Hästens utrustning är sadel och träns. Benskydd får användas.

Vid träning kan du använda din vanliga utrustning. Vid tävling ska du ha hjälm av godkänd typ. Skyddsväst av godkänd typ ska bäras vid all ridning på tävlingsområdet av alla ryttare fram till och med det kalenderår ryttaren fyller 18 år. Du ska också bära ridbyxor, ridkavaj, ridstövlar eller jodphursskor med shortchaps utan fransar. Vid tävling på lägre nivå går det bra att använda fritidsjacka eller tröja i stället för kavaj.

Regler för hästens utrustning och ryttarens klädsel, vad gäller både häst och ponny, står att läsa i Tävlingsreglemente 3 (TR III).

Många tävlingar på lägre nivå har karaktären av utbildning, medan de svårare tävlingsinslagen kommer högre upp i klasserna. Hoppning är en OS-gren, där hinderhöjderna i finalen ligger på 1,65 meter. Här i Sverige arrangeras cirka 2 000 tävlingar per år, med klasser från hinderhöjd 20 till och med 160 centimeter.

SM, som är den svåraste nationella tävlingen, har en hinderhöjd på 150 centimeter för seniorer. Ponnyer tävlar i olika kategorier beroende på mankhöjd. Den högsta kategorin, D, som får mäta max 148 centimeter över manken, tävlar över hinderhöjder till och med 135 centimeter, kategori C till och med 120 centimeter och kategori B till och med 100 centimeter.

Man mäter hästens kapacitet och lydnad i samspel med ryttarens skicklighet och följsamhet på flera sätt. Det kan vara genom hindrens dimensioner, alltså hur höga och långa de är, eller genom typen av hinder. Man skiljer på rättuppstående hinder och längdhinder.

Andra sätt att variera svårighetsgraden är genom avstånden mellan hindren och genom kombinationen av olika hindertyper. Banan kan alltså göras tekniskt svårare inom sina maxgränser för höjd och längd i respektive klass. I högre klasser finns även en maxtid, det vill säga ett visst tempo måste hållas för att undvika fel. Ekipaget som vinner är oftast det som hoppar alla hinder felfritt med snabbaste tid. Det finns fler sätt att få fram en vinnare. Man kan hoppa på fel och tid direkt, dela upp banan i två faser eller göra upp i en omhoppning bland grundomgångens bästa ekipage. Det finns även andra varianter. När man räknar fel ger en rivning och en första olydnad 4 fel. Banan ska alltid byggas av en utbildad banbyggare.

Tävlingar hittar du i Tävlingsdatabasen (TDB). Där kan du också söka efter godkända tränare.

Alla regler för tävling, de olika klasserna och hindertyperna, vad gäller både häst och ponny, står att läsa i Tävlingsreglemente 3 (TR III).

Mer om exempelvis hoppning, landslag, Svenska Ridsportförbundets Vision 2030 kan du läsa om på ridsport.se

Hästens utrustning är sadel och träns. Vid högre tävlingsklasser får kandar användas.

Vid träning kan du använda din vanliga utrustning. Vid tävling ska du bära godkänd ridhjälm, ridkavaj, ridbyxor och ridstövlar samt polotröja, skjorta, blus eller ­topp med knäppt krage. Vid tävling på lägre nivå kan ridkavaj bytas ut mot klubbjacka eller långarmad tröja. Skyddsväst får bäras utanpå eller innanför kavajen. Vid vissa tävlingar får ridstövlar bytas ut mot ridskor/jodphursskor och stövelskaft eller shortchaps utan fransar.

Alla bestämmelser kring tävling och hästens och ryttarens utrustning, finns att läsa i Tävlingsreglemente 2 (TR II Dressyr).

Domaren, eller domarna följer ekipagets ritt och ger poäng. Poängen från adderas och omvandlas till procent som sedan blir ekipagets slutresultat. Domarna tittar på hästens framåtbjudning och lydnad, spänst, schvung och elasticitet i rörelserna och ryttarens inverkan, och sätter sedan poäng mellan 0 och 10. Vissa moment har koefficient vilket innebär att poängen multipliceras med 2 eller 3. Om du rider fel väg blir det poängavdrag. Dressyrprogram finns från Ryttartestnivå till Grand Prix.

