Truppgymnastiken betraktas i jämförelse med flertalet av gymnastikens övriga tävlingsdiscipliner fortfarande som en ung idrott. Att träna och tävla som ett lag inom gymnastiken och dessutom erbjuda mixade klasser var något helt nytt när idrotten introducerades och ligger fortfarande väl i tiden.

Tävlingsformen har sitt ursprung i Skandinavien och är en disciplin inom det europeiska gymnastikförbundet European Gymnastics. Truppgymnastiken har vuxit kontinuerligt i Europa och finns nu även representerad med tävlingar i USA och Australien.

EM utgör fortfarande den högsta tävlingsnivån. Arbete pågår att öka den geografiska spridningen och på längre sikt få idrotten upptagen inom det internationella gymnastikförbundet FIG. Det kan innebära att ett VM i truppgymnastik kan bli en realitet.

På den högsta nivån har träningsmängden ökat till cirka 12–15 timmar per vecka. Detta har möjliggjort att idrotten kan kombineras med en vardag med studier eller arbete. Gränsen för när mängden träning påverkar möjligheten för en vardag i balans är kritisk och kan ha stor påverkan på antalet äldre gymnaster som fortsätter att vara aktiva på hög nivå. Det faktum att truppgymnastiken historiskt inneburit lägre träningsmängd än flera av de andra tävlingssdisciplinerna kan vara en av orsakerna till att förhållandevis många gymnaster väljer att fortsätta upp i åldrarna och antalet gymnaster fortsatt att öka.

Under perioden 2010–2020 har antalet truppgymnaster ökat kraftigt. Parallellt har det skett en markant höjning av svårighetsnivån på SM. Idrotten har också fått större publicitet i media. Flera SM har direktsänts i TV och landslagets prestationer på EM bevakas flitigt av media. Till detta kan läggas allt material som löpande publiceras om idrotten i sociala medier.

Antalet gymnaster som har en bakgrund i artistisk gymnastik och som gått över till truppgymnastik är betydligt färre nu än tidigare. I takt med att idrotten vuxit så har fler gymnaster valt att börja med truppgymnastik redan i starten. Det har även tillkommit föreningar som specialiserat sig på att endast erbjuda truppgymnastik som tävlingsdisciplin.

Den stora ökningen av antalet gymnaster och en strävan att kunna behålla flera upp i åldrarna har lett till ett behov av fler tävlingsnivåer från lokal/regional nivå hela vägen upp till högsta nationella nivå.

Det nationella utbudet av rikstävlingar har utökats från att ha varit i huvudsak tre parallella tävlingsstegar, SM-, RM- och UT-stegen, till att från 2018 omfatta ett system av rikstävlingar på olika nivå. På den högsta tävlingsnivån med SM-tävlingar för seniorer, juniorer och ungdomar samt på Riksettan och Rikstvåan används det europeiska bedömningsreglementet (TeamGym Code of Points) med några svenska anpassningar.

En tydlig trend under senare år har varit att gymnaster med stort engagemang och drivkraft i allt större utsträckning väljer att byta träningsmiljö. Det kan innebära att flytta från hemorten eller att pendla för att få möjlighet att träna i till exempel bättre utrustade lokaler, få tillgång till tränare med högre kompetens eller kunna sporras av träningskamrater som också har höga ambitioner.

Framgångsrika träningsmiljöer och trupper kännetecknas av att merparten av gymnasterna är högmotiverade.

På många platser i landet har det också inrättats idrottsgymnasier där truppgymnastik finns med på schemat. Inför höstterminen 2021 fanns det 13 gymnasieskolor som erbjöd truppgymnastik.

Det har identifierats ett behov av att skapa fler goda utvecklingsmiljöer och säkerställa att de finns geografiskt utspridda över landet. Tränarens och föreningens (styrelsens) drivkrafter behöver här gå hand i hand och det krävs en samsyn för att lyckas skapa en framgångsrik miljö.

Under slutet av perioden 2010–2020 kan följande generella iakttagelser göras kopplat till utvecklingen bland kvinnliga och manliga gymnaster.

