Skador i tillväxtzoner

Att tillväxtzoner skadas beror oftast på överbelastning genom upprepade kompressions-, rotations- och skjuvkrafter. Dessa typer av krafter uppkommer vid till exempel hopp, löpning, frånskjut, ansatser och landningar. Skador på tillväxtzoner uppkommer sällan akut, utan det är den upprepade belastningen som i de flesta fall är orsaken till tillväxtzonsskadorna. 

De allra flesta skadorna i tillväxtzoner uppkommer i samband med att den aktive är på toppen av sin längdtillväxtkurva (peak height velocity). Anledningen till detta är att tillväxtzonerna är som bredast och mest ömtåliga i samband med att kroppen växer som snabbast. Symtom på skada eller överbelastning i tillväxtzoner är att den aktive klagar på smärta. Hur stark smärtan är och hur det påverkar den aktive är så klart individuellt. För en del aktiva kan det räcka med att avstå från vissa träningsmoment, men för vissa blir smärtan så stark och begränsande att de behöver avstå hela träningar och tävlingar. 

Tillväxtzoner vid senfästen har en ökad risk att skadas vid överbelastning av rotations- och kompressionskrafter. Överbelastning kan ske vid repetitiv träning, hög träningsdos och hög belastning. Dessutom har tillväxtzoner vid senfästen ökad risk för överbelastning under puberteten. Det beror på att musklerna som sitter fast i skelettets olika ändar tänjs ut när skelettet växer på längden. Denna uttänjning gör att musklerna blir längre, men ökar också spänningen både i muskeln och i dess senfästen. Under puberteten gör den snabba längdtillväxten alltså att musklerna konstant är uttänjda och spända, för att hänga med den spurtande bentillväxten. Att musklerna ständigt är uttänjda skapar ett konstant drag i senfästet och tillväxtzonen. Det kan leda till att tillväxtzonerna blir överbelastade och ömma. I värsta fall kan upprepad överbelastning av tillväxtzoner vid senfästen leda till en skelettskada som kallas avulsionsfraktur där en benbit lossnar. Att en benbit lossnar beror på att senan är starkare än den mjuka tillväxtzonen. Vid upprepat drag i senfästet i tillväxtzonen lossnar till slut en del av skelettet. Det kan hända vid till exempel snabb tillväxt eller långvarig hög träningsbelastning. Hos vuxna är det ovanligt med sådana skelettskador eftersom ett vuxet skelett har högre hållfasthet jämfört med en sena. Hos vuxna är det därför vanligare att senan går av, än att det uppstår en skelettskada. 

En annan risk med skador på tillväxtzoner, förutom avulsionsfraktur, är att det kan leda till att skelettet inte växer som det ska. Om en del av benet inte växer som det ska, kan benet bli kortare eller få en annorlunda vinkel. Ett kortare skelett eller ett ben i annorlunda vinkel kan göra så att den aktive inte kan sträcka, böja eller röra på en kroppsdel som det är tänkt, vilket påverkar den aktives motoriska förmåga resten av livet. 

Vanliga skador hos barn och unga i tillväxtzoner

Tillväxtzonssmärtor är vanligast i handled, höftled, knäled och fotled. Det är viktigt att du har kunskap om vilka tillväxtzoner som belastas och utsätts för skaderisk i olika övningar, för att undvika att överbelasta tillväxtzonerna hos dina aktiva och för att du ska kunna anpassa träningen ifall att en skada redan inträffat. 

Handled 

Inom gymnastiken är det vanligt med smärta i handleder till följd av överbelastning i handledens tillväxtzon. Överbelastningen beror oftast på att handlederna utsatts för upprepade kompressionskrafter (ihoptryckande krafter) vid till exempel armhävningar, handståenden, frånskjut vid handvolter, hjulningar, övningar på tumblinggolv och bygelhäst. Du kan säkert komma på flera övningar där de aktivas handleder utsätts för kompressionskrafter.  

Vid överbelastning blir tillväxtzonen öm och inflammerad och den aktive får besvär med smärta då hen rör på och belastar handleden. I värsta fall kan en kompressionsfraktur uppstå. En kompressionsfraktur innebär att skelettet går sönder i benets längdriktning, på grund av att det pressats ihop av enstaka eller upprepade komprimerande krafter. Ofta benämns denna kompressionsfraktur i medicinsk litteratur som ”gymnastic wrist” då den är så pass vanlig hos gymnaster.  

