Rutiner
Det är många rutiner att hålla reda på. Här finns en checklista du kan använda. Skriv gärna ut den och sätt upp i stallet.
Checklista med rutiner för god hästhållning (pdf)
Dagliga rutiner
Utfodra hästen morgon, middag och kväll (gärna fyra gånger).
Kontrollera vattentillgången och att vattenkoppen eller hinken är ren.
Rykta och borsta pälsen och kratsa hovarna.
Visitera hästen, det vill säga kontrollera att hästen mår bra och inte har några sårskador.
Mocka boxen, ta bort gammalt strö och sprid ut nytt.
Se till att hästen får vistas utomhus.
Låt hästen få tillräcklig motion eller aktivering.
Regelbundna rutiner
Rengöring och kontroll av utrustning.
Hovslagarbesök var 6:e–8:e vecka.
Träckprov (vår, höst) för att analysera om hästen behöver avmaskas eller inte.
Mocka hage/paddock (hagens storlek styr givetvis hur ofta, men en mindre paddock kan behöva mockas någon gång per vecka).
Kontrollera staket.
Kontrollera fodertillgång. Beställ grovfoder i god tid för att kunna säkerställa att du hittar en leverantör som kan tillhandahålla ett foder med bra näringsinnehåll och kvalitet.
Årliga rutiner
Stallrengöring.
Tand-/munkontroll (oftare för hästar med konstaterade tandproblem).
Vaccinera mot influensa, vart tredje år mot stelkramp.
Stallregler
För att både människor och hästar ska trivas i stallet, och för att undvika olyckor, finns det regler. De kan variera men några av dem förekommer i de flesta stall.
I stallet är vi på hästarnas villkor. Därför är det viktigt att stallreglerna finns väl synliga så att alla besökare kan känna sig trygga med vad som gäller. Ridskolestall har ofta flera hundra besökare varje vecka, och därför behöver det vara extra tydligt med vad som förväntas av alla som vistas där. Är du osäker på någonting, fråga någon som är hemmastadd i stallet.
Några viktiga och allmänna stallregler
Mocka
Från en häst som väger 500 kilo blir det 8–10 ton gödsel per år. I Sverige finns det cirka 355 000 hästar så det blir en hel del gödsel. För att hästen ska må bra ska boxen göras ren dagligen, vilket i vardagligt tal kallas för att ”mocka”.
Mocka gärna när hästen har sin dagliga utevistelse och boxen är tom. Om det inte är möjligt, bind upp hästen antingen i boxen eller, om du har möjlighet, i stallgången. Oavsett vilket är det viktigt att du binder upp hästen i en anordning som är avsedd för det. Du kan också binda upp hästen med en säkerhetsknut, och då ska du säkra knuten genom att dra repändan igenom öglan.
Går hästarna i lösdrift kan det variera hur ofta den behöver mockas beroende på antal hästar och storleken på ligghallen. Är det en stor ligghall så sker mockningen ofta att ligghallen töms med en maskin en eller ett par gånger om året och fylls på med strö vid behov. Är det en mindre ligghall behöver den mockas regelbundet, den behöver hållas ren och torr precis som en box. Ofta mockas den mindre ligghallen samtidigt som hagen mockas.
Om hästen är kvar i boxen när du mockar är det viktigt att den är uppbunden.
Arbeta rätt
Tänk på att du ska kunna arbeta med redskapen du använder vid mockning utan att behöva böja ryggen. De ska inte vara för tunga, och kärran ska vara välbalanserad, lätt att dra och ha en lyfthöjd som passar. Ett tips när du arbetar med grepar och spadar är att ta ett steg och vända – inte vrida – överkroppen. Lägg högarna i mitten av kärran. Lägg det blöta ströet längs kärrans kanter och börja då framifrån. Lasta hela tiden kärran högre längs kanterna än i mitten. Var noga med att inte få med rent strö. Samtidigt som du mockar hästens box, kontrollerar du att vattenkoppen och/eller hinken är ren och fylld med friskt vatten.
En annan aspekt på temat ”arbeta rätt” är att jobba ergonomiskt. Många sysslor i stallet och med hästarna är tunga och fysiskt krävande. För att undvika skador och förslitningar gör du klokt i att lära dig använda din kropp rätt redan från början. Lär dig att lyfta och bära på ett hållbart sätt, välj rätt redskap och använd dem på ett ergonomiskt riktigt sätt. Att träna på gym eller annan fysträning för att få en bra styrkebalans i kroppen gör också sitt till för att din kropp ska hålla för påfrestningarna.
|
|
Att använda sopmaskin och automatisk utgödsling sparar både på arbetstid och kropp.