Klubbtävlingar hittar du via föreningarnas webbplatser. Övriga tävlingar finns i Tävlingsdatabasen (TDB) hos Svenska Ridsportförbundet. Där hittar du även tränare med licens hos Svenska Ridsportförbundet – sök på Dressyr.

Läs mer om grenen, hitta dressyrprogram och -protokoll, med mera, på ridsport.se.

Hästens utrustning är sadel och träns. Alla klasser utskrivna för ponny rids på träns. Stora hästar rids på träns, men kandar är tillåtet på viss tävlingsnivå.

Vid träning kan du använda din vanliga utrustning. Vid tävling ska du bära godkänd ridhjälm, ridkavaj, ridbyxor och ridstövlar samt polotröja, skjorta, blus eller topp med knäppt krage. Vid tävlingar på lägre nivå kan ridkavaj bytas ut mot klubbjacka eller långarmad tröja. Skyddsväst får bäras utanpå eller innanför kavajen. Vid alla tävlingar får ridstövlar bytas ut mot ridskor/jodphursskor och stövelskaft eller enfärgade shortchaps utan fransar. Spö får bäras på tävlingsbanan i paraklasser.

Pararyttare som är klassificerade har ett medicinskt kort som anger vilken grad ryttaren tillhör samt vilka hjälpmedel ryttaren får använda.

Du kan läsa mer om utrustningsregler för tävling i Tävlingsreglemente 2 (TR II Dressyr & Para).

Pararyttare delas in från Grad I till Grad V, beroende på hur mycket funktionsnedsättningen påverkar ridningen. Vid tävlingar i Sverige rids oftast FEI:s internationella dressyrprogram som är speciellt utformade för att passa de olika graderna. Det finns även svenska dressyrprogram, från Lätt E som rids endast i skritt, till program med mer avancerade rörelser i galopp.

Tävlingar finns från klubbnivå till 4/5*. Från och med 2*-tävling måste pararyttaren ha ett så kallat medicinskt kort, det vill säga bli klassificerad.

Om medicinskt kort på ridsport.se.

Är du intresserad av att prova paradressyr kan du fråga din förening/ridskola om där finns pararidning eller kanske någon aktiv pararyttare som kan hjälpa dig att komma i gång. Ditt distrikt – ditt lokala ridsportförbund – kanske också kan lämna mer information

Hitta ditt distrikt på ridsport.se

Sportkörning är ett alternativ för den som inte vill rida, eller inte kan. Med några få undantag genomförs tävlingar för parakuskar precis som ”vanliga” körtävlingar. Här körs en dressyrdel, en precisionsdel och en maratondel som sedan slås ihop till ett totalt resultat. Minsta antal straffpoäng vinner.

I parakörning har kusken ett medicinskt kort (precis som i paradressyren) som anger vilka hjälpmedel som är tillåtna. Det kan till exempel vara att medhjälparen/groomen får använda pisken och att det är tillåtet med en knut på tömmarna. Parakuskar får också längre tid i maratonmomentet och färre hinder.

Läs mer om sportkörning och parakörning på ridsport.se

Allt om parasport med program, klassificering med mera, finns hos Svenska Ridsportförbundet.

Alla regler för tävling finns i Tävlingsreglemente 2 (TR II Dressyr & Para) och i Tävlingsreglemente 5 (TR V Sportkörning).

Paratävlingar listas i Tävlingsdatabasen (TDB). Klicka på Fritext och skriv sedan Para för att få fram propositioner.

Utrustningen för hästen är den samma som vid vanliga dressyr- och hopptävlingar. I terrängmomentet är det vanligt med lite mer heltäckande benskydd, i övrigt är det väldigt likt banhoppningens utrustning.

Utrustningen är densamma som vid vanliga dressyr- och hopptävlingar förutom att ryttaren måste ha skyddsväst, där man även kan komplettera den med en upplåsbar väst. Hjälmen får inte vara beklädd med sammet eller annat strävt material. Man eftersträvar ett glatt material på hjälmen men den får gärna kläs med ett tygöverdrag som lätt glider vid en eventuell avfallning.

