Som ledare har du en central roll i att forma verksamheten – både genom hur du leder, hur aktiviteter organiseras och hur miljön används.

Tillgänglighet och inkluderande ledarskap

Tillgänglighet är en viktig del av detta och skapas i samspelet mellan den fysiska miljön, hur verksamheten organiseras och hur vi bemöter och kommunicerar med varandra. Genom medvetna val i dessa delar kan trösklar sänkas så att fler kan delta utifrån sina förutsättningar – oavsett funktionsförmåga.

I praktiken innebär det att ledarskapet påverkar förutsättningarna för tillgänglighet genom att:

• skapa en fysisk miljö som fungerar för fler

• planera och genomföra aktiviteter på ett tydligt och förutsägbart sätt

• anpassa kommunikationen så att fler kan ta del av information

• vara medveten om normer och hur de påverkar känslan av delaktighet.

När vi arbetar aktivt med tillgänglighet skapas träningar där fler känner sig trygga, delaktiga och inkluderade. Det öppnar dörren för deltagande på egna villkor och stärker samtidigt kvaliteten i verksamheten för alla.

Tillgänglighet är också en rättighetsfråga. Svensk tillgänglighetspolicy bygger på principen om allas lika rätt och värde, så som den uttrycks i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Det innebär att tillgänglighet är en grundläggande förutsättning för att människor ska kunna leva ett aktivt och självständigt liv.

Ett inkluderande ledarskap handlar om att se människan och helheten. Alla människor bär med sig egna erfarenheter, förmågor och sätt att fungera. Som ledare innebär det att vara nyfiken och lyhörd, och att skapa förutsättningar där fler kan känna sig trygga, delaktiga och inkluderade.

Ett inkluderande ledarskap innebär att:

• lyssna och ställa frågor

• “snälltolka” – anta goda intentioner

• skapa förutsägbarhet och trygghet

• anpassa instruktioner, tempo och upplägg

• se styrkor och ge möjlighet att lyckas

I filmen nedan beskrivs ett föreningsexempel på hur de arbetar medvetet med sitt inkluderande ledarskap.

Ingen ledare behöver vara expert på funktionsnedsättningar – men alla kan vara experter på att möta människor. Med kunskap om hur normer, omgivning och förväntningar påverkar delaktighet kan vi tillsammans skapa idrottsmiljöer där fler känner sig välkomna, trygga och får möjlighet att utvecklas.

För att som ledare vara så tydlig som möjlig i samband med planering av en aktivitet kan det vara hjälpsamt att kunna svara på:

• Vad?

• När?

• Hur?

• Varför?

• Var?

• Vad händer sedan?

Den fysiska miljön

Den fysiska miljön är en viktig del av tillgängligheten och något som påverkas av hur verksamheten planeras och leds.

Funktionshinder uppstår inte hos individen, utan i mötet mellan en persons funktionsnedsättning och en omgivning som inte är anpassad. Det kan handla om hinder i den fysiska miljön, som exempelvis trappor, avsaknad av ledstråk eller otydlig skyltning, men också om sociala hinder som otydlig kommunikation, bristande bemötande eller normer.

I idrottsmiljöer kan små justeringar göra stor skillnad. Det kan vara att förenkla information, skapa tydligare strukturer, se över ljud- och ljusnivåer eller göra den fysiska miljön mer tillgänglig.

Frågor om tillgänglighet kan omfatta flera olika perspektiv.

På webbplatsen Plats för idrott ger Riksidrottsförbundet tillsammans med Svenska Parasportförbundet och Svenska Dövidrottsförbundet tips på anpassningar för tillgänglighet.

Tips på anpassningar för tillgänglighet (Plats för idrott)

Normer och funktionsnormer

Normer är oskrivna regler som de flesta av oss följer, medvetet eller omedvetet. De skapar förväntningar på hur vi brukar göra saker, hur vi beter oss och vad som uppfattas som ”normalt”. Normer kan underlätta samspelet mellan människor, men de kan också begränsa och exkludera dem som inte passar in i det som tas för givet.

Inom idrotten kan det till exempel handla om att utgå från att alla kan gå, se, höra eller ta till sig information på samma sätt. Eftersom normer är nära kopplade till fördomar kan det upplevas riskfyllt att avvika från dem. Genom att bli medvetna om våra normer kan vi skapa idrottsmiljöer där fler känner sig välkomna och får möjlighet att delta på lika villkor.

Funktionsnormer
Funktionsnormer handlar om oskrivna regler för hur vi förväntar oss att en kropp fungerar – ofta utan att reflektera över det. I idrotten innebär det till exempel att vi planerar verksamhet utifrån antaganden om att alla kan höra vad som sägs, se vad som visas, eller ta sig in i alla träningsanläggningar.

För att utmana normen och skapa idrottsmiljöer där fler kan känna sig välkomna och vara delaktiga i verksamheten, är det viktigt att fundera över:

• Vilka normer finns?

• Vad för hinder finns och vad går att göra åt dem?

• Hur kan vi bli mer normmedvetna?

Bristande tillgänglighet och normmedvetenhet kan ta sig olika uttryck i praktiken. För personer i miljöer som inte är anpassade efter deras förutsättningar kan det till exempel handla om minoritetsstress. För döva och hörselskadade kan det också innebära upplevelser av audism.

Minoritetsstress

Minoritetsstress kan uppstå när en person återkommande behöver anpassa sig till en miljö som inte är utformad efter hens behov. För döva och hörselskadade handlar det ofta om situationer där kommunikationen brister, information missas eller där personen känner att hen hela tiden behöver förklara sina behov på nytt.