Olika bäddar
Växelströbädd är den vanligaste typen av bädd. Där tar man dagligen bort smutsigt strö, träck (hästens bajs) och urin (kiss) och ersätter det som tas ut med nytt strö. Andra hästar har en permanentbädd. Då tar du enbart ut träck och det allra blötaste och låter urinen sugas upp av strömedlet för att på så sätt bygga en fjädrande och stabil ”grund” för hästen att stå och ligga på. Det krävs en del förarbete och mycket strö i början för att få till en bra permanentbädd, men när den väl har satt sig genererar den värme till stallet under den kalla årstiden och sparar tid vid den dagliga mockningen.
Om bädden ska vara helt slät i hela boxen eller inte finns det olika uppfattningar om. Utomlands, framför allt i Storbritannien, väljer man i en del stall att lägga en liten vall av strö längs boxväggarna. Det anses förebygga de olycksfall då hästen har lagt sig så nära intill en vägg att den inte kan ta sig upp.
Olika strömedel
Se alltid till att hästen har ordentligt med strö att ligga på. Det finns många olika strösorter, som halm, spån, torv, papper och halmpellets. Oavsett vilken typ av bädd och strömedel du använder ska bädden alltid vara fast och minst 15 centimeter hög för att undvika att hästen får liggsår. Bädden ska vara mjuk och torr, lättarbetad, halkfri och dammfri och strömedlet ska vara ofarligt för hästen att äta. Mellan golvet och hästens strö kan det ibland ligga en gummimatta. Mattan blir ett mjukt och isolerande underlag som inte ersätter det vanliga ströet, men kan minska åtgången något. En matta i bra kvalitet ger också bra fäste när hästen lägger och reser sig.
Stallet
Det allra vanligaste när man har hästar som tränas är att de går i hage på dagarna och står i stall på nätterna. Men ett stall är i sig inget måste för att hästar ska må bra. Så länge hästen har sällskap, tillgång till grovfoder, vatten och vindskydd kan den bo ute dygnet runt, året om – så kallad grupphästhållning.
Stall med box eller spilta
I traditionella stall står hästen i box eller spilta. I en box står den lös och har utrymme att röra sig fritt. Svensk djurskyddslag bestämmer hur stor boxen ska vara i förhållande till hästens storlek. I en spilta står hästen uppbunden. Ett grimskaft löper genom en ring i väggen med en kloss i ena änden. Klossen gör att grimskaftet alltid hålls sträckt så att hästen inte kan trassla in sig i det. Spiltor räknas i dag som föråldrad hästhållning och allt fler stall byggs om så att alla hästar får stå i box. Det är idag inte tillåtet enligt lag att bygga nya stallar med spiltor.
Står hästarna i stall är det viktigt med god ventilation så det inte uppstår imma och fukt på fönster och i stallgång. Utan ventilation kommer det inte in frisk luft vilket gör att gammal luft stannar kvar. Det i sin tur kan leda till mögel som inte är bra för vare sig människor eller djur.
Sadelkammaren
För att hålla ordning på hästens saker är det viktigt att var sak har sin plats. Sadelkammaren ska gärna vara torr och lite uppvärmd eftersom sadlar och annat läder inte mår bra av kyla och fuktig luft. Av samma anledning hör blöta täcken inte hemma i sadelkammaren. För att det ska gå lätt och smidigt att hålla utrustningen ren är det bra om det finns tränskrok, sadelbock, sadeltvål och svampar i sadelkammaren eller i anslutning till vatten.
Foderkammaren
Fodret förvaras i ett avskilt utrymme. Det är viktigt av flera skäl till exempel risken för att en häst kan komma lös under natten. Om fodret då finns tillgängligt kan hästen äta mer än den mår bra av.
Kraftfoder ska förvaras i en stängd behållare. Dels för att förebygga gnagarbesök, dels för att undvika att lösa hästar kommer åt fodret.
Grupphästhållning
Det blir mer och mer vanligt med grupphästhållning där hästarna som namnet antyder går lösa och får foder i foderhäckar och/eller automater.
