Ridbanans vägar
Vid ridning på ridbanan används olika ”osynliga” ridvägar. Ridvägarna är ett system i ridningen där ridbanans långsida är dubbelt så lång som kortsidan (+1–2 meter) för att vägarna ska ge önskad effekt hos ryttare och häst. Ridbanans mått är exempelvis 20x40 meter (det man även kallar kort bana). Även måttet 20x60 meter används (lång bana) men då måste man vara uppmärksam på hur exempelvis volter rids.
Ridvägarna hjälper dig rida noggrannt
På ridbanan finns bokstäver som markerar vissa vändningspunkter där ridvägar börjar och slutar. Varför det är just dessa bokstäver och varför de kommer i just den här ordningsföljden, finns det ingen som riktigt vet. Bokstäverna är en hjälp för dig som ryttare att kunna rida korrekta ridvägar och öva på precisionen i ridningen.
Det finns flera olika ridvägar som alla är viktiga att känna till. Ridvägarna hjälper ryttaren att rida noggrant med väl avvägda hjälper. Du blir uppmärksam och exakt i din hjälpgivning, vilket också ger en följsam och smidig häst.
Spår kallas den väg som hästen ska röra sig på längs ridbanan.
Vändningspunkter kallas de ställen på spåret där vissa ridvägar påbörjas eller avslutas.
Fyrkantspåret kallas det spår som följer ridbanans sidor. Vändningspunkterna ligger på långsidorna 6 meter från hörnet samt mitt på lång- och kortsidorna.
Tempo är den hastighet som hästen rids i och som räknas i meter per minut.
Så här lär du dig ridbanans vägar
Gemensamt för samtliga ridvägar är att du som ryttare först lär dig att ”hitta” rätt väg antingen genom att följa en annan ryttare eller genom att spåret är ”ritat” så att du lätt kan följa det. Allteftersom du utvecklar din förmåga att använda hjälperna rätt ökar kraven på hur vägarna rids.
För att du som ryttare ska hinna med de moment som ingår i ridvägen är det viktigt att du rider i rätt tempo. Det är lättast att öva in ridvägarna i ett långsamt tempo för att efterhand öka. Det är också viktigt att du övar ridvägarna lika mycket i båda varven. Som ryttare behöver du öva på att bli så lika som möjligt med dina hjälper på vänster respektive höger sida.
Följ fyrkanten – fyrkantspåret
Fyrkantspåret är den första ridväg du kommer i kontakt med. I början är det lämpligt att ”skära av” hörnen så vändningen inte blir för skarp. Kom ihåg att rida rakt på kort- och långsidor så att det blir fyra raka sidor och fyra hörn (vändningar). När du har utvecklat din hjälpgivning och kan rida hästen korrekt på stora böjda spår, kan du också öka kraven på hörnpasseringarna.
Vänd snett igenom – diagonallinjen
För diagonallinjen ligger vändningspunkterna på långsidorna 6 meter från hörnet. Du påbörjar alltid ridvägen vid vändningspunkten efter kortsidan och rider diagonalt på ett rakt spår till motsvarande punkt på den andra långsidan. Om du vänder från ett håll och möter ryttare som ännu inte har vänt ska du rida innanför den första gången ni möts, andra gången ska den som har vänt rida ytterst.
Om ridvägen ska ridas från bägge vändningspunkterna vänder du in 6 meter från hörnet, men rider mot en punkt 8 meter från den andra långsidan. Ryttaren från andra långsidan gör på samma sätt, rider in 6 meter från hörnet och på en linje som kommer ut 8 meter från hörnet. Då rider ni på två olika linjer och möts naturligt utmed vägen. När du kommer ut i det nya varvet blir det naturligt att rida ytterst om du möter någon.
Det du tränar vid ridning på diagonallinjen är att vända åt ett håll och därefter rida rakt med rak häst till dess att det är dags att vända åt andra hållet.
Vänd rätt upp–medellinjen
Du som ryttare ska vända upp så att det blir en mjuk vändning där hästen hamnar mitt på medellinjen och därefter rids rakt till nästa kortsida. Där rider du ut i samma varv som innan eller byter varv.
Vänd över ridbanan
Här ska du som ryttare vända rakt över ridbanan antingen från långsida till långsida eller kortsida till kortsida. Var noggrann med tempot så att det blir lätt för hästen att vända.
