Ta hand om utrustningen
En enkel och hållbar rutin för att utrustningen ska hålla är att rengöra den direkt efter användning.
Börja med att torka bort smuts och vatten med en trasa eller svamp.
Gnid sedan in ytan med sadeltvål och torka bort skummet.
Ge läderdelarna en infettning med olja någon gång i veckan upp till var fjortonde dag (lite beroende på hur mycket utrustningen används).
Storrengöring några gånger om året
Ett par gånger om året kan du lägga mer tid och energi på att göra en större rengöring av all utrustning. Rengör då de isärtagna läderdelarna noggrant med tvål och ljummet vatten och låt dem lufttorka. Smörj sedan in delarna med fett och olja. I samband med att utrustningen plockas isär, rengörs och smörjs är det ett bra tillfälle att även se över så att alla sömmar och delar är hela. Trasiga sömmar ska lagas direkt och metalldelar som har repor eller skarpa kanter ska bytas ut.
Ryttarens utrustning
Kunskap och bra rutiner är varje ryttares bästa utrustning, men när olyckan är framme kan rätt utrustning göra stor skillnad. Stallarbetet är ofta smutsigt och slitigt, och det finns risk för olyckor. Därför gäller det att ha kläder och skor som är både praktiska och säkra.
Säkerhet
På fötterna behöver du ha grova skor eller kängor som är stadiga och halksäkra. Hästar är tunga djur och dina fötter behöver skydd om du skulle bli trampad. Vanliga gympaskor och gummistövlar är för mjuka för att stå emot ett hästtramp. För att verkligen skydda foten mot trampskador behöver du skor som är förstärka med ståltåhätta.
Eftersom stallarbetet sker både inom- och utomhus kan du lätt bli svettig och sedan kall om kläderna inte kan andas och anpassas till arbetsuppgiften.
Undvik halsdukar och annat som kan fastna eller skada dig, till exempel piercingsmycken, örhängen och ringar. Ta helt enkelt för vana att plocka av dig smycke när du tar på dig stallkläderna.
Långt hår kan fastna och därför bör du sätta upp det, samla ihop det i en hästsvans eller liknande.
Undvik att ha stallkläder på dig när du åker buss eller tåg för att visa hänsyn till personer som är allergiska.
Rekommendationen är handskar på, oavsett om du sitter till häst eller hanterar den från marken. Handskar ger ett fastare grepp och skyddar händerna om hästen skulle rycka till. Det kan vara väl värt att investera i ett par riktiga ridhandskar som är tillräckligt vida över handryggen och som är tillverkade i skinn eller med skinnförstärkning som hindrar att tyglarna glider ur händerna.
Ridhjälm
Oavsett om du rider eller kör, är ridhjälmen en obligatorisk del av utrustningen. Den ska sitta bra, vara lagom stor, bekväm och CE-märkt. Vid tävling ska den vara VG1 märkt. Använd alltid hakbandet och ha det så pass spänt att ridhjälmen inte riskerar att åka av om du ramlar. En viktig grundregel är att du ska byta ut ridhjälmen om den har fått en ordentlig smäll, eftersom det kan ha uppstått skador på hjälmen som inte syns.
Skyddsväst
En skyddsväst kan förhindra allvarliga skador i bålen och är obligatorisk vid tävling, bland annat när du rider terrängmomentet eller hoppar ponny eller stor häst fram till dess att du fyllt 18 år. En grundregel när du väljer skyddsväst är att den ska vara CE-märkt. För skyddsvästar finns olika graderingar beroende på hur krävande ridning du ägnar dig åt och hur mycket de skyddar. Be om hjälp i ridsportbutiken.
Ridstövlar
Ridstövlar eller shortchaps ger bra stöd och skyddar underbenen mot skav när du rider. Det är jätteviktigt att ha boots eller stövlar med klack eftersom det minskar risken att du glider igenom stigbygeln med hälen och fastnar.
Ta inte av och på kläder när du sitter till häst utan att någon person på marken håller i hästen. Sitt av om du måste dra en tröja över huvudet.