Att hålla sin häst i grupphästhållning kräver både god kunskap och erfarenhet av hästar då man i de här systemen inte lika lätt kan kontrollera hästens aptit och avföring som när den står i stall. I stället måste man lägga tid på att studera hästarnas kroppsspråk och läsa av de signaler som talar om hur de mår. Viktigt är att hästarna trivs tillsammans i gruppen och har en ordentlig ligghall för att få skydd mot väder och vind.
I Djurskyddslagen finns bestämmelser för hästens närmiljö som ska säkra hästens välbefinnande. På Hästsveriges hemsida finns också mer information om inhysning av hästen.
Hagen
Hästar behöver rörelse och ska ha möjlighet att röra sig fritt i en hage eller paddock varje dag. Det står även i den svenska djurskyddslagen.
Vinterhagen
Hagen eller paddocken ska vara så pass stor att hästen kan röra sig i skritt, trav och galopp. Hästen är gjord för att röra sig, så ju större hage desto bättre. Studier har visat att det finns ett samband mellan hur stor hagen är och hur mycket hästar rör sig, i en liten hage står de oftare still. Många hagar blir söndertrampade och leriga vilket ofta beror på att vi har för många hästar på för liten yta och vi bor dessutom i ett land där det regnar stora delar av året. Går hästarna i en mindre hage behöver ytan oftast hårdgöras och grusas för att hålla den någorlunda torr. Viktigt är att mocka hagen regelbundet, dels för att minska risken för parasiter, dels för miljön. Hästarna ska också ha tillgång till vatten och staketet måste vara säkert.
Sommarhagen
På sommaren släpps många hästar på bete och går ute dygnet runt. De flesta mår bra av att gå på sommarbete under en period för att få en paus från träningen. Betessäsongen i Sverige sträcker sig från maj till augusti/september.
Inför betet
Innan du släpper din häst på grönbete måste hästen vänja sig vid gräs. På våren och försommaren är gräset kraftigt, och hästen kan få problem med magen om det blir för mycket av det goda gräset på en och samma gång. Om hästen är uppstallad så att den normalt går i sand/gruspaddock bör den därför under våren handbetas eller gå i gräshage någon timme varje dag så att mage och tarmar successivt får vänja sig vid det färska gräset. Öka sedan på antalet timmar i gräshagen med en stund i taget tills hästen kan gå ute på heltid. Det är även viktigt att ta ett träckprov på hästen innan den släpps på bete och utifrån resultatet planera avmaskning – helst samtidigt med de hästar som ska gå i samma hage. Avmaskning ska ske innan hästarna släpps på sommarbete. Föl och unghästar angrips lättare av parasiter och ska därför alltid gå i de mest parasitfria beteshagarna.
Om flera hästar ska gå tillsammans på sommarbete bör de släppas samtidigt så att de får göra upp rangordningen redan från start. Att låta skodda hästar gå tillsammans i en hage innebär alltid en avsevärd skaderisk. För att minska risken att hästarna skadar sig under sommarbetet kan det vara klokt att i alla fall ta av bakskorna, framför allt om det är många hästar som inte har gått tillsammans tidigare.
Tillsyn under sommarbetet
Det går bra att ha hästen ute dygnet runt när den går på bete, men den behöver ändå ha daglig tillsyn. Enligt lagen räcker det med en gång per dag för vuxna hästar, men man bör se till dem minst två gånger. På sommaren när det är varmt bildas det lätt bakterier i vattnet, vilket gör att vattenkvaliteten försämras snabbt. Var alltså noga med att byta hästens dricksvatten och göra rent vattenbaljan varje dag. Någonstans i hagen ska det finnas rejält med skugga och svalka för varma sommardagar.
Det finns hästar som är känsliga för insektsangrepp och kan behöva ha insektstäcke, flughuva eller flugpannband, alternativt insektsmedel, för att hålla flygfäna borta. Vissa hästar kan behöva vara inne antingen på nätterna eller på dagarna, lite beroende på när insekterna stör som mest.
Anaplasma är en sjukdom som överförs via fästingar. Genom att dagligen kontrollera och ta bort eventuella fästingar minskas risken för fästingburna infektioner. Verkar hästen ovanligt trött och hängig, ta tempen för att avgöra om den bara är sommartrött eller om den faktiskt är sjuk. Anaplasma kräver en intensiv antibiotikakur. Hästar med rosa mular kan behöva smörjas in med solskyddsfaktor för att inte bli sönderbrända. Se till att använda en oparfymerad, vattenfast sort.
