Kunskap och rutiner
Det finns forskningsstudier som visar att skade- och sjukdomsrisken varierar mellan olika stall, olika ryttare och olika ridskolor. Vilken kunskap man har och vilka rutiner man följer är alltså viktiga när det kommer till hästens hållbarhet. Hästen har en stor inneboende kapacitet för arbete, jämfört med både människor och andra djur. Dagens sporthästavel har också gett hästar med en stor inneboende talang för exempelvis hoppning eller för att naturligt utföra dressyrrörelser. Men hästens kropp behöver byggas upp gradvis och förberedas för det arbete som ryttare begär, på samma sätt som hos en motionär eller idrottare.
Som ryttare måste man lära sig att ge hästen goda förutsättningar att utföra det man begär. Det handlar om alltifrån rätt omhändertagande med stallmiljö, mycket utevistelse och bra foder, men också att lär sig vad som är rimligt att begära av hästen i det utbildningsstadium och den fysiska form som hästen befinner sig i. Att ha koll på hästen och känna igenom senor, leder och muskler är viktigt för att i tid upptäcka eventuella avvikelser. En häst som tränas och matchas olämpligt, och till följd av det mest står skadad eller sjuk, kommer oavsett hur bra härstamning den har eller hur trevlig den är, inte ha någon chans att göra sitt arbete eller prestera på tävlingsbanan.
Träna hållbart
Om du vill att hästen ska tävla eller prestera så är det bra att veta hur mycket du belastar hästens kropp, hur mycket hästen orkar. Ska den prestera på något annat sätt än den är tränad för, måste kroppen först få en period av uppbyggnad. Du vet ju att du själv orkar mer och får bättre kondition om du tränar mer, och samma sak gäller för hästen.
Vad är kondition?
Kondition betyder syreupptagningsförmåga, det vill säga kroppens förmåga att ta upp det syre som finns i inandningsluften i lungorna. Ju mer hästen tränas, desto mer utvecklar den sin förmåga att använda syret som den andas in.
Grundkondition
Det är mycket viktigt att hästen har tillräcklig kondition för att orka genomföra det arbete som du kräver av den. Om du inte ger hästen den konditionsträning den behöver finns det risk för att hästen inte klarar av belastningen på kroppen när den hoppar en bana, rider i terräng eller kör i maratonhinder, och så vidare. Alla hästar behöver inte ha mycket god kondition, men alla behöver arbetas så att de har en god grundkondition. Det gör att de har god hälsa och blir mer hållbara. Alla typer av hästar för hobbyridning eller tävling bör klara av en motionstur på cirka fem kilometer i blandade gångarter på ett enkelt sätt.
Rid/träningspasset
Beroende på en kombination av arv och miljö har hästar olika förutsättningar för att tåla träning och arbete. Du behöver vara uppmärksam på vilken belastning hästen tål och om den visar tecken på trötthet och ovilja. Det tar tid att bygga upp hästen kropp. Viktigt är också att variera träningspassen och blanda mellan ridning i skog och mark och på ridbanan.
Att mäta belastningen vid arbete
Med belastning menas hur hårt kroppen får arbeta. Till exempel belastas hästens kropp lätt om den bara får skrittarbete, men den belastas hårdare om den får galoppera i 500-meters tempo per minut. Ju hårdare hästen ska arbeta, desto viktigare är det att du vet hur hårt arbetet faktiskt belastar hästens kropp.
Vi ska försöka förklara. Många mäter hästens andning och svettmängd som indikatorer på hur jobbigt arbetet är. Men just de parametrarna ger ganska trubbiga mävärden för hur påverkad hästens kropp blir av arbetet.
Om du jämför samma arbete för samma häst under en vinterdag respektive en sommardag så ser du troligen både ökad andningsfrekvens och svettmängd under sommardagen jämfört med vinterdagen. Hästen svettas när den behöver kyla ner sin kropp. En varmare temperatur ger en ökad mängd svett på hästens kropp. En kall vinterdag behöver en häst som kanske är klippt, eller har kort päls, inte svettas för att hålla en lämplig kroppstemperatur – den kyls ner av den kallare temperaturen utan att behöva svettas så mycket.
