens karaktär, krävs olika mentala förutsättningar för att utövarna ska lyckas utföra den, till exempel självförtroende, motivation, mod, koncentrationsförmåga, förståelse för hur övningen går till, förmåga till spänningsreglering och visualisering.

När de aktiva ska prova något nytt är det extra viktigt att du ger positiv feedback och uppmuntrar deras mod och ansträngningar eftersom det bidrar till deras lärande. Låt också de aktiva få dela med sig av sina erfarenheter och sätta ord på vad de gjorde och hur det kändes. Även det bidrar till deras lärande.

Förövningar

Förövningar innebär att utövarna tränar delar av den färdiga övningen. Med hjälp av förövningar kan du som tränare leda utövarna från enklare övningar till den färdiga övningen. Förövningarna ska ligga så nära den färdiga övningen som möjligt när det gäller motoriken så att utövarna lär sig rätt rörelsemönster från början och senare ”känner igen sig” i rörelsen.

Det är viktigt att du kan dela in den färdiga övningen i olika delar. Genom att dela in övningen i olika delar och träna dessa som förövningar lär de aktiva sig alla olika delar av övningen. När det är dags att sätta ihop delarna är det lättare och säkrare samt går snabbare för dem att klara den färdiga övningen. Förövningarna hjälper också ofta till att bygga på de fysiska och mentala byggklossarna och göra dessa starkare och stabilare. Förövningar minskar även behovet av passning eftersom utövarna kan förbereda sig för nya övningar genom att träna på just förövningarna.

Det är viktigt att börja med de fysiska förutsättningarna innan du låter utövarna börja med förövningar. Om målet exempelvis är att de ska lära sig handstående måste du först säkerställa att de har tillräcklig rörlighet i axlar och bröstrygg samt tillräcklig axelstyrka innan de börjar med förövningarna, exempelvis handstående mot vägg.

Att träna förövningar innebär ofta att du använder en rad olika hjälpmedel. Det kan vara en vägg, en uppbyggd backe, ett mattberg eller andra hjälpmedel. Förövningar innefattar ofta olika stationer som tränar isolerade delar av den färdiga övningen. Även när utövarna har börjat träna på den färdiga övningen kan du med fördel fortsatt ha med dessa förövningsstationer parallellt med den färdiga övningen.

Färdig övning

Den färdiga övningen är målet, den övning som du siktar på att de aktiva ska klara av. Glöm dock inte att vägen till målet är lika viktig, och arbeta processinriktat. Varje byggkloss som stärks är ett mål på vägen. Du som ledare måste ha tålamod och arbeta långsiktigt. Ge uppmuntran och gläds över alla små framsteg.

Individanpassa gymnastikpyramiden

Det är alltid mycket viktigt att individanpassa träningen. Som ledare ska du inför inlärning av nya övningar ta hänsyn till de aktivas olika förutsättningar. När du ska lära ut en övning och bygga en pyramid måste du för varje utövare fundera över vilka byggklossar som behövs för just den individen. Du måste ta hänsyn till biologisk ålder (mognadsstadium) och personlighet.

En del av deltagare har vissa byggklossar klara medan andra behöver bygga på några. Skapa stationer och aktiviteter som är anpassade efter individerna i gruppen, och bygg varje individs pyramid så stabil som möjligt.

Träningsplanering

En betydelsefull del i ditt ledarskap är att planera träningen, dels för en längre period, dels inför varje enskild träning. Varje träning ska planeras så att det blir kul för de aktiva. Den ska också ha tydliga ramar och tydlig struktur.

Grunden i planeringen

Fundera över hur mycket tid som behövs för de olika aktiviteter du har planerat och i vilken ordning de ska genomföras. Tänk på att det ofta tar lite längre tid än beräknat, så planera med goda tidsmarginaler.

I din planering måste du även ta hänsyn till vilken utrustning, vilken typ av träningshall och vilka andra ledare du har till ditt förfogande samt olika säkerhetsaspekter. Genom att vara väl förberedd inför varje träning blir du trygg som ledare och kan då fokusera på de aktiva. En bra planering möjliggör också viss improvisation. Förutsättningarna kan ibland plötsligt ändras och då är det bra att vara flexibel. Ha gärna en plan B förberedd.

Att tänka på när du planerar en träning

  • Gå från enkla övningar till svårare.

  • Gå från kända övningar till okända övningar.

  • Repetera övningarna – de ska automatiseras.

  • Variera övningarna – träningen ska vara allsidig.

  • Lägg in olika nivåer och varianter på övningarna.

  • Arbeta gärna med teman och använd de aktivas fantasi.

  • Var uppmärksam på om gruppen börjar att bli trött – byt då till en annan övning.

  • Hur kan aktiviteterna och övningarna anpassas till de aktiva i gruppen?

Planera individanpassningen

Svensk Gymnastik betonar att du som ledare ska se individen och att verksamheten ska vara anpassad efter individens förutsättningar, motivation och förmåga. När du planerar träningen måste du därför ha en bild av de aktiva och deras behov, förutsättningar och utvecklingsnivå. Följande frågor kan vara till hjälp när du planerar en individanpassad träning:

  • Vilka är de aktiva? 

  • Vad har de för syfte och mål med att delta i verksamheten?

  • Vilka kunskaper och färdigheter har de (utvecklingsnivå)?

Tänk på!

Du ska alltid ha det grundläggande syftet med träningen i bakhuvudet när du planerar träningen – alla aktiva ska få möjlighet att uppleva glädje och gemenskap.

Vad, varför och hur

En mycket viktig del i din planering av träningen är de tre så kallade didaktiska grundfrågorna: Vad ska läras ut? Varför ska det läras ut? Hur ska det läras ut?

Förmodligen har du redan gjort didaktiska överväganden när du har funderat på hur du ska organisera träningen, även om du inte medvetet har tänkt på det. För att träningen ska kunna genomföras har du bestämt vad deltagarna ska göra (innehållet) och varför (syftet) de ska göra det samt hur du och de aktiva ska gå tillväga, till exempel vilka hjälpmedel som behövs och vilken metod som ska användas.

När du gör din planering av träningen ska du utgå från de tre didaktiska grundfrågorna:

  • Vad är målet med träningen? Vad ska de aktiva lära sig? (innehåll)

  • Hur ska träningen genomföras på bästa möjliga sätt när det gäller innehåll och form? (metod)

  • Varför är det viktigt? Varför gör de aktiva och du som tränare som ni gör? (syfte)

Planering av en termin

Gör alltid en terminsplanering med en grov plan för vad de aktiva ska göra under hela terminen. Fråga dig vilka saker som påverkar planeringen av träningen.

  • Hur ser träningshallen ut?

  • Vilka redskap finns?

  • Hur många deltagare har du?

  • Vad kan dina deltagare?

  • Hur många ledare och hjälpledare är ni?