I dressyren ska ryttaren visa att hästen är eftergiven, mjuk och lydig. Domare sätter poäng mellan 0 och 10, där slutpoängen sedan dras från maxpoängen för att på så sätt få fram en straffpoäng. När alla tre delmomenten är ridna vinner den med lägst antal straffpoäng.

Terrängritten rids över fasta hinder, även om banbyggarna under senare år har börjat använda ett tekniskt system vid vissa hinder som då fäller ut vid ett islag. Systemet ska öka säkerheten och förhindra så kallade rotationsfall. Längs terrängbanan finns också vattenhinder, upp- och nerhopp, bankar, särskilt smala hinder och långa hinder. De har alla karaktären av ”naturhinder” och är byggda av stockar, ris, halm, etcetera. Terrängdelen, som i svårare klasser kan vara runt sex kilometer, rids på en så kallad optimaltid. Ryttare som rider in under den tiden får 0 straffpoäng för tid och räknar då bara eventuella hinderfel, som en vägring eller utbrytning. Det blir också fel för islag där ett fällbart hinder fälls ut. Ibland erbjuds alternativa vägar längs terrängbanan. Då kan ryttaren välja att rida en enklare, men längre väg över hindren, som då alltså tar mer av tiden.

I banhoppningen räknas fel för nedslag och vägringar på samma sätt som i ”vanlig” hoppning.

Hästar i fälttävlan veterinärbesiktigas före tävlingen, men också efter terrängritten, innan den får ja till start i hoppningen.

Klubbtävlingar hittar du via föreningarnas webbplatser. Övriga tävlingar hittar du i Tävlingsdatabasen (TDB) hos Svenska Ridsportförbundet – Här hittar du även tränare runt om i Sverige med licens hos Svenska Ridsportförbundet.

Alla bestämmelser och regler för tävling för både häst och ryttare finns att läsa i Tävlingsreglemente 4 (TR IV Fälttävlan)

Läs mer om grenen, om Startfälttävlan, Ungdomsfälttävlan, landslag, med mera på ridsport.se.

Hästen behöver en sele och huvudlag och tömmar. På en bröstsele finns en brösta, däckel, baksele och svanskappa. På selen finns även draglinor som hästen drar vagnen med, tillsammans med bröstan. Huvudlaget kan ha skygglappar och man kör på träns- eller stångbett.

Vagnen kan vara två- eller fyrhjulig, men det är viktigt att det finns en svängel som hästen drar vagnen med. Draglinorna fäster man i svängeln med till exempel snabbkopplingar. Hästen drar inte i skaklarna utan de är till för att styra vagnen i hästens dragriktning.

På tävling i dressyr och precision använder ekipaget samma vagn och det är en finare vagn som ofta har lyktor. I maraton används en annan typ av vagn som är mer lämpad för att köra snabbt med i terrängen. I lätta klasser använder ekipaget oftast samma vagn i alla moment.

Kusken och alla på vagnen bör ha hjälm och gärna skyddsväst vid all körning. Det är viktigt att alltid ha med sig en medhjälpare, även vid träning på hemmaplan. Körspö används för att förstärka kuskens röstkommando och hjälper till att svänga och flytta hästen i sidled, precis som en skänkel. När man tävlar dressyr och precision har kusken och medhjälparen hjälm och finare kläder som matchar vagnen. Kusken ska även ha ett körförkläde. När man tävlar maraton är det även obligatoriskt med skyddsväst eller ryggplatta.

Mer info finns i foldern Prova sportkörning (pdf)

I dressyren körs ett givet program i skritt och trav, för enbet även i galopp. Precis som i uppsutten dressyr premieras lösgjordhet och lydnad.

Maratonmomentet körs i terräng och påminner om fälttävlans uthållighetsprov. Ekipagen ska passera hindren genom de portar som har angetts och tidtagningen startar när ekipaget går in i hindret och stoppas när det kör ut. Även för totala maratonsträckan finns en maxtid.

Det avslutande precisionsmomentet körs på en bana mellan koner med fyllda plastbollar på toppen. Bredden mellan konerna är vagnens bredd plus 20–45 centimeter beroende på svårighetsgrad. Banan har en maxtid och det blir straffpoäng för överskriden maxtid eller för bollar som trillar ner. Det är kan liknas vid en hoppbana, men svårigheten är att ta sig mellan koner i stället för över hinder.

