Newtons tre rörelselagar kan, med vardagligt språk, uttryckas på följande sätt:
Newtons första lag, tröghetslagen, säger att en kropp som rör sig åt ett visst håll och eventuellt också roterar i en viss riktning kommer att fortsätta röra sig på samma sätt tills den påverkas av en yttre kraft.
Newtons andra lag, accelerationslagen, säger att när en kraft påverkar en kropp ökas eller minskas kroppens hastighet (eller rotation).
Newtons tredje lag, lagen om aktion och reaktion, säger att för att en kraft ska uppstå krävs alltid två föremål som påverkar varandra. Krafterna kallas för varandras aktions- och reaktionskrafter. Den ena kraften verkar på det ena föremålet och den andra kraften på det andra föremålet. Krafterna är exakt lika stora och motriktade.
För att förstå hur rörelser uppstår behöver du känna till de krafter som en aktiv kan påverkas av. Biomekaniken skiljer på yttre och inre krafter. Yttre krafter är de krafter som påverkar kroppen utifrån. Inre krafter är de krafter som uppstår och skapas i muskler, senor och ligament.
I filmen nedan får du lära dig mer om de tre rörelselagarna och hur de fungerar.
Yttre krafter
Yttre krafter påverkar kroppen utifrån. De tre yttre krafter som är i fokus är tyngdkraft, friktionskraft och normalkraft. Luftmotstånd är också en yttre kraft men den är som regel så liten i gymnastiksammanhang att detta inte kommer att beröras närmre i denna kurs.
Tyngdkraft (Fmg)
Den enda kraft du inte kan påverka är tyngdkraften, eller gravitationskraften som den också kallas. Tyngdkraften verkar rakt nedåt med en kraft som är proportionell mot kroppsdelens vikt. När du exempelvis håller en av dina armar rakt ut framför kroppen gör du det med hjälp av dina muskler i axelleden. Slappnar du av helt i musklerna faller armen nedåt på grund av att tyngdkraften alltid vill dra ned armen. Armen stannar när den hänger rakt ned. Tyngdkraften drar fortfarande ned armen, men armen kan inte komma längre ned eftersom axelleden håller fast den. Lutar du dig framåt vill huvudet falla ned så att hakan slår i bröstet, det gör den dock inte eftersom du parerar och håller emot med nackmusklerna så att ingen rörelse kan ske. På jorden är tyngdkraften alltid närvarande och drar alla kroppsdelar lodrätt nedåt.
Tyngdkraften brukar skrivas Fmg där F kommer från engelskans force som betyder kraft. Indexet (mg) står för att tyngdkraften beror på storleken för massan (m) och (g) står för att det är gravitationen som skapar kraften. Newton bestämde sig för att införa en kraftenhet som motsvarar kraften som krävs för att accelerera en kropp med massan 1 kg 1 m/s2. Det kan också beskrivas som att ge samma vikt en fartökning med en meter per sekund för varje sekund som kraften får verka. Kraftenheten kallas Newton (N) och är den enhet som krafter mäts i.
Sambandet mellan kraft, massa och acceleration kan sammanfattas i formeln kraft är lika med massa gånger acceleration eller F= m x a där F står för kraft, m står för föremålets massa och a står för den acceleration som blir resultatet av kraftens påverkan. Om du släpper 1 kg som får falla fritt kommer hastigheten att öka med nästan 10 m/s (egentligen 9,81 m/s, som är jordaccelerationen) för varje sekund vikten faller fritt. Det betyder att kraften på 1 kg vid fritt fall måste vara nästan 10 N eller mer exakt 9,81 N. Med en burk läsk (33 cl) i handen får du en ungefärlig uppfattning om hur kraften 3 N känns. En halvlitersflaska med vätska ger dig en uppfattning om kraften 5 N.
