Varför och hur fastställs en diagnos?

Det främsta syftet med utredningen och diagnostiseringen är att skapa förståelse för personens förutsättningar. De kan vara vägledande och hjälpa en person att kartlägga sina styrkor och svagheter och kan begära och få hjälp utifrån sina behov. Det kan också vara lättare för omgivningen att söka kunskap och få förståelse för en persons särskilda livsvillkor om det finns en diagnos. Dock är det ju viktigt att ha med sig att alla naturligtvis ska få hjälp efter sina egna behov, oavsett diagnos eller ej.

Vid en utredning undersöker man bland annat förmågan till uppmärksamhet och socialt samspel. För att undvika att normaltillstånd diagnostiseras som funktionsnedsättningar är diagnoskriterierna stränga. Utredningar utförs av specialistteam med psykolog och läkare.

Om det gäller ett barn brukar även en pedagog delta i utredningen. Utredningen består av medicinsk undersökning, tester samt intervjuer med personen som utreds och anhöriga. Om det gäller ett barn intervjuas även förskole- eller skolpersonal. Diagnostiseringen av vuxna kräver att man bedömer både den aktuella situationen och symtom under uppväxten.

De fyra vanligaste diagnoserna

De fyra vanligaste diagnoserna är adhd, autism, språkstörning och Tourettes syndrom och utgår ifrån neurologiska nedsättningar som påverkar kognitionen.

ADHD

Alla kan ha svårt att fokusera, sitta stilla och kontrollera impulser ibland, särskilt vid trötthet och stress. Men för en del barn, ungdomar och vuxna är problemen ständigt närvarande och påverkar allvarligt sättet att fungera i vardagen. Då kan det vara berättigat att tala om diagnosen adhd.

Adhd yttrar sig på olika sätt hos olika individer och under olika tidpunkter i livet. Svårighetsgraden och typen av svårighet varierar från person till person.

Kärnsymptomen för adhd

1. Uppmärksamhetssvårigheter

   Kan visa sig genom till exempel koncentrationssvårigheter, slarvighet, glömskhet och lättstördhet. Många blir lätt uttråkade och har svårt att slutföra saker som de inte är väldigt intresserade av.

2. Impulsivitet

   Kan visa sig genom starka och svårkontrollerade känsloreaktioner, dålig förmåga att lyssna på andra och svårigheter att hantera ostrukturerade situationer som kräver reflektion och eftertanke. Hos en del leder impulsiviteten även till motorisk klumpighet.

3. Överaktivitet

   Handlar egentligen om svårigheter med att reglera aktivitetsnivån efter det man gör, så att den antingen är för låg eller för hög. Svårigheter att varva ner och sitta still kan varvas med extrem passivitet och utmattning. Överaktiviteten hos barn är ofta fysisk, hos vuxna visar den sig bland annat genom påtaglig rastlöshet och sömnproblem.

Autism

Autism innebär att man har varaktiga brister i förmågan till social kommunikation och interaktion i ett flertal olika sammanhang. Diagnosen innebär också att man ofta har begränsade repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter. Det kan ta sig uttryck i oflexibel fixering i rutiner och starkt begränsade intressen. Det är också vanligt att personer med autism är över- eller underkänsliga för olika sinnesintryck – såsom ljud, ljus, lukt och beröring. Symptomen för autism– och graden av symptom – varierar från individ till individ.

Kärnsymptomen för autism

• Svårigheter i kontakten med andra människor

• Specialintressen som kan uppta stor del av uppmärksamhet och tid

• Svårigheter att förstå och använda språket i kommunikationen med andra

• Bristande motorik

• Lätt att hamna i tvingande rutiner eller handlingar

• Säregna eller ovanliga sinnesintryck

Språkstörning

En språkstörning innebär att personens språkförmåga är påtagligt nedsatt. En språkstörning kan påverka förmågan att följa med i skolan, såväl som påverka det sociala livet med vänner.

Språket kan delas in i tre olika områden:

• Form

• Innehåll

• Användning

En person med en språkstörning kan ha svårigheter inom ett eller flera av dessa områden. Det kan handla om problem med uttal och meningsbyggnad eller olika slags läs- och skrivsvårigheter. En språkstörning är inte statisk utan varierar mellan olika individer, från situation till situation och ändrar karaktär över tid. Olika problem kan uppstå när personen ställs inför olika utmaningar, men det är den underliggande språkstörningen som är orsaken.

Tourettes syndrom 

Tourettes syndrom visar sig genom något som kallas för tics, upprepande reflexliknande rörelser och vokala ljud. Tourettes syndrom är delvis ärftligt och ofta kombinerat med andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. 

Symtomen på Tourettes syndrom visar sig vanligtvis kring sjuårsåldern, men kan debutera både tidigare och senare. Det brukar börja med tics i ansiktet såsom överdrivna blinkningar, ryckningar och grimaser som ofta flyttar sig till halsen, skuldrorna och överkroppen. Andra tidiga symtom brukar vara ryckningar i en arm eller ett ben.

De vokala ticsen debuterar vanligtvis senare. I början uppträder de ofta som ”normala” snusningar och harklingar, men utvecklas sedan till ljud, läten och ibland ord eller hela meningar. Det är typiskt att ett symtom avlöses av ett annat och att symtomen ökar och minskar i styrka i olika perioder.

Ojämn funktionsförmåga

En person ned en NPF-diagnos kan många gånger ha en större variation av funktionsförmåga. Det finns vissa områden som de ligger högt över normtypisk nivån och andra områden där personen ligger långt under normtypiska nivån. Dessa ojämna nivå påverkar många gånger personens motivation, intresse och vilja för olika typer av aktiviteter. Detta gör det extra viktigt att uppmärksamma och ge feedback för att förstärka engagemang och försök som görs.