  • Vad kan ni som ledare?

  • Hur lång träningstid har gruppen?

Terminsplaneringen är en grov skiss för hela terminen som du sedan bryter ner till en träningsplanering för varje träningstillfälle. Under terminens gång förfinar du skissen och detaljplanerar varje träningstillfälle. Detaljplaneringen påverkas av hur deltagarna utvecklas under terminen.

Ett sätt att göra terminsplaneringen är att skissa på vad du vill att deltagarna ska klara när terminen är slut. För att de ska kunna nå målet måste du anpassa detaljplaneringen av alla träningstillfällen så att deltagarna får träna på moment som förbereder dem för terminens mål.

Ett annat sätt att göra terminsplaneringen är att titta på vilka olika typer av aktiviteter och moment du vill ha med under en termin. I din planering kan du då skissa på om de aktiva ska göra lite av allt vid varje tillfälle eller om de ska göra mer av vissa saker under vissa perioder.

Planera in allsidighet

Vid varje träning bör du lägga in övningar och aktiviteter som innefattar så många av gymnastikens sex rörelsemönster som möjligt. För allsidighetens skull bör alla aktiva träna samtliga rörelsemönster regelbundet. Som ledare ska du lägga in detta i din planering. Lägg in träningsmoment där du lär ut grundtekniken för alla rörelsemönster. Det ger de aktiva en solid grund för att lära sig mer avancerade övningar.

Skapa en trygg träningsmiljö

En trygg och utvecklande träningsmiljö

I en trygg och utvecklande miljö kan alla aktiva känna igen sig i träningens olika moment. Det innebär att du stegvis för in nya aktiviteter och nya övningar i träningen. Genom att lägga träningen på en nivå som de aktiva behärskar och planera för olika alternativ kan du bidra till en trygg och utvecklande miljö där alla känner att de kan lyckas.

För att främja förståelsen och motivationen hos de aktiva är det viktigt att du förklarar varför de gör vissa specifika övningar och moment. Svaret på frågan Varför? ska finnas med när du planerar träningen, och det ska även hjälpa de aktiva att förstå varför de ska genomföra olika övningar och moment. När deltagarna vet vad som ska hända och upplever en trygg träningsmiljö stärks deras förmåga att koncentrera sig och lära sig.

Se och hör alla under träningen

En betydelsefull del i ledarskapet handlar om att bygga relationer till de aktiva. Relationsbyggandet pågår under hela träningen och börjar när de aktiva kommer in i träningshallen. Redan då gäller det att se och höra alla och visa det med ett positivt kroppsspråk och en glad blick som rör sig runt i hallen. Det är också bra om du har möjlighet att hälsa och prata kort med alla aktiva innan samlingen startar. Det är en temperaturmätare på de aktivas dagsform. Om du har en bra planering och är väl förberedd kan du fokusera på deltagarna direkt från start.

Planera en träning

När du planerar en träning bör du tänka igenom vad du och deltagarna ska göra under alla delar av träningspasset: start och samling, uppvärmning, huvudaktivitet, avslutning och slutsamling.  Försök att efter varje träning göra en kortare uppföljning och reflektion för din egen utveckling.

Starta med samling

Inled varje träning med att samla gruppen. Det ger en tydlig start på träningen, igenkänning och trygghet vilket är betydelsefullt, särskilt för barn och unga. Samlas gärna i en ring och se till att du är på samma nivå som de aktiva. Fördelarna med en ring eller halvcirkel är att alla ser och hör varandra och ingen står på kanten. Alternativet att ställa de aktiva på rad framför ledaren kan kännas auktoritärt.

Notera vilka som är där och vilka som inte är där. Syftet är att alla ska känna sig välkomna och veta att de blir saknade om de inte är där. Det viktiga för de aktiva är inte att bli uppskrivna, så låt inte administrationen ta för lång tid.

Under samlingen berättar du vad som kommer att hända under träningen. Förtydliga gärna varför deltagarna ska göra det de ska göra för att öka deras förståelse och motivation (varför). Ha ”glada ögon” och ögonkontakt med dem du pratar med. Tänk på att de aktiva kan vara olika bekväma med ögonkontakt, beroende på skiftande erfarenheter och kulturell bakgrund. Därför kan det vara bra att du som ledare placerar dig på ett avstånd som möjliggör för de aktiva att naturligt titta bort om de känner sig obekväma.

Tänk på

När du noterar vilka som inte är på träningen ska du visa för dem som är på plats att det är okej att inte komma till träningen om man till exempel är sjuk eller skadad, har mycket skolarbete, ska vara med på en annan träning eller har sociala aktiviteter som krockar.

Börja träningen med att

  • samla alla aktiva framför dig i en ring eller halvcirkel

  • hälsa på alla med ”glada ögon”

  • gå igenom vilka aktiva som är där och notera och nämna de som inte är där

  • ge gruppen information om vad deltagarna ska göra i dag.

Tips

  • Du kan också kontrollera närvaron i mitten av en träning om många kommer sent. Se dock alltid till att ha en kort samling och ögonkontakt med dem som är där i tid. Du kan då i en avslutande samling notera vilka som inte var med i dag.

  • Om du har problem med att många kommer försent till träningen kan du börja varje träning med något som de aktiva tycker är väldigt roligt – då kommer de se till att komma i tid.

  • Undvik samlingar där deltagarna ställer upp på led, exempelvis i storleksordning. Fundera på vad som kanske är ”tradition” i din disciplin eller förening men som kan plockas bort för att det saknas ett bra syfte.

Uppvärmning

Genom uppvärmningen ska deltagarna bli varma i kroppen och träna olika färdigheter. Uppvärmningen bör uppfattas som rolig och ska ge rörelseglädje och lust. Den bör alltid vara på en enklare nivå vad gäller övningar och utmaningar. Deltagarna ska känna att de klarar av allt i uppvärmningen.

Uppvärmningen är till för att förbereda utövarna för den aktuella träningen. Det är en väldigt viktig del av träningen, så utnyttja den till meningsfulla övningar. 

Syftet med uppvärmningen är att

  • få igång blodcirkulationen

  • öka reaktions- och prestationsförmågan

  • förebygga skador

  • skapa glädje, gemenskap och motivation inför träningspasset.

Tänk på att

  • välja enkla och välkända övningar

  • börja med försiktiga rörelser som succesivt blir mer dynamiska för att höja kroppstemperaturen

  • fokusera på att aktivera de stora muskelgrupperna

  • få med många gymnastiska rörelsemönster och allsidighet

  • försöka involvera alla de muskelgrupper, leder och rörelsemönster som ska användas senare på träningen

  • variera uppvärmningen från gång till gång och gör den rolig

  • välja ut övningar som förbereder gymnasterna på huvudaktiviteten.

  • landningar kan med fördel tränas under uppvärmningen

  • träna inte rörlighet/flexibilitet under uppvärmningen.

