Senast ändrad: 26 sep 2025

Introduktion

Vi har en gemensam vision: Bäst i världen – alla på snö. För att nå dit behöver vi engagerade, inspirerande och kunniga ledare inom både alpint och skicross. Oavsett om du redan är aktiv som ledare eller vill ta steget in i rollen, är Ledarguiden ditt verktyg för att utvecklas och bidra till att fler får uppleva glädjen i skidåkning.

Välkommen till ledarguiden

För att utvecklas som skidåkare krävs en god balans mellan träning, tävling, kost, återhämtning och sömn. Samtidigt måste det finnas utrymme för lek, att bara åka skidor med kompisar samt att både träna och tävla på ett inspirerande sätt. Den sociala gemenskapen och den totala belastningen i åkarens liv spelar en avgörande roll, oavsett ålder och nivå.

Barn och ungdomar delas in i åldersgrupper för att skapa möjligheter att träna och tävla tillsammans med andra inom samma ålder. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att den fysiska och mentala mognaden varierar mellan både åldersgrupper och individer inom respektive åldersgrupp. Därför behöver både träning och tävling alltid anpassas efter varje barns unika utveckling.

Syfte och mål med ledarguiden

Syfte med ledarguiden
Ledarguiden är skapad för att ge dig som ledare den trygghet du behöver för att leda träningar och grupper inom skidåkning, oavsett ålder.

Mål med ledarguiden

Att öka antalet kompetenta skidledare.
Att vara en källa till inspiration för tränare och ledare.
Att erbjuda inspirerande träningspass och övningar.
Att hjälpa dig förstå träningsprogression samt barn och ungdomars utveckling.
Att fördjupa din kunskap inom teknisk och fysisk träning.

Denna Ledarguide är skapad för dig! Vi ser fram emot att hjälpa dig på din resa mot att bli en skicklig och mer inspirerande ledare inom skidåkning.

Ledarskap inom skidåkning

Framtidens skidåkning behöver fler inspirerande ledare. Vi tror att alla har potentialen att vara en ledare, oavsett skidbakgrund eller ej. Om vi frågar barn och unga hur de tycker en bra ledare ska vara får man ofta svar som: rättvis, snäll, kunna förklara bra, hålla ordning, vara glad och positiv, plocka fram grejer och så vidare.

Som ledare och tränare påverkar du de ungas upplevelse av skidåkning och för att åstadkomma en bra upplevelser behövs i först hand:

Väl förberedda träningspass.
Ett positivt och respektfullt bemötande gentemot aktiva barn och ungdomar samt övriga ledare och föräldrar.

Genom att uppfylla ovanstående punkter kommer du bidra till att skapa glädje, trivsel och motivation.

Aktivas behov

Att leda utifrån de aktivas behov är avgörande för en positiv och hållbar idrottsupplevelse. När vi sätter den aktivas utveckling i centrum, oavsett ålder eller nivå, skapar vi en miljö där glädje, trygghet och lärande står i fokus. Det handlar om att förstå att varje person är unik, har olika mognadsgrad, förutsättningar och motivation.

Ett ledarskap som bygger på dessa principer främjar inte bara idrottslig prestation utan också den personliga utvecklingen. Det bidrar till att de aktiva känner sig sedda, respekterade och motiverade att fortsätta. Genom att anpassa träning, kommunikation och förväntningar efter individen minskar vi risken för överbelastning, utbrändhet och tidigt avhopp från idrotten. Det skapar en lustfylld och hållbar idrottsmiljö där de aktiva kan utvecklas, både på och utanför snön.