Vänd halvt igenom – hörnlinjen
Betyder att du som ryttare vänder på ett mindre spår än diagonallinjen där vändningen i början på ridvägen blir lite ”snävare”. Det är viktigt att det blir ett rakt spår ut till mitten av långsidan.
Hörnlinje, förlängda hörnlinjen och vänd halvt igenom
Stor volt
De stora volterna är 20 meter i diameter. Volterna som ligger bredvid varandra börjar och slutar mitt på kortsidan där du tydligt ska se att det är skillnad mellan voltens spår och fyrkantens. Vändningspunkterna för volterna ligger mitt på kortsidan, där den skär medellinjen på mitten samt 10 meter från hörnet på varje långsida. Mittvolten börjar mitt på långsidan och har sina vändningspunkter mitt på långsidorna samt mitt i de övriga två volterna där volten skär medellinjen.
På en lång bana behöver du vara uppmärksam på hur stora volterna läggs på ridbanan. På den långa banan finns utrymme för 3 tjugometers volter bredvid varandra. För att kunna rida ett voltombyte måste volterna ridas bredvid varandra. Eller så kan du välja att lägga volterna på var sida om X, vilket innebär att det finns tio meter på var sida från volt till kortsida.
Byt om volt
Du som ryttare ska noggrant rida den första volten för att i samband med ridningen över medellinjen rida över till den andra volten och därmed byta varv. Det innebär att du ska ha hästen ställd och böjd åt ena hållet för att sedan forma om hästen till det nya spåret.
Liten volt
När du har ridit på de stora (20meters) volterna övar du efterhand på att rida mindre volter. Hur stor/liten volt du kan rida avgörs av din inverkan och hur smidig hästen är. Tempot är mycket viktigt eftersom hästen i högt tempo inte kan vända korrekt på volten.
Volt tillbaka
Innebär att du rider en halv volt för att sedan rida ut mot spåret och därmed byta varv. Hur stor/liten halvvolt du kan rida avgörs av din inverkan och hur smidig hästen är. Tempot är mycket viktigt eftersom hästen i högt tempo inte kan vända korrekt på volten.
Serpentinbågar
Serpentinbågen börjar och slutar mitt på kortsidan där du som ryttare lämnar fyrkantspåret för att lägga jämna bågar över hela ridbanan. I samband med ridningen över medellinjen ska hästen formas om efter det spår du rider på. Vid ojämnt antal bågar byter du varv.
|
|
Kvartslinjen
Kvartslinjen är den linje som ligger mellan medellinjen och långsidan.
Förlängda hörnlinjen
Förlängda hörnlinjen är, som det låter, en förlängning av hörnlinjen där du i stället för att vända från mitten av kortsidan till mitten av långsidan, rider från kortsidan till långsidans vändningspunkt 6 meter från hörnet. Förlängda hörnlinjen passar bra till övningar där du rider kvar i samma varv men vill rida ett annat spår än fyrkantspåret.
Regler på ridbanan
För att så långt som möjligt förebygga olyckor där häst eller människa kommer till skada så finns det regler för ridning på ridbana och i ridhus. Reglerna är till för dig och din hästs säkerhet, och för att du ska kunna känna dig trygg när du rider tillsammans med andra.
Regler för självständigt arbete på ridbana och i ridhus
Knacka och invänta svar innan du går in ridhuset.
Klädsel och utrustning ska i första hand ordnas utanför ridhuset.
Vid ridning i båda varv sker möte till höger.
Skritta innanför fyrkantspåret.
Ryttare på volten lämnar företräde för ryttare på fyrkantspåret.
Halt görs i mitten av en volt.
Ryttare bör inte rida i bredd.
Hoppning och longering får endast göras på fastlagda tider, för andra tider krävs samtliga ryttares medgivande.
Efter avslutad ridning, tala om att du tänker ta ut hästen från ridhuset.
Sits
En korrekt sits är grunden för att ryttaren ska kunna inverka på hästen. Ryttaren måste lära sig att vara i balans med hästen, för att kunna hitta jämvikten tillsammans med hästen. Genom en följsam och avspänd sits följer ryttaren med i hästens rörelser utan att klämma sig fast eller spänna sig.