Exempel på olika uppvärmningsövningar

  • varianter av gång, löpning och hopp, gärna till musik

  • lekar och stafetter

  • parövningar

  • enkla danser

  • enkla hinderbanor

  • enklare övningar på redskap (mattor, bänkar, pallplintar med mera)

  • enklare övningar med handredskap (bollar, hopprep, rockringar med mera)

Tips

Uppvärmningen är ett bra tillfälle att öva på kroppsuppfattning, till exempel med:

  • lätt löpning, byta riktning, svänga armar och ben

  • hålla balansen och byta kroppsposition samtidigt

  • balansövningar med stängda ögon.

Huvudaktivitet

Huvudaktiviteten syftar till att utmana deltagarna extra mycket och kan innehålla en bana med redskap, stationer eller en annan huvudaktivitet. Exakt hur du ska planera huvudaktiviteten kan vara olika. En del grupper har ungefär samma upplägg varje gång, exempelvis olika redskap, medan andra grupper har olika teman och innehåll vid olika tillfällen.

Även om huvudaktiviteten ska vara utmanande är det fortfarande viktigt att alla deltagare känner att de har lyckats och att de utvecklas. Beroende på gruppens sammansättning kan därför huvudaktiviteten ha flera svårighetsgrader och ibland också bestå av flera olika aktiviteter inom huvudaktiviteten.

Tips

  • Försök planera in så många olika rörelsemönster som möjligt under en bestämd period, exempelvis en vecka.

  • Lägg extra stor vikt vid landningar och planera in träning av landningar mycket och ofta.


Stationsträning

Stationsträning kan med fördel användas för att få en effektiv träning. Du kan bygga upp stationerna som en bana så att de aktiva vet vart de ska gå när det är dags för byte. Du kan också skapa stationer som är anpassade till de aktivas olika mognadsstadier och låta dem träna på de stationer som passar deras utveckling.

Om du har en station som kräver passning bör du ha andra stationer som är så enkla att de aktiva kan utföra dem själva. Undvik kö.

Tips

För att hjälpa utövarna att komma ihåg vad de ska göra kan du ha skisser på övningarna och lägga ut dem vid stationerna.

Undvik kösituationer

När du planerar aktiviteter ska du försöka undvika köer – ingen tycker om att köa. Inom barngymnastiken är det extra viktigt då barn tycker att gympahallen är en magisk plats där kö kan bli en riktig glädjedödare. De aktiva kanske bara har några timmars träning i veckan, och om du planerar så att så lite tid som möjligt består av väntan kommer de aktiva att ha kvar sin rörelseglädje och fortsatt tycka att gymnastik är kul.

Alla övningar där en aktiv behöver vänta på att en kompis blir klar är en kö. Köer kan undvikas med hjälp av smart planering och fantasi. 

Tips för att undvika köer

  • Fördröj de aktivas väg tillbaka till ”kön”. Lägg in stationer med kompletterande eller relaterade övningar (exempelvis rullningar, svingar, balans, styrka) som gör att utövarens väg tillbaka till kön tar längre tid.

  • Planera in flera parallella stationer.

  • Utnyttja redskap som inte används och bygg fler stationer.

  • Använd redskap på alternativa sätt.

  • Utnyttja redskapen maximalt, kör från flera olika håll, kör i en åtta, saxa två köer etcetera.

  • Undvik lekar med utslagning där aktiva blir inaktiva i väntan på att leken ska sluta. Hitta i så fall på en aktivitet för de inaktiva deltagarna.

Tips

  • I stället för en långmatta kan du använda flera små mattor. Du kan också bygga en stor rektangulär matta i stället för att använda en lång.

  • Om du behöver stå och passa på en station, se då till att ha andra parallella stationer där deltagarna kan köra övningar utan passning.

Avslutande aktivitet

Efter huvudaktiviteten kan du avsluta med en annan aktivitet. Den avslutande aktiviteten kan ha flera syften. Kanske vill du låta dina aktiva få en variation till huvudaktiviteten genom en helt annan aktivitet eller genom en tempoväxling. Om huvudaktiviteten var intensiv bör avslutningen vara lugnare, men det kan också vara så att de aktiva behöver få höja intensiteten innan träningen är slut. Avslutningen bör ha en lägre svårighetsgrad så att alla känner att de behärskar sina aktiviteter och får ett bra avslut på träningspasset. 

Avslutningen kan innehålla

  • parövningar

  • samarbetsövningar

  • avslappning

  • lekar

  • dans

  • sånglekar eller ramsor för de yngre.

Avsluta med samling

Avsluta varje träning på samma sätt som du började, med samling i ring. Det ger ett tydligt avslut på träningen, igenkänning och trygghet. Försök fånga upp hur de aktiva har upplevt träningen och ge beröm och konstruktiv feedback, till exempel: ”Vad roligt det var att jobba med er i dag.” och ”Vad bra alla kämpade under hinderbanan.” Ibland kan du också ge dina aktiva något konkret att tänka på till nästa träning.

En bra avslutning

  • Samla gruppen innan deltagarna går hem.

  • Ge gruppen beröm.

  • Ge gruppen konstruktiv feedback.

  • Ge eventuellt gruppen något att tänka på till nästa träning.

  • Ge gruppen aktuell information.

  • Tacka för i dag.

Uppföljning - för din egen utveckling

Se varje träning som ett tillfälle för reflektion och lärande. Försök göra en kortare uppföljning efter varje träning, på egen hand och/eller tillsammans med dina kollegor. Det behöver inte ta mer än några minuter.

Att reflektera själv och samtala med andra är betydelsefullt för din utveckling som ledare. Du kan på så sätt lära av dina erfarenheter och utveckla träningens innehåll och genomförande samt ditt personliga ledarskap. Uppföljningen kan också bidra till att du vågar testa nya idéer och göra omprövningar för att finna nya lösningar.

Frågor att reflektera över

  • Motsvarade träningen syftet?

  • Vad gick bra, och vad var det som gjorde att det blev bra?

  • Vad var mindre bra?

  • Vad kan utvecklas till nästa gång?

Leken som arbetssätt

Lekar och lekfullhet

Gymnastik ska vara allsidig och lekfull. Alla delar av en träning kan vara lekfull. För barn upp till sex år är det extra viktigt att träningen har ett stort inslag av lekfull idrott och roliga aktiviteter. Då stimuleras barnens naturliga rörelseglädje. Även när barnen blir äldre är det viktigt att lekfullheten finns kvar i delar av träningen. Du som ledare måste organisera dina aktiviteter på ett lekfullt sätt, och också ge barn och unga möjlighet att leka fritt och träna gymnastik spontant och lekfullt. När barnen leker stimuleras inlärningen, och de utvecklas psykiskt och fysiskt.