Återbruka mera
Ridutrustning kan vara ganska dyr, så ett tips är att återbruka och köpa begagnat. Hjälm är dock bäst att köpa ny. Den begagnade hjälmen kan ha varit med om smällar och fungerar då inte lika bra.
Sadel
För att du som ryttare ska får en korrekt sits och inverkan på hästen behöver du en sadel som ligger rätt på hästens rygg. Det finns mängder av sadlar i olika utföranden och prisklasser. Att sadeln ligger rätt och passar hästen är viktigt så att hästen inte får tryck och så att du sitter bekvämt. Använd dig av en utbildad sadelutprovare eller erfaren person när du ska välja sadel till din häst.
Det finns olika sadlar för olika ändamål
Dressyrsadel: vanligtvis något djupare sits och långa sadelkåpor.
Hoppsadel: längre framskjutna vulster och något kortare sadelkåpor.
Allroundsadel: en sadel som är utvecklad för att fungera för varierad ridning på lite lägre nivå innan du specialiserar dig.
|
|
|
Dressyrsadel | Allroundsadel | Hoppsadel |
Sadelgjord
Sadelgjorden kan vara av tyg, neopren, fårskinn eller läder. Vid hoppning är det vanligt att använda en sadelgjord med magplatta för att förhindra att hästen slår sig i magen med framhovarna när den hoppar. Sadelgjorden fäster du i sadelstropparna. Vissa sadlar har fler stroppar för att du ska kunna välja de som gör att sadeln ligger bäst på plats. Du väljer stroppar beroende på vilken typ av sadelgjord du har, eller om sadeln har en tendens att åka framåt eller bakåt. Du ska sträva efter att få en rak linje från sadelstroppen ner till sadelgjorden.
Schabrak eller vojlock
Mellan häst och sadel finns ett schabrak (fyrkantigt) eller vojlock (skuren efter sadelns form) som skyddar sadeln från svett.
Sadelpadd
Ibland används en padd under sadeln för att få den att passa bättre om hästen till exempel är tillfälligt muskelfattig. Paddar finns i olika storlekar och material.
Stigbyglar
På vardera sida om sadeln finns en stigbygel där du placerar fötterna. Det finns många varianter av säkerhetsstigbyglar utformade för att minska risken att du fastnar i dem. Det allra viktigaste är att stigbyglarna är lagom stora (ungefär en centimeter till godo på varje sida om stövelns sula). Att foten är rätt placerad i stigbygeln och att den har någon form av fotplatta som minskar risken att foten halkar ur.
Stigbyglar med en gummisnodd på ena sidan är vanliga. Tanken är att gummisnodden ska lossna om ryttaren skulle bli hängande i stigbygeln, och att foten på så vis kan komma loss.
Sadla
Ofta sadlar du innan du tränsar. Ha hästen uppbunden och se till att den både är ren och visiterad innan du lägger på sadeln. Se även till att hästen både är ren och visiterad innan du lägger på sadeln.
Sadla, steg för steg
Sadla från hästens vänstra sida. Lägg sadeln ett stycke framför manken och för den sedan bakåt tills den stannar till. Då bör sadeln ha hamnat i vad som kallas sadelläget. Det är viktigt att du kontrollerar att sadeln inte trycker på hästens manke. När sadeln ligger rätt kommer sadelgjorden att hamna ungefär en handsbredd bakom hästens armbågsspets. Var noga med att vojlocken ligger rätt och att inga veck finns mellan sadeln och hästen.
Gå över till hästens högra sida och ta ner sadelgjorden (alternativt spänn fast gjorden om den inte sitter fast i sadeln). Kolla samtidigt att gjorden och schabraket (vojlocken) ligger som de ska och inte har veckat eller snott sig.