För kvinnliga truppgymnaster:

• Fler trupper än tidigare tävlar på hög nivå med överlag säkrare framträdanden och bättre teknik. Den idrottsliga nivån upplevs allt högre än tidigare bland kvinnliga gymnaster i både dam- och mixed-klasserna.

• Nivån i grenen trampett har ökat markant. Samma utveckling har dock inte skett på tumbling där klivet till nästa nivå upplevs större.

• Antalet trupper som tävlar på SM har minskat. Flera föreningar går ihop och gymnaster byter träningsmiljö tidigare än förut.

• Friståendet har under perioden fått en mer betydande roll i och med att svårighetsmomenten fått en större vikt i bedömningen. Det innebär att träningstiden i fristående behövt ökas då grenen svarar för mer än en tredjedel av slutpoängen.

För manliga truppgymnaster:

• Antalet manliga trupper på SM-nivå är fortfarande relativt få.

• Fler trupper än tidigare finns på tävlingsnivåerna strax under SM.

• Nivån bland toppskiktet av gymnaster har ökat markant i både tumbling och trampett.

• Grenen fristående balanseras i herrklassen rätt väl mot grenpoängerna som uppnås i tumbling och trampett, vilket innebär att ingen av grenarna egentligen dominerar.

• Landslaget i herrklassen är på högre nivå än någonsin, men med en smalare topp än tidigare.

EM i truppgymnastik för seniorer arrangerades första gången 1996 och var i starten en tävling för europeiska klubblag. Officiella EM blev det först 2010, samtidigt som juniorklassen introducerades.

Inför EM 2010 infördes bedömning med så kallad öppen svårighet, vilket i princip innebar att det inte fanns något tak för svårighetspoängen. Svårighetsnivån fick nu jämfört med utförandet en väsentligt större betydelse för slutpoängen än tidigare. Dessförinnan hade flertalet lag i den absoluta toppen i princip haft samma utgångspoäng i svårighet och tävlingarna avgjordes till stor del på utförandet.

I och med att tävlingarna blev officiella europamästerskap så öppnades möjligheten att kunna representera med landslag och det innebar på kort tid en markant höjning av svårighetsnivån, i och med att de bästa gymnasterna från olika föreningar nu kunde samlas i ett och samma lag. Sverige införde landslag i seniorklasserna från 2012 och i juniorklasserna från 2018. Flera länder som ännu inte nått så stor spridning av idrotten nationellt har fortsatt att representera med klubblag på EM.

Trippla volter blev tillåtna på NM i början på 2000-talet och blev från och med 2012 också tillåtna på EM.

Under åren efter införandet av öppen svårighet ökade successivt kraven på utförandet, med fler avdrag för stil och teknik samt högre avdrag för fall i både tumbling och trampett. Detta anses vara en bidragande orsak till färre skador i samband med tävling.

NM i truppgymnastik inrättades redan 10 år före EM. Det är alltjämt en klubbtävling och en kraftmätning mellan de nordiska ländernas bästa juniorer och seniorer. I övrigt är de nordiska ländernas tävlingssystem ganska olika och det är därför svårt att direkt jämföra nivån i olika tävlingsklasser.

I Danmark har framför allt herrlagen lyckats utveckla och bibehålla en hög nivå över tid. Även i Norge har herrlagen avancerat tekniskt de senaste åren. De isländska damerna är traditionellt också starka. I Finland är damklassen mest populär, men även i mixedklassen har Finland börjat representera internationellt.

Det danska skolsystemet med så kallade ”efterskoler” är unikt och erbjuder goda möjligheter för träning samtidigt som tidpunkten sammanfaller gynnsamt med den period då gymnasternas fysiska förmåga med fördel kan byggas upp och träningen intensifieras. Dessa skolor samlar enligt uppgift ungefär lika många tjejer som killar, men effekten på herrlagen har hittills visat sig större än för damlagen.

På EM har en rad nya länder tillkommit och under perioden kan Storbritannien och Portugal betraktas som uppstickare, vilka både lyckats samla fler utövare och börjat ta mer plats på den internationella arenan. Fler nya länder är på väg uppåt och kan genom sin höga kompetens i andra discipliner komma att avancera snabbt.