Bland annat utvecklas

  • perceptionsförmågan

  • begrepps- och ordförståelsen

  • förmågan att följa regler

  • förmågan att samarbeta

  • förmågan att hantera känslor.

I leken ska du som ledare skapa glädje och trygghet men också inlärning. Du kan anpassa leken så att den samtidigt utvecklar färdigheter hos gymnasterna. När du till exempel använder en lekfull uppvärmning kan du planera den så att den förbereder gymnasterna inför huvudaktiviteten. Exempelvis kan du använda stödja i en lekfull uppvärmning inför att deltagarna ska träna handstående som huvudaktivitet. Den lekfulla träningen måste vara välplanerad och ha ett syfte.

Lekfulla aktiviteter

  • lekar

  • intervaller till musik

  • hoppa rep

  • redskapsbana

  • hinderbana

  • stafetter

  • skeppsbrott

  • parövningar

  • samarbetsövningar

  • stationsträning

Att tänka på vid planering

Den lekfulla träningen måste vara väl planerad och syfta till att utveckla förmågor hos de aktiva. Börja med att fundera över vad syftet med leken är. Anpassa lekens svårighetsgrad utifrån de aktivas mognadsnivå. Precis som du delar upp gymnastikövningar du ska lära ut, är det viktigt att du planera leken i olika steg, det vill säga att svårighetsgraden ökar successivt. Försök variera leken.

Att tänka på vid genomgång och genomförande

Ha alltid en tydlig genomgång. Fundera ut i förväg hur du ska instruera och visa. Samla alla, gärna sittande, och förklara och visa hur leken går till. Låt utövarna pröva leken. Om något inte fungerar avbryter du leken och förklarar igen. Kanske behöver du förklara på ett annat sätt för att alla ska förstå. Var aktiv under leken och hjälp till där det behövs. Om det är något som inte fungerar är det viktigt att snabbt tänka ut en annan lösning.

Redskapsbanor

Här är förslag på några redskapsbanor som lämpar sig för barn i olika mognadsstadier.

Tidiga barndomsstadiet, upp till cirka 6 år

I stationerna ingår alla gymnastikens rörelsemönster. Fokus i denna redskapsbana är att ge barnet motoriskt utmanande aktiviteter, och att låta hen klättra, hoppa, hänga, rulla med mera.

Här finns även övningar som är enkla att sätta ord på, såsom att ”rulla som en sten”, ”gå som en björn” eller säga ”hopp, hopp, hopp” eller ”ett, två, två, ett” när hen hoppar på en respektive två fötter.

Station 1 börjar i hörnet med två gymnastikmattor och redskapsbanan fortsätter sedan moturs.

  1. Gå som en björn på alla fyra.

  2. Gå balansgång på bänk eller bom.

  3. Häng med händerna i ringarna, svinga fram och släpp taget, landa på fötter i en rockring.

  4. Hoppa mellan öar, ungefär hoppa hage. Uppmana barnet att säga ”hopp” när hen hoppar och, om barnet är moget för det, att säga ”ett, två” beroende på hur många fötter som är i marken.

  5. Ligg ner och dra knäna mot bröstet med hjälp av händerna. Rulla som en sten åt alla möjliga håll; framåt, bakåt, åt sidorna, över axeln.

  6. Klättra upp via ribbstolen till en plint. Hoppa från plinten ner i en tjockmatta och försök att landa på fötter.

  7. Stå vid markeringen och kasta ärtpåsar. Sikta och försök få ärtpåsarna att landa i en uppochnervänd pallplint eller i en rockring.

  8. Åla genom en tunnel.

Förpubertala stadiet, cirka 6-11 år

I det förpubertala stadiet passar det särskilt bra med samarbetsövningar. Den här banan kan göras två och två med uppgiften att hjälpas åt att få med sig en ärtpåse hela banan runt, utan att den nuddar golvet.

Denna bana låter barnen använda sin fantasi och kreativitet och utmanar även barnens finmotoriska förmåga, vilket lämpar sig bra i detta stadium. Ett annat fokus i banan är att göra övningar där barnen måste använda sina båda sidor. Under detta stadie fastställs om barnet är höger- eller vänsterhänt men vi vill fortsatt uppmuntra dem att träna båda sidorna. Låt dem däremot välja rotationshåll fritt i de övningar där det är aktuellt.

Station 1 börjar i hörnet med två gymnastikmattor och redskapsbanan fortsätter sedan motsols.

  1. Gå skottkärra. Den ena kör, den andra styr och turas om vartannat varv.

  2. Stå i varsin rockring på ett ben och lek spegelleken. Den ena intar en position (på ett ben) och den andra ska kopiera/spegla positionen.

  3. Svinga i en lian från en bänk till en tjockmatta.

  4. Hoppa på flera satsbrädor uppställda i rad. Landa på fötterna i en matta.

  5. Klättra över och kryp under hinder.

  6. Gå armgång i räck.

  7. Hitta på en klappramsa med ca tio klappar och gör den en gång.

  8. Svinga i räck. Släpp taget på valfritt ställe – fram eller bak. Landa på fötterna och dämpa farten genom att rulla åt valfritt håll.

  9. Kasta ärtpåsar mellan varandra med en hand, men variera så att kastet görs med både höger och vänster hand. Fånga med en eller två händer. Uppmuntra barnen att utmana sin finmotorik.

  10. Hoppsnurr åt valfritt håll och valfri rotation (exempelvis ½, 1 eller 1 ½ varv) – kullerbytta framåt eller bakåt – repetera och variera övningarna så att rotationerna blir både framåt och bakåt.

Tidigpubertala stadiet, cirka 11-13 år

I det tidigpubertala stadiet är det lämpligt att låta barnen utveckla sin uppfattning om kropp, rum, riktning och tid. Eftersom det händer mycket i kroppen är det också ett särskilt bra stadie att låta de aktiva göra övningar som de behärskar, men kanske på ett nytt sätt. Det är fokuset i den här redskapsbanan.

Station 1 börjar i hörnet med långmattan och redskapsbanan fortsätter sedan moturs.

  1. Hoppsnurr åt valfritt håll och valfri rotation (exempelvis ½, 1 eller 1 ½ varv) – kullerbytta framåt eller bakåt – repetera och variera övningarna så att rotationerna blir både framåt och bakåt, och åt höger och vänster.

  2. Förflyttning framåt hängandes mellan två plintar stödjandes på händerna.

  3. Hoppa hopprep två och två med ett gemensamt hopprep. Prova att stå vända åt olika håll; emot varandra, rygg mot rygg, och åt samma håll. Håll lite avstånd så att inte knäna slår ihop när utövarna är vända emot varandra.

  4. Häng knäveck i räck. Sätt kroppen i rörelse och pendla fram och tillbaka. Tryck hälarna mot lårens baksida. När svingsrörelsen är stor – sträck ut benen i det främre högsta läget, alltså när blicken är ner i mattan, och landa på fötterna.