Lodrät sits
Den lodräta sitsen, som också kallas grundsits, är grunden för alla typer av sits. Den lodräta sitsen används vid dressyrarbete och vid utbildning av häst och ryttare. Därför fungerar denna sits, fast med förkortade stigläder, även vid förberedelseövningar för hoppning och för terrängridning.
Den lodräta sitsen kan varieras en aning utifrån ryttarens kroppsbyggnad samt hästens storlek och djup. Ryttaren ska sitta upprätt i sadeln så att man kan dra en lodrät linje från örat till ankeln genom axeln och höftleden (kort sagt: axel, höft, häl).
Lätt sits
I den lätta sitsen rider du med kortare stigläder och ditt säte kommer upp ur sadeln vilket gör att hästen får bättre frihet att använda sin rygg. Lätt sits kan du använda till exempel vid lösgörande galopparbete, i sits- och balansövningar och när du utbildar en ung häst.
I lätt sits följer du med i hästens rörelser på ungefär samma sätt som i lodrät sits, men du har en lite framåtlutad position.
Kom ihåg
Endast en ryttare som sitter avslappnat och i balans kan ge korrekta hjälper. Korrekta och medvetna hjälper leder till att ryttaren skaffar sig ryttarkänsla och kan inverka på hästen på ett tillförlitligt sätt. Även den rutinerade ryttaren måste fortsätta att arbeta med sin sits.
En välbalanserad och avspänd sits är en förutsättning för att ryttaren ska kunna ge korrekta hjälper och inverka rätt på hästen.
Hjälper
Ryttaren kan inverka på hästen med vikten, skänklarna och tyglarna. Den inverkan kallas hjälper. Genom samverkan mellan de olika hjälperna har ryttaren kontroll över hästen och får den att gå i den gångart, det tempo och den form som ryttaren önskar. Kännetecknande för en korrekt hjälpgivning är att hjälperna kan bli allt finare och omärkligare.
Alla hjälper består av ett samspel mellan vikt-, skänkel- och tygelhjälper. Ingen hjälp fungerar ensam; för att ryttaren ska kunna ge korrekta hjälper krävs ett känsligt samspel mellan de olika sätten att inverka på hästen.
Hästens känslighet och ridbarhet, samt syftet med hjälperna, är avgörande för hur kraftiga de ska vara. Hjälperna ges alltid mjukt från början och förstärks eller försvagas sedan efter behov. Om kraftigare hjälper är nödvändiga, ska man alltid sedan återgå till en lättare inverkan för att hästen inte ska bli avtrubbad utan förbli känslig.
Kraftiga hjälper förstör hästen, medan mycket beröm gör att samarbetet mellan häst och ryttare fungerar bättre. Beröm med handen eller med rösten gör hästen mer avspänd och lösgjord.
Sitta upp och av
Vid upp- och avsittning i ridhuset eller på ridbanan ställer du upp din häst på medellinjen eller mitt i en volt. Hästen ska stå stilla tills du har suttit upp och är färdig att börja rida.
Innan du sitter upp
Det är viktigt att du sitter upp på ett säkert sätt. Medan du drar ner stigbyglar, justerar längden på stiglädren och spänner sadelgjorden, ska armen vara instucken mellan tyglarna. Låt inte hästen stå lös. Även den lugnaste häst kan bli rädd och springa i väg och kan då skada både sig själv och andra.
Se till att stiglädren har rätt längd innan du sitter upp. Ett ungefärligt mått är lika långa som din arm. Lägg långfingret på piggen på stigläderspännet vid stigläderkrampan och håll sedan med andra handen stigbygeln under din utsträckta arm. Om stigbygeln rör vid armhålan när stiglädret är sträckt, har stiglädret ungefär rätt längd.
Så här sitter du upp
Lägg tyglarna över hästens hals.
Ställ dig på hästens vänstra sida, normalt med ryggen mot hästens huvud.
Ta med vänster hand tag i tyglarna över mankammen, så att vänster tygel ligger mellan lillfingret och ringfingret och höger tygel i hela handen. Båda tyglarna är en aning sträckta; om hästen är orolig, kan höger tygel vara lite mer sträckt. Håll eventuellt ridspö i vänster hand.
Gå så långt tillbaka åt höger att vänster fot kan stickas i stigbygeln.
Ta tag i manen med tygelhanden, medan höger hand drar stiglädret rakt ut från hästen.
Sätt i vänster fot i stigbygeln ända till trampdynan och ta stöd med vänster knä mot sadeln för att fotspetsen inte ska röra vid hästen.
