Det finns många saker som jag tagit med mig och som jag tänker att jag kunnat göra annorlunda, mer noggrant eller bättre när jag var professionell spelare. En av de saker som jag förstått med lite perspektiv är att det inte är farligt att vila. Tennis är som många andra idrotter en repetitiv idrott som ställer höga krav på kroppen såväl fysiskt som mentalt. Jag var också en spelare som ville träna hela tiden för att det skulle kännas bra väl ute på tävlingsarenan.

Ett område som hänger ihop med vila och återhämtning är balansen mellan träningsvolym och träningskvalité. Som ung spelare behöver man såklart en viss volym men det är viktigt att spelaren när träningen väl startar också är förberedd och till 100 % närvarande. Att vara förberedd till 100 % är också något som gäller coachen, det är viktigt att du som coach föregår med gott exempel.

Jag litar fullt ut på det medicinska teamet, exempelvis om en spelare känner av smärta i ett knä eller en axel så försöker vi fortfarande genomföra träningen men ändrar på upplägget utifrån den informationen jag fått av det medicinska teamet. Detsamma gäller om en spelare känner sig stressad, överbelastad eller på något annat sätt inte mår bra. Jag tänker till 100 % långsiktigt, det gäller även med äldre och professionella spelare. Det enda undantaget är om det är en väldigt viktig match, exempelvis en Grand Slam final.

Jag använder en hel del, försöker inte ”överanvända” det teknologiska, men vill nämna tre applikationer som jag använder som stöd i min tränar- och coachroll.

1. Träningsregistrering

För våra spelare på Good to Great Tennis Academy (GTG) använder vi en app där spelarna dels får sina fysiska träningsprogram, dels registrerar sin träningsvolym i minuter och intensitet på en skala 1–10. Utöver träningsbelastning registrerar vi på GTG även återhämtning, sömn och stress.

2. Videoanalys

Jag använder videoanalys, exempelvis när jag tränar och coachar Stan Wavrinka så filmar vi olika slag och situationer, tittar och analyserar tillsammans och sedan försöker vi förbättra vissa detaljer.

3. Statistik

Matchstatistik har blivit ett relativt stort område som utvecklats mycket inom tennisen de sista åren och är något jag personligen använder mer och mer i träningen. Det kan exempelvis vara taktiskt; hur många procent av första servar som slås på ett visst område eller fysiskt; hur många riktningsförändringar som görs under en match.

Det är såklart väldigt viktigt att ha en bra balans mellan högintensiv träning och återhämtning, det är också avgörande att teamet runt spelaren fungerar på bästa sätt. Med Stan har vi en ansvarig person, Pierre Paganini som sköter helheten med periodisering och mitt arbete är att komma in och genomföra tennisen. Vi genomför 3–4 block med tuff träning under en 12 månaders period. Varje block är mellan 10 dagar till 3 veckor och innehåller i sin tur en uppdelning i tre olika faser där fas 1 är enbart fitness, fas 2 är fitness kombinerat med tennis och den 3:e fasen är enbart tennis. Kommunikationen mellan mig och Pierre är väldigt bra vilket är en avgörande del. För resten av året så är kommunikationen mindre intensiv, vi hörs såklart av om något inträffar, annars försöker vi arbeta på och lägger mycket energi på dessa 3–4 träningsblock.

Inom tennisen är spelarna någonstans kring 15–16 år gamla när de når internationell juniornivå, målsättningen för spelarna upp till denna ålder är att ha bra grund både vad gäller slagteknik och fysik. Det är nu dags för spelarna att verkligen börja träna mer intensivt både i termer av kvantitet och kvalité. Det är dock fortfarande viktigt att tänka långsiktigt och utveckling, inte jaga efter kortsiktiga vinster eller enkla tävlingar. För att lyckas i dagens tennis krävs också en väldigt bra fysik, en egenskap som är extremt viktig är Power och förmågan att upprätthålla Power över tid. Vår ansvarige fitness-coach Ali Ghelem sköter den delen av träningen hos oss. Vi utgår från tennisbanan vad gäller aerob och anaerob kapacitetsutveckling, sedan arbetar spelarna tillsammans med Ali vad gäller utveckling av Power i vårt prestationscenter. Återigen blir kommunikationen mellan tränare och fitness-coach avgörande så att spelarna inte blir överbelastade eller utbrända av för många högintensiva träningspass för nära varandra i tid.