  5. Gymnastiska övningar på bänk eller bom. Exempelvis handstående, hjulning, kullerbytta. Låt den aktive prova övningar som hen är trygg med på en matta. Går även att göra på en linje på golvet.

  6. Rulla framåt respektive bakåt ner för en svagt lutande backe. Överrotera och avsluta med en axelrullning eller med att dämpa farten med händerna.

  7. Handstående mot vägg. De aktiva kan variera uppgång och form och på så vis hitta nya utmaningar. Exempelvis sparka upp till handstående med samlade ben, brytning eller stå med delade ben.

  8. Klättra i rep med eller utan fötter/ben.

Senpubertala och efterpubertala stadiet

Redskapsbanor är ju alltid roliga, oavsett ålder. Självklart kan även aktiva i det senpubertala och efterpubertala stadiet använda redskapsbanor för inlärning, lekfullhet och variation.

I dessa stadier är de aktiva så pass gamla att de med fördel kan planera och förbereda redskapsbanorna själva. Låt dem gärna göra det genom att använda sin fantasi, kunskap och förmåga. Du kan med fördel ge dem ett tema eller berätta vad syftet med banan är, så det får reflektera över hur de på bästa sätt planerar en redskapsbana för det avsedda ändamålet. Det är ett bra sätt att låta dem påverka träningen. Gör det gärna ännu mera lustfyllt genom att låta dem spela sin favoritmusik till.

Musik

Det finns många anledningar till att använda musik på gymnastikträningen.

  • Musiken gör träningen/övningen mer inspirerande, och det är lättare att orka.

  • Den skapar gemenskap, avdramatiserar och gör det lättare att våga ”släppa loss”.

  • Den markerar tydligt start och stopp.

  • Den ger en bra inskolning till uppvisningar och till gymnastikgrenar som utförs till musik.

Du kan spela upp färdig musik men du kan också använda rytmiska ramsor, rörelsesånger, rytmer och rytminstrument.

Använd musik till 

  • uppvärmning/preparation/kom igång

  • lek

  • dans med eller utan handredskap

  • kondition, styrka och rörlighetsträning

  • fristående som tävlings-eller uppvisningsprogram

  • bakgrund för att skapa stämning, ”pepp”

  • nedvarvning.

När du som ledare arbetar med musik till träningen är det mycket viktigt att du medvetet väljer lämplig musik för övningen. Du bör ha kunskap om

  • musikens karaktär

  • musikens tempo eller puls

  • musikens form och takt.

Musikens karaktär

När du använder musik ger den en känsla som ofta påverkar uttrycket i övningen, leken eller programmet. Karaktären bestäms av musikens tempo, puls, tonart (i moll eller dur) och melodi. Används musik med sångtext kan texten också påverka känslan.

Om tanken är att övningen/programmet exempelvis ska framföras glatt är det lämpligast att också välja en musik som förmedlar glädje. Det innebär en ganska snabb och glad melodi i dur. Tänk också på att anpassa musikvalet så att det passar för utövarnas ålder.

Musikens tempo eller puls

Pulsen är musikens hjärtslag. Pulsen styr därför musikens hastighet. Det är viktigt att använda musik med rätt puls för den övning deltagarna gör så att tempot stämmer med kroppens rörelser.

Tempot mäts i slag per minut, beats per minute (BPM). Ibland står låtens BPM utskrivet, men oftast behöver du själv lyssna och räkna.

  • 110–130 BPM är lämpligt att gå till.

  • 130–150 BPM är lämpligt att hoppa till.

  • 155 BPM och uppåt är lämpligt att springa till.

Tänk på att små barn har kortare ben och tar kortare steg. Därför behöver de ofta lite snabbare puls i musiken för att den ska stämma.

Musikens form och takt

Ett musikstycke är indelat i enheter, och detta är musikens takt. Den takt som oftast används i gymnastik är 4/4 takt. Då är musiken indelad i enheter om 4 och 4 eller 8 och 8 taktslag. Det innebär att du räknar till 4 eller 8. Men givetvis kan du också använda 3/4 takt (vals) och räknar då till 3 eller 6.

I gymnastiken delas ett musikstycke ofta in i olika block. Dessa block kallas tema. Den enklaste formen är två olika teman, A och B, exempelvis vers (A) och refräng (B). Det är vanligare med fler teman, och de benämns då A, B, C och så vidare.

Musikstycket består också ofta av start, mellanstycke och slut. Det heter då förspel/intro (fsp/intr.), mellanspel (msp) och slutspel/outro (ssp/outr).

När du ska göra ett program eller en dans till musik är grundregeln att ju grövre indelning (färre teman) du väljer, desto lättare är det att följa musiken. De första och enklaste danserna du gör har kanske bara en övning per tema och många upprepningar. Musik för ett tävlingsfristående kräver däremot betydligt finare indelning, kanske till och med en övning per pulsslag.

Öva landningar

De allra flesta gymnastiska övningar avslutas med en landning. Landningar är också ett av gymnastikens sex rörelsemönster. Det är det rörelsemönster som nästan alltid aktiveras oavsett vilken övning som utförs.

Vikten av att träna på och utföra kontrollerade landningar kan inte nog understrykas. De flesta skador inom gymnastik sker vid landning. Därför behöver träning på landningar läggas in ofta, tidigt och regelbundet. Det handlar om att de aktiva ska kunna landa en övning korrekt och också kunna landa eller falla när en övning inte lyckas och landningen blir mer okontrollerad. Då är det extra viktigt att de aktiva har lärt sig att behärska olika typer av landningar.

CITAT

Skicka inte upp en gymnast i luften om du inte först har lärt ut hur man kommer ner.

- Keith Russell, professor emeritus vid University of Saskatchewan

Att dämpa kraft

Att landa handlar om att dämpa eller absorbera kraft. Den mekaniska principen för att absorbera kraften vid en landning bygger på att maximera dämpningstiden, det vill säga att dämpa kraften i landningen över så lång tid som möjligt.

Föreställ dig att två lika stora personer hoppar från tre meters höjd. Den ena landar i djupt vatten och den andra på marken. Vad är den mekaniska skillnaden i deras landning?

Svar: Personen som landar på marken dämpar snabbt medan personen som landar i vatten har en längre dämpningsfas.

I gymnastiken finns inget vatten att landa i. I stället används dämpande underlag som mattor och gropar. Men mest av allt använder utövarna kroppen för att dämpa landningarna. Hur maximerar utövarna dämpningstiden med kroppen?

Svar: De använder sina muskler. Musklerna hjälper lederna att hålla emot och dämpa kraften. Ju längre dämpningstid, desto säkrare landning.

Det finns i huvudsak tre sätt att dämpa kraft med kroppen:

  • med hjälp av fötterna, knäna och höfterna vid landning på fötterna

  • med hjälp av händerna, armarna och axlarna vid landning på händerna

  • med hjälp av axlarna vid landning genom sido- eller axelrullning.