Accelerationslagen och lagen om aktion och reaktion
Newtons andra lag kallas ofta accelerationslagen och säger att om en kropp påverkas av en yttre kraft, accelereras kroppen, den ökar i hastighet. Det gäller under förutsättning att krafterna som verkar på kroppen inte är i balans. Sitter du på en stol påverkas du av tyngdkraften men eftersom stolen hindrar dig från att falla nedåt sitter du stilla ändå. Kraften uppåt från stolen kallas normalkraft (FN) och beskrivs noggrannare senare i avsnittet. Tyngdkraften som verkar nedåt och normalkraften som verkar uppåt i exemplet med stolen är då i balans och ger inte upphov till en acceleration, hastighetsökning vilket gör att du sitter stilla på stolen.
Det viktiga för dig som ledare att komma ihåg är att ju tyngre kropp, desto större blir tyngdkraften, men accelerationen är den samma. Det vill säga en 50 kg kropp kommer att falla mot marken med samma acceleration som en 15 kg kropp. Rent praktiskt betyder det att alla kroppsdelar faller nedåt på exakt samma sätt. En arm som väger cirka 4 kg faller lika som ett ben som väger cirka 8 kg som faller lika som hela bålen som väger cirka 30 kg. Vid en viss position i början av ett upphopp bromsas alla kroppsdelar lika mycket av tyngdkraften och de faller sedan nedåt på samma sätt. Positionen ändras alltså inte, om inte kroppsdelarnas inbördes positioner eller läge ändras med hjälp av den aktives muskelkraft.
Om den aktive använder muskelkraft för att ändra position i luften kommer Newtons tredje rörelselag att gälla, lagen om aktion och reaktion. Det innebär att om den aktive höjer en arm påverkas en annan kroppsdel som kommer att sättas i rörelse i motsatt riktning. Om den aktive lyfter upp benen dras överkroppen nedåt. Tyngdpunktens rörelsebana i luften förändras inte oavsett vad den aktive gör i luften. Den aktives tyngdpunkt kommer lika högt och lika långt oavsett hur den aktive försöker ändra kroppsposition eller ”sprattla” med armar och ben. Mer om tyngdpunktens rörelsebana återkommer i avsnittet Luftfärder och kastparabel.
I filmen nedan får du lära dig mer om tyngdkraft och hur tyngdkrafter verkar på kroppar.
Friktionskraft (Fµ)
Friktionen beror på att alla ytor, hur finslipade de än är, har mikroskopiska ojämnheter. När ett föremål (en hand eller en fot) glider mot ett annat föremål (exempelvis golv, räck eller trampolin) hakar dessa små ojämnheter i varandra och försöker förhindra att föremålen glider. Om ojämnheterna är tillräckligt stora fastnar de i varandra och rörelsen hindras. Om ojämnheterna inte är tillräckligt stora, glider de mer eller mindre bra mot varandra. Då halkar eller tappar den aktive greppet och friktionskraften har alltså varit för låg. Ju hårdare ett föremål trycks ned mot underlaget, desto större kan friktionskraften bli. Friktionskraften hindrar fötter och händer från att halka och är alltid motriktad den rörelse som blir om föremålet glider iväg längs ytan.
På bilden ser du handisättningen till ett överslag och friktionskraften är utmarkerad med en gul pil.
F står för kraft och indexet µ står för friktion. Friktionskrafter uppstår mellan två ytor som påverkas snett i förhållande till varandra, till exempel en fot som sätts i marken i ett löpsteg eller ett par händer som sätts i mattan i en flick-flack. En fot som sätts i marken lite framför kroppen vid löpning påverkas av en bakåtriktad friktionskraft (bromsande kraft). En fot som skjuter på i slutet av löpsteget påverkas av en framåtriktad friktionskraft (accelererande kraft).
Bilden visar hur friktionskraften är riktad i löpsteg i samband med exempelvis en löprunda. I en ansats till ett redskap när den aktive vill springa snabbt sätts ofta den främre foten i med främre delen av foten först rakt under tyngdpunkten i syfte att minimera den bromsande kraften.