Ta med höger hand tag i bakvalvet, håll i dig i manen eller i framvalvet, trampa med vänster fot i stigbygeln, tryck vänster knä mot sadeln och svinga dig mjukt uppåt med ett kraftigt avstamp med höger fot, samtidigt som du lutar överkroppen framåt.
Placera höger hand på framvalvet som stöd, medan du lyfter höger ben långsamt över hästens kors och försiktigt glider ner i sadeln.
Stick höger fot i stigbygeln och rätta till tyglarna. När din balans blir bättre kan du sticka in höger fot i stigbygeln redan innan du försiktigt glider ned i sadeln.
Innan du rider framåt bör hästen stå stilla en stund, samtidigt som du har båda tyglarna i händerna.
Du kan även sitta upp från en uppsittningspall med trappsteg. Det kan vara en fördel för ryttare med nedsatt eller begränsad rörelseförmåga, men även hästens rygg skonas.
Justera gärna sadelgjorden när hästen har skrittat en stund. Då spänner sig hästen mindre och risken för att det uppstår hudveck som kläms fast under sadelgjorden blir också mindre. När du ska dra åt sadelgjorden, tar du tyglarna i en hand, lägger underskänkeln på sadelns vulster på den sida där gjorden ska dras åt. Foten är kvar i stigbygeln medan du med den fria handen justerar sadelgjordsstropparna, en i taget.
Så här sitter du av
Även vid avsittning ställer du först upp din häst ordentligt.
Ta båda fötterna ur stigbyglarna.
Stöd dig mot mankammen med vänster hand, i vilken du håller tyglarna, och mot framvalvet med höger hand.
Lyft försiktigt det högra benet över hästens rygg.
Glid mjukt ner på marken.
Skjut upp stigbyglarna i det undre stiglädret, och lossa sadelgjorden några hål.
Inte heller vid avsittningen får du låta hästen stå lös.
Longering
Longering är ett komplement till ridning, då du kan se hästen från sidan och kan uppmärksamma eventuella förändringar i hästens rörelsemönster. Det kan också vara bra att kunna motionera hästen utan att den har någon på ryggen. För att det ska vara uppbyggande för hästen och utföras på ett korrekt sätt utan skaderisker, måste du ha kunskap om hur du ska longera.
Longering ska göras inomhus eller på en inhägnad bana med halkfritt underlag. Helst ska det vara bara du och hästen som vistas i ridhuset/på utebanan vid longering. Det är både störande och en större säkerhetsrisk om fler longerar eller rider samtidigt. Du longerar hästen i träns, inte i grimma, om du inte longerar för veterinär vid exempelvis en hältutredning.
Longerlinan kan gärna vara av ett mjukt naturmaterial och ibland av nylon. Du bör ha handskar, kraftiga skor och hjälm på dig när du longerar. Hästen, du och piskan bildar en triangel om du longerar rätt. Du ska aldrig lägga piskan på marken, utan håll den i handen och ha full uppsikt över hästen. Har du aldrig longerat en häst, be om hjälp av en kunnig person de första gångerna så att både du och hästen lär er det rätta sättet.
Longering kan vara bra om hästen är väldigt pigg och om den behöver springa av sig lite före ridning. Det kan också vara bra om att longera om ryttaren behöver träna sin sits, då kan du som ryttare fokusera helt på sitsen och den som longerar kontrollerar hästen. Longering kan också vara bra för att få en bättre kommunikation med hästen.
Tömkörning
Ett bra sätt att variera träningen för hästen är att tömköra. Tömkörning används ibland vid inridning eller för att stärka och mjuka upp hästen utan ryttare på ryggen. När du tömkör så styr du hästen från marken och använder dig av långa tömmar. Hästen behöver även träns och sele eller tömkörningsgjord. Du som tömkör bör precis som vid longering ha hjälm och handskar.
Med hjälp av tömmarna kan du styra hästen i till exempel bågar, serpentiner och över bommar. Du kan också tömköra hästen på volt. När du börjar tömköra bör du även här ta hjälp av en erfaren utbildad tränare så att du lär dig göra det på rätt sätt.
Uteritt och allemansrätt
Att rida ut i naturen är härligt samtidigt som det är nyttigt för hästen. Som gäst i naturen måste du som ryttare lära dig att rida med omtanke om de växter, djur och andra människor som vi samsas med i skog och mark.