Andningen ger ett svårbedömt mätvärde för intensitet i arbetet. Det finns många faktorer som påverkar andningsfrekvensen. Dock bör du alltid vara uppmärksam på hur hästen andas under ett arbetspass och lägga märke till om den har kraftigare andning än vanligt för samma typ av arbete. Orsaken kan vara bland annat infektion i kroppen, smärta från buken, vätskebrist, foderbyte eller varmt väder.
Att mäta hästens puls är ett säkrare värde på hur hårt hästens kropp får jobba under arbetet. Det är här konditionen kommer in i bilden, det vill säga hästens syreupptagningsförmåga. Om två hästar utför exakt samma arbete men har olika god kondition, kommer du troligen se en skillnad mellan hästarnas puls. Hästen med bäst kondition har lägre puls.
Lär känna din häst och var observant på hur trött den blir under själva arbetspasset så undviker du lättare överbelastning och skador.
Uppvärmning är viktigt innan kroppen belastas hårdare.
Viktigt med uppvärmning
Uppvärmningen är viktig och själva ordet uppvärmning beskriver ganska bra vad som faktiskt händer i kroppen. När musklerna börjar arbeta genererar de värme som en del av energiomvandlingen. En varm muskel är mer elastisk, och själva muskelarbetet fungerar bättre i en uppvärmd muskel än i en med normal tempereratur.
Hästens leder och ligament blir också uppvärmda. Ledvätskan är ledernas smörjmedel. Vätskan cirkulerar bättre i leden när ledbrosket belastas under uppvärmningen, och lederna förbereds på det viset för ökad belastning.
Varva ned efter träningen. Du får då en häst som mår bättre i kroppen dagen efter träningspasset.
Nedvarvning
Nedvarvningen efter hårt arbete är lika viktig som uppvärmningen. Genom att låta hästen varva ner kan du tydligt bidra till att den är fräsch och spänstig i kroppen nästa dag. Om hästen efter hög belastning aktivt får varva ner genom att både skritt och jogga betalar den snabbare tillbaka sin syreskuld till kroppen, jämfört med om den enbart får skritta av i slutet av träningspasset.
Återhämtning
Tänk på att ju mer intensivt passet är, desto viktigare är det att du planerar veckan så att hästen får återhämtning dagen efter. Återhämtningen kan bestå av ett skrittpass eller uppmjukande arbete i töm eller liknande. Det är viktigt att alltid lägga in återhämtning i all tränings- och tävlingsplanering. Om du glömmer eller struntar i det ökar risken för skador
Vanliga misstag
Här är några misstag många gör i sin träning, vare sig de är motionärer eller ryttare, och som ökar risken för en ortopedisk skada. Undvik dem så har du större möjlighet att undvika skador:
För snabbt upptrappad träning/arbete, det vill säga att göra för mycket för snabbt. Gör en plan och se till att växla upp träningen successivt.
Brist på kontinuitet. Det betyder att man gör enstaka pass utan uppföljning. Ofta är det en variant på punkt 1, att göra för mycket för snabbt.
För ensidigt arbete. Variera ridningen och arbetet är rätt motmedel. Rid till exempel inte bara i ridhuset dag efter dag, utan se till att variera både underlag och träning.
Brist på vila och återhämtning. En grundläggande faktor i hur kroppen anpassar sig till träning är att ge den vilopauser så att den hinner ”bygga om sig” eller får chans att reparera småskador. Ransonera tävlandet och andra tyngre uppgifter och lägg in planerad vila. Om du inte rider en dag på grund av tidsbrist är det inte planerad vila, utan en variant på punkt 2, brist på kontinuitet.
Plötslig ändring av kraven eller akut händelse som överbelastar kroppen. En variant på punkt 1 om för snabbt ökade krav. En akut händelse kan till exempel vara ett feltramp, men kroppen hos en häst som får varierad träning på varierande underlag kommer att vara bättre förberedd på olika typer av ansträngning.
Individuell svaghet inklusive återfall i tidigare skador. En vanlig riskfaktor för skador är just återfall. Men hästar är också medfött olika starka och tål träning olika bra. Därför är det viktigt att lyssna på hästens signaler samt att visitera (känna igenom) hästen dagligen för att tidigt hitta tecken på skadereaktioner.