Den tekniska nivån i truppen påverkar och ställer krav på dig som tränare. Med undantag för kriterierna för att komma med som junior respektive senior i landslagets bruttotrupp, finns i dagsläget inga kriterier för att jämföra gymnaster i olika åldrar.

På tumbling har det skett en snabb utveckling framför allt på bakåtvarven, sedan varv med dubbelsalto i transition slog igenom på herrsidan. Det har dock visat sig att det tar tid att få alla gymnaster att ta detta steg. På framåtvarven har utvecklingen varit något långsammare och påverkas säkert av att två svårighetsvärden av högre valör kan räknas med i varv med dubbelsalto i transition.

Några övningar och serier har lyst med sin frånvaro under de senaste åren. Här kan nämnas vissa kombinationer med frivolt-frivolt och kombinationer som inkluderar handvolt-frivolt.

Att snegla på utvecklingen i disciplinen tumbling (även känt som powertumbling) kan ge tips om ny teknik och vilka kombinationer och serier som kan vara aktuella i bakåtvarv på tumbling inom truppgymnastiken.

I grenen trampett har det skett en mer direkt progression där den ena övningen byggt vidare på den andra. Framför allt har utvecklingen bland kvinnliga gymnaster handlat om fler skruvade dubbla volter och bland manliga gymnaster trippla volter med skruv(ar). När de trippla volterna introducerades influerades utbildningarna av kunskap från trampolin, som vid denna tidpunkt hade arbetat med trippla rotationer under en längre tid. Även om skillnaderna mellan redskapen är uppenbara fanns mycket att hämta när det gäller både förövningar och tekniken i volterna. I trampett, jämfört med trampolin, står gymnasterna betydligt kortare tid i redskapet och har en annan vinkel i initieringen av volten.

När det gäller trampett med bord och framför allt dubbla volter har det varit svårare att direkt nyttja det som gjorts inom andra discipliner. Här har det i stället skett en hel del experimenterande och videoanalyser för att komma fram till en applicerbar teknik.

Möjligheterna att kunna ta nästa steg i utvecklingen handlar också om att steg för steg förbereda gymnasterna genom att träna olika förövningar. Nya övningar ställer ofta krav på viss innovationsförmåga hos tränare och gymnaster. Här är även tillgången till redskap och stationer avgörande för en effektiv och säker inlärning.

Det kan noteras att en utveckling inom truppgymnastiken mot de mest extrema svårigheterna kanske varken är möjlig eller önskvärd, om den ändrar de grundläggande förutsättningarna för gymnasterna. Det finns en risk att en sådan utveckling leder till trupper med få individer och en stark individualisering av idrotten som följd.

Som tränare är det viktigt att säkerställa att de fysiska förutsättningarna hos gymnasterna är på plats innan du tar dig an nya övningar som utsätter gymnasten för stora krafter. Det gäller att försöka koppla fysiska krav till de nya övningar som gymnasterna har som mål att klara.

Gymnastikförbundets utbildningar, kompletterat med egen praktisk erfarenhet och en insikt om god progression, utgör basen för att som tränare säkerställa gymnasternas fysiska förutsättningar. Endast ett fåtal föreningar har fram till 2020 tillgång till tränare med högskoleutbildning inom träningslära.

Det är känt att de fysiska förmågorna styrka, snabbhet, explosivitet och rörlighet korrelerar med prestation inom gymnastik. Även viss kondition behövs då den påverkar återhämtningsförmågan under och mellan träningspass.

Rörelsescreening av gymnaster är i sig inte ett mått på graden av förberedelse inför svåra övningar, men den ger en medvetenhet och synliggör eventuella obalanser eller potentiella riskfaktorer.

Truppgymnastik, jämfört med artistisk gymnastik, ställer högre krav på de nedre extremiteterna, men även bål och överkroppstyrka krävs.

Kraven på rörlighet har ökat de senaste åren, framför allt inom grenen fristående, där flexibilitetselement ingår bland de övningar som är obligatoriska. Damernas rörlighet har utifrån en kravanalysstudie som genomförts med bruttotruppen våren 2020 bedömts som ganska god, medan flera av herrarna på samma nivå anses sakna framför allt rörlighet i höften (splitt och spagat).