Terrängridning är en viktig del av ryttarens grundutbildning. Att rida i terräng är särskilt nyttigt eftersom naturen i sig ställer en mängd olika krav. Detta gör ryttaren skickligare och mer följsam, och hästen får större förtroende och blir mer lösgjord. Att rida i naturen är stimulerande och uppiggande för både ryttare och häst och en belöning för ansträngningarna under ridlektionerna. Som ryttare behöver du gradvis lära dig hur hästen beter sig i naturen och lära dig att rida i olika typer av terräng och på olika underlag.
Rid säkert
Den säkraste ridningen är den där du använder sunt förnuft och inte utsätter dig eller hästen för onödiga risker. Innan du ger dig ut i skog och mark ska du kunna rida hästen i alla tre gångarterna – skritt, trav och galopp. En förutsättning för att rida ut är att du sitter säkert i både lodrät sits och lätt sits. Sitsen måste vara så befäst att du sitter kvar i sadeln även om något oförutsett skulle inträffa.
I terrängen är det särskilt viktigt med god balans, för att kunna anpassa sig efter de förändringar av tyngdpunkten som hela tiden sker.
När man rider uppför och nedför backar avlastar man hästens rygg genom att luta överkroppen framåt. Ju kraftigare lutning uppför, desto mer måste man luta överkroppen framåt. I nedförslut ska du inta lätt sits med ett något upprest överliv för att avlasta hästens rygg och hjälpa den att fördela tyngdpunkten mer på bakbenen, så att den inte riskerar att tappa balansen. Särskilt nedförsbackar kräver att du har god balans och känsla för jämvikt.
Allemansrätten
Allemansrätten är en fantastisk möjlighet för alla att röra sig fritt i naturen, så även för ryttare och hästar. Men det kräver att vi visar hänsyn till djur och natur, att vi inte stör och inte förstör. Du kan inte rida riktigt överallt. Det finns några enkla regler du behöver känna till som ryttare i naturen.
På vägen
Det är tillåtet att rida på skogsbilvägar och andra enskilda vägar, så länge det inte innebär skada på vägen som exempelvis vid tjällossning. Då kan vägens ägare förbjuda ridning där. Är du osäker, fråga alltid ägaren.
På privat mark
Detsamma gäller för åkrar, vallar och planteringar (även skogsplanteringar) samt liknande områden som lätt kan skadas. Du behöver markägarens tillstånd för att rida där.
Det gäller även stubbåkrar. Det är alltid markägaren som bestämmer om du får rida på stubben eller inte. Det är extra viktigt att skapa en god relation med markägare om du rider ofta och regelbundet i samma område och om du vill lägga ut stockar som hinder.
I skogen
När marken är blöt och känslig, vanligtvis under vår och höst, ska du undvika att rida på mjuka skogsstigar, ängar och i hagar. Var alltid försiktig när du rider på stigar med synliga trädrötter, så att hästen inte trampar sönder rötterna. Då kan det bli rotröta i trädet och virket förstörs. Undvik att rida på vandringsleder, i motionsspår eller i skidspår – på vissa ställen är det straffbart enligt lokala ordningsföreskrifter.
I naturreservat
I nationalparker och naturreservat är naturen extra känslig och här gäller inte allemansrätten på samma sätt som i övrigt. Läs på anslagstavlor i området vad som gäller. Är du osäker – kontakta kommunen eller länsstyrelsen.
På stranden
Här gäller allemansrätten, men det är upp till varje kommun att bestämma när det är tillåtet att rida. De flesta stränder har hund- och ridförbud under badsäsongen, men är ridbara under övriga delar av året. För att veta mer exakt, ring din kommun och fråga.
Ridning i trafik
Antalet hästar i trafiken har under de senaste åren ökat avsevärt. En olycka där hästar och bilar är inblandade får ofta förödande konsekvenser. En stor häst väger över ett halvt ton och ryttaren eller kusken är dessutom dåligt skyddad. Att en häst som blir skrämd av något reagerar instinktivt med att fly vet vi redan och att det i en sådan situation kan vara svårt att ha full kontroll över hästen. Detta gör att den som möter hästar i trafiken behöver vara extra uppmärksam och försiktig.