Gå tillbaka till vänster sida och spänn sadelgjorden. Till en början ganska löst, bara så pass att sadeln ligger still på hästen. Låt sadeln ligga på några minuter och spänn sedan sadelgjorden så pass hårt att du kan sitta upp utan att sadeln snurrar. Kontrollera gjorden även en tredje gång när du har skrittat fram hästen. För en del hästar tar det längre tid att slappna av och ryttarens tyngd i sadeln kan göra att du behöver dra åt gjorden ännu en gång.
Sadla av, steg för steg
Spänn loss sadelgjorden på vänster sida och släpp ner den försiktigt under hästens mage.
Gå över till hästens högra sida och lägg sadelgjorden över sadeln (alternativt spänn loss gjorden även på höger sida så att den helt frigörs från sadeln).
Gå tillbaka till vänster sida och dra försiktig av sadeln.
Träns
Tränset, huvudlaget som behövs för att kommunicera med hästen, ska ha rätt storlek och passa hästen.
Tränset består av huvudlaget (nackstycke, sidstycken, käkrem och pannrem, bett, tyglar och nosgrimma).
Nosgrimmor
Ett träns kan ha olika typer av nosgrimmor. Några av de vanligaste är: hannoveransk nosgrimma (remontnosgrimma), engelsk nosgrimma, aachengrimma och pullargrimma. Vilken slags nosgrimma som används beror på hästen och vilket behov den har och bör avgöras med hjälp av någon som har kunskap på området, exempelvis en ridlärare eller tränare.
Nosgrimmans funktion är att se till att bettet ligger still i hästens mun. Det är viktigt att nosgrimman inte sitter för hårt, ett riktmärke är att du ska få in två fingrar mellan hästen och nosgrimman.
Remontgrimman kallas även hannoveransk nosgrimma och består av en nosrem som du ska spänna nedanför tränsbettet. Den här nosgrimman utvecklades för att användas på unga hästar, så kallade remonter.
Den engelska nosgrimman är något bredare och kraftigare än övriga nosgrimmor. Nosremmen spänns ovanför tränsbettet så att den sitter innanför sidstyckena strax under kindbenet (cirka två centimeter).
Aachengrimman är en engelsk nosgrimma som, förutom den bredare nosremmen, även har en smalare hakrem. Först spänns den bredare nosremmen. Sedan spänns den smalare hakremmen nedanför bettet. Det är viktigt att själva spännet aldrig hamnar vid hästens mun. Precis som med de övriga nosgrimmorna ska inte heller någon av dessa remmar dras åt hårdare än att hästen kan tugga på bettet.
Pullargrimman består av två nosremmar som går i kors över nosryggen. Där hålls de ihop av en läderrosett. Pullargrimman fungerar på liknande sätt som en aachengrimma och används främst på hopp- och fälttävlanshästar. Pullargrimman kan spännas på två sätt. Antingen på samma sätt som achengrimman eller lite högre upp så att den övre remmen sitter ovanför kindbenet. Inte heller pullargrimman får sitta för hårt.
Bett
Det finns många sorters bett, och för att välja rätt krävs stor kunskap. Gemensamt för alla bett är att de inverkar på hästens tunga och vilar på hästens laner – den tandfria delen i hästens mun. Det är först och främst viktigt att bettet passar den enskilda hästens mun eftersom ett bett som inte passar kan skapa stort obehag för hästen. Även din egen känslighet i handen har betydelse för vilket bett du ska välja att rida på. En för hård hand märks mer ju skarpare bettet är. Det finns även bettlösa huvudlag (exempelvis hackamore) som verkar genom tryck på nosryggen.
|
|
|
Ett dubbelledat (ibland kallat tredelat) tränsbett med lösa bettringar. | Enkelledat (ibland kallat tvådelat) bett med fasta bettringar (överst) och lösa bettringar (underst). | D-ringsbett. |
|
| |
Dubelledat bett med parerstänger. Parerstängerna hindrar bettet från att glida i sidled i hästen mun. | Oledat (rakt) bett i hård gummi med lösa bettringar. |
Det finns hästar som drar upp tungan när de rids och i vissa fall även lägger tungan över bettet. Tungproblem hänger ofta ihop med att hästen upplever, eller har upplevt, obehag av en för hård hand eller ett bett som inte passat. Ibland kan problemet lösas bara genom att du byter till en annan typ av bett.