Landa på fötter

Vid landning på fötterna dämpas kraften med hjälp av fötterna, vristerna, knäna och höfterna.

Musklerna aktiveras och förlänger dämpningsfasen. Landningarna och de olika övningarna nedan bör tränas regelbundet, oavsett nivå.

Att öva på att landa kontrollerat efter ett hopp, från golv eller en höjd, är ett bra sätt för de aktiva att träna upp muskulaturen i fot, knä och höftled. Landningen börjar i den främre delen av foten och omfattar sedan hälen för att därefter fortsätta till knäled och höftled. Kroppen blir som en stötdämpare från tå till höft. Övningen kan göras framåt, bakåt och i sidled. Det är också bra om utövarna tränar på att landa på en fot. Många gymnastiska övningar innebär landning på en fot, och ofta blir det så oavsiktligt. Då krävs att muskulaturen i foten och benet klarar av belastningen.

För att göra övningarna mer utmanande kan du lägga in träning av landningar efter hopp med vändningar och olika former, exempelvis X-hopp, grupperat hopp eller splithopp.

Landa till händer

Vid landning till händerna dämpas kraften med hjälp av händerna, handlederna, armbågarna och axellederna.

Musklerna aktiveras och förlänger dämpningsfasen. Landning på händerna görs ofta, både avsiktligt och oavsiktligt, och därför är det bra att utövarna tränar in ”rätt” landningssätt så att den reflexmässiga rörelsen leder till en säker landning.

Landa till händer bakåt
Att landa baklänges till händer är en speciell landning. Du måste vara extra uppmärksam vid inlärning då det är naturligt och normalt för utövarna att placera händerna felaktigt när de faller eller landar baklänges. Genom upprepad träning kan utövarna träna in en korrekt placering av händerna och lära sig att dämpa kraften.

Låt de aktiva öva på att placera händerna rätt, med fingrar som pekar framåt/mot rumpan. Utgå från sittande och låt dem falla bakåt och dämpa med händerna och armbågarna. Utövarna ska avsluta med att rulla till axlarna.

Öka successivt utgångshöjden (huksittande, 1/4 squat eller ½ squat) och låt utövarna dämpa på samma vis som ovan och med fingrarna pekande mot rumpan. När armbågarna böjs kan kroppen fortsätta rulla bakåt upp på skuldrorna. Kraften dämpas då på ett säkert sätt.

Landning till händer framåt
Landning till händerna kan även ske vid övningar eller fall framåt. För att träna på den typen av landning är en lämplig övning att låta de aktiva falla från knästående och dämpa kraften med hjälp av händerna, handlederna, armbågarna och axellederna.

En mer avancerad variant av övningen är att starta från stående. De aktiva ska då stå bredbent och falla framåt.

Passning

Det är viktigt att du som ledare skapar goda förutsättningar för deltagarna att genomföra en övning. En övning ska alltid brytas ner i delmoment som tränas var för sig enligt gymnastikens pyramid. Det är viktigt att deltagarna är väl förberedda inför övningen både fysiskt och mentalt. Är de väl förberedda minskar både skaderisken och behovet av passning.

Tre typer av passning

Inbaningspass. Denna passning görs ett fåtal gånger så att utövaren får ”känna” hur övningen ska göras. Du leder den aktiva genom hela övningen och ”banar in” övningen.

Inlärningspass. I vissa övningar i ett visst inlärningsskede måste du som ledare passa, till exempel när utövaren kan alla förövningar och ska lära sig övningen utan uppbyggnad. Inlärningspass kan ske fysiskt eller verbalt.

SäkerhetspassDenna passning innebär att du som ledare är beredd men bara ingriper för att utövaren inte ska göra sig illa.

Sträva efter att inte passa utövarna mer än nödvändigt. För mycket passning kan leda till att utövarna inte lär sig de gymnastiska mönstren och kan var slitsamt för dig som ledare.

Kom ihåg

Passa alltid om du har lovat att göra det!

Passningsteknik

En god passningsteknik bygger i huvudsak på tre delar: att vara tidig, nära och följsam. Detta brukar benämnas ”TNF”. Ju tidigare du ser och kan agera utifrån vad utövaren gör, desto effektivare blir din passning. Det gäller också att vara nära utövaren. Det har betydelse för att du ska nå och för att du ska få tyngdpunkten nära dig och därmed mer kraft. Slutligen är det viktigt att du följer utövaren genom övningen så att du kan agera på rätt sätt i övningens alla faser.

Etisk passning

Vid gymnastikträning finns i vissa fall behov av fysisk beröring mellan dig som ledare och utövarna, exempelvis vid olika typer av passning. Utöver passning förekommer också annan fysisk beröring för att korrigera eller instruera utövarna.

Som ledare är det viktigt att du värnar utövarnas integritet och bara använder dig av sådan beröring när det är helt nödvändigt. Oftast räcker muntliga och visuella instruktioner för att de aktiva ska förstå.

Prata gärna med de aktiva om vad passning innebär och hur du som ledare tänker och agerar för att både ge dem säker träning och värna deras integritet. Du kan också uppmuntra dem att själva sätta gränser och berätta vad som känns okej och inte. Alla människor är olika och har olika stor integritet vilket du som ledare måste respektera. Var uppmärksam på hur den aktive reagerar.

Tips

  • När du behöver passa en aktiv, tala tydligt om att du behöver passa och vad det innebär.

  • Lär barnet att man får säga nej om man känner sig obekväm.

  • Greppa/rör den aktiva vid sidan om höften och bålen när det är möjligt.

  • Undvik att greppa/vidröra insida av lår, skrev, bröstkorg och rumpa. Om det ändå sker av misstag: be om ursäkt direkt. 

  • Om det inträffar upprepade gånger: stanna upp och red ut problemet. Behöver du hjälp med din passningsteknik? Gör den aktiva någonting för att det ska inträffa? Undvik att försätta dig i besvärliga eller misstänkliggörande situationer! 

  • Fundera gärna återkommande över hur mycket ”hands on”-passning som egentligen är nödvändig

  • Uppmana inte aktiva att sitta i knäet på dig eller andra ledare. Om du till exempel vill trösta barnet och ha barnet i ditt knä, fråga om barnet vill sitta i knät.

  • Fråga alltid om tillåtelse att filma ett barn som genomför en övning. Tänk på att det kan vara känsligt att bli filmad och att exponera kroppen i olika positioner på film.

Vanliga gymnastikövningar

Inom gymnastiken finns det oändligt många övningar. I denna kurs fokuserar vi på sju vanliga övningar som kan vara bra att börja med.

Observera att filmerna inte alltid visar helt korrekt teknik och utförande av övningarna. Detta för att vi tillsammans ska kunna se och diskutera olikheterna och få ett gemensamt lärande.