Aktivas behov	Ledarbeteende
Förebilder	Låta barn och ungdomar umgås med och inspireras av engagerade manliga och kvinnliga tränare och ledare som kan stötta deras utveckling i hemmamiljön.
Utvecklas	Var tydlig och ge enkla instruktioner. Visa själv det beteende du vill att de aktiva ska lära sig. Lyft fram det åkaren gjort bra och håll instruktionerna korta och konkreta.
Ha kul	Sätt realistiska mål och skapa förutsättningar för att alla barn ska få uppleva framgång. Planera aktiva träningar utan onödig väntetid eller köer. Skapa en positiv stämning där målet ska vara att ha roligt och skratta tillsammans!
Uppleva sammanhållning	Avsätt tid för aktiviteter utanför idrotten - som en pizzakväll, ett biobesök eller att testa en annan idrott tillsammans. Kom ihåg: Barn är först och främst barn - inte idrottare. Det sociala sammanhanget är minst lika viktigt som träningen.
Uppleva spänning	Variera träningen och låt barnen testa nya saker på skidorna. Våga vara kreativ som ledare och uppmuntra till att prova nya saker. Du som ledare ska sträva efter att skapa en trygg och positiv miljö där barnen vågar utmana sig själva, ta initiativ och testa nya saker under säkra förhållanden. Det är så utveckling och glädje växer fram.
Vara aktiv	Låt barn och unga ta ansvar för sin egen träning. Uppmuntra till spontan och icke organiserad idrott och träning samt vara aktiva inom flera idrotter. Variation bidrar till en mer allsidig utveckling och förbereder barnet för framtid fysiska utmaningar.
Få tävla	Det är kul att tävla, så låt barnen göra det i enighet med respektive grupps rekommendationer och riktlinjer. Kom ihåg att det inte behöver vara någon som vinner utan man kan tävla mot sig själv.

Genom att bemöta barnen på rätt sätt kommer du ge rätt förutsättningar till att skapa glädje, trivsel och motivation. Mer om åldersinriktat ledarskap hittar du under flikarna för respektive åldersgrupp ovan.

Alpina grunder

Grunden för god alpin skidåkning ligger i tekniken och förmågan att hantera yttre krafterna på ett korrekt sätt. Grunderna för alpin skidåkning delas i Ledarguiden upp i ett antal begrepp som är tätt sammanlänkade. Dessa begrepp utgör delar av den "röda tråden" som Svenska Skidförbundet grundar sina rekommendationer för alpin träning på. Här kan du läsa mer om hur de olika principerna och begreppen hänger ihop och var du kan fördjupa dina kunskaper om dessa.

De olika begreppen vi nämner i Ledarguiden är:

Skidåkningens biomekanik
Skidåkningens grundrörelser
Skidtekniska principer
Svängens anatomi

Skidåkningens biomekanik

Skidåkningens biomekanik handlar om hur kroppen samverkar med krafter som uppstår i svängar, fart och varierad terräng. Genom att förstå biomekaniken får vi en bättre grund för att se hur kroppens grundrörelser hjälper oss att hantera dessa krafter på ett effektivt sätt. Som tränare och ledare är det bra att hålla koll på de grundläggande biomekaniska faktorer som ligger bakom skidåkningen samt vilka krafter som kommer påverka åkaren under ett åk.

Masscentrum

Masscentrum kan ses som kroppens centrala tyngdpunkt. Hos en alpin skidåkare ligger masscentrum oftast i området kring magen, men förflyttas beroende på åkarens position och kroppsrörelser. Masscentrum motsvarar alltså kroppens tyngdpunkt.

Understödsyta

Understödsytan är det område mellan och under fötterna där kroppen har kontakt med underlaget. För en alpin skidåkare utgörs understödsytan av ytan mellan skidorna, samt var skidorna har kontakt med snön. Om åkarens masscentrum hamnar utanför denna yta tappar åkaren balansen, om inga andra krafter påverkar. Därför är det viktigt att kunna justera kroppens position så att masscentrum hålls inom understödsytan – särskilt vid kantning och snabba riktningsförändringar.

Balans

En skidåkare kan luta sig inåt i en sväng och ändå behålla balansen, trots att masscentrum hamnar utanför understödsytan. Detta är tack vare att åkaren kan balansera sig mot de yttre krafter som skapas i svängen.