Tränsa
Många hästar gillar att bli tränsade, sänker huvudet och tar bettet. Andra utmanar genom att höja huvudet eller hålla munnen stängd – eller både och. Men övning ger färdighet och snart kan du tränsa med lugn och lätthet.
Tränsa med martingal
Många hästar har martingal som standardutrustning. Här är en film som visar hur du tränsar med martingal.
Tränsa, steg för steg
Innan du börjar tränsa hästen, se till att käkremmen och nosgrimman är uppspända, att bettet är rent och om det är kallt, värm det så att det blir behagligt för hästen att ta bettet i sin mun.
Håll tränset i nackstycket tillsammans med tyglarna med vänster hand. Lägg tyglarna över hästens hals med höger hand. Ta sedan tag i nackstycket på tränset med högerhanden och för det upp till pannluggen.
För in bettet i munnen med vänster hand. Om hästen inte öppnar munnen kan du föra in en eller två fingrar i hästens mungipa. Var noga med att göra det vid lanerna där hästen inte har tänder.
För nackremmen över öronen. Börja med det bortre (högra) örat så att öronen hamnar mellan nackremmen och pannbandet.
Ordna pannluggen och se till att manen ligger bra under nackremmen. Spänn käkremmen så pass hårt att det ryms en knytnäve mellan käkremmen och ganaschen. Käkremmens funktion är att hålla tränset på plats. Spänn till sist nosgrimman. Det är viktigt att nosgrimman inte är så hårt spänd att den ger hästen obehag.
Utmaningar när du ska tränsa
Hästen öppnar inte munnen och tar bettet trots att du har fört in ett finger i mungipan (lanerna) på hästen. Testa att hålla exempelvis en bit äpple i samma hand där du håller bettet, och om det inte fungerar kan du öppna sidostycket på vänster sida, lägga nackstycket över öronen och föra in bettet i höger mungipa med hjälp av fingrarna mot lanerna.
Hästen höjer huvudet när du ska tränsa. Håll ihop sidostyckena med höger hand och ta ett tag om nosryggen för att motverka att hästen drar undan huvudet. För samtidigt bettet till hästens mun med vänster hand.
Hästen är försiktig med sina öron. Öppna sidostycket på vänster sida och lägg försiktigt över nackstycket bakom öronen. För att göra hästen mer förberedd kan du massera den över halsen och upp mot nacken.
Tränsa av, steg för steg
Börja med att spänna upp nosgrimman och käkremmen.
Dra sedan nackstycket över hästens öron och se till att hästen släpper bettet innan du tar av tränset helt.
Hjälptyglar och tillbehör
I hästens grundutrustning kan det ingå en rätt avpassad martingal med löpande ringar. Rider du med martingal ska tyglarna vara försedda med ”flugor” som hindrar att martingalringarna fastnar.
Generellt ska alla hjälptyglar användas med stor ödmjukhet och kunskap, eftersom de kan göra mer skada än nytta om de används fel. Du behöver fundera på om du verkligen behöver använda en hjälptygel, och även veta varför. Viktigt är att du tar hjälp om du är oerfaren.
Andra typer av hjälptyglar är halsförlängare/gummisnodd och inspänningstyglar som används vid longering och voltige.
Vid behov finns också olika tillbehör man kan använda. Det kan vara en svanskappa som förhindrar att sadeln glider framåt, eller brösta och förbygel som förhindrar att sadeln glider bakåt. En del ponnyer kan också behöva grästygel för att förhindra att de sätter ned huvudet och äter om de till exempel har en lite ovan ryttare. Grästygeln fästs i sadeln och runt nackstycket på tränset. Ibland kan man behöva hjälp med att sitta stadigt vid ridningen och då finns det sadelhandtag som fästes i ringarna framtill på sadeln.