Flera av de svåraste varven på trampett kräver hög inhoppshastighet i trampetten. Med ett snabbt löpsteg krävs också en stabil bål för att undvika ländryggsproblem. Förändras bilden av de övningar som har god potential för progression, kan kraven på styrka och snabbhet komma att ändras. Om det är aktuellt med fler bordvarv kan det till exempel behövas mer överkroppstyrka, för att skapa ett större kraftmoment i kontakt med bordet.

Fysträningen är viktig för att öka prestationen kopplat till de förmågor som krävs. Att regelbundet utföra program som minskar skadeförekomsten är att rekommendera. Detta är ett område där det kan vara värt att snegla även på andra idrotter och ta hjälp utifrån.

Det tar tid att utveckla tekniska och fysiska färdigheter, och detta gäller även mentala färdigheter.

Frågan är på vilket sätt du som tränare kan bidra till att säkerställa individens och gruppens välmående över tid och samtidigt maximera prestationen. Inte bara tävlingsmomentet, utan i hög grad också vissa övningar, ställer högre krav på mental förberedelse än tidigare.

I grunden har de allra flesta gymnaster på högsta nivå en förkärlek för och ett driv att tävla och mäta sig mot andra. Kommer motivationen och intresset för att tävla i gymnastik att finnas kvar på samma sätt som idag?

När det gäller sociala medier kan de påverka gymnasterna på både gott och ont. Det finns idag fler kanaler än tidigare att inspireras av samt att visa upp sin kompetens i och få bekräftelse genom. Tidigare var tävlingstillfället och uppvisningar de enda möjligheterna att visa upp sig för en publik. En negativ sida är risken att en gymnast drar sig för att vara med på tävling på grund av att en miss kan komma att delas i sociala medier. Rädslan för att misslyckas (”fear of failure”) får då en större negativ påverkan på gymnastens motivation och förutsättningar att prestera.

Truppgymnastiken har de senaste åren blivit en mer medial idrott med ökad exponering i tv och tidningar, vilket innebär fler intervjusituationer där gymnaster och tränare ombeds att sätta ord på sin egen eller lagets prestation. Kommentarerna presenteras i media och tolkas i nästa steg av en större publik, ofta utan möjlighet för den intervjuade att precisera, utveckla eller kommentera ytterligare till andra än dem i den direkta närheten. Vetskapen om detta kan medföra stress i den direkta intervjusituationen och även efteråt.

Som tränare bör du vara löpande observant på gymnasternas välmående och eventuella ändrade beteenden som kan vara tecken på psykisk ohälsa. För vissa former av psykisk ohälsa finns en tydlig koppling till högpresterande individer. För individer som tränar många timmar i veckan kan träningsgruppen och tränarteamet vara de som träffar individen mest. Ju större träningsmängd, desto större ansvar har du som tränare.

Tankar och tips om sätt att vara som tränare:

• Var konstant nyfiken och se möjligheterna till utveckling.

• Vill du/ni utmana gränserna behöver du själv göra en stor insats. Var beredd på att ingen kommer att servera dig svaret på vilket som är nästa bästa steg.

• Var medveten om att rollen som tränare är komplex med många intressenter och ofta högt ställda förväntningar. Som tränare behöver du i dialogen med gymnasterna både ha förmåga att kunna gasa och bromsa. Att bromsa kan till exempel vara aktuellt om en gymnast inte bedöms vara redo att ta nästa steg.

• Samspelet med gymnasterna är avgörande. Eget driv, nyfikenhet och ökad förståelse kännetecknar många gymnaster på hög nivå. Detta kan du som tränare uppmuntra tidigt. Gymnasterna kan ha en förmåga att experimentera och ”leka fram”, vilket bidrar i sökandet längs vägen fram.

• Undvik att ta dig an för stora kunskapsutmaningar på kort tid. Det tar ofta lång tid att bygga upp en seniorverksamhet med en långsiktigt hållbar kultur.

Tankar och tips om att söka kunskap:

• Lär känna dina styrkor och svagheter som tränare. Förstå när du behöver söka ny kunskap och ta hjälp.

