Stafettväxlingar bör integreras i den vanliga träningen och kan övas under hela året, såväl inomhus som utomhus. Kom ihåg att korta ner sträckorna om de aktiva ska genomföra flera växlingar under ett pass.
Kort stafett
I kort stafett samlas de individuellt snabbaste löparna i ett lag. Det är dock inte alltid de individuellt snabbaste löparna är de som lyckas bäst i stafett. Det är många moment som måste behärskas. Stafettlöpning kräver till exempel god växlingsteknik.
Växlingszon
Första sträckans löpare genomför start och acceleration enligt beskrivningen i sprintkapitlet med den enda skillnaden att löparen har en pinne i ena handen. En stafettväxling sker i en så kallad växlingszon som är 30 meter lång. Växlingen ska ske inne i zonen, vilket innebär att pinnen ska vara i överlämnarens hand när den kommer in i växlingszonen och i mottagarens hand när den lämnar växlingszonen. Målet med en stafettväxling är att överlämningen ska ske när både överlämnare och mottagare springer så nära maxfart som möjligt.
Vid kort stafett finns det olika typer av växlingsformer, de kommer att beskrivas senare. För dig som tränare kan det vara bra att känna till att i de svenska landslagen används push passväxlingar. I händelse av att det finns aktiva i dina träningsgrupper som har som mål att komma med i landslaget.
Taktik
Vid kort stafett förekommer en del taktiska moment. Nedan redovisas vilken typ av löpare som passar på de olika sträckorna.
Första sträckan
Första sträckans löpare ska starta i startblock i en kurva. För att bli en god kurvlöpare är det en fördel att springa med relativt hög frekvens. Den som springer första sträckan behöver endast behärska momentet att lämna över pinnen. Därför placerar många lag den löpare som har minst erfarenhet av växlingar på första sträckan. En annan taktik är att starta med den snabbaste löparen för att sätta press på de andra lagen.
Andra sträckan
Här är det en fördel att använda en löpare som är rutinerad och som har den högsta toppfarten. Sträckan kräver två växlingar, en mottagning och en överlämning av pinnen. Löparen ska dessutom ta emot och lämna pinnen i vänster hand.
Tredje sträckan
Tredje sträckan kräver god toppfart, bra kurvteknik och växlingsrutin. Precis som på den andra sträckan är det två växlingar som ska behärskas. Tredje sträckan är en av de svåraste sträckorna att springa. Den passar 200-meterslöpare.
Fjärde sträckan
Fjärde sträckan kallas även anchorleg. Den kräver gott psyke och hög toppfart. Det är endast en växling, men det är inte den lättaste växlingen eftersom det är mottagning av pinnen. Sista sträckan kan vara utsatt, och det är viktigt att den som springer sträckan trivs med att springa axel mot axel med motståndarna.
Växlingsformer
Det finns olika former för växling och de har olika fördelar och nackdelar. Samtliga tekniker används med framgång även på högsta internationella nivå.
Underhandsväxling
En fördel med den här tekniken är att det är lättare för den utgående löparen att fixera handen och hålla den stilla. De är dessutom lättare för den utgående löparen att accelerera med armen utsträckt när pinnen ska tas emot. En nackdel är dock att varje löpare har mindre greppyta på stafettpinnen. En annan nackdel är att avståndet mellan löparna är kortare jämfört med vid andra växlingstekniker. Det gör att det inte blir lika stor tidsvinst vid varje växel.
Överhandsväxling
Den här växlingstekniken är en utveckling av underhandstekniken. Armen hållas rakt bakåt och handflatan uppåt. Pinnen ska slås ner i handen uppifrån och ner. Rätt utfört så finns det mycket greppyta för den utgående löparen. Farten i växlingszonen blir högre i och med att löparna inte behöver vara så nära varandra när de växlar. En nackdel med tekniken är att handen är långt ifrån kroppen vilket gör det svårt att hålla handen stilla. Att slå handen uppifrån och ner kan också vara svårt och ge en del missar.
Push pass
Push pass är en utveckling av överhandsväxlingen för att komma till rätta med svårigheterna att få pinnen på rätt ställe i handen och inte missa handen. Med push pass är det enklare att träffa handen eftersom träffytan är större. Överlämnandet går snabbare och är aggressivare. Den här tekniken är den som används i de svenska landslagen.
Växlingsförfarande
Nedan beskrivs de olika momenten vid en växling.
Startposition
Startpositionen för en stafettlöpare är viktig ur många aspekter. För det första behöver positionen ge god balans, för det andra ska den göra det möjligt att se den inkommande löparen tydligt, och för det tredje ska den skapa förutsättningar för en explosiv och optimal acceleration. Vilken startposition löparna väljer är individuellt. Låt gärna de aktiva testa olika varianter för att utvärdera vad som passar hen bäst. En variant kanske passar bättre vid första växeln och en annan vid andra växeln beroende på om det innebär start i kurva eller på raksträcka. För att möta de här olika kraven finns olika varianter av startposition.
Stående start
Det finns lite olika sätt att stå på när det gäller stående start. På bilden visas en av flera möjliga varianter. Fördelen med stående start är att den ger en god överblick över inkommande löparen, vilket gör det lättare att springa på märket. Det är även lättare att komma i väg från stående start eftersom vinklarna i benen är lite större.
Liggande start med en eller två händer i marken
Bilden visar en start med en hand i marken. Liggande start gör att accelerationen blir aggressivare och sker med mer kraft i de första stegen. Med en eller två händer i banan får löparna god balans. Nackdelen är att det inte är enkelt att se den inkommande löparen och accelerationsmärket. Det gör bedömningen av när accelerationen ska påbörjas något osäker. Liggande start kräver mycket träning för att bli säker.
Inkommande löpare
Den inkommande löparen är ansvarig för själva överlämningen av pinnen. Det är hen som kommunicerar och ger kommando till utgående löpare. Det är vanligt att inkommande löpare ropar ”hepp” när näste löpare ska ta upp armen. Den som lämnar pinnen ska försöka hålla hög fart genom hela växlingszonen och endast ta ut armen när växlingen ska ske. Det är viktigt att löparen håller sin del av banan, så kallad bandisciplin.
Utgående löpare
Utgående löpare behöver hitta en startställning som är effektiv och möjliggör att springa på märket i alla situationer. Som tränare är det viktigt att du hjälper löparna att göra korrekta bedömningar för vart accelerationsmärket ska placeras. Utgående löpare ska ha maximal acceleration från första steget. Hen ska hålla handen stilla och skapa stor träffyta för inkommande löpare.
Lång stafett
I lång stafett är ansvaret delat mellan den som lämnar pinnen och den som tar emot pinnen. Den som lämnar pinnen håller den synlig för mottagaren i höger handsamtidigt som hen försöker springa hela vägen in genom växlingszonen så att farten bibehålls. Det kan vara svårt när benen är trötta, men det underlättar växlingen.
Mottagaren tar emot pinnen i vänster hand så att hen har blicken inåt och kan se motståndarna samt stora delar av upploppet. Igångsättningen hos mottagaren ska vara bestämd. Hen trycker till de första två–tre stegen och sträcker sedan ut armen. Är mottagaren bestämd de första stegen tappar pinnen inte fart i växlingen. Det finns mycket tid att tjäna på att hålla god fart i växlingen. När mottagaren tagit emot pinnen ska hen byta hand för pinnen från vänster till höger. Det är bra om bytet sker så tidigt som möjligt. I lång stafett är växlingszonen 20 meter lång.