Kullerbytta framåt

Kullerbytta är en roterande övning. En kullerbytta börjar oftast i stående. Utövarna sätter händerna i golvet, viker in huvudet, rundar ryggen och rullar framåt med grupperade ben. Fötterna sätts nära rumpan och utövarna trycker sig upp till stående position igen.

Kullerbytta framåt steg för steg

  • Starta stående.

  • Sätt händerna axelbrett framför kroppen.

  • Vik in hakan mot bröstet och runda ryggen.

  • Skjut ifrån med benen.

  • Rulla från skulderbladen till ryggen med grupperade ben.

  • Få med farten och avsluta stående.

Förövningar till kullerbytta framåt
Det är bra att förbereda utövarna genom att börja med att träna de olika delarna av kullerbyttan. De bör också träna styrka i bålen och kroppskontroll.

Tips!

  • Låt utövarna träna på att spänna kroppen samt stödja på händerna. Det ger bättre fysiska förutsättningar.

  • Kullerbyttan ska gå över till skulderbladen, och huvudet ska vikas in. Utövarna ska alltså inte sätta pannan/huvudet mot marken.

  • Små barn har ibland svårt att göra en kullerbytta eftersom huvudet och bröstkorgen är stora i förhållande till armarna och benen. Undvik då övningen eller underlätta den genom att låta deltagarna använda plintlock och lutande plan.

  • Utövarna ska göra sig så små som möjligt och i ett inlärningsskede titta på magen. Låt dem gärna ha en ärtpåse mellan hakan och bröstet för att träna att hålla in huvudet. På vägen upp ska fötterna vara nära rumpan.

  • Lägg gärna mycket tid på kullerbyttor med hjälp av lekar. De kan till exempel gå ut på att göra många kullerbyttor på rad, rulla snabbt eller gör så många som möjligt innan mattan tar slut. Använd din fantasi!

  • När deltagarna gör kullerbyttan helt kontrollerat kan du gå vidare och lära dem att rulla på ovansidan av armarna, det vill säga att rulla in armarna under sig så att de endast rör mattan med handryggen.

  • Fler varianter av kullerbyttor finns i övningsbanken, till exempel tvillingkullerbytta och flygande kullerbytta.

Kullerbytta bakåt

En kullerbytta bakåt görs genom att utövarna rullar bakåt över ryggen och nacken i grupperad position och med händerna vid öronen. Genom att trycka ifrån med händer och armar kan de komma hela vägen upp i stående.

Kullerbytta bakåt steg för steg

  • Starta stående och gå ner mot huksittande.

  • Håll händerna över axlarna (vid öronen).

  • Ha hakan mot bröstet och rulla bakåt.

  • Sätt i händerna i mattan och tryck ifrån.

  • Landa i huksittande och avsluta stående.

Förövningar till Kullerbytta bakåt

Tips!

  • Förbered utövarna genom att låta dem träna kroppsspänning och att stödja på händerna.

  • Låt utövarna träna armböjningar och grupperat V-sittande för att bygga upp styrkan i armarna och magen. 

  • Förbered utövarna på att rulla över huvudet. Att rulla bakåt kan kännas främmande. Du som ledare bör gå försiktigt tillväga och hjälpa till en hel del i starten så att utövarna får en så bra upplevelse som möjligt.

  • Små barn har ibland svårt att göra en kullerbytta eftersom huvudet och bröstkorgen är stora i förhållande till armarna och benen. Avstå då från övningen eller underlätta den genom använda pallplint och lutande plan.

  • Om du har utövare som vill gå vidare från kullerbytta bakåt kan du prova att träna varianter med sträckta ben och med ett större och tidigare tryck med armarna för att komma upp mot handstående.

Ljushopp

Ljushopp på satsbräda består av en ansats, ett långt inhopp till satsbrädan, själva hoppet och en landning. Ljushoppet ska vara högt och kort. Som ledare bör du stå vid sidan av satsbrädan eller på mattan så att du vid behov kan ta emot de aktiva.

Ljushopp på satsbräda steg för steg:

  • Börja med en ansats fram till satsbrädan för att skapa fart.

  • Gör ett långt och flackt inhopp till satsbrädan och tryck ifrån med båda fötterna och räta ut höften. När fötterna möter satsbrädan dras armarna snabbt gå uppåt framför kroppen.

  • I luftfasen görs ett rakt hopp med spänd kropp och armarna rakt upp.

  • Landa på fötterna och dämpa kraften med fot, knä och höft.

Förövningar till ljushopp

Tips!

  • Förbered utövarna genom att låta dem träna i olika positioner så att de känner sin kropp och kan spänna rumpan och magen. En bra övning för detta är V-sittande med sträckta ben och successivt ökande vinkel i höften så att utövarna kan ligga på rygg med sträckta ben och armar utan att röra golvet med dem. Andra bra övningar är sidrullningar fram och tillbaka utan att röra golvet med armarna och benen samt rygglyft.

  • Kom ihåg att lära utövarna att landa. Lek och prova olika typer av hopp jämfota på stället eller med förflyttning. I avsnittet öva landningar finns fler övningar för att träna landning.

  • Om det finns en trampett i hallen kan utövarna även träna ljushopp på den. Be en erfaren ledare i föreningen demonstrera hur den säkras.

Handstående

Handstående är en stationär, balanserande övning. Utövarna sätter händerna i marken, sparkar upp benen och står med rak kropp i balans.

Handstående steg för steg

  • Starta stående med samlade ben.

  • Sträck armar rakt upp (gärna bakom öronen).

  • Ta ett steg fram, fortfarande med armarna rakt upp.

  • Böj överkroppen framåt vid höften.

  • Sätt händerna i marken axelbrett och sparka aktivt med ett ben uppåt.

  • Titta på händerna och samla benen.

  • Stå så rak och lång som möjligt.

Förövningar till handstående

Förövningar till handstående är ofta stödjande övningar, till exempel varianter av skottkärra och harhopp.

Tips!

  • Sparka upp från lutande plan för att minska avståndet mellan golv och vägg/matta.

  • Tryck med fingertopparna mot marken för att reglera balansen.

  • Lyft händerna successivt och växelvis för att träna balans, både med och utan vägg.

  • Börja med att passa i höften för att ge mycket hjälp. Flytta sedan händerna till ovanför knäet och passa till sist endast vid hälarna.

  • Arbeta parallellt med att bygga upp en god rörlighet i axelpartiet. Stafetter, lekar och uppvärmning kan bygga upp styrka kring axelpartiet för att underlätta för utövarna att stödja på armarna.

  • Bålstyrka är viktigt för att utövarna ska kunna hålla kroppen som en cylinder, och kroppsspänning behövs för att benen ska kunna vara ”limmade” mot varandra. Använd gärna lekar som arbetssätt när du leder träning för ökad styrka och kroppskontroll.