Stort tack för din tid och att du ville dela med dig av dina erfarenheter och kunskaper Magnus!

Magnus Norman är en av Sveriges bästa tennisspelare. Han har vunnit 12 ATP- titlar i sin karriär och var även i final i Franska Öppna år 2000, där han dock förlorade mot Gustavo Kuerten. 1998 var han med och förde Sverige  till seger i Davis Cup mot Italien.

2002 tilldelades han Fair Play-priset av Riksidrottsförbundet (RF) med motiveringen:

” Magnus Norman tilldelas priset för att han i fjärde omgången av Australian Open korrigerade ett domslut och gav motståndaren matchbollen och därmed segern. Med denna handling framstår Magnus Norman som en fin representant för rent spel och ett föredöme inom svensk idrott”.

Magnus har utöver en fantastisk spelarkarriär även haft stora framgångar som tränare och coach på ATP-touren. 2008–2010 var Magnus ansvarig för Robin Söderling, Sveriges senaste topp-10 spelare. Sedan april 2013 fungerar han som tränare för Stanislas Wawrinka.

Magnus Norman driver idag Good to Great Tennis Academy tillsammans med Mikael Tillström och Nicklas Kulti.

Magnus har ett stort idrottshjärta och är en fantastisk representant för svensk idrott i allmänhet och svensk tennis i synnerhet.

I ovanstående intervju delar Magnus med sig av sina tankar kring tränar- och ledarskap.

Länkar

Om produktionen
SISU Förlags webbshop
SISU Förlags Generella utgivningar

Ja – jag har lång erfarenhet av gymnastik, först som gymnast, sen som tränare och domare i artistisk gymnastik, sedan vidare till kanske det svåraste uppdraget som ”gympa-morsa” till mina egna döttrar och numera en del av Svenska Gymnastikförbundets medicinska team. Ett råd jag ofta ger till tränare – inte bara inom gymnastik utan egentligen alla idrotter – är att våga axla ledarrollen och att vara den vuxne på träningen. Med det menar jag att det är vi vuxna, i vår roll som tränare, som ansvarar för att bygga en långsiktigt trygg och hälsofrämjande träningsmiljö. Det gör vi genom att skapa förutsägbarhet i träningsmiljön där ömsesidig respekt för varandra och ett positivt ledarskap får sätta tonen. Det finns enkla sätt att ta tempen på träningsmiljön, som att till exempel lyssna efter hur idrottarna pratar med varandra, om de visar glädje och inte minst om de vågar misslyckas. Att utmana sig själv på nya svårare övningar med risk att misslyckas kräver trygghet. Det är en bra temperaturmätare på träningsmiljö. God träningsmiljö är en viktig skydds- och riskfaktor vad gäller risk att utveckla exempelvis psykisk ohälsa. Det här kan låta enkelt men det handlar om att våga granska sig själv som ledare samtidigt som det också kräver att man ser till hela idrottaren ur alla aspekter. En vanlig tankevurpa är att idrottare ses isolerade som just idrottare – inte som unga personer i utveckling (på alla plan i livet).