Höftled 

I höftledens åtta olika tillväxtzoner kan det uppstå så kallade avulsionsfrakturer, det vill säga att en benbit lossnar från skelettet. Ofta uppstår dessa avulsionsfrakturer till följd av upprepad kraftig kontraktion (ihopdragning) av höftledens muskulatur. Den kraftiga kontraktionen innebär kraftigt drag i senfästet, som i sin tur drar i den mjukare tillväxtzonen. Detta kan leda till att en benbit lossnar.  

Övningar som kan påfresta tillväxtzonerna i höftleden är till exempel bensparkar och hopp. Vid denna typ av skada klagar ofta den aktive på smärta vid belastning på benet och hen kan även få en minskad rörlighet i höftleden. 

Knäled 

Tillväxtzonerna vid knäleden växer snabbt och är mycket sårbara för skador och överbelastning. En vanlig tillväxtzonsskada i knäleden är Osgood Schlatter, eller som den också kallas Schlatter. Vid Schlatter får den aktive ont några centimeter nedanför knäskålen, vid ett mindre benutskott (apofys) på skenbenet. Vad som händer är att den främre lårmuskulaturens senfäste och tillväxtzon på skenbenet har blivit inflammerad, till följd av ökat drag (tension) i senfästet. Det ökade draget kan bero på snabb tillväxt och/eller på grund av att tillväxtzonen blivit överbelastad vid hopp och landningar. Inflammationen kan leda till svullnad och uppdrivning av brosket vid senfästet. Brosket ombildas till skelett och en knöl uppstår. Hur stor knölen blir är individuellt. Det är inte ovanligt att den knöl som bildas finns kvar i vuxen ålder fastän inflammationen läkt. 

En annan vanlig smärta i knäled är Sinding-Larsens sjukdom. Det som orsakar smärtan i detta fall är att främre lårmuskulaturens senfäste, på knäskålens spets, blivit inflammerat. Denna inflammation beror, precis som vid Schlatter-sjukdom, på snabb tillväxt och/eller muskulär överbelastning av främre lårmuskulaturens sena. 

Schlatter till vänster och Sinding-Larsen till höger. 

Fotled 

Det är heller inte ovanligt med hälsmärta hos idrottande barn och unga. Hälsmärtan beror oftast på en överbelastning och inflammation i hälbenets tillväxtzon. Tillståndet kallas Severs-skada eller Severs syndrom. Den aktive klagar ofta på smärta under och på sidorna av hälen och även i hälsenans fäste bak på hälen. Tecken på Severs syndrom är att det ofta gör mer ont att gå barfota än med skor. Även hopp och löpning brukar leda till ökad smärta i hälen. Även denna smärta i tillväxtzonen orsakas av snabb tillväxt och/eller överbelastning. 

Severs syndrom 

Ryggskador och ryggsmärta 

Även ryggkotorna har tillväxtzoner som är känsliga för hög och repetitiv belastning under tillväxtspurt. Överbelastning av dessa tillväxtzoner kan orsaka ryggsmärta hos den aktive och i värsta fall orsaka en avulssionsfraktur på ryggkotan men ryggsmärta kan också grunda sig i andra orsaker. Ryggsmärta är vanligt hos gymnaster och uppkommer ofta i samband med hög träningsintensitet och repetitiv belastning. Hos unga aktiva kan ryggsmärta också orsakas av bland annat svag bålmuskulatur, stressfraktur på en ryggkota, kotglidning och diskgeneration, vilket innebär förändring på disken som finns mellan varje kota. 

Anpassa träning för att minska skaderisk

Försök att individualisera träningsupplägget utifrån varje aktivs fysiska mognad. Då ger du den aktive möjlighet att träna efter sina egna förutsättningar och minskar risken för skada. 

Mängdträning, upprepad belastning och hård fysisk träning är inte optimalt under puberteten, eftersom vävnader och tillväxtzoner är sårbara och lätt blir skadade. För att minska skaderisken och överbelastning på tillväxtzoner bör mängden kompressions-, rotations- och skruvkrafter på träningarna begränsas. Förändring av träningsupplägget − till exempel minskade inslag av hårda landningar − bör ske successivt i samband med att den aktive närmar sig genomsnittsåldern för pubertetsstarten. Den totala träningstiden behöver nödvändigtvis inte minska under puberteten, utan annan typ av träning kan i stället procentuellt ökas.  

Under puberteten är det lämpligt att ägna mer tid åt teknikträning, fysisk förberedelseträning och att utveckla artistiska förmågor. Det är även en bra period att börja arbeta med mental träning. En enkel minnesregel är att barn som är i puberteten behöver varierad träning och tid för återhämtning. 