Gravitation

Gravitation är en grundläggande naturkraft som gör att föremål dras mot varandra, det är därför vi står kvar på. Ju större massa ett föremål har, desto starkare är dess dragningskraft. Eftersom jorden är enormt stor och har mycket stor massa drar den oss mot sig med en kraft som håller oss kvar på markytan. I skidåkning är det gravitationen som gör att vi kan åka nedför backen.

Normalkraft

Normalkraft är den kraft som underlaget trycker upp med för att motverka tyngdkraften.

När en skidåkare står på snön trycker gravitationen kroppen neråt medan snön svarar med en lika stor kraft uppåt, det är normalkraften.

Friktion

Friktion är den kraft som uppstår när ytor gnids mot varandra och som motverkar rörelse. Det är både en hjälpsam kraft (när vi vill greppa eller stanna) och en kraft vi ibland vill minska (när vi vill att något ska glida lätt). I skidåkning uppstår denna kraft mellan skidan och snön.

Reaktionskraft

Reaktionskraften är den totala kraft som uppstår och som åkaren behöver hantera genom en sväng. Reaktionskraften är en kombination av flera krafter och pekar inte alltid rakt upp från snön. Det är genom reaktionskraften som åkaren får stöd, kan svänga och hålla balansen i rörelse.

Luftmotstånd

Luftmotstånd är den kraft som trycker emot ett föremål när det rör sig genom luften. Det är helt enkelt luftens friktion mot föremålet. Ju fortare du rör dig, desto hårdare trycker luften emot.

Skidåkningens grundrörelser

Skidåkningens grundrörelser handlar om att lära sig att förflytta masscentrum och därmed hantera hur skidan interagerar med snön. Masscentrum kan med hjälp av ledrörelser i fot, knä, höft, rygg och övriga leder förflyttas upp och ner, från sida till sida, fram och bak och genom rotation för att hantera yttre krafter.

Det är svårt att isolera en grundrörelse från en annan då vi använder en kombination av grundrörelser för att åka skidor men här presenteras en grund för hur vi kan arbeta med övningar för att lära unga skidåkare att utnyttja grundrörelserna.

Grundposition

Alpin skidåkning handlar om att vara i balans. Det är svårt att kompensera och sätta svängarna i rätt tid och på rätt sätt om vi är ur balans. Det finns olika faktorer som påverkar om vi är i balans eller inte. Det kan handla om att vi själva orsakar obalans för att vi inte är koncentrerade eller beredda eller att vi hamnar ur balans på grund av yttre faktorer som underlag, lutning, väder med mera.

För att kunna behålla balansen och kunna applicera våra kunskaper behöver vi ha rätt position på skidorna, det vill säga hur vi håller kroppen och var vi har vår tyngdpunkt (masscentrum).

Exempel på hur grundpositionen du strävar efter ser ut:

Skidorna/fötterna är höftbrett isär.
Det finns ett jämnt tryck under hela foten och ett lätt tryck mot pjäxans plös.
Tyngden fördelas jämnt på båda fötterna.
Skidorna är plana, inte kantade.
Vrist/fotled, knä och höft är lätt böjda.
Magen är något insjunken och överkroppen är lätt framåtböjd och avspänd.
Överkroppen är lätt framåtböjd och avspänd.
Händer och armar hålls framför kroppen. Armarna är lätt böjda och hålls ut något från kroppen.
Blicken är fäst en bit framför skidspetsarna.

Grundpositionen är en utgångspunkt men givetvis ser det inte ut så när vi åker skidor då vi svänger och hanterar inre och yttre krafter. Grundpositionen är istället en strävan för att kunna behålla balansen.

När vi får en påverkan i form av yttre krafter eller ska dessa kompenseras med hjälp av våra grundrörelser. Strävan är alltså att alltid kunna vara i balans och därmed nå målet om de skidtekniska principerna där vi är balanserad och förberedda, ytterskidan styr svängen och vi har alltid förmågan att anpassa vårt rörelsemönster utifrån situation eller vart vi är i svängen.