Du bör känna till vilka regler som gäller för hästekipage i trafiken. Huvudregeln är att de betraktas som fordon. Vägtrafikförordningen gäller därför även de som rider eller kör häst i trafiken. Det gäller också om du leder hästen. Du som ryttare och kusk måste också känna till och rätta dig efter allmänna trafikregler och anvisningar samt visa omsorg, varsamhet och omdöme precis som alla andra fordonsförare.
Rida i grupp
Rider ni i grupp är det bäst att rida en och en efter varandra. Är gruppen stor ska man rida två och två. Yngre och kanske lite oroliga hästar får gå i par med en lugn häst. Mindre erfarna ryttare rider i par med en mer rutinerad ryttare.
Är ni en grupp ryttare som ska korsa vägen är bilisten skyldig att lämna fri väg eftersom gruppen i lagens mening utgör en så kallad ”annan procession”. Det är inte bara olämpligt utan både olagligt och farligt att bryta en grupp med hästar. Hästar är utpräglade flockdjur och de hästar som måste vänta på andra sidan vägen blir ofta oroliga och någon kanske kastar sig efter den del av ”flocken” som redan har passerat.
Vissa regler riktar sig speciellt till ryttare
Ridande ska använda sig av körbanan om inte särskild ridbana finns. Det är alltså inte tillåtet att rida på cykel- eller gångbana.
På körbanan ska ridande hålla sig så långt till höger som möjligt, på vägrenen om sådan finns.
En häst som passeras av bilar på båda sidor kan lätt bli orolig. Därför bör ridande undvika ”filkörningar”, även vid vänstersväng och i rondeller.
Ridande ska genom att ge tecken med armen till övriga trafikanter visa vilken väg ekipaget tänker ta. Här gäller samma teckenregler som vid cykling.
Genom att sträcka ut armen ska ryttaren i god tid och väl synligt visa när hen tänker svänga, vända eller flytta hästen i sidled. Höjer ryttaren armen betyder det att hen tänker stanna. Ryttaren kan också ge tecken med hand eller ljussignal för att förebygga eller avvärja fara.
Vid ridning i mörker ska både häst och ryttare vara försedda med reflexer.
Här kan du läsa mer om hästar i trafiken och ladda ned pdf.
Olika hindertyper
Att hoppa är roligt både för ryttare och häst. När du ska börja rida över hinder är det viktigt att du har lärt dig den lätta sitsen och även i lätt sits kan rida hästen i balans och ha kontroll över de olika hjälperna. Du bör även ha tillgång till en erfaren tränare/ridlärare som kan systemet för att utbilda elever i hoppning. Tillgång till en rutinerad och lämplig häst är också en förutsättning för att lyckas.
Cavaletti
Att rida över cavaletti är en bra förberedelse för hoppning. Det är bra gymnastik för både häst och ryttare. Cavaletti är bommar som höjs upp med cavalettistöd (block) och höjden är ca 15 – 40 centimeter. Man rider först i skritt och sedan i trav över enstaka bommar eller flera bommar efter varandra. Du sitter i lätt sits och avlastar hästens rygg något. När du känner dig säkrare, kan du börja hoppa enstaka små hinder i trav för att så småningom öka svårighetsgraden med fler hinder och även i galopp.
Hindertyper och svårighetsgrad
Det finns många typer av hinder. Genom att variera hur hindren står i förhållande till varandra längs banan, på vilket avstånd och hur olika hindertyper kombineras, kan banans svårighetsgrad höjas eller sänkas, utan att hinderhöjder eller längd på hindren förändras.
Rättuppstående hinder är enkla plank eller vanliga bommar. Dit räknas också murar. Oxern och trippelbarren är så kallade längdhinder, med bommar både i hindrets fram- och bakkant. Här krävs att hästen sträcker på sig – länger sig – för att hoppa felfritt över.
Avsutten träning
Ridning är bra träning för kroppen. Ändå behöver du som ryttare också träna avsutten från hästen för att få tillräckligt allsidig träning. Fysträning handlar mycket om att stärka de muskler som du använder under ridningen, men du ska också bygga upp din kondition för att orka rida ett helt pass. Du behöver dessutom träna koordination och känsla för rörelse och rytm.
Det är viktigt att du har bra styrkebalans i kroppen, det vill säga att det inte är någon större skillnad på styrkan i höger och vänster sida. När du kompletterar ridningen med fysträning kan du öka styrkan där du är svagare så att inverkan på hästen fungerar bättre.
