Skador

Skador är vanligt inom idrotten och kan leda till att den aktive behöver anpassa eller avstå från träningen under en period. I värsta fall kan det leda till att den aktive blir tvungen att sluta med gymnastiken.

Det är vanligt att den aktive känner sig lite nere när hen har skadat dig. Känslor av rädsla för att skada sig igen är också vanligt. Om dessa känslor upplevs som lindriga och övergående kan de betraktas som helt normala reaktioner. Det är om symtomen håller i sig under en lång period som de kan utvecklas till mer allvarliga psykiska symptom, till exempel depression och ångest

Som ledare är det därför viktigt att ge den aktive mycket stöd och uppmuntra hen att ta hand om sig själv under en period av skador. Var gärna lite extra uppmärksam på aktiva som har råkat ut för en skada på ett traumatiskt sätt, till exempel genom en olycka, eftersom de kan utveckla starka psykiska reaktioner och minnesbilder.

Tips på hur du kan stödja en aktiv under en skadeperiod:

• Samtala med den aktive om vikten av att acceptera situationen som den är för att kunna gå vidare med rehabiliteringen.

• Uppmuntra den aktive att boka in aktiviteter i vardagen som hen tycker om. Det kan med fördel vara aktiviteter som den aktive annars inte hinner med att göra.

• Hjälp den aktive att skaffa en tydlig dagsstruktur, till exempel fasta tider för mat, sömn och rehabilitering.

• Ge den aktive en uppgift i gruppen, till exempel som hjälpledare. 

Lyssna på kroppen

En stor utmaning inom idrotten är att hitta balansen mellan träningsbelastning och återhämtning för kropp och själ. När aktiva över en längre tid belastar sig för mycket och återhämtar sig för lite kan de utveckla ett överträningssyndrom.  

Överträningssyndrom kan visa sig med symptom såsom en stor trötthet, betydande humörrubbningar, förändring av aptit och vikt och under en längre tid nedsatt prestationsförmåga. Ett tidigt upptäckt överträningssyndrom innebär goda förutsättningar för att en aktiv med hjälp av rätt strategier återfår sin motivation och prestationsförmåga. Däremot kan upprepade faser av överträningssyndrom med otillräcklig återhämtning leda till utmattning (även kallat utbrändhet). En aktiv som har utvecklat ett utmattningssyndrom förlorar sin motivation för idrotten, och kan i värsta fall betyda slutet på idrottskarriären.  

Det är ditt ansvar som ledare att säkerhetsställa att de aktiva får tillräckligt med återhämtning mellan träningspassen, och att de får lära sig att känna efter och lyssna på sin egen kropp. Ibland måste du våga säga stopp när de aktiva vill träna mer än vad du anser är hälsosamt.  

Det ska vara en självklar rättighet att få stå över en träning eller tävling om man har ont, är trött och sliten, utan att det ska få negativa konsekvenser. Forskning visar att aktiva som får stöd och empati av sina ledare uppvisar lägre grader av utmattning, medan aktiva som upplever press och krav har högre nivåer av utmattning.

Tips för att förebygga överträningsproblematik:  

• Samtala med de aktiva om innebörden av återhämtning (vila, sömn och näringsrik kost).

• Låt de aktiva reflektera över och skriva ner vad som är viktigt för deras återhämtning.    

• Hjälp de aktiva att planera in tid för återhämtande aktiviteter.   

• Uppmuntra de aktiva att regelbundet ta en träningspaus, allt mellan någon dag och 1–2 veckor (beroende på hur trötta de är).  

• Låt de aktiva prova på olika avslappningsövningar för att fylla på med energi. 

Kropp och gränsdragning   

Precis som du samtalar med de aktiva om vikten av att lyssna på kroppens signaler behöver du samtala med dem om rätt eller fel vad gäller fysisk närhet och den egna kroppens utveckling. Det hjälper de aktiva att bli medvetna om kroppens värde och ger dem en ökad självkänsla och trygghet för vad som känns rätt och bra. Samtidigt underlättar vi för dem som trots allt har utsatts att våga berätta.  

Barn och ungdomar kommer från olika miljöer och kulturer med olika synsätt på kroppen och fysisk närkontakt. Det underlättar om du vet något om deras bakgrund när du möter dem. Samtala med de aktiva om betydelsen av att lyssna på andra människor, och att respektera vad de säger och vill. Påminn dem om att nej alltid är ett nej, och att ordet är ett uttryck för en stark känsla inom oss. Öppna upp för självreflektion och avdramatisera samtalet för en ökad trygghet i gruppen. 