Fram-Bak

När åkaren förflyttar masscentrum längdleds med skidan (fram-bak) förflyttas tyngdpunkten och normalkraftens angreppspunkt på skidan vilket kommer påverka hur skidan interagerar med snön.

Genom att förflytta masscentrum framåt ökar trycket mot skidans främre del, vilket gör det lättare att böja skidan och påbörja en sväng. Om masscentrum i stället förflyttas bakåt blir skidan svårare att styra och det blir även svårare att få grepp i svängen. Att kunna justera masscentrum fram och bak är därför viktigt för att anpassa trycket och behålla kontrollen i olika situationer.

Upp-Ner

Åkaren kan förflytta sitt masscentrum uppåt eller nedåt i förhållande till understödsytan för att påverka hur mycket skidan belastar snön. När masscentrum rör sig uppåt ökar belastningen mot snön, och när det rör sig nedåt minskar belastningen.

Ett tydligt exempel är vid en landning efter ett hopp:
Om åkaren sjunker ihop vid landningen (masscentrum rör sig nedåt) blir belastningen mjukare och jämnare. Om åkaren däremot landar sträckt eller stelt, ökar den direkta belastningen och landningen blir hårdare.

Samma princip gäller vid avstamp från ett hopp:
Om åkaren trycker ifrån vid kanten (masscentrum rör sig uppåt) ökar kraften och hoppet blir längre. Om åkaren istället dämpar rörelsen (masscentrum rör sig nedåt) blir trycket mot snön mindre och hoppet kortare.

Sida-Sida

Sidorörelser är viktiga för att vi ska kunna påverka hur skidan kantas och svänger. Sida-sida rörelser kan genomföras på olika sätt för att påverka hur mycket och hur snabbt en skida börjar svänga vid kantning.

När vi vinklar (kantar) ökar trycket mot skidans kant. Det gör att kanten får grepp i snön och påbörjar en riktningsförändring. Samtidigt vill kroppens masscentrum fortsätta rakt fram i sin tidigare riktning. Detta gör att skidan kommer böja sig och byta riktning medan kroppen (masscentum) vill fortsätta i samma riktning som tidigare.

För att kunna svänga måste skapas en motkraft som styr masscentrum in i den nya riktningen. Denna kraft kallas centripetalkraft och påverkas av både farten och hur tvär svängen är. Desto högre fart och snävare sväng, desto mer krafter uppstår vid riktningsförändringen.

Kantregulatorer

Skidan kan kantas genom olika "kantregulatorer" vilket innebär att man använder olika metoder eller ett samspel mellan de olika metoderna för att kanta skidan. De kantregulatorer som finns är fot/knä-, höft- och helkroppskantning.

Naturlig kantning

När du står upprätt i en backe och ställer skidorna tvärs över fallinjen uppkommer en så kallad naturlig kantning. Detta gäller så snart skidorna inte är i fallinjen (rakt ner i backen). Denna kantning sker vanligtvis i utgången av en sväng och precis innan en svängväxel påbörjas.

Helkroppskantning

Helkroppskantning är en teknik där hela kroppen lutar inåt i svängen för att sätta skidorna på kant. Det förstärker den naturliga kantningen och används framför allt vid högre hastigheter, då de yttre krafterna gör det möjligt att luta hela kroppen inåt utan att tappa balansen.

Med helkroppskantning är åkaren stark så länge trycket sker på ytterskidan. Nackdelen med helkroppskantning är att det tar relativt lång tid för skidan att komma upp på kant samtidigt som den kräver stora rörelser vilket riskerar att åkaren hamnar i obalans genom svängen.

Höftkantning

Höftkantning innebär att åkaren skapar en vinkel mellan över- och underkroppen, vilket i sin tur ökar skidans kantvinkel med snön. Genom en höftkantning möjliggörs en sträckning i ytterbenet vilket bidrar till ett starkt och stabilt stöd genom svängen. Vi är generellt starkare i denna position jämfört med exempelvis knäkantning, men det krävs något högre fart för att kunna genomföra rörelsen effektivt och i balans.