I filmen nedan får du höra Rolf Wirhed berätta om friktionskraft.
Om en aktiv springer framåt och gör en frivolt är friktionskraften till största delen riktad bakåt. Endast efter att den aktives tyngdpunkt passerat förbi fötterna blir friktionen riktad framåt. Oftast har den aktive då nästan lämnat golvet, så den framåtriktade friktionen har mycket liten påverkan på volten. I en rondat salto gäller samma sak; nästan all friktion blir riktad bakåt i förhållande till rörelseriktningen när du tittar på fötterna vid salton.
Här är friktionskraften illustrerad med en gul pil i en rondat salto respektive en frivolt.
I filmen nedan får du se hur det går att mäta friktionskraft och hur mycket friktionskraft som uppstår i starten av en kullerbytta.
Normalkraft (FN)
Normalkrafter uppstår när exempelvis en hand eller fot, trycks mot ett underlag och verkar rakt upp (vinkelrätt) från underlaget. Normalkraften är avgörande för alla upphopp och landningar och finns även när den aktive står stilla och förhindrar att hen faller genom golvet. Newtons tredje lag säger att för att en kraft ska uppstå behövs två föremål som påverkar varandra med lika stor motriktad kraft. Vi pratar då om aktionskraft respektive reaktionskraft. När den aktive trycker med sina benmuskler nedåt (aktion) svarar underlaget med en lika stor men uppåtriktad (reaktion) kraft.
Ställer du dig på en våg kan du uppleva vad som menas med normalkraft. Väger du 60 kg kommer du att dras nedåt av tyngdkraften med kraften 600 N. Du hindras från att falla ned mot golvet av vågen som håller emot med kraften 600 N. Kraften som dina benmuskler trycker mot vågen med uppvägs av normalkraften från vågen. De båda krafterna är lika stora och motriktade varandra vilket innebär att krafterna tar ut varandra; summan av krafterna blir 0 och du står därför still. Vågen visar egentligen inte vad du väger, utan med hur mycket du trycker på den. Står du och gungar lite på vågen visar den ibland lite mindre och ibland lite mer, även om du hela tiden väger 60 kg.
Vi hittar normalkrafter där händer, fötter, panna, rygg och så vidare möter underlaget och de påverkar hur högt ett hopp blir, hur mjuk en landning blir eller hur mycket rotation som skapas.
I filmen nedan får du höra Rolf Wirhed berätta om normalkraft.
Krafter kan skapa rotationer
Principen för hur en kraft får hela kroppen att rotera är att den roterande kraften måste riktas vid sidan av rotationscentrum. Ju längre bort från rotationscentrum kraften verkar desto större rotation och desto mindre förflyttning av föremålet. Under luftfärder roterar kroppen runt sin tyngdpunkt. Inom gymnastiken roterar även aktiva runt fasta yttre axlar så som räck, barrholme, ringar, upphoppspunkt, landningspunkt och så vidare.
Inre krafter
Inre krafter är muskelkrafter, dragkrafter i senor och ligament, tryckkrafter i leder och liknande krafter som sker inuti kroppen. När en muskel kontraheras, drar ihop sig, uppstår en kraft som via senorna påverkar de skelettdelar som muskeln fäster vid. Kraften vill accelerera den kroppsdel som muskeln sköter. Om kroppsdelen hindras från rörelse av till exempel golvet, trampetten, ringen, barrholmen och så vidare, ökar normalkraften och friktionskraften vid kontaktytan (upphoppskraften eller frånskjutskraften ökar).
Musklers förmåga att skapa rörelser
Alla muskelrörelser vill skapa någon form av rotation i respektive led och en muskel kan bara ge upphov till en rotation i den led som muskeln passerar. Biceps böjer exempelvis i armbågsleden så att underarmen rör sig upp mot överarmen. Triceps gör tvärtom. Breda ryggmuskeln, latissimus dorsi, roterar en uppsträckt rak arm nedåt, bakåt så att man drar sig upp i hängande.