  • Använd gärna lek och experimenterande för att locka och leda utövarna att stå på händer på ett säkert, spännande och roligt sätt.

  • Bra grundträning gör att steget till handstående blir så litet som möjligt.

  • Fler varianter av handstående finns i övningsbanken.

Hjulning

Hjulning är en roterande övning. Att kunna behärska en hjulning åt båda hållen skapar god kroppskontroll. Börja med att låta utövarna välja ett av hållen beroende på vad som känns bäst.

Hjulning steg för steg

  • Starta med fötterna samlade.

  • Håll armar sträckta rakt upp (gärna bakom öronen).

  • Ta ett steg rakt framåt till böjt ben och ha fortfarande armarna rakt upp. Böj överkroppen framåt vid höften.

  • Sätt händerna i marken. Vrid axlarna 90 grader precis innan handisättningen, åt samma håll som det främre benet.

  • Sparka det bakre benet rakt upp mot taket.

  • Håll benen delade i handståendefasen och vrid kroppen ytterligare 90 grader.

  • Landa med magen mot starthållet.

Förövningar till hjulning

Tips!

  • Rytmen ska vara: hand, hand, fot, fot.

  • Undvik passning. Om det behövs så återgå i stället till en enklare övning.

  • För att testa vilket håll utövarna föredrar att hjula åt kan du be dem göra cirklar. Om utövarna vänder sig mest naturligt åt höger ska de börja hjula åt höger.

  • Händerna ska till samma sida som det främre benet.

  • Om utövarna har svårt med vridningen i starten kan de börja som ett hjul med magen åt sidan istället för rakt fram och sedan förfina övningen.

  • När utövarna kan göra en hjulning med stor kontroll är det tid för dem att lära sig hjulning åt det andra hållet.

  • Fler varianter av hjulning finns i övningsbanken.

Passépiruett

Piruetter är en vanlig övning inom gymnastik. Det finns flera olika sorters piruetter. Piruett är en roterande övning som bygger mycket på balans. I det här avsnittet beskrivs passépiruett ett varv (360°).

Passépiruett steg för steg

  • Starta stående med samlade ben och armarna lätt rundade framför kroppen.

  • Ta ett steg fram och landa med benet lätt böjt och för motsatt arm ut åt sidan.

  • Lyft upp på tå och lyft samtidigt det bakre benet till passéposition.

  • Armarna möts i en rund position framför kroppen.

  • Avsluta med parallella fötter.

Förövningar till passépiruett
För att kunna göra en bra piruett är det bra att träna olika balansövningar.

Tips!

  • Kroppen behöver vänja sig vid att snurra. Därför är det bra att låta utövarna snurra/rotera på alla möjliga vis, till exempel genom att rulla stock, slå kullerbyttor, hjula, snurra runt stående och så vidare. På så vis får de in känslan av att rotera kroppen utan att bli alldeles snurriga i huvudet efteråt.

  • Träna alltid balansen på båda benen.

  • Vid alla piruetter bör kroppen hållas rak och rotera runt den axel som går från huvudet till fötterna. Tyngdpunkten är kvar i mitten. Vid rotationen får ingen kroppsdel gå före eller hamna på efterkälken.

  • Träna piruett på golv i strumpor. 

  • När deltagarna har hittat tekniken och kommit tillbaka till startpositionen vid upprepade tillfällen kan de prova med två varv.

Sving

Sving, eller pendling som det även kallas, kan övas i flera olika redskap, bland annat räck och ringar. Utövarna kan tänka på sving som ett sätt att gunga. Det handlar om timing och om att göra kroppen lång på ena sidan och kort på den andra.

Sving steg för steg

  • Lyft upp benen och släpp ner dem bakåt (förbi lodlinjen).

  • Sparka sedan framåt för att få med farten – kraften kommer från magen och ner i fötterna. Sikta på att komma så långt upp som möjligt.

  • Under baksvingen trycker du hälarna bakåt så långt som möjligt och lyfter sedan upp ryggen till krummad position (lätt pikering med sträckta ben).

  • På vägen ner (fram) ska du försöka släpa med fötterna (inte i marken) och pressa fram bröstet.

  • Pressa fötterna framåt strax innan lodlinjen.

  • Behåll kroppshållningen för att sedan sträcka ut kroppen efter den högsta punkten och börja tillbakasvingen.

  • Hoppa alltid ner i baksvingen (på sin högsta nivå).

Förövningar
I starten kan det vara en god idé att utövarna bara hänger helt still med tårna pekande ner i golvet. De kan även öva på att hänga i positionerna krum och svank. I räck rekommenderas att ta ett tumgrepp, alltså tummen runt stången. När utövarna kan hänga stilla med spänd kropp är det dags att börja svinga. För att öva upp greppstyrkan kan de träna på att till exempel gå armgång.

Tips!

  • Se alltid till att ha mattor under redskapet.

  • Kontrollera att redskapet är fast och står riktigt.

  • Du kan passa utövarna genom att hålla ett fast grepp om handleden. Om de släpper eller tappar taget kan du som ledare hjälpa till på ett säkert sätt.

  • Alla typer av kroppsspänningsövningar och bålstyrka hjälper i svingar.

  • Låt utövarna upprepa mönstret så att svingen blir större och större.

  • Se till att utövarna tar ett nytt grepp i baksvingen och låser handleden så att endast underarmen roteras fram (för att de inte ska flyga ur i baksvingen).

  • Låt också utövarna träna att svinga i ringar – det är lättare eftersom greppet hålls fast genom hela svingen.

  • Utövarna kan träna grepp genom att klättra i linor.

  • Se fler svingövningar i övningsbanken.

Prova på övningar

Det finns många tävlingsdiscipliner inom Svensk Gymnastik. Innan de aktiva väljer att träna en viss disciplin bör de få möjlighet att prova på olika gymnastikdiscipliner. Det bidrar till en varierad och allsidig träning och ger förutsättningar att hitta den gymnastikdisciplin som de gillar bäst. Även för deltagare som tränar en viss disciplin är det kul att få prova övningar från andra discipliner. Kanske någon hittar en ny favoritdisciplin och bli kvar inom gymnastiken lite längre i stället för att sluta. Som ledare kan du blanda in övningar från olika discipliner i din träningsplanering. Du kan lägga in dem som tema för en träning eller som en del av uppvärmningen, i redskapsbanan eller som en styrkeaktivitet.

Tips!

  • Ta gärna hjälp av tränarkollegor i din förening om ni har flera discipliner.

  • Titta gärna tillsammans med gruppen filmklipp från den disciplin som ni tänkt testa.

Här kan du se några exempel på övningar från nio olika gymnastikdiscipliner. Det är övningar som de flesta aktiva klarar av. De olika förövningarna i filmerna hittar du också i övningsbanken.