Giftiga växter
Finns det tillräckligt med gräs väljer hästarna vanligtvis bort sådana växter som är farliga, men det kan vara bra att rensa bort lite. Växter att se upp med är bland andra stånds, kabbeleka, idegran och skelört. Idegran är dödlig för hästar även i små doser, men växer turligt nog inte så ofta i hagar. Kabbeleka däremot kan finnas i diken. Andra arter som är giftiga vid större mängder är smörblommor, ekollon och åkerfräken. Alsikeklöver kan orsaka fotosensitivitet (ökad känslighet för ultraviolett ljus) vilket kan ge upphov till soleksem på ljus hud, till exempel vita tecken och vita områden på skäckar.
Läs mer om hästhagar här: Stall och hage - HästSverige (hastsverige.se)
Släpp ut/in från hagen
Leder hästen är något du gör dagligen, bland annat till och från hagen. I den här filmen beskrivs det hur du gör det på ett säkert sätt.
Att släppa in och ut hästen från hagen kan vara riskfyllt. Så här ska du göra.
Släpp in och ut ur hagen eller paddocken
Se till att hästen har grimma och grimskaft när du leder den till och från hagen eller paddocken. I vissa stall är det grimskaft med en kedja som gäller.
Trä kedjan antingen under hästens haka eller över nosryggen.
Ha alltid handskar på dig och linda aldrig grimskaftet runt handen.
Håll grimskaftet (eller tyglarna om du använder ledträns) med högra handen en liten bit från hästens huvud och vänstra handen i andra änden så att grimskaftet inte hänger och slänger runt dina eller hästens ben.Gå på hästens vänstra sida när du leder den.
När du vänder hästen: gör det åt höger, alltså ifrån dig. Det är precis tvärtom mot hur du gör i spiltan eller boxen, där vänder du hästen mot dig. Var noga med att gå rakt igenom dörröppningar så minskar risken för att hästen stöter i höften.
När du tar in hästen i boxen: gå vid hästens huvud, gå rakt in, vänd hästen så att du hamnar närmast boxdörren och ta sedan av grimman. På så sätt har hästen svårare att smita ut, och du riskerar inte heller att bli sparkad.
Släppa flera hästar
När flera hästar ska släppas ut i hagen eller paddocken samtidigt underlättar det om ni gör så här:
Låt alla komma in ordentligt innanför grinden.
Vänd sedan hästarna så att de står med huvudena mot grinden/staketet en bra bit ifrån varandra.
Stäng grinden.
Förbered därefter att gemensamt släppa hästarna på en given signal.
– Lyft nackstycket fram över hästens öron
– Håll ena handen runt nosryggen för att bibehålla kontrollen och förhindra att hästen ger sig i väg innan ni ger signal.Ge signal: ”Tre, två, ett, släpp!”.
Från svår till lätt att hämta i hagen
Om hästen är svårfångad i hagen finns det några knep som du kan testa för att försöka komma till rätta med det. Om en häst som varit lätt att fånga blir svårfångad kan det samtidigt vara en signal om att den vill undvika arbete. Det är då värt att kontrollera att den till exempel inte har ont någonstans. Hästar kan också vara olika lättfångade beroende på tid på året. En del hästar kommer glatt och möter en vid grinden vintertid medan de är mindre sugna på att komma in en ljummen sommarkväll.
Här är några tips för att få en svårhämtad häst att bli lätthämtad i hagen
Låt hästen gå ihop med en annan, lättfångad häst som förhoppningsvis inspirerar din häst att bli lite mer välvilligt inställd till att gå in.
Låt ett kort, cirka 25 centimeter, snöre sitta kvar i grimman. Då har du lättare att få fatt i hästen samtidigt som det är kort och lätt nog för att hästen inte ska kunna trampa på det.
Se till att det alltid finns gott foder i boxen när hästen kommer in.
Gå och hälsa på hästen i hagen utan att fånga den. Locka med något ätbart som den får när den kommer fram och står stilla. Kommer någon annan häst i hagen fram, ger du den hästen godiset. Om hästen du vill fånga ändå väljer att hålla sig på avstånd kan du ta in de andra hästarna i hagen tills den blir ensam kvar.