Kombination av hårt och mycket arbete (volym och intensitet). Den kanske största utmaningen i träning är att hitta rätt balans i kraven. Ju högre nivå man kommer upp på, desto mindre blir det spannet. Se därför till att hästen inte drabbas av brist på vila och återhämtning, se punkt 4.
Du kan lära dig mer om träningsfysiologi i Svenska Ridsportförbundets Ryttarutvecklingsprogram.
Eftervård
Kyla och värme
Att kyla hästens ben efter ansträngning kan vara en bra hjälp för att förebygga skador. Kyla hjälper ansträngda blodkärl att dra ihop sig och minskar risken för mikroskador i senor och ligament. Kylningen ska göras direkt efter ansträngningen. Det bästa sättet är att kyla med kallt rinnande vatten från framknä/has och nedåt i cirka 10–15 minuter. Det finns också produkter som kyllera, isbalsam och kylpaddar som enkelt fästs runt hästens ben.
Värme får blodkärlen i kroppen att vidga sig och ger en bättre blodcirkulation och borttransport av såväl överflödig vätska som ökad genomströmning av blod. Det har en positiv inverkan på återhämtningen i vävnaden. Men att värma direkt i samband med till exempel en hård ansträngning eller en misstänkt överbelastning kan ge motsatt resultat. För att uppnå effekten av värme kan ett stallbandage med padd räcka. Bandaget ger ett visst stöd och motverkar att benet blir svullet. Det finns också ett stort antal liniment på marknaden. Tänk bara på att kolla så det inte är belagt med karens.
Massage och stretching
En häst kan jämföras med en idrottare. Båda har muskler som utför hårt arbete och som behöver återhämtning. Ibland uppstår spända områden i en muskel och då kan massage hjälpa. Massage ökar blodcirkulationen i musklerna och bidrar även till ett välbefinnande. Även att rykta hästen ordentligt ökar blodcirkulationen i kroppen.
Stretching syftar till att hålla muskulaturen elastisk och smidig och kan vara bra för musklernas återhämtning efter träning. Viktigt är dock att det görs i samverkan med hästen så att det inte blir en dragkamp mellan dig och hästen. Ska du stretcha din häst bör du lära dig av en utbildad person.
Vikt och hull
Hästens vikt och hull påverkar hur hästen mår. Övervikt har bland annat visat sig öka risken för den allvarliga hovsjukdomen fång. Övervikt ökar även belastningen på hela rörelseapparaten och kan öka risken för hälta.
Hull
Det finns två aspekter på vad hästen väger. Den ena är hull, egentligen fettansättningen på kroppen, och den andra är den faktiska vikten. Som hästägare behöver du ha koll på hur mycket din häst väger för att kunna avgöra hur mycket foder den ska ha eller till exempel veta hur du ska dosera avmaskningsmedel, som ofta ges efter hästens kroppsvikt.
Ytterligare ett exempel på att det är smart att veta hur mycket hästen väger är när den ska köras i transport. Varje hästtransport har en maxvikt angiven, och den får inte överskridas.
På vissa träningsanläggningar och veterinärkliniker finns en våg där hästen kan vägas med precision. Men du kan även uppskatta hästens vikt med hjälp av ett vanligt måttband. Mät omkretsen från en punkt precis bakom manken och runt hästens kropp. Förhållandet mellan omkretsen och hästens kroppsvikt är inte på något sätt exakt, men det kan ge en fingervisning om hur mycket hästen väger.
Det är viktigt att du lär dig bedöma hästens hull, eller fettdepåer. Att bara titta på om revbenen syns eller inte är en för osäker bedömning. Gör inte en foderstat utan att bedöma den enskilda hästens hull.
På webbplatsen Hästsverige kan du läsa mer om hur du beräknar hästens vikt.
Förebygg parasiter
Alla hästar har inälvsparasiter, men om de har en mindre mängd så stör det inte djurens hälsa. Större angrepp är däremot allvarliga och behöver åtgärdas.