I parakörning har kusken ett medicinskt kort (precis som i paradressyren) som anger vilka hjälpmedel som är tillåtna. Det kan till exempel vara att medhjälparen/groomen får använda pisken och att det är tillåtet med en knuta på tömmarna. Parakuskar får också längre tid i maratonmomentet och färre hinder.

Tävlingar hålls under en, två eller tre dagar, med enskilda moment eller som en fullständig tävling.

Det finns klubbar inom Svenska Ridsportförbundet som erbjuder utbildning eller prova - på tillfällen i sportkörning. Kolla med din egen förening eller med ditt lokala ridsportförbund eller ditt distrikt.

Övriga tävlingar finns i Tävlingsdatabasen (TDB) hos Svenska Ridsportförbundet.
Här hittar du även tränare med licens hos Svenska Ridsportförbundet.

I Tävlingsreglemente 5 (TR V Sportkörning) finns alla regler och bestämmelser för tävling.

Läs mer om sportkörning och om grenens aktiviteter på ridsport.se. 

I distansritt får du använda valfri sadel och träns, det viktigaste är att utrustningen passar både din häst och dig själv. Martingal är tillåtet men inga andra hjälptyglar. Du får rida med bett eller utan, men du måste vara säker på att du kan hantera din häst med den betsling du väljer. Många distansryttare väljer utrustning i ett material som heter Biothane, som är ett plastliknande material. Det gör att det är väldigt lätt att till exempel göra rent utrustningen mellan slingorna.

Alla bestämmelser kring tävling och hästens utrustning finns i Tävlingsreglemente 6 (TR VI).

Ryttaren ska bära godkänd hjälm. Tröja eller skjorta som bärs vid tävling ska ha krage och ärm. Huvor, kapuschonger och liknande är av säkerhetsskäl inte tillåtna. Stigbyglar ska ha täckt frontdel, då får ryttaren rida i sneakers om hen så önskar. Rider du i säkerhetsstigbyglar eller vanliga stigbyglar ska du bära en sko med en klack på minst 12 mm. Sporrar eller spö är inte tillåtet i distansridning.

Alla bestämmelser kring tävling och ryttarens utrustning finns i Tävlingsreglemente 6 (TR VI).

I distansritt finns tävlingsformerna Clear Round (CR), , Tävlingsklass (T) och Tempoklass (TE), den sistnämnda kan genomföras både som tävlingsklass och clear round. Sträckorna som distansritter får arrangeras på är från 8 km ända upp till 160 km. Klasser som är kortare än 50 km är alltid Clear Round, dvs alla godkända ritter likställs i resultatlistan.

Distansritt sker alltid på något sätt på tid. När du rider Clear Round och Tempoklass, så finns det förutbestämda tidsramar som du måste rida inom.

Tävlingsklasserna rids på tid, den som ridit på kortast tid vinner - MEN - hästen måste bli godkänd i hästbesiktningen som sker efter målgång, blir den inte det så får ekipaget inte ett godkänt resultat. Ritterna är uppdelade i olika etapper med en paus mellan varje slinga.

Hästbesiktningen är en del av tävlingen i distansritt, hästen visas för veterinär innan start, efter varje delslinga och efter målgång. Inom distansritten har vi även pulsgränser, hästens puls får inte vara högre än 60 eller 64 slag per minut (beroende på längd på klassen) när den visas för veterinären. Veterinären tittar bland annat efter ömheter, uttorkning, skador, attityd och rörelsemönster, allt detta finns uppradat i det protokoll som följer med hästen under hela tävlingen. Upptravningen är 40 meter och hästen ska visas i huvudlag/träns, men utan övrig utrustning.

Inom distansen finns det ett par uttryck som kan verka förvirrande - ankomsttid, intid och uttid är några sådana. Ankomsttiden är platsen där slingan du ridit tar slut. Här sätts egentligen bara en till klocka igång, för härifrån har du 20 minuter på dig att ta av hästen utrustningen, och se till att den går ned i puls (ett stetoskop är en bra investering). Platsen kallas snabbgroom och här har varje ekipage innan tävlingsstart ställt ut hinkar med vatten som nu kommer till användning. Kylning med hjälp av vatten och svampar hjälper hästen att gå ned i puls.

