Sagan om Mini
Mini föddes en juninatt långt uppe i norr. Hennes mamma hade vandrat långt samma dag och var väldigt trött då hon kröp in i en klippskreva för att föda. Tre ungar födde hon den natten – två pojkar och en flicka. Flickan föddes sist och var minst, därför kallade hennes mamma henne för Mini. Mini och hennes två bröder följde sin mamma det första året innan det var dags för dem att lämna varandra och skapa sig sitt eget liv i sin egen skog. De gick olika stigar och åt olika håll och Mini hamnade så småningom i skogen precis här, i närheten av oss. Mini var en riktigt pigg och nyfiken lokatt. Hon var stark, modig, klurig och snabb. Hon orkade gå och springa långa sträckor och tyckte om att jaga och springa fort. Klättra i berg gjorde hon så ofta hon kunde och hon var också riktigt duktig på att smyga.
Mini fick snabbt många vänner i skogen, men också en och annan ovän
Järven var en slug typ som gärna ville stjäla Minis mat, med honom kom hon aldrig överens.
Björnen däremot, var stark och snabb – han och Mini brukade tävla så ofta de kunde och de sprang ofta ikapp.
Haren var en kul och pigg typ som gillade att hoppa högt och långt, han var också en god kamrat som Mini brukade tävla och ha roligt med.
Räven var listig och kom ofta med kluriga, spännande idéer som Mini aldrig var sen att haka på.
Vargen var en stark och rättvis ledare, honom tyckte Mini mycket om.
Ugglan var hjälpsam och klok och ställde gärna upp som domare i olika tävlingar och lekar som djuren brukade anordna.
Mini aktade sig för att bli sedd av människorna. Hon visste att de satte ut fällor för att fånga djuren i skogen. Ville hon in i samhället var hon listig och smög så smarta vägar att ingen någonsin fick syn på henne. Men barn tyckte hon om. Hon visste att de var snälla och hjälpsamma och hon tyckte om att smyga på dem när de lekte så att hon och hennes vänner i skogen senare kunde leka samma lekar.