Knäkantning

Genom knäkanting kan du också kanta skidan. I den här positionen är vi inte lika starka som vid höft- eller helkroppskantning och får en relativt liten kantning i jämförelse med ovanstående två metoder.

Rörelsen startar i höften: Vi för knäet inåt med böjda knän. På grund av att en böjd knäled är relativt svag får vi som sagt begränsad styrka vid knäkantning men fördelen är att den kan utföras snabbt och med hög precision.

Vridning och rotation

Åkaren kan både inåt- och utåtrotera lårbenet, höftlederna och ryggen åt höger och vänster. Dessa rotationer skapar inte bara ett vridmoment som hjälper till att styra skidorna utan de bidrar också till att hitta och behålla balans genom svängen, både i ingången och utgången. Rotationerna hjälper åkaren att hantera såväl yttre krafter som inre krafter i kroppen. Höftleden kan dessutom vrida fot och lårben, vilket möjliggör att skidan kan styras på snön utan att överkroppen behöver förändra position.

Medvridning

När du har en så kallad medvridning åker du med skidorna och vrider överkroppen i skidornas färdriktning. Med denna rörelse vrids skidorna i samma riktning som överkroppen. För att motverka att vi hamnar i motvridning vid den här rörelsen påbörjar vi medvridningen långsamt för att öka på rörelsen successivt. Det här är en kraftfull teknik för att vrida skidorna men det är också lätt att svängarna blir ryckiga och "hattiga" istället för mjuka och följsamma. Det kan också vara svårt att avsluta svängen om vi för en för kraftig medvridning vilket leder till att vi tappar trycket på ytterskidan.

Motvridning

Genom att vi vrider överkroppen i midjan runt kroppens längdaxel kommer över- och underkropp att röra sig åt olika håll. För att vi ska kunna använda motvridningen måste man ha ett så kallat tröghetsmoment i överkroppen. Detta åstadkommer vi genom att hålla armarna snett framåt och utåt, via stavistättning eller en låg position. Skidorna är samtidigt plana eller avlastade mot snön så att de är enkla att vrida runt.

Skidtekniska principer

Grunden för alpin skidåkning är att kunna följa de tre skidtekniska principerna:

ytterskidan styr svängen, balanserad och förberedd, anpassat rörelsemönster

Ytterskidan styr svängen

Vi vill att åkaren i varje sväng strävar efter att styra svängen med ytterskidan. Det är genom kantningen av ytterskidan som vi bestämmer svängens riktning – det vill säga var skidorna ska ta vägen. Med rätt kantning kan vi också påverka hur mycket eller hur lite skidorna svänger. När vi låter ytterskidan ta kontrollen i svängen orkar vi stå emot de yttre krafter som uppstår genom svängen på ett bättre sätt.

Balanserad och förberedd

Vi vill att åkaren alltid ska vara balanserad och förberedd – oavsett situation. Det innebär att kroppen är i en position som gör det möjligt att snabbt och effektivt reagera på förändringar i underlag, lutning, terräng eller fart. Om åkaren befinner sig i en balanserad och förberedd position skapas en rörelseberedskap som gör att åkaren kan utföra önskade tekniska rörelser när som helst och var som helst.

Anpassat rörelsemönster

Vi vill att åkaren ska kunna anpassa sitt rörelsemönster utifrån situationen. Det betyder att åkaren använder rätt rörelse vid rätt tillfälle, oavsett om det handlar om att åka bana, friåkning eller i varierad terräng. För att lyckas med det behöver åkaren kunna justera sin position och balans genom rörelser i olika riktningar: fram/bak, sida/sida, upp/ner och rotation. Det är genom dessa justeringar vi kan hantera yttre faktorer som snöförhållanden, lutning, och fart samtidigt som vi fortsätter att åka effektivt med kontroll.

Svängens anatomi

Nedan får du en genomgång av svängens anatomi, dvs svängens olika delar. I respektive fas kommer du se att det är olika rörelser som eftersträvas och målet är alltid att skapa förutsättningar där vi är i balans, kan anpassa vårt rörelsemönster och har en ytterskida som styr och avlastar svängen.