När höftböjarmuskeln, iliopsoas, (som startar från kotor i ländryggen och fäster högt upp på lårbenet) drar ihop sig rör sig benen och överkroppen mot varandra. Tyngdkraften från överkroppen är dock så stor att det bara är benen som rör sig. Därefter sker en kraftig höftuträtning med hjälp av stora sätesmuskeln, Gluteus Maximus. Detta leder till att överkroppen pressas nedåt men eftersom normalkraften från marken håller emot så kommer den inte att röra sig utan det blir bara en kraftig acceleration av benen. När benen fått upp farten så bromsar höftböjarmuskeln benen igen och detta ger då tillräckligt stor kraft för att överkroppen ska följa med upp (ett exempel på aktion-reaktion). Se filmen nedan.
En hand eller en fot kan röras linjärt, men bara om rörelser i flera leder kombineras. Om du exempelvis håller din hand framför dig och rör den i en rak linje framåt tills du sträckt armen helt. Tittar du på rörelsen ser du att det rör sig i både armbågsled och i axelled samtidigt. Du har fått två rotationer att bli till en linjär rörelse.
Kroppens standardrörelser brukar benämnas med följande sex begrepp: flexion (böjrörelse) och extension (sträckrörelse) som exempelvis görs i tummens yttre led, abduktion (utåtföring) och adduktion (inåtföring) som exempelvis görs i axelleden, utåtrotation och inåtrotation som exempelvis görs i höftleden. Alla dessa rörelser är rotationer av en kroppsdel i en led. Om en led endast tillåter rotation i en riktning, som i en enaxlad led, exempelvis tummens yttersta led, finns det bara ett sätt för kroppsdelen att röra sig. Om leden är tvåaxlad, som exempelvis handleden, finns det två varianter på hur rörelsen kan ske. I treaxlade leder, som exempelvis höftleden eller axelleden, är rotationsmöjligheten oändlig. Du kan alltså vrida och vända hur som helst på kroppsdelen.
Krafter vid upphopp
Normalkraften är som sagt riktad vinkelrätt mot underlaget. Om en aktiv från stående på ett golv ska kunna hoppa vertikalt uppåt betyder det att det krävs en upphoppskraft som övervinner tyngdkraften. Ju fler leder i kroppen som kan engageras i upphoppet, desto större kraft kan produceras, förutsatt att de verkar i samma riktning. I ett upphopp påverkas den aktive av tyngdkraften och av den upphoppskraft som musklerna kan skapa. Ju starkare och explosivare den aktive är, desto större kraft kan hen trycka nedåt med. Underlaget svarar med en lika stor, men uppåtriktad kraft. Om normalkraften är större än tyngdkraften, rör sig den aktive uppåt. Om normalkraften är mycket större, hoppar den aktive upp från underlaget. Ju större normalkraft, desto större acceleration uppåt. Allt enligt Newtons lagar om acceleration och aktion-reaktion.
I filmen nedan får du se krafterna i ett upphopp.
Om den aktive däremot träffar en trampett som är lutad i 20° och pressar trampetten i den vinkeln kommer normalkraften att påverka den aktive vinkelrätt från det underlaget, det vill säga 20° snett uppåt bakåt. Om den aktive ska kunna hoppa så vertikalt som är önskvärt behöver hen träffa trampetten i en annan vinkel jämfört med om den aktive hade befunnit sig på golvet.
Här visar röd pil normalkraft och gul pil friktionskraften när en aktiv hoppar på en trampett.