Parasitangrepp kan ge skador som leder till kolik. Hos föl och unghästar kan rikliga mängder spolmask ge koliksymtom och hos äldre djur kan bandmask ge förändringar i övergången mellan tunntarm och blindtarm. Den allra viktigaste parasitära orsaken till kolik hos häst är skador i tarmarnas blodkärl som stora blodmaskens (Strongylus vulgaris) larver ger upphov till. Under sin utveckling vandrar de upp i de blodkärl som leder från aorta (stora kroppspulsådern) till tarmen. I blodkärlens väggar uppstår då skador som gör att blodförsörjningen till tarmen blir störd. Beroende på hur stora skador som larverna åstadkommer kan följden bli allt från lindrigare återkommande kolikanfall till svåra och livshotande rubbningar i tarmens blodförsörjning.
Parasitbekämpning
Att mocka hagarna är ett effektivt sätt att bekämpa parasiter. Vinterhagar bör mockas varje dag eller någon gång i veckan. När det gäller beten så behöver de planeras lite mer. Parasitbekämpning går ut på att så få maskägg som möjligt ska spridas på betet, och på så sätt inte tas upp av hästen. Man förebygger genom betesplanering och beteshygien i kombination med, vid behov, strategiska avmaskningar. Beteshygien innebär bland annat att hagar ska mockas och att marken regelbundet ska få ”vila” från hästar, allt för att göra det svårare för parasiterna att föröka sig.
Förebyggande åtgärder är viktiga också eftersom hästens inälvsparasiter håller på att utveckla resistens mot avmaskningsmedel, på liknande sätt som bakterier gör mot antibiotika. Det är därför viktigt att inte avmaska i onödan och att vara noga med beteshygien. Avmaskningsmedel är receptbelagda. Du behöver skicka in ett träckprov till laboratorium för analys för att se om hästen har parasiter och i så fall vilka. Rekommenderat är att rutinmässigt göra en odling för att se om stora blodmasken (Strongylus vulgaris) finns hos hästen. Provsvaret hjälper veterinären att bedöma vilket preparat du bör använda. Avmaskningsmedel ges i form av en pasta som trycks in i hästens mun.
Föl och unghästar upp till cirka 5 års ålder är mer känsliga för parasitangrepp än vuxna hästar. Därför ska parasitbekämpning ske med hänsyn till hästarnas ålder. Effekten av parasitbekämpningen bör följas upp med träckprov på våren, före betessläpp. Det är också värdefullt att ta träckprov på hösten.
Vaccinera
Att vaccinera är ett enkelt och billigt sätt att skydda sin häst mot smittor. De flesta vacciner kräver en grundvaccination och efter det regelbundna påfyllnadsdoser. När och mot vad hästen är vaccinerad, samt av vilken veterinär, skrivs in i hästpasset.
I hästens pass skriver veterinären in datum och ort för vaccinationen, vilket vaccin som använts, vilken sjukdom det avser samt sin signatur med stämpel.
Den vanligaste vaccinationen är den mot hästinfluensa. Den är dessutom obligatorisk för tävlande hästar. Hästinfluensa finns i två varianter, A1 och A2, och är mycket smittsam. Vaccination gör inte att hästen blir immun mot hästinfluensa, men den blir inte lika sjuk som om den är ovaccinerad och det hjälper till att minska smittspridning eftersom antalet sjuka hästar blir färre.
Du kan läsa mer om krav på vaccination mot hästinfluensa här
Att vaccinera mot stelkramp är också viktigt. Sjukdomen orsakas av en bakterie som finns i jorden. Får hästen exempelvis ett sticksår kan det förorenas av bakterien som bildar ett gift som angriper hästens nervsystem. Hästen får bland annat svårt att svälja och kan få kramper. Dödligheten är mycket hög, och det är viktigt att hästen skyddas med hjälp av stelkrampsvaccin.
Det finns numera vaccin även mot kvarka som är en otäck sjukdom som det ofta tar lång tid att bli av med. Dräktiga fölston brukar man vaccinera mot sjukdomen EHV-1 (abortvirus).