Svänginitiering

Här sätter skidåkaren sin ”attack”/styrvinkel för att inleda svängen och gör kroppen redo för att balansera krafterna. Ingen stor riktningsförändring sker men vi skapar förutsättningar för nästkommande faser.

Svängfas

Skidåkaren börjar svänga då krafterna mellan skida och snö ökar och böjer skidan. Desto mer skidan böjs, desto mer svänger skidåkaren.

Utgångsfas

Åkaren avslutar svängen och går in i en travers mot en ny sväng. Skidåkaren övergår från kantade till plana skidor vilket reducerar skidans kantvinkel och självstyrande effekt.

Övergångsfas

När svängen leder mot sitt slut avlastar skidåkaren skidorna vilket gör att kantningen och krafterna som böjer skidan minskar. Detta leder till att skidorna går i en rakare linje mot nästa sväng.

En dynamisk svängcykel

Svängen är dynamisk vilket ställer krav på åkarens koordinationsförmåga. Detta innebär att vi samordnar våra rörelser för att hantera olika situationer. Genom svängen behöver vi därför koordinera våra grundrörelser för att vid rätt tidpunkt och utifrån uppkommen situation uppnå de skidtekniska principerna för önskat resultat.

Förmågan att koordinera sina rörelser och därmed uppnå kroppskontroll är beroende av kontinuerlig träning och tidigare erfarenheter. När det handlar om barns koordinationsförmåga påverkas den av den grundläggande fysiska utvecklingen. Det betyder kort sagt att ju yngre barnet är desto mindre träning och erfarenhet har barnet att utgå ifrån och barnet har ännu inte nått full fysisk utveckling. Det innebär att små barn har stor nytta av allmän rörelseträning för att successivt öka sin koordinationsförmåga och i slutändan i allt större utsträckning, allteftersom barnet blir äldre, klara av att hantera yttre krafter.

Att arbeta med koordination och träna upp sin förmåga att hantera yttre krafter är en del av den långsiktiga utvecklingsplanen. Den alpina atletutvecklingsplanen och den långsiktiga utvecklingsmodell som beskrivs nedan syftar till att skapa förutsättningar för att utveckla en bred bas för en långsiktig och hållbar karriär.

Åkarutveckling

Svenska Skidförbundet har till uppgift att leda och utveckla alpin skidåkning i Sverige i enlighet med idrottsrörelsens verksamhetsidé, vision och värdegrund. Förbundet företräder sporten på alla nivåer och arbetar för att skapa en stark och hållbar utveckling inom svensk alpin skidåkning. Verksamheten omfattar allt från barn- och ungdomsträning till elit- och landslagsverksamhet samt utbildning och utveckling av tränare och ledare.

En central del av arbetet är att stödja, vägleda och utbilda föreningar, distrikt och träningsmiljöer inom den alpina sporten. Genom en strukturerad utveckling, från grundläggande skidglädje till internationell tävlingsnivå, strävar Svenska Skidförbundet efter att skapa fler och bättre skidåkare, med målet att stärka både bredd och elit.

En progressiv åkarutveckling

Detta dokument beskriver den alpina utvecklingstrappan, en vägledning för och en långsiktig atletutvecklingsplan inom alpin skidåkning. Utvecklingstrappan är framtagen med utgångspunkt i Svenska Skidförbundets alpina ledarguide (Ledarguiden) och bygger på de vetenskapligt etablerade modeller.

För att säkerställa en bred och väl underbyggd utvecklingsmodell har en omfattande omvärldsanalys genomförts, där erfarenheter från andra idrotter, såväl nationellt som internationellt, har beaktats. Dessutom har det svenska systemets struktur integrerats i modellen, vilket inkluderar Riksidrottsförbundets organisation för föreningar, distrikt, skidgymnasier, postgymnasiala utbildningar och Svenska Skidförbundets landslagsverksamhet.