Foderlära
Hästen är av naturen en gräsätare. Vilda hästar ägnar nästan alla dygnets timmar åt att beta och leta mat, lite beroende på årstid och hur tillgången på bete ser ut. På våra breddgrader är det omöjligt att tillgodose hästens behov med färskt gräs under hela året, och därför fodras hästen med grovfoder i någon form. Med grovfoder menas hö (torkat gräs), hösilage eller ensilage (konserverat gräs som hårdpressas och packas in i plast för att skyddas mot syrerik luft).
Grovfoder
Grovfodret innehåller energi och protein. De flesta hästar klarar att täcka hela sitt dagliga foderbehov bara genom att fodras med grovfoder förutsatt att det ges i tillräckligt stora mängder och håller hög kvalitet. Hästar behöver tugga mycket och när de maler grovfodret långsamt mellan tänderna får de sitt tuggbehov tillgodosett, både psykiskt och fysiskt. En väsentlig skillnad mellan hösilage och ensilage, i jämförelse med hö, är att de har en lägre torrsubstans (de innehåller mer vatten), vilket innebär att hästen måste fodras med fler kilon för att få i sig samma mängd.
En öppnad bal hösilage eller ensilage har begränsad hållbarhet. Räkna med att en öppnad bal håller omkring fem dagar. Om det är sommar och varmt blir hållbarheten ännu kortare, vanligtvis inte mer än två till tre dagar. Även halm är ett slags grovfoder, men det innehåller mindre näring och fungerar mer som sysselsättning och som komplement till annat grovfoder. Oftast används då vete eller havrehalm.
Det finns också lucern som är ett grovfoder som används till häst i kombination med annat grovfoder eller bete. Lucern innehåller mycket protein och finns i pellets eller stråform.
Kraftfoder
Exempel på kraftfoder är havre (hel, krossad eller klippt), korn, majs och fullfoder i form av pellets eller som müsli. Kraftfoder innehåller energi och protein, och det ska du ge till hästar som komplement till grovfoder om de är i hårdare arbete. I gruppen kraftfoder ingår även betfor som kommer från sockerbetan och måste blötläggas i god tid innan du ger det till hästen. Det är också viktigt att du kommer ihåg mineralfoder och saltsten.
Viktigt vatten
Förutom foder måste hästen alltid ha tillgång till friskt vatten. En stor häst kan dricka ända upp till 60 liter per dag. En vattenkopp ska ge minst 6 liter vatten per minut, så det kan vara bra att regelbundet kolla trycket. Var också noga med att rengöra vattenkopp eller hink varje dag, hästar vill precis som vi ha rent vatten.
Foderstat
Ett bra grovfoder utgör basen i hästens foderstat (meny), men många gånger kompletteras grovfodret med någon form av kraftfoder. Här får du lära dig mer om foderstat.
Hästens foderstat beskriver vad hästen ska äta vid varje utfodring och baseras på hur stor hästen är, hur mycket den arbetar, hur gammal den är och vilket temperament den har. Ett analyserat grovfoder är en förutsättning för att kunna göra en foderstat. Genom att analysera grovfodret och då få reda på näringsvärdet kan man veta i vilken omfattning hästens foderstat behöver kompletteras med andra fodermedel.
Till avelsston, föl, unghästar och högpresterande tävlingshästar ska man alltid ge analyserat grovfoder för att säkerställa en god hållbarhet och bra prestationer. Det är viktigt att analysera grovfodret också ur ett ekonomiskt perspektiv. Har du ett bra näringsvärde i grovfodret behöver du kanske inte komplettera med så mycket annat foder. Genom att analysera och beräkna en foderstat bidrar du också till en hållbar hästhållning eftersom man kan minska överutfodring av till exempel fosfor och andra resurskrävande näringsämnen, som kanske inte egentligen behövs.
Även om hästen inte behöver äta kraftfoder så behöver den oftast mineraler som kan ges separat. Ett vanligt misstag när man gör foderstater inom ridsporten är att överskatta hur hårt arbete hästen utför. Det resulterar då lätt i överutfodring, framför allt med kraftfoder eller grovfoder med mycket höga näringsvärden.