Varför är fysträning viktigt?
Som ryttare rör du på dig en hel del, men för att må bra och klara av ridningen och orka skötseln av hästar behöver du ytterligare fysträning. Ridningen ger en bra grund i både styrka och kondition, men att utöva enbart en enda idrott kan vara påfrestande för kroppen och innebära ensidig träning.
Att syssla med hästar som idrott är ett hårt arbete. Att ta hand om en levande varelse som väger flera hundra kilo kräver mycket. I arbetet ingår att mocka, bära vatten, utfodra, rykta, kratsa hovar, ta hand om utrustning och så vidare.
Att rida handlar också om att du som ryttare ska ha bästa möjliga kontakt med din häst. Det kräver styrka, uthållighet och bra kroppskontroll. Det måste du träna på för att må bra och kunna prestera det du vill.
Här hittar du tips och filmer på hur du kan mikroträna i stallet tillsammans med Försvarsmakten.
Kost
Hästarnas foderstater är noga framräknade – men vad har du för plan när det gäller din egen kosthållning? I ridningen ställs höga krav på precision, koncentration och tålamod så det är viktigt att sträva efter att hålla blodsockret på en stabil nivå. Du själv måste äta bra för att orka. Flera gånger per dag. Det som händer när blodsockret sjunker är att du lättare blir irriterad, får svårare att koncentrera dig och blir trött.
En bra balans
För att kroppen hela tiden ska ha en lagom dos energi att jobba med, se till att fylla tallriken med vettig mat till frukost, lunch och middag. Dessutom kan du behöva addera ett par väl avvägda mellanmål på menyn. Kroppen mår och presterar som bäst när det finns en balans mellan intagen av energi (den energi du får av det du äter) och förbrukningen av energi (den energi du gör av med). Dessutom ska det vi stoppar i oss vara balanserat – det behövs både kolhydrater (45–60 procent), proteiner (10-20 procent) och fett (25-45 procent) för att våra kroppar ska fungera optimalt.
Tips på kostvägen
Ge din kropp bästa tänkbara förutsättning att prestera bra genom att ge den bra bränsle. För att få till en vettig koststrategi när dagarna går i ett, krävs lite planering:
Förbered frukosten redan dagen innan. Overnight oat eller yoghurt med granola, kallt kokt ägg och lite avokado på frukostbröd står du dig bra på.
Laga extra mycket middag, så har du lunchen klar dagen efter.
När du lagar mat, använd gärna grönsaker, rotfrukter, bönor och linser som utfyllnad i till exempel pastasås.
Byt ut vitt bröd mot fullkorn, det hårda fettet mot oljor och dra ner på köttet.
Välj gärna nyckelhålsmärkt mat, den innehåller mindre socker och salt, mindre eller nyttigare fett, mer kostfibrer och fullkorn.
Försök att alltid ha bra snacks hemma, när suget sätter in. Nötter, torkad och färsk frukt är klart bättre att stoppa i sig än socker i alla dess former. Problemet med socker är att det innehåller tomma kalorier – och om du äter 500 tomma kalorier får du inte plats med 500 bra kalorier. Tänkvärt.
Medelhavskosten är orubbad som nummer ett på världsrankningen över sunda kostvanor. Att laga mat i sann medelhavsanda är ganska enkelt: frossa i grönsaker, rotfrukter, baljväxter, frukt, olivolja, bönor, fullkorn, nötter, fisk och skaldjur – och komplettera med lite mjölkprodukter och kött. Gott och nyttigt.
Kloka kostråd
Ät det nyttiga först, så minskar platsen för det onyttiga.
Ät efter att du har tränat.
Varm mat mättar bättre.
Ät vid ungefär samma tider varje dag, och gör det i lugn och ro.
Svårt att få till en sallad till maten? Köp en påse frysta grönsaker. Funkar nästintill lika bra som färska.
Lär känna dina matvanor genom att föra kostdagbok i en vecka.
Vätska
Det är också viktigt att fylla på med vätska under dagen; runt måltider, innan, under och efter träning och när du känner dig törstig. Vatten behövs för att transportera salter, kolhydrater och proteiner till rätt ställe i kroppen. Cirka 1,5–2 liter per dag är lagom. En varm dag behöver kroppen mer än så.