• Som tränare kommer du inte alltid att kunna ha alla svar. Ta in kunskap från flera håll för att få en större förståelse.

• Använd likheter med tidigare utveckling i andra discipliner eller kanske från andra idrotter som kan vara till hjälp för att kunna ta nästa steg.

• Ta fram en plan för din egen utveckling som tränare.

Tankar och tips om att ta vara på tidigare erfarenheter och knyta till sig kunskap:

• Ta vara på det som visar sig vara framgångsrikt. Det blir en kollektiv lärdom där tränare och gymnaster i gruppen lär sig av varandra. Kom samtidigt ihåg att det som en framgångsrik seniortrupp gör i ett sammanhang, kanske inte alls är lämpat för en juniortrupp i ett annat.

• Knyt kontakter och samarbeta med andra inom områden där du/ni saknar kompetens. Det kan till exempel handla om områden som ligger lite längre ifrån det idrottsspecifika, såsom nutrition, idrottsfysiologi, idrottsmedicin och idrottspsykologi.

• Säkerställ att inhämtad kunskap lever vidare inom föreningen och inte försvinner om en tränare slutar. Att gymnaster är tränare i föreningen parallellt med sin egen karriär, kan uppmuntras och underlättas av flera skäl: för kunskapsöverföringen, för rollen som förebild och för gymnasternas egna reflektioners skull.

Tankar och tips om att våga tänka nytt och gå mot strömmen:

• Att alla andra gör på ett visst sätt eller har ett visst förhållningssätt betyder inte att det alltid är rätt för att ta nästa steg. Men med ”trial and error” följer ett ansvar, så stäm av och gör kopplingar till beprövad kunskap för att undvika onödiga fallgropar.

• Det är nödvändigt att våga ifrågasätta för att kunna fortsätta med en god progression och säker gymnastik oavsett vilken väg du väljer.

• Dra lärdom av både egna och andras tidigare misstag.

Tankar och tips om att behålla helhetsperspektivet:

• Balansera de tekniska, mentala och fysiska aspekterna i utvecklingen.

• Reflektion och utvärdering är viktigt för att kunna utvecklas. Blicka tillbaka för att bättre förstå nuläget och få perspektiv framåt.

• Tänk på betydelsen av hållbar träning utifrån ett långsiktigt helhetsperspektiv där gymnasterna ska ha möjlighet till en lång och aktiv karriär inom idrotten. Ditt ledarskap och dina beslut påverkar gymnastens vardag både under och efter den aktiva karriären.

Tankar och tips om att vara medveten om att det finns risker:

• Säkerhet och sunt förnuft ska alltid vara högsta prioritet.

• Forcerad progression kan leda till att viktiga grunder förbises och öka risken för överbelastningsskador.

• När det gäller nya övningar är det vanligt att gå fortast fram med första generationens gymnaster. Sedan kommer ofta erfarenheten och kunskapen i kapp och ger nästa generation bättre förutsättningar. Det kan till exempel handla om att säkerställa viss specifik styrka, behärska vissa förövningar eller finna en lämplig progression.

Att sätta upp långsiktiga mål och att steg för steg arbeta mot målen beskrivs ofta som framgångsrikt. Här följer några tips att ta med dig:

• Mål som ligger flera år bort kan vara svåra att förhålla sig till och det krävs att de bryts ned för att bli konkreta och engagera i den dagliga träningen.

• Ett långsiktigt mål kan ses som sammansatt av flera delmål som successivt bidrar och leder fram till slutmålet.

• Vägen till målet är sällan rak och det gäller ofta att lita på kompassen för att kunna hålla kursen.

• Varje dag är en ny dag som kan kräva att du anpassar dig till förändringar eller behöver ta dig an utmaningar från en annan infallsvinkel. Metodik och teknik som använts tidigare kan behöva förbättras och anpassas eller rentav överges för att kunna fortsätta mot målet.

• Var medveten om att när du arbetar i framkanten innebär det att dagligen mötas av nya utmaningar och kunna hantera att allt inte är förutsägbart. För många är det just den ingrediensen som skapar spänning och stimulans i tillvaron.