Upplägg
Den alpina utvecklingstrappan beskriver hur barn och ungdomar på bästa sätt kan utvecklas för att få en lång och hållbar idrottskarriär. Dokumentet går igenom respektive åldersgrupp för att visa en röd tråd för den alpina atletutvecklingen som Svenska Skidförbundets alpina verksamhet satt upp.

Innehåll

Tränings- och tävlingsvolym anpassad utifrån ålder och nivå
Fokusområden som är centrala i varje steg baserat på ålder, mognad och nivå
Färdighetstrappa och riktlinjer för att möta idrottsspecifika krav
Komplementära idrotter och övrig fysisk aktivitet för att understödja en allsidig utveckling

Utvecklingstrappan omfattar både alpin träning, tävling, fysträning och andra idrotter för att betona vikten av en allsidig utveckling. Målsättningen är att ge en hållbar och idrottslig start, där grundläggande rörelsemönster och idrottsspecifika färdigheter utvecklas progressivt. Modellen syftar till att skapa förutsättningar för en lång och hållbar idrottskarriär, oavsett om individen siktar på att nå världseliten, bli så bra som möjligt eller fortsätta utvecklas och vistas i den miljö den alpina idrotten erbjuder. Fokus ligger på att bygga en livslång passion för alpin skidåkning och fysisk aktivitet, där den grundläggande utvecklingen ger en stabil bas för fortsatt engagemang i idrott, hälsa och rörelse på skidor genom hela livet.

Utvecklingsplan

Svenska Skidförbundet rekommenderar att det skapas en strukturerad plan för träning för respektive åldersgrupp. Denna syftar till att strukturera träningen säsong för säsong, följa progressionsprincipen samt bidra till en hållbar och långsiktig utvecklingsplan.

Årsplaneringen bör mot den bakgrunden skapas utifrån ett långsiktigt perspektiv för att forma allsidiga, hållbara och välmående skidåkare genom hela livet och rekommendationerna är utvecklad för att främja detta.

Lärande steg för steg

Progression innebär att träningen byggs upp stegvis, från enklare till mer komplexa övningar. Genom att börja med grundläggande rörelser och successivt öka svårighetsgrad, fart eller krav på koordination, får åkaren möjlighet att utveckla teknik och förståelse i rätt takt. Det skapar trygghet, minskar skaderisken och ger en stabil grund för långsiktig utveckling.

Anpassning av träningens intensitet och volym.
Anpassning av träningens innehåll baserat på ålder, mognad och nivå.
Anpassning utifrån individuella förmågor och kapaciteter.
En långsiktig utvecklingsmodell från barn till senior.

Skidkunskaper

I varje årsgrupp finns ett antal så kallade skidkunskaper som åkarna ska kunna innan de går vidare till nästa åldersgrupp. Dessa bygger på att utveckla skidåkningens grundrörelser och principer vilket utgör grunden för alpin skidåkning. Skidkunskaperna är anpassade efter respektive åldersgrupp och nästa nivå bygger vidare på momenten i den föregående åldersgruppen enligt progressionsprincipen.

Mer information om skidkunskaperna finns beskrivet under respektive åldersgrupp.

Exempel på skidkunskaper för en åldersgrupp

Exempel

I U8 finns momentet hoppa i ett hopp och i U10 finns momentet Snurra 360° (på plana skidor). I U12 bygger man vidare på de två momenten: Hoppa och snurra 360°.

Varför är det då viktigt att kunna? En åkare som kan kontrollera de yttre krafterna i ett hopp kommer så småningom möjligen att kunna hantera exempelvis ett hopp i en störtloppsbana med god kontroll.

Momentet i U10 lägger alltså grunden för att bygga både självförtroende och kunskap att kontrollera de krafter som ökar med åldern.

Tips till dig som ledare?

Utrustning

För att börja träna och åka alpin skidåkning behövs så klart grundläggande utrustning, och hjälm, ryggskydd och glasögon ska alltid vara på, oavsett ålder och kunskapsnivå. Nedan finner du rekommendationerna för utrustning i samtliga åldersgrupper.