Det är normalt att en aktiv mognar fysiskt antingen två år före eller efter genomsnittet. Det innebär att en aktiv som mognar sent har öppna och mjuka tillväxtzoner fyra år efter att en aktiv som mognar tidigt har slutat växa och har slutna tillväxtzoner. Deras kroppar kommer att svara på träningen på olika sätt och vara olika sårbara för överbelastningsskador i tillväxtzoner. Skillnaden i fysisk mognad gör att de aktiva har olika behov av träningsanpassningar. Att lyckas anpassa träningen efter aktiva som kan skilja sig åt så stort i fysisk mognad är svårt när du tränar ett lag med aktiva som är olika fysiskt mogna.

Begränsa belastningar

Förslag på hur du som ledare kan begränsa upprepade belastningar på tillväxtzoner under träningar: 

• Ge stötdämpning vid ansatser, frånskjut och landningar. Ett sätt att minska hårda ansatser och landningar är att använda mjuka mattor. Extra viktigt är det att landa mjukt vid hopp och förflyttning med hög hastighet och kraftutveckling. 

• Vid rotations- och sidokrafter behöver risken för att landa under- eller överroterad minska, exempelvis vid utförande av salto eller skruv. Det kan innebära att svårighetsgraden på övningarna under en period behöver förenklas. 

• Minska mängden plyometrisk träning, det vill säga explosiva övningar och styrketräning med hopp. 

• Minska antalet repetitioner av varje övning. 

• Minska ensidig träning, till exempel genom att avstå enbenshopp. 

• Variera typ av träning och övningar. 

• Uppmana den aktive att använda gymnastikskor vid aktiviteter som innebär hopp och löpning, till exempel på uppvärmning, styrke- och konditionsträning. Detta syftar till att minska belastning på tillväxtzonerna i höft, knä och fot.

I filmen stötdämpningar vid landningar och hopp får du tips på hur du som ledare kan anpassa träningen för att undvika hög belastning på dina aktivas tillväxtzoner. 

Om den aktive får tillväxtzonssmärtor

Oavsett hur väl du som ledare modifierar och försöker anpassa träningen efter den aktives fysiska mognad kan tillväxtzonssmärtor uppstå. Så här bör du som ledare agera om en aktiv klagar på smärta. 

Ta kontakt med sjukvården 

Om en aktiv har smärta under en längre tid bör du som ledare alltid uppmana barnet och dess vårdnadshavare att ta kontakt med sjukvården för undersökning och vidare handläggning. Förslagsvis tas kontakt med fysioterapeut och/eller läkare. 

Reflektera över träningsupplägget 

Reflektera över senaste tidens träningsupplägg och fundera kring vilka övningar som orsakat smärtan. Byt ut dessa mot övningar som inte triggar smärtan och som innebär minskad belastning på tillväxtzon. Det är viktigt att komma ihåg att smärta är en signal från kroppen om att smärtande område behöver avlastas. Att smärtlindra och fortsätta med samma övningar som orsakade besväret, kan leda till ökad skada. 

Individualisera träningsupplägget 

Om en aktiv får smärtproblematik kan du uppmuntra hen till att delta på träningarna men med ett individualiserat träningsupplägg med alternativa övningar som inte triggar smärta. Om den aktive till exempel får ont i knät av djupa benböj, testa om övningen går att utföra smärtfritt genom minskat rörelseomfång. På så vis kan den aktive fortsätta träna och umgås med sina träningskompisar, känna tillhörighet och ges möjlighet att fortsätta utvecklas i sin idrott. Detta är viktiga faktorer för att hen ska må bra psykiskt. 

Var informerad om dina aktiva behöver ta smärtstillande 

För vissa blir smärtan så pass stark att den aktive behöver ta smärtlindrande medicin. Detta är inte något du som ledare får rekommendera, men viktigt att veta om i de fall att någon av dina aktiva tar smärtstillande efter konsultation med sjukvården. Rådgivning kring medicinering får endast ges av medicinskt utbildad sjukvårdspersonal. 

Hjälpmedel vid träning 

Förutom att anpassa träningsupplägg och byta ut övningar finns olika typer av hjälpmedel som syftar till att avlasta tillväxtzonerna. En del aktiva med handledssmärtor tycker att ett handledsskydd ger smärtlindring under träning och tävling. Handledsskyddet avlastar leden och musklerna, och minskar även rörlighetsuttaget i handleden. Om du har en aktiv med Schlatter, kan tejpning av knät eller användande av knäskydd som syftar till att avlasta senfästet ge smärtlindring. Deltagare med Severs syndrom kan få mindre smärta vid träning på mjukt underlag, om de får använda stötdämpande skor eller ha speciella inlägg i skorna, så kallade hälkoppar. Det är viktigt att komma ihåg att det inte är optimalt att enbart smärtlindra med hjälp av olika hjälpmedel, utan samtidigt bör träningsupplägget ändras.