För att tydliggöra hur krafter vid upphopp fungerar i praktiken ska vi titta närmre på ett exempel. Vadmuskeln försöker trycka ned fotsulan mot golvet vilket resulterar i att ledvinkeln förändras genom att underbenet reses uppåt. Knästräckarmusklerna trycker underbenet nedåt. Rörelsen hindras av underlaget och blir till rörelse uppåt på lårbenet. Höftsträckarna försöker pressa lårbenet nedåt men hindras av underlaget och knästräckaren. Istället accelererar överkroppen uppåt. Summerar vi ihop alla krafter som skapas av de olika muskelgrupperna kan vi tala om den totala upphoppskraften. I detta fall är alla krafter riktade uppåt, vilket gör det enkelt att förstå hur summan blir. Att addera två krafter som är riktade åt olika håll är lite krångligare, men kan ibland underlätta analyser av rörelser.
Addera två krafter till en
Det är ofta enklare att analysera ett upphopp om man först tänker sig en enda upphoppskraft som består av summan av friktion och normalkraft. I figuren nedan ser du hur man bedömer storlek och riktning av den sammanlagda kraften vid ett frånskjut med armarna. Det den aktive känner i armarna är just summan, inte de två enskilda delarna, som ger upphov till det som kallas för frånskjut.
Här ser du ett överslag. Den röda pilen visar normalkraft och den gula pilen visar friktionskraften. Den sammanlagda kraften illustreras med den gröna pilen. I exemplet har den aktive en kraftig rotation (moturs i figuren) skapad vid inhoppet som vid stämmet bromsas upp av att stämkraften riktas till vänster om tyngdpunkten. Den aktive skapar därför höjd och lägre rotationshastighet. Därför kommer den sammanlagda kraften i exemplet skapa en rotation som är bromsande i förhållande till den aktives nuvarande rotation.
Även hastigheter kan adderas på samma sätt som krafter. En hastighet rakt fram och en hastighet rakt upp kan alltså adderas till en hastighet snett uppåt framåt. Det är ibland förklarande att dela upp en kraft eller en hastighet som är riktad snett i två komponenter: en riktad parallellt med golvet och en riktad vinkelrätt mot golvet. Man kan då enklare se vad som händer vid en luftfärd eller vid ett upphopp. Denna metod att addera krafter eller hastigheter kallas för parallellogrammetoden. Mer om det kommer när du läser om till exempel volter, skruvar och luftfärder längre fram i kursen.
I filmen nedan får du lära dig mer om hur krafter adderas till en sammanlagd kraft.
Vi ska nu analysera några övningar och förklara dessa ur ett biomekaniskt perspektiv där vi kommer att få konkreta exempel på hur krafter adderas.
Analys av ett stillastående upphopp
Den aktive startar med tyngdpunkten så högt upp hen kan (på tå, rak kropp och armarna högt över huvudet). Den aktive sjunker sedan ned med hög fart som snabbt bromsas strax innan hen når lägsta punkten. Ju högre fart och ju senare inbromsning, desto större bromskraft måste skapas. Benen blir då laddade för att ”explodera” med hög upphoppskraft. Synkroniserade armar, vars tyngdpunkt rör sig nedåt och uppåt samtidigt som resten av kroppen, förstärker såväl bromskraft som upphoppskraft. Musklerna bromsar den nedåtgående rörelsen samtidigt som de förlängs, de arbetar excentriskt. Detta sätt att skapa kraft kan ge upp till 40–50 % högre kraft än vid maximal statisk styrka. Ju snabbare uppbromsning, desto mer kraft kan muskeln utveckla. Gränsen för vad den aktive orkar bromsa sjunker om hastigheten är för hög.
Analys av en frivolt med ansats
Med ansats landar den aktive från högre höjd än hen kunde skapa vid stillastående. Därför måste hastigheten bromsas mer effektivt och det gör att en större upphoppskraft byggs upp. Hastigheten framåt i ansatsen bromsas också upp av friktionskraften och ger ytterligare tillskott till den sammansatta upphoppskraften.