Underhållsbehov
Gemensamt för alla hästar är att de har ett underhållsbehov av energi och näringsämnen som protein, mineraler och vitaminer. Underhållsbehovet är det behov hästen har när den inte gör någonting utöver att vara häst, det vill säga när den inte arbetar, ger di eller är dräktig, ska tränas eller ska öka eller minska i hull och vikt. Hur stort underhållsbehovet av energi är beror främst på hur stor hästen är (i första hand är det hästens vikt, inte höjden, som är vägledande för hästens underhållsbehov). En häst som väger 600 kg har följaktligen ett större underhållsbehov än en ponny på 200 kg. Utöver underhållsbehovet pratar man om tilläggsbehovet, vilket också varierar från häst till häst och med hur hårt arbete den gör. Vid ”vanlig” ridning är skillnaden mellan underhålls- och tilläggsbehov mindre än de flesta tror. Som hårdare arbete räknas ridskoleverksamhet där hästen går flera timmar om dagen och träning och tävling i högre tävlingsklasser. Att lära sig sätta samman en optimal foderstat kräver dels teoretiska kunskaper, dels stor känsla för hästen. Till en början gör du klokt i att ta hjälp från någon med stor erfarenhet och kunskap, men det finns ett par enkla tumregler som kan vara bra att känna till.
|
|
En häst som väger 600 kg har ett större underhållsbehov än en ponny på 200 kg. Foto Mikael Sjöberg/Svenska Ridsportförbundet
Vid normalt arbete brukar man säga att hästens dagliga fodergiva av hö ska vara ungefär 2 kg per 100 kg kroppsvikt. Hästen får inte utfodras med mindre än 1 kg grovfoder (torrsubstans) per 100 kg kroppsvikt. Rekommenderad giva är dock 1,5 kg grovfoder (torrsubstans) per 100 kg kroppsvikt, vilket i kg grovfoder motsvaras av cirka 1,7–2,5 kg. För hästar som står på halm alternativt går i gräshage kan grovfodergivan minskas då även halm är ett grovfoder. Men inte bara mängden grovfoder är avgörande utan också mängden näring. Näringsinnehållet i grovfodret bestäms bland annat av hur gamla växterna är vid skörd. Unga och späda gräsplantor innehåller mer näring än äldre, förvuxet gräs. Vid inköp av grovfoder ska du begära en analys av partiet, både vad gäller näringsinnehåll och hygienvärden.
Tänk på att hästen är känslig för foderbyten, framför allt grovfoder, eftersom tarmbakterierna som ska bryta ner grovfodret behöver tid för att anpassa sig. Vänj den långsamt (cirka två veckor) vid ett nytt foder eller vid övergång från bete till hö. Det är lika stort foderbyte för hästen att gå från ett hö till ett annat hö som att byta från hö till hösilage.
Utfodringsrutiner
Hästar som står i stall bör utfodras minst fyra gånger per dygn, helst fler om det inte är så att de under den varma årstiden går i gräshage dagtid eller har fri tillgång till grovfoder.
Även om hästar i stall utfodras flera gånger per dag går det inte att likställa med det nästintill ständiga sökandet efter föda som de har utvecklat under miljontals år. Hästar som lever i frihet, ägnar omkring 14–18 timmar per dygn åt att söka föda. Därför är halm, om den är av god hygienisk kvalitet och finns att tillgå, det strömedel som mest kan tillse hästens naturliga behov.
Att tänka på vid utfodring
Hö och hösilage bör analyseras innan det används för att fastställa näringsinnehåll och att hygienen är god. Dessutom ska du lukta, känna och titta noga på fodret innan du ger det till hästen för att kontrollera att det inte har försämrats under lagring. Hö ska till exempelvis lukta gott och inte damma.
Fodra minst tre gånger per dag och på regelbundna tider.
Hästen mår bäst av att äta grovfoder innan den äter sitt kraftfoder.
Kolla att hästen alltid har rent vatten.
Stäm alltid av att hästen ätit upp gammalt foder innan du ger den nytt.
Låt hästen stå i fred när den äter.
Vänj hästen successivt vid nytt foder. Det gäller inte minst vid övergången till sommarbete. Det bästa är om hästen får öka betestiden stegvis under kanske en veckas tid. Går det inte att släppa hästen bara ett par timmar om dagen kan du vänja den vid gräs genom att låta den beta för hand. Även vid installning kan det vara klokt att du gradvis ändrar foderstaten för att undvika störningar i tarmen.
Hästar mår inte bra av vare sig över- eller underutfodring, så gör regelbundna hullkontroller och justera foderstaten.
Så ger du hästen foder
Hö och hösilage bör analyseras innan det används för att fastställa näringsinnehåll och att hygienen är god. Dessutom ska du lukta, känna och titta noga på fodret innan du ger det till hästen för att kontrollera att det inte har försämrats under lagring. Hö ska till exempelvis lukta gott och inte damma.