Intiden är där du passerar in till veterinärens område och hästbesiktningen och först här stannar tävlingstiden, och din vilotid börjar. Dvs om du och din kompis kommer till ankomsttiden samtidigt men du tar en minut på dig att ta av hästens utrustning och få ned din häst i puls, och din kompis tar 10 minuter på dig, så stannar din tävlingtid 9 minuter före din kompis tävlingstid, och du får gå ut på nästa slinga 9 minuter före din kompis! Men först är det obligatorisk vila, där du och din häst kan äta och dricka, gå på toaletten mm. Vilotiden beräknas från då du passerar intiden och är oftast 30-40 minuter, men kan vara ända upp till 50 minuter. Uttiden är där nästa slinga startar.

Samma positioner finns, och hästbesiktningen är densamma, när bedömningen är Tempoklass, men det finns vissa skillnader. I tempoklasserna så stannar tävlingsklockan vid ankomsttiden och uttiden är precis en timme senare. Hästen ska såklart däremot passera intiden, precis som alltid, inom 20 minuter från ankomsttiden. Tempoklasser avgörs inte av enbart hastigheten, utan det görs en poängberäkning, där din ridhastighet och pulsen i mål är av stor vikt - du vill ha så låg puls som möjligt för då får du en högre poäng.

Varje ekipage har också ett team av medhjälpare som finns med under hela ritten, de åker ut till mötesplatser på de olika delsträckorna med vatten, och hjälper dig förbereda hästen för hästbesiktningen, sköter om hästen i vilan så

att du som ryttare kan äta, gå på toa mm. Deras uppgift är att stödja både häst och ryttare genom att tillhandahålla vatten, energi och annat nödvändigt, både ute på banan, vid grindarna och under vilopauserna.

Många klubbar med distans bland sina aktiviteter, arrangerar även Pay and Rides. Dessa är ett prima tillfälle att prova på för att se om distansritt passar dig och din häst! Sträckorna som erbjuds är upp till 30 km och arrangemanget är lite mer avslappnat och med en stor möjlighet att få prova på och öva på alla delmoment.

I nästan alla distrikt inom Svenska Ridsportförbundet finns det grenledare för distansen. Dessa är verkliga eldsjälar som kan hjälpa dig med allt från klubb i distriktet som har distansritt, till att komma i kontakt med andra distansryttare och som bollplank och allmänt distanskunnig person, som kan svara på allehanda frågor som kan dyka upp när man tex är ny i sporten.

Välkomna till distansritten - där att genomföra är att vinna!

Tävlingar hittar du i Tävlingsdatabasen (TDB), här kan du även söka efter tränare.

Ta gärna kontakt med grenledaren i distansritt i ditt distrikt.

Läs mer om grenen, om landslag, med mera på ridsport.se.

Hästen har ett träns, en kapson, inspänningstyglar, voltigegjord och ett underlägg till voltigegjorden som ska vara i ett stötdämpande material. Dessutom har hästen en filt, en så kallad pad, på ryggen. Linföraren har en longerlina och ett longerspö. Linförarens kläder ska harmonisera med voltigörens.

Voltigören har en voltigedräkt på sig som ska vara kroppsnära och göra det möjligt för domarna att se rörelserna för att kunna bedöma momenten. Voltigören ska ha voltigeskor med mjuk sula. Voltigedräkten passar ihop med voltigörens tema för till exempel kürprogrammet. När man tävlar i lag ska lagets voltigedräkter visa samhörighet.

Voltigörer som är nybörjare och tävlar i lättare klasser använder hjälm. Även när man tränar in nya hästar bör man använda hjälm. Tränaren avgör när erfarna voltigörer får träna och tävla utan hjälm.