Vid stämmet i en frivolt kommer fötterna att bromsas av friktionen samtidigt som benen ger en kraft rakt uppåt. Kraften uppåt måste vara mycket större än tyngdkraften för att det ska bli tillräcklig höjd på hoppet. Friktionskraften, som vi kan anta verkar cirka 1 meter under tyngdpunkten, och normalkraften som antas verka cirka ½ meter bakom tyngdpunkten (beroende på lutning, pikering i höftled samt armarnas position), bidrar båda till voltens rotationshastighet. Ansatsens hastighet och var den aktive sätter i fötterna (händerna om det gäller handvolt) påverkar storleken av friktionskraften och normalkraften. Muskelkraften i höftmuskulaturen (axelmusklerna om det gäller handvolt) är helt avgörande för storleken, men dessutom för riktningen av summan av krafterna. Ju större friktionskraft den aktive kan åstadkomma med benen, desto mer bakåtriktad blir upphoppskraften vid frivolten. Ju större friktionskraft de aktiva kan åstadkomma med armarna, desto flackare blir frånskjutet vid en handvolt. Om den totala kraften är riktad bakom tyngdpunkten i stämmet skapas rotation framåt. Om den totala kraften är riktad framför tyngdpunkten i stämmet skapas sedan rotation bakåt. Vi kommer att återkomma till hur rotationer skapas i nästa avsnitt, Vridmoment.
I filmen nedan får du se en aktiv utföra en frivolt. Under tiden du tittar får du prova att analysera övningen med hjälp av den kunskap du nu har fått.
Med ordet frånskjut menar de flesta att farten på kroppen ökas. Ordet stämkraft används när farten minskas. Det innebär att nästan all kraft vid exempelvis en korrekt utförd handvolt är en stämkraft. Kraften bromsar den aktives fart framåt och skapar rotation eftersom den är riktad bakom tyngdpunkten. Händerna lämnar golvet innan tyngdpunkten passerat händerna, så något frånskjut i slutet sker knappast. Vid en flick-flack är det precis tvärtom. Här sker ett aktivt frånskjut från armarna efter att tyngdpunkten passerat händer. Armarnas frånskjut ger fart och rotation.
I filmen nedan får du se en analys av de krafter som verkar vid stämmet till salton i en rondat-salto.
Krafter vid landningar
De krafter en aktiv lämnar underlaget eller redskapet med kommer den aktive också landa med. Det betyder att den aktive oftast behöver lika stora bromskrafter och roterande krafter vid landning som vid upphopp för att kunna utföra en säker landning i ett nedslag. Det gäller oavsett om vi pratar om volter, ljushopp med skruv eller kombinationer av dem som exempelvis volt med skruv.
I kraftkurvan ovanför ser du vilka krafter som verkar i upphopp, luftfärd och landning i en stillastående salto. Den svarta kurvan visar normalkraften och den blå kurvan visar friktionskraften. Som du kan se i starten av den svarta kurvan står den aktive nästan still och normalkraften är ca 700 N. Vid nedsjunkning och armsving sjunker normalkraften nästan ned till 0 N för att vid upphoppsfasen nå upp till dryga 2 000 N. Under luftfärden ser du att normalkraften är 0 N. Vid landningen tvärbromsade den aktive och under en kort tid nådde då normalkraften upp till ca 7 000 N. Friktionskraften i den blå kurvan borde vara 0 N om vi utgår från att den aktive vill hoppa rakt upp. Du kan ana att friktionskraften ligger något under 0 N i upphoppet vilket tyder på att upphoppet blev något riktat bakåt. För att stå still vid nedslaget efter salton måste bakåtrörelsen hejdas och du ser att kurvan för friktionskraften strax efter landningen ligger ovanför 0-linjen (i stället för under som i upphoppet).
För att kunna landa säkert ska bromssträckan förlängas så mycket som möjligt. Den aktive får då längre tid på sig att bromsa. Det gör att det inte behövs så stora krafter som när bromssträckan är kort. Risken för skador på grund av stora krafter blir därmed mindre. För att förlänga bromssträckan måste den aktive träffa underlaget så tidigt som möjligt. Det gör den aktive bäst om hen är helt rak i kroppen och har armarna högt över huvudet vid första kontakten med underlaget.