Vaccin finns också mot botulism som orsakas av det mycket starka nervgiftet botulin eller botulinumtoxin. Den vanligaste förgiftningsvägen vid botulism hos vuxna hästar är att de fått i sig hösilage eller strö som innehåller toxin. Om jord, gödsel eller kadaver kommer med i fodret vid skörden, och det är en syrefattig miljö med låg torrsubstans (mindre än 40 procent) kan bakteriesporerna få goda förutsättningar att växa till. Hästen är extremt känslig för botulismbakterien.
Tand- och munvård
I modern hästhållning behöver många hästar få översyn av sin mun åtminstone en gång om året av en veterinär med vidareutbildning inom tandvård. Vid en munundersökning hålls munnen öppen med hjälp av en munstege och hästen får ofta lugnande medel, för att veterinären lättare ska kunna kontrollera hela munnen. Tidigare var det standard att raspa hästens tänder en gång om året. På senare tid har forskning och erfarenhet gett nya kunskaper om hästens mun, och ökad medvetenhet om vilka problem som kan drabba den.
Hästar kan drabbas av:
Karies (hål i tänderna).
Frakturer i tänderna som inte ägaren upptäckt kan ge upphov till infektioner som i sin tur kan leda till bihåleinflammationer.
Vargtänder: Vargtanden som är en liten tand som kan ge problem hos vissa hästar, särskilt i kombination med ett bett i munnen. Tanden växer framför den långa raden med kindtänder. Det är ett relativt enkelt ingrepp att ta bort vargtänder.
Hakar i överkäken: De första kindtänderna på bägge sidor i överkäken kan få en hake i framkanten som gör det svårare för hästen att tugga sitt foder. Den störda tuggmekanismen ger i sin tur sår i slemhinnan, tänderna kan börja rubbas i läge, det kan skapas foderfickor och i värsta fall leda till tandlossning. Det är viktigt att regelbundet åtgärda dessa hakar och göra dem mindre genom slipning.
Felaktig utrustning ger skador i munnen: Hästar som rids eller körs utrustas i de flesta fall med huvudlag med bett och nosgrimma. Det är viktigt att bettet, oavsett typ, är tillpassat efter munnens storlek hos respektive häst eller ponny. Vilken typ av bett som passar varierar mellan varje individ. Även nosgrimman kan ge skador i hästens mun genom att trycka på slemhinnan. För att undvika ensidig belastning bör man växla mellan olika bett och olika nosgrimmor.
Svenska Ridsportförbundet har tagit fram munkollen som visar hur du visiterar hästens mun. Här finns också munstegen som är rekommendationer vid bett/betselskador i munhålan på häst.
Smittskydd
Ett bra tips för att hålla din häst frisk är att lära känna den väl samt förebygga och förhindra att smitta förs in i stallet
För att du ska se om din häst är sjuk och då kunna undvika att föra en eventuell smitta vidare så är det viktigt att du känner din häst och snabbt ser om något avviker från det normala.
Förebygg smitta
För att förebygga smitta ska du vara noga med att hålla nyinflyttade hästar avskilda från de övriga de första veckorna. Hästsmittor kommer oftast till anläggningar med en nyinflyttad häst. Stressen i samband med flytt, långa transporter och nya hästkontakter ökar risken för infektioner. Det en bra att ha ett utrymme som kan använda som karantäns- eller isoleringsstall.
Friska hästar riskerar att komma i kontakt med smittade hästar när de lämnar gården för träning, tävling, bete, stuteribesök, klinikbesök eller vid andra tillfällen. Även utrustning som kommer in i stallet eller anläggningen kan vara en smittorisk.
Blanda inte tävlingshästar med avelsston vid uppstallning. Om det blir aktuellt med uppstallning på ett stuteri, blanda inte ston med inkommande unghästar – de kan smitta stona på hösten vilket då kan leda till kastning under vårvintern. Detsamma gäller på ridskolan – blanda inte tävlingshästar med ridskolehästar – tävlingshästarna kan föra med sig smitta.
Tänk också på att:
Byta kläder och skor när du går mellan olika stallar.
Tvätta händerna med tvål och vatten och/eller handsprit.
Håll avstånd och klappa inte på hästar du inte känner till.
Använd alltid hästens egen utrustning.