Att få ihop vardagens alla delar är en stor utmaning för idrottande ungdomar. Jag tror att det första vi måste göra är att fullt ut förstå att balansen mellan ansträngning, återhämtningsbeteenden och återhämtning är avgörande för att livet ska fungera. Jag brukar säga till både idrottare, föräldrar och tränare att vi inte kan förhandla med kroppen. Kroppen behöver den här balansen för att den ska hålla långsiktigt. Än viktigare är det om vi också har den belastning på både kropp och knopp som idrott på högre nivå kräver. Vi behöver först och främst få balansen mellan dessa delar på plats. Det betyder många gånger hårda prioriteringar där man ibland kanske måste låta andra aktiviteter prioriteras före idrottsutövandet. Här tänker jag kanske främst på återhämtningsbeteenden som till exempel att göra något med kompisar utanför idrotten. Det finns många saker man kan göra för att hantera stress på ett mer effektivt sätt. Detta syftar alltid till att finna balans mellan ansträngning och återhämtning – inte att lära sig att ”bita ihop” eller bli mer ”effektiv” genom att lägga till fler saker på samma tid. Enkla knep som jag ofta jobbar med idrottare kring är att hjälpa sig själv att förhålla sig till hur tankar, känslor och beteenden hänger ihop. Hur man kan hantera negativa tankar och känslor inför exempelvis en tävlingssituation för att kunna prestera på topp – oavsett hur kroppen känns. Det är en stor trygghet att ha dessa verktyg då det bidrar till ökad tilltro till sin egen förmåga tillsammans med minskad upplevelse av stress. Jag vill här också trycka på - när vi nu pratar om stress – betydelsen av tillräcklig och effektiv sömn. Mitt förslag till idrottare är att de ska ha ”digital kontorstid”, det vill säga att mobiltelefonen och datorn parkeras avstängda utanför sovrummet mellan kl. 22-06. Detta för att ge hjärnan en chans till vila samt gynna en effektiv sömn som ger ordentlig återhämtning. Det brukar protesteras en del – men jag kan säga att jag inte träffat en enda person som inte märkt skillnad i hur de sover och framförallt att de vaknar med känslan av att vara utvilade.

Ja – kropp och knopp hänger ju ihop. Vi behöver ta hand om helheten för att må bra på ett hållbart sätt. Ett sätt att jobba med helheten är att träna idrottarna i det som kallas för självomhändertagande (”self-compassion”). Det handlar om att vi hjälper idrottarna att stanna upp i stunden och tillåta sig att inte bara vara här och nu utan också att uppleva det som är fullt ut utan att försöka ta bort eller förändra något i upplevelsen. Poängen med detta är att när du tillåter dig att fullt ut uppleva det som är får du också en större möjlighet att uppfatta vad du behöver göra för att må bra. Att till exempel avsluta träningen med någon typ av avslappning eller övning i medveten närvaro tillsammans med att var och en får uttrycka vad den behöver göra för att ta hand om sig själv i just den här situationen. Det kan vara små saker som att behöva äta, dricka och sova eller större och svårare saker som att behöva prata med en tränare eller kompis om att något inte varit bra på träningen. Det här handlar om en inskolning att våga och tillåta sig att se sina egna behov och att lära sig att ta hand om sig själv på ett vänligt och respektfullt sätt som gynnar både hållbar hälsa och höga prestationer.

Ja det verkar tyvärr fortfarande vara så att knoppen många gånger lämnas utanför när det handlar om idrott och prestation. Då mentala och psykologiska aspekter spelar en stor del både vad gäller hållbar hälsa och prestation står det förstås högt på min önskelista att intresset för dessa frågor ska öka och därmed också utbudet av utbildning. Sedan tror jag att det är nödvändigt att koppla psykologer med specialiserad kunskap inom idrott men också psykisk hälsa och ohälsa till idrotten på samma sätt som vi ser när det gäller exempelvis kroppsliga skador. Så som svar på din fråga skulle jag säga att utbildning kommer först – sen tror jag man kan integrera många olika delar för att öka till exempel effektiv återhämtning och hantering av stress och andra negativa känslor kopplade till både idrotten och livet i sig.

Stort tack för din tid och att du ville dela med dig av dina erfarenheter och kunskaper Klara!

Klara Edlund (tidigare Halvarsson) är legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, klinisk handledare i KBT och docent i psykologi. Hon är specialiserad på framförallt ätstörningar inom elitidrotten men möter även elitidrottare med andra typer av problem såsom ångest, nedstämdhet, överträning eller sömnproblem. Parallellt med det kliniska arbetet är Klara senior forskare och projektledare på Karolinska Institutet.