Om den aktive inte vill landa i balans utan fortsätta rörelsen efter nedslaget gäller det att sätta fötter eller händer i underlaget så att rotationen bibehålls eller kanske till och med ökas. Det kan handla om en swing-through i parkour, en rondat-flick-flack i fristående eller en whipback på tumbling.
Titta på filmen och notera hur den aktive placerar sina fötter efter rondaten samt så väl händerna som fötterna i flick-flacken i syfte att bibehålla/öka rotationen för att direkt efteråt kunna utföra en salto.
Aktionskrafter-reaktionskrafter
Vad händer i luften eller vid kontakt med golvet
När en muskel kontraheras uppstår exakt lika stora krafter i muskelns två ändar, ursprung och fäste. Krafterna är enligt Newtons tredje lag motriktade och lika stora. När stora bröstmuskeln, pectoralis major, drar i armen, drar den lika mycket åt andra hållet i bröstkorgen. Armen rör sig åt ett håll och bröstkorgen vill åt motsatt håll. Vi får en motrörelse på kroppen i förhållande till armen om vi är i luften eller exempelvis står på en balansplatta istället.
Ligg på golvet och lyft upp benen mot taket. Kraften i höftböjarna orkar lyfta benen, men orkar inte lyfta upp överkroppen som är mycket tyngre än benen. I luften kommer samma benlyft att oundvikligen ge en motrörelse på överkroppen så att du pikerar. Eftersom överkroppen är tyngre blir rörelseutslaget på överkroppen mindre än för benen.
Lyfter du en arm när du befinner dig i luften sjunker resten av kroppen ned en liten bit. Står du och gör samma sak är det bara armen som rör sig. Den motriktade kraften på resten av kroppen försöker trycka ned dig, men hindras av att dina benmuskler håller emot.
Står du på en badrumsvåg och lyfter armarna från hängande till rakt upp ovanför huvudet, ökar vågens utslag när rörelsen startas. Vågen visar summan av din vikt och bidraget från motkraften på armarnas kraft uppåt. Prova gärna hemma om du har tillgång till en badrumsvåg för att se vågens utslag.
Mer om motrörelser
Alla rörelser uppåt, oavsett vilken kroppsdel det gäller, ger en rörelse nedåt på resten av kroppen. Är du i luften sjunker kroppen lite grann. Läget för kroppens totala tyngdpunkt förändras inte. Står du på golvet och gör en rörelse uppåt ökar trycket nedåt och nu höjs tyngdpunkten något om du inte sjunker ned lite i knäna samtidigt. Jämför med vad som händer om du står på en trampolin och snabbt drar upp armarna, du kommer då att tryckas ned mer i duken än om du inte dragit upp armarna.
Alla rörelser framåt oavsett vilken kroppsdel det gäller ger en rörelse bakåt på resten av kroppen. Är du i luften förflyttas kroppen lite bakåt. Läget för kroppens totala tyngdpunkt förändras dock inte. Står du på golvet och gör en rörelse framåt vill du glida bakåt och då uppstår en friktionskraft framåt under fötterna som kan hålla kvar tyngdpunkten i samma läge.
Det finns anledning att titta närmre på några exempel på motrörelser som sker i luften och som är påtagliga för gymnastiken. Om den aktives överkropp rör sig framåt kommer underkroppen att röra sig så att det blir en pikering. Om den aktive för armarna åt vänster kommer kroppen att röra sig åt höger och om den aktive lyfter armarna från sidan av kroppen till över huvudet rör sig kroppen nedåt. Om armarna sänks från över huvudet till sidan av kroppen rör sig kroppen uppåt. Mer om aktions- och reaktionskrafter kan du läsa i avsnittet Tröghetsmoment, volter och skruvar.
Titta på filmen nedan så ser du vad som händer om armarna förs åt vänster.