Det är en stress som pågår över tid – ibland lågintensivt, ibland mer påtagligt – och som kan påverka både motivation, självkänsla och orken att delta. I idrotten kan det innebära att en idrottare till slut lämnar sin aktivitet, trots att viljan att vara kvar egentligen finns.

Minoritetsstress kan ta sig uttryck i flera vardagliga situationer, till exempel:

• Oro för att missa viktig information under träning, match eller möten.

• Att behöva påminna om sina behov gång på gång.

• Extra stress när teckenspråkstolk saknas eller inte är bokad.

• Att mycket energi går åt till att tolka kroppsspråk och situationer i stället för att fokusera på idrotten.

• Känslan av att inte riktigt vara delaktig i gruppens samtal eller sociala sammanhang.

I de flesta fall handlar det inte om individens förmåga – utan om att miljön inte erbjuder de förutsättningar som behövs för att personen ska kunna delta på lika villkor.

Audism

Audism är en form av diskriminering som riktas mot döva och hörselskadade. Den bygger på föreställningen att kommunikation främst ska ske genom ljud och tal, medan teckenspråk eller andra visuella sätt att kommunicera nedvärderas eller ses som mindre viktiga.

Audism kan synas både i mötet mellan människor och i hur miljöer, rutiner och verksamheter är utformade – till exempel när idrotten utgår från en hörselnorm där alla förväntas kommunicera på samma sätt.

Audism i idrotten kan innebära att:

• Information bara ges muntligt, utan visuellt stöd eller tolk.

• Tränaren pratar samtidigt som hen vänder sig bort.

• Någon säger ”Du kan väl läsa på läpparna?”.

• Teckenspråk inte ses som ett fullvärdigt språk.

• Någon nekas att delta, inte på grund av sin förmåga utan för att tolkningen kan ta längre tid.

• Döva eller hörselskadade förväntas anpassa sig till hörandes sätt att kommunicera.

Audism syns inte alltid – men den märks.

Genom medvetenhet och små förändringar kan vi motverka audism och skapa idrottsmiljöer där alla sätt att kommunicera värderas lika. Det gör idrotten mer inkluderande, tillgänglig och trygg.

I filmen nedan beskrivs ett föreningsexempel på hur de arbetar medvetet med sitt bemötande och tillgänglig kommunikation i sitt ledarskap.

Bemötande och kommunikation

Bemötande och kommunikation är centrala delar i arbetet med att skapa trygga, tillgängliga och inkluderande idrottsmiljöer. Hur vi möter varandra och hur vi delar information påverkar direkt möjligheten att känna sig välkommen, förstå vad som förväntas och vara delaktig i verksamheten.

Ett inkluderande förhållningssätt innebär att möta varje individ med respekt och värdighet samt att utgå från att alla har unika förmågor, erfarenheter och behov. Med ett people first-perspektiv sätts människan i fokus – inte funktionsnedsättningen, bakgrunden eller andra egenskaper. Det skapar en grund för idrottsmiljöer där fler kan känna sig trygga och delaktiga.

I praktiken handlar detta om att vara lyhörd, visa nyfikenhet och anpassa både bemötande och kommunikation utifrån individens förutsättningar och situation. Små justeringar kan göra stor skillnad – både i hur information uppfattas och hur inkluderande miljön känns.

Kommunikation fungerar olika för olika personer. Det kan bero på språkliga förutsättningar, kognition, syn, hörsel, koncentration eller hur mycket som händer i omgivningen. Som ledare behöver du inte veta allt i förväg, men du gör stor skillnad genom att fråga hur kommunikationen kan fungera bäst och anpassa dig utifrån det.

Genom ett medvetet bemötande och en tillgänglig kommunikation skapas bättre förutsättningar för att fler ska kunna förstå, delta och känna sig inkluderade – oavsett hur de tar till sig information eller uttrycker sig.

Tips för tillgänglig kommunikation i praktiken

Tillgänglig kommunikation är en förutsättning för att alla ska kunna ta del av information, känna sig delaktiga och delta på lika villkor i idrottens verksamheter. Hur vi kommunicerar, både verbalt och visuellt, har stor betydelse för om träning, möten och sociala sammanhang blir begripliga och inkluderande.

Behov och förutsättningar skiljer sig åt mellan individer, och det finns därför inte ett sätt som fungerar för alla. Genom att variera och anpassa kommunikationen kan fler ges möjlighet att förstå, vara delaktiga och känna sig trygga i idrottsmiljön. Nedan följer exempel på hur kommunikationen kan göras mer tillgänglig i praktiken:

• Säkerställ visuell kontakt

• Använd tydliga, enkla och korta instruktioner (exempelvis före, under, efter)

• Anpassa tempo och ljudnivå

• Ge tid att bearbeta information

• Komplettera muntliga instruktioner med skriftliga eller visuella stöd (symboler, bildstöd)

Bildstöd
Bildstöd kan göra idrottsmiljöer mer begripliga, trygga och inkluderande. Genom bilder, symboler och visuella instruktioner förstärks kommunikationen, vilket gör det lättare att förstå aktiviteter, rutiner och träningsmoment – och att vara delaktig på egna villkor.

Lär dig mer på kunskapssidan Bildstöd i praktiken (Kunskapsarenan). I materialet får du konkreta och enkla verktyg för hur du som ledare kan använda bildstöd i praktiken för att tydliggöra träning, tävling och match.