Benskydd
För att skydda hästen mot eventuella slag, eller om den har en tendens att slå ihop benen vid träning, kan du använda benskydd. Ibland används benskydd också i hagen, men tänk då på att det kan bli väldigt varmt om hästen ska ha dem på sig hela dagen.
Exempel på skydd är senskydd och strykkappor, och de är olika utformade för att passa fram- eller bakben. Som namnen säger är de till för att skydda senor och kotleder från slag och strykningar. Undvik lindor om du inte har tillgång till en erfaren person som kan hjälpa dig att sätta på dem. Remmar på benskydd ska sitta på benets utsida och vara riktade bakåt.
|
|
Senskydd | Strykkappor |
Du kan också använda boots för att skydda hästen från att trampa sig på ballarna. Boots finns i olika material och utformning, exempelvis gummiboots som knäpps med kardborreband eller som dras på över hoven.
Bandage
Hästen mår vanligtvis bäst utan bandage, så undvik att linda hästens ben utan ett syfte. Det är viktigt att lära sig linda rätt eftersom ett felaktigt lagt bandage i värsta fall kan förvärra eller ge skador. Ta hjälp om du känner dig osäker.
Hästens ben kan skyddas med benlindor vid arbete (som stöd, skydd eller bara för att det ska se snyggt ut), i stallet och under transport. Men lindor kan göra mer skada än nytta om de används fel. Vid minsta tveksamhet är det därför oftast bättre för den som är ovan att välja andra ben- eller transportskydd. Felaktigt lindade lindor kan orsaka både tryckskador och olyckor, till exempel om de lindas för hårt och skadar en sena eller inte fästs ordentligt och går upp så att hästen snubblar på lindan. Att linda rätt är en konst, och precis som många andra moment kan det vara klokt att ta hjälp av någon som verkligen kan linda. En viktig grundprincip är att bandaget ska ha ett jämnt tryck över hela ytan. Det är en anledning till att man ofta använder en padd under lindan som hjälper till att fördela trycket.
Linda av och linda upp
Ett viktigt moment om du ska lära dig att använda lindor är att du också måste lära dig att ta av och rulla ihop dem. När du ska linda av hästen ska du ta för vana att göra det så snabbt som möjligt. Allra helst om det sker i en orolig omgivning, till exempel på en tävlingsplats.
Linda av och upp steg för steg
Lossa fästet och vira av lindan med den ena handen samtidigt som du samlar upp lindan med den andra handen allt eftersom lindan frigörs från hästens ben.
Börja i den ände där fästena (oftast kardborrband) sitter och lägg dem så slätt som möjligt längs lindans insida. Då kommer de att hamna rätt när det är dags att bandagera benen.
Håll lindan så sträckt som möjligt med den ena handen och linda med den andra mot ett plant underlag. Sträva att linda lika jämn och hårt hela vägen så blir lindan lättare att använda.
Arbetsbandage
Arbetsbandage används som skydd och stöd vid träning av hästen. Ofta är hela eller delar av lindan elastisk.
Stallbandage
Syftet med stallbandage är att värma benet och/eller reducera en eventuell svullnad, det vill säga få bort överflödig vätska.
Galoppbandage
Galoppbandage är effektivt om hästen exempelvis har trampat sig själv på kronranden eller ballarna. Man lägger en kompress och därefter en oelastisk gasbinda för att få tryck. Vänd gasbindan på framsidan av hoven varje varv, avsluta med en knut. Du kan vid behov avsluta med en elastisk självhäftande linda som skydd. Det är ytterst viktigt att en djup skada omedelbart bedöms och behandlas av veterinär. En skada på kronranden som läker fel kan ge kroniska skador i hoven, och även ett balltramp kan vara allvarligt.
Sårskadebandage
En del sår bandageras bland annat för att hindra att det kommer smuts i såret och för att underlätta läkningen. Bandagets funktion är att ge tryck för att minska hålrum, ödem och blödning, för att stabilisera och skydda såret och för att skapa den miljö som hjälper läkningen på traven.