Voltigetävlingar sker i skritt eller galopp och kan genomföras individuellt, i par eller i lag med upp till 6 lagmedlemmar. Det finns skrittklass, mixklass, lätt klass, mellanklass och svår klass. Det går även att tävla på trähäst. Vid tävling genomförs först ett obligatoriskt program där 6–8 grundövningar genomförs. Det obligatoriska programmet är liknande i alla klasser, men med olika svårighetsgrad. Exempelvis görs ett stående i mellan- och svåra klasser, men det byts ut mot knästående i de lättare klasserna. Grundövningarna bedöms utifrån utförande med poäng mellan 0 och 10.

Efter grundomgången med obligatoriska övningar utförs ett fritt program, även kallat kür. Här sätter de tävlande ihop ett program som visar upp deras förmågor på bästa sätt, och allsidighet och originalitet premieras. Här är det viktigt att anpassa programmet till voltigörernas och hästens förmågor. I lagtävling kan küren bestå av övningar med 1–3 personer på hästen samtidigt, beroende på lagets och hästens nivå. I küren bedöms utförandet av övningarna och sammansättningen, både vad gäller svårighetsgrad och artistiskt uttryck. I de lättare klasserna bedöms däremot inte svårighetsgrad.

Även som individuell voltigör är du med i ett lag bestående av dig, din häst och linföraren. Hästens gångarter och linförarens insats utgör 25 procent av poängen på tävling. I de svåra klasserna dömer en av domarna enbart hästen med resterande fokuserar på voltigörernas prestationer. En bra häst är avgörande för att lyckas på tävling därför att det är enklare att utföra övningarna på en häst som går bra, och därför att det är en stor del av bedömningen.

Är du sugen på att testa voltige? De flesta hästar kan gå voltige på nybörjarnivå efter lite träning, och enklare utrustning brukar gå att få tag på begagnad. Tävlingar finns inlagda i Tävlingsdatabasen (TDB) hos Svenska Ridsportförbundet.

Alla bestämmelser kring tävling och ryttarens utrustning finns i Tävlingsreglemente 7 (TR VII).

Kolla med din förening om där finns någon som är engagerad i voltige, eller kontakta ditt distrikt för att få veta vem som är grenledare. Saknas grenledare i ditt distrikt kan du i stället kontakta Svenska Ridsportförbundets grensamordnare Veronica Palmius på veronica.palmius@ridsport.se. 

Alla voltigeklubbar i Sverige (karta).

Läs mer om voltige, trähästcupen, SM och mycket mer på ridsport.se

Hästen ska ha ett träns som består av huvudlag med bett, eventuellt så kallat ”curb-strap” (en slags kindkedja/rem som används tillsammans med bett) och tyglar. Huvudlaget är sammansatt av nackstycke, sidostycken och eventuellt käkrem och pannrem. Bettlöst huvudlag, inklusive hackamore är tillåtet vid en del tävlingar på en viss nivå, under förutsättning att ryttaren har kontroll på sin häst. Westernsadel ska användas vid all ridning. Benskydd/benlindor och boots är tillåtna.

Alla bestämmelser kring tävling och ryttarens utrustning finns i Tävlingsreglemente 9 (TR IX).

Vid träning kan du använda din vanliga utrustning. Klädsel ska under tävling och vid prisutdelning vara lämplig westernklädsel och godkänd ridhjälm eller hatt med inbyggd godkänd ridhjälm. I tävling i lätt klass behöver klädseln inte vara reglementsenlig med undantag av hjälm.

Alla bestämmelser kring tävling och ryttarens utrustning finns i Tävlingsreglemente 9 (TR IX).

I tävling rids ett så kallat mönster där olika manövrar genomförs i en bestämd ordning. En bra väg in i sporten är att börja med de enklaste mönstren och sedan bygga på svårighetsgraden i takt med ryttarens och hästens utveckling. Reining är en bedömningssport och domaren tittar på korrekthet, mjukhet, finess, attityd och snabbhet. Hästen ska vara villig och guidas genom mönstret utan motstånd. Likt dressyr ska manövrarna genomföras korrekt och alla avvikelser påverkar bedömningen negativt. Svårighetsgraden ökas genom högre fart, vilket kan ge pluspoäng om det inte försämrar precisionen.

Det finns ett nationellt tävlingssystem med lätta klasser som passar utmärkt för alla som vill prova på grenen. Man kan rida på vilken häst som helst och på vanligt ridhusunderlag. Det krävs heller ingen särskild utrustning i lätt klass.