Karriärövergångar

Aktiva som tränar och tävlar inom gymnastik genomgår olika karriärövergångar som kan vara planerade, eller ske oförutsett. Det kan till exempel vara en övergång från junior till senior eller ett abrupt avslut på idrottskarriären på grund av en skada. Dessutom genomgår de aktiva olika stadier i livet, såväl fysiskt som psykiskt.

En övergång kan kännas rolig och utmanande, men i vissa fall kan den vara påfrestande och påverka de aktivas välbefinnande. Aktiva som har en ensidig idrottsidentitet (den aktive definierar sig själv som person med sin idrott) har en större risk att drabbas av psykiska symptom. Om de dessutom har en hög perfektionistisk strävan är de än mer utsatta.

För dig som ledare är det därför viktigt att uppmuntra de aktiva att även ha andra intressen i livet, och tänka igenom vad de skulle vilja göra efter idrottskarriären. Till exempel genom att utforska olika yrken eller möjliga utbildningar som de tycker verkar intressanta. Forskning visar att aktiva som planerar för, och vet vad de ska göra, efter idrottskarriären är mindre oroliga och stressade och kan avsluta den på ett odramatiskt sätt.

Perfektionism

I prestationsinriktade miljöer är utvecklande av perfektionistiska drag vanligt förekommande. Aktiva på hög nivå strävar ständigt efter förbättrad prestation och ofta med sikte på perfektion. Som ledare är det viktigt att vara medveten om att det finns två former av perfektionism. Den ena handlar om strävan mot höga mål och att göra allt med högsta kvalité, och den andra kallas för maladaptiv perfektionism och innebär att de aktiva har oroliga tankar och känslor inför prestationer. Det kan till exempel vara en oro inför nästa tävling då det finns risk att misslyckas, eller en rädsla att bli negativt utvärderad om inte allt går enligt plan. Medan den första formen på ett positivt sätt kan bidra till utveckling och är en naturlig del av gymnastik på hög nivå, så kan den andra vara problematisk för de aktiva.

Maladaptiv perfektionism

Aktiva som i hög utsträckning har maladaptiv perfektionism riskerar på sikt att vara stressade, uppleva rädsla för att göra fel och är ofta väldigt självkritiska. Dessutom kan det leda till mer allvarliga konsekvenser såsom ångest, depression, överträning, utmattning och ätstörningar. Ledare inom gymnastiken, som är en estetisk idrott, bör framför allt vara uppmärksamma på den här problematiken.

Tips till dig som har aktiva som lider av maladaptiv perfektionism:

• Uppmuntra de aktiva att välja ett eller flera områden i livet där de försöker sänka sina krav och har inställningen att ”good enough” räcker.

• Låt de aktiva testa att göra något mindre perfekt, och utforska vad som händer. Samtala innan om vad de tror kommer att hända och efteråt hur de upplevde det. Blev konsekvenserna till exempel så hemska som de trodde?

• Stöd de aktiva i att formulera realistiska mål.

• Låt de aktiva träna self-compassion, vilket innebär att de bemöter sig själva på ett vänligt sätt i det dagliga livet, och särskilt då de upplever perioder av motgång.

Psykisk ohälsa

Den psykiska hälsan hos aktiva är viktig, men tyvärr hamnar den ibland lite i skymundan. Dessutom kan det finnas en mytbild om att idrottare är psykologiskt osårbara, robusta och starka, på samma sätt som deras fysik. Det är problematisk, eftersom det försvårar för den som är drabbad av psykisk ohälsa att uttrycka sig om sitt välbefinnande och få rätt hjälp.

Läs mer om psykisk ohälsa på Riksidrottsförbundets webbplats Idrottspsykologi – prestation och hälsa.

Aktiva i din verksamhet kan, precis som övriga befolkningen, drabbas av psykisk ohälsa. Det är därför viktigt att du som ledare är uppmärksam på hur de aktiva mår. Se och uppmärksamma alla, och inte bara de som visar tydliga tecken på att inte må bra, och skapa tillfällen för samtal. Att få berätta för någon som lyssnar om både vardagliga och allvarliga saker kan ha stor betydelse för den psykiska hälsan. Dessutom skapas förutsättningar att tidigt upptäcka de som mår dåligt och därmed se till att de får stöd och hjälp i tid.

Tänk på att barn och unga ibland inte vill prata och då är det viktigt att respektera det. Om du blir avvisad när du försöker ta kontakt kan du säga att du finns där om hen vill prata senare. Släpp aldrig taget - visa att du alltid finns där!

Se filmen och hör Göran Kenttä, fil.dr i idrottspsykologi, berätta om hur du som ledare kan agera för att uppmärksamma och hjälpa aktiva som visar tecken på att inte må bra.