Fodra minst tre gånger per dag och på regelbundna tider.
Hästen mår bäst av att äta grovfoder innan den äter sitt kraftfoder.
Kolla att hästen alltid har rent vatten.
Stäm alltid av att hästen ätit upp gammalt foder innan du ger den nytt.
Låt hästen stå i fred när den äter.
Vänj hästen successivt vid nytt foder. Det gäller inte minst vid övergången till sommarbete. Det bästa är om hästen får öka betestiden stegvis under kanske en veckas tid. Går det inte att släppa hästen bara ett par timmar om dagen kan du vänja den vid gräs genom att låta den beta för hand. Även vid installning kan det vara klokt att du gradvis ändrar foderstaten för att undvika störningar i tarmen.
Hästar mår inte bra av vare sig över- eller underutfodring, så gör regelbundna hullkontroller och justera foderstaten.
Begreppsförklaringar
Protein – kroppens byggstenar som underhåller och förnyar hästens celler.
SMR – smältbart råprotein, den del av proteinet som hästen kan tillgodogöra sig.
Energi – kroppens bränsle. Det är viktigt att komma ihåg att om du tycker att din häst behöver mer energi så behöver den troligen i första hand mer träning för att bygga upp sin kondition.
MJ/kg – megajoule per kilo, den enhet som används för att mäta energi.
Mineralämnen – behövs för att bygga ett starkt skelett och för musklernas arbete.
Vitaminer – nödvändiga för att hästen ska växa normalt och hålla sig frisk.
Spårämnen – behövs i små mängder för viktiga funktioner i kroppen.
CA/P-kvoten – förhållandet mellan kalcium och fosfor i hästens foderstat. CA/P-kvoten bör vara 1,5 vilket innebär att hästen ska ha 1,5 gånger så mycket kalk som fosfor i foderstaten.
Fett – behövs för tillväxten men även för att hästen ska kunna tillgodogöra sig vissa vitaminer.
Växttråd (vt) – finns i grovfodret och gör att hästen kan tillgodogöra sig näringen i exempelvis kraftfoder bättre.
Läs mer om foder och gå foderskola på hästsverige.se.
Olater
Hästar kan utveckla så kallade olater, eller beteendestörningar, en sorts ovanor som vanligtvis skvallrar om att hästen inte får utlopp för sina naturliga beteenden eller att den är stressad. Det finns flera olika former av stallovanor, bland annat krubbitning, boxvandring, luftsnappning, vävning, söndertuggning av täcken och träätning.
Stereotypi
Med ett äldre ord kallas stallovanor även olater. Eftersom det tyder på att hästen är frustrerad är ovanorna något som ska tas på allvar. Om stallovanan blir befäst på så sätt att den börjar utövas regelbundet, alltid ser likadan ut och saknar funktion när den utförs kallas den för stereotypi. De mest kända stereotypierna är krubbitning, vävning och boxvandring. Exempel på faktorer som kan utlösa en stereotypi är för liten tillgång på grovfoder och brist på social kontakt, utevistelse och motion.
Motverka beteendestörningar
Vilda hästar och tamhästar på bete äter cirka 14–18 timmar per dygn vilket ofta är svårt att uppnå när hästen står i ett stall. Genom att ge hästen mer grovfoder kan du komma långt med att få bort ett osunt beteende. Ibland är grovfodret för näringsrikt för att kunna ges i stora mängder utan att hästarna blir överviktiga. Genom att använda halm som tilläggsfoder eller strömedel kan längre ättid uppnås. Andra alternativ är att låta hästen gå ute mer i hagen, variera träningen och se över stallmiljön. Om en häst krubbiter kan du använda en så kallad krubbitarrem, men det löser inte det bakomliggande problemet – det tar bara bort symtomet. När en häst väl kommit så långt att beteendestörningen har övergått i en stereotypi är det oftast mer stressande för hästen att inte få utöva den. Beteendestörningar anses inte smitta från häst till häst, men när det är fler hästar i samma stall som har liknande problem tyder det på en koppling till miljön, utfodringen eller skötseln.
En viktig anledning till att lära sig tyda hästens signaler är om och hur den visar smärta. Det har länge varit outforskat, men på senare år har veterinärer och andra forskare identifierat vad de kallar hästens ”smärtansikte” – hur anletsdragen ändras med stark smärta.
På webbplatsen Hästsverige kan du läsa mer om hästens smärtansikte.