Om du är intresserad av att lära dig mer om reining kan ett bra första steg vara att kontakta Svenska Ridsportförbundets reiningkommitté. Den ansvarar för uppbyggnaden av grenen inom Svenska Ridsportförbundet och kan peka dig i rätt riktning.

Alla bestämmelser kring tävling och ryttarens utrustning finns i Tävlingsreglemente 9 (TR IX).

Här hittar du mönster

Läs mer om reining på ridsport.se 

Du kan börja träna med den häst och den utrustning du har. Vid tävling använder du träns och valfri sadel förutom damsadel.

Under dressyrmomentet på tävling är det inte tillåtet att ha någon form av benskydd, lindor eller boots. Vid all annan ridning är benskydd, benlindor och boots tillåtna.

Alla bestämmelser kring tävling och ryttarens utrustning finns i Tävlingsreglemente 10 (TR X).

Vid träning använder du dina vanliga ridkläder och utrustning. Vid tävling används godkänd hjälm, ridbyxor och ridstövlar/skor med klack och till exempel tröja/skjorta och väst.

Alla bestämmelser kring tävling och ryttarens utrustning finns i Tävlingsreglemente 10 (TR X).

Dressyrmomentet rids alltid först och är ett WE-dressyrprogram på ekipagets nivå. I momenten Teknik och Speed rids en bana med hinder med olika uppgifter, som att öppna och stänga en grind, rida över en bro, lägga symmetriska volter runt tunnor eller rygga i en korridor. Förutom uppgiften bedöms precision, övergångar, rena gångarter och den form och samling som krävs för klassen. En sak som väger tungt i WE är hästens förmåga att gå från samling till att snabbt ta sig framåt och sedan komma tillbaka, så kallad impulsion.

Både Teknik- och Dressyrmoment bedöms på en skala från 0 till 10. I Speedmomentet rids hinderbanan på tid, men det gäller att vara noggrann då det blir dyra tidstillägg om ekipaget slår i hinderdelar eller missar delar av momentet.

Kolla med din förening om där finns någon som är engagerad i WE. Eller kontakta ditt distrikt för att få veta vem som är grenledare.

Klubbtävlingar hittar du på föreningarnas webbplatser. Övriga tävlingar finns i Tävlingsdatabasen (TDB) hos Svenska Ridsportförbundet.

WE-Tränare med licens hos Svenska Ridsportförbundet hittar du i Tävlingsdatabasen.

Läs mer om grenen, om WE:s Ridskolecup och andra aktiviteter på ridsport.se

Hästens betsling följer samma regler som för ponnyhoppning. Vilka bett som gäller kan du läsa i TR 3 Hoppning (Tävlingsreglemente III).

Grenen rids aldrig med spö eller sporrar. Självklart är godkänd hjälm obligatorisk och det går bra att rida med säkerhetsväst. Det krävs ingen övrig särskild utrustning, men rid inte med skor med snörning som riskerar att fastna i stigbygeln.

 Mounted Games innehåller 33 olika grenar som alla skiljer sig åt i svårighetsgrad. Några är att plocka boll från en plastkon, flytta en mugg längs stolpar eller att rida slalom med stafettpinnen stadigt i ena handen.

”Mounted Games är ett kanonbra sätt att lära sig ha koll på hästen, men framför allt är det kul och ett bra komplement till mer traditionell ridsport”, säger tränaren Isabelle Knutsson som ridit både EM och VM. Samtidigt är det viktigt att skynda långsamt i träning och tävling, att aldrig ha för bråttom, hälsar hon. ”Börja med att sätta alla moment i skritt, gå över i trav när de fungerar och rid så småningom i galopp.” Svårighetsgraden ska också alltid anpassas till ryttarens färdigheter.

Klubbtävlingar går att hitta via föreningarnas hemsidor. Övriga tävlingar listas i Tävlingsdatabasen (TDB) hos Svenska Ridsportförbundet.

Alla bestämmelser kring tävling och ryttarens utrustning finns i Tävlingsreglemente (TR VIII).

Läs mer om Mounted Games här

Du kan också läsa mer om grenen på ridsport.se.