Inte heller här ska du försöka klara det själv, utan ta hjälp med bedömningen av en erfaren person. Får din häst en sårskada som behöver hållas bandagerad ska du be veterinären visa vad du måste tänka på.
Transportbandage
När hästen trampar runt i transporten är det en fördel med benskydd. Du kan lägga ett transportbandage för att minska risken att den skadar sig själv, men välj hellre vadderade transportskydd som är lätta att sätta på och ta av om du är oerfaren. Lägger du ändå ett transportbandage ska du börja strax under framknäet eller hasen och vira lindan ner till kronranden. Du kan välja om du vill att lindan ska gå ner över ballarna eller om du vill ha boots på hästen.
Täcken
Det finns många sorters täcken att välja mellan. Vilket behov hästen har varierar, men helt klart är det så att hästar tål kyla bättre än många tror. Den lilla ponnyn med tjock vinterpäls behöver troligtvis inget täcke alls, medan en klippt häst kan behöva täckas såväl i stallet som i hagen när det är kallt under vinterhalvåret. Precis som med överutfodring finns det en trend att överdriva användningen av täcke.
Olika typer av täcken
När du väljer täcke är det viktigt att tänka på passformen så att hästen kan röra sig ordentligt utan att få skav. Materialet varierar efter årstid och användningsområde. Genom att laga, köpa second hand och välja ekologiska material, bidrar du även till att minska hästbranschens klimatpåverkan. De flesta täcken på marknaden har bogspännen, kryssgjordar eller bara en täckgjord, svansrem eller bensnören. Du gör klokt i att fråga hur alla gjordar är tänkta att spännas för att få täcket att ligga så bra som möjligt. Se alltid till att gjordar eller eventuella bensnören sitter bra och inte hänger löst. Utetäcken skyddar mot regn och kyla medan stalltäcken ger hästen extra värme i stallet. Svettäcken används ofta efter träning för att hästen ska torka snabbare. För de hästar som är extra känsliga mot insekter finns insektstäcken. De finns i sin tur i två varianter beroende på om hästen är känslig för insektsbett i allmänhet eller är överkänsliga mot knott, så kallad sommareksem. För de hästarna finns eksemtäcken som även skyddar buken och svansen.
Utetäcken
Står emot regn och rusk finns i både ofodrade och fodrade varianter. Vissa har även en halsdel som extra skydd, som kan vara särskilt bra om hästen är klippt eller om det är rejält kallt och blåsigt.
Stalltäcken
Finns fodrade och ofodrade i olika utföranden. Ett stalltäcke kan med fördel användas även som tävlings- och transporttäcke.
Svettäcken
Används ofta efter träning för att hästen ska torka snabbare. Materialet varierar efter årstid och användningsområde, och svettäcken finns i bland annat fleece, ull, bomull och olika syntetmaterial.
Eksemtäcken
Är ett mer heltäckande och åtsittande täcke. De har hals-, mag- och svansskydd. De utvecklades först till islandshästar som oftare än andra raser drabbas av överkänslighet mot knott, så kallat sommareksem. Det kan dock drabba alla raser, inklusive ponnyer. Utmärkande för obehandlat/felbehandlat sommareksem är att hästen drabbas av svår klåda och kliar av sig man och svans.
Insektstäcken
Det blir också allt vanligare med insektstäcken sommartid till hästar som är irriterade av flygfän utan att ha någon allergi. Insektstäcken har en lösare passform än eksemtäcken. De är ofta i ett tunnare material som andas väl.
Rengöring av täcken
I stort sett alla täcken blir smutsiga. På undersidan av täcket fastnar hästhår, särskilt i fällningstider. När du ska ge dig på att försöka få bort håren bör du göra det utomhus. Antingen använder du en borste (exempelvis en hård rotviska, piggborste eller en så kallad magic brush) eller en bred tejp. Tvätta täckena i en grovtvättmaskin en eller ett par gånger om året och låt dem torka utomhus eller i ett torkskåp eller torkrum.
Ett rum med avfuktare är bra att ha för att torka blöta täcken.