Förutom skriven text delas kommunikationen in i tre olika delar:
Verbal – tal och läten.
Icke-verbal – kroppsspråk, mimik och gester, klädsel och utsmyckning.
Visuell – bilder och symboler.
I verksamhet för personer med funktionsnedsättningar är tecken och bilder ofta en stor och viktig del av kommunikationen då det kan förstärka information och komplettera där ord eller ordförståelse saknas.
När du arbetar med personer som har ett begränsat sätt att uttrycka sig på är det viktigt att du som ledare hela tiden är observant på signaler och försök till kommunikation. Verbala uttryck som nej kan betyda olika saker och ibland vara det enda ordet deltagaren använder – även om deltagaren försöker uttrycka något annat. Det gäller därför att förstå att samma ord med olika tonfall och i olika situationer kan betyda olika saker. Extra viktigt är att du lär dig hur varje enskild deltagare uttrycker stopp/nej så att du kan respektera individens egen vilja. Här kanske en medföljare kan ge dig tips.
En annan viktig sak som har stor påverkan på kommunikationen är hur du tittar på den du pratar med. Sträva efter att alltid titta på personen du pratar med oavsett om en tolk eller medföljare hjälper till med kommunikationen.
Instruktioner
När du ska ge instruktioner finns tre nyckelord som alltid ska finnas med i ditt ledarskap; visa, instruera och öva. Det innebär att du förklarar en övning genom att visa den själv, och samtidigt eller efter att du har visat övningen, tillämpar muntliga instruktioner. Därefter får deltagarna själva öva på övningen med ledare som stöd. En fördel med en sådan typ av instruktion är att flera olika sinnen används, vilket kan skapa en större förståelse för hur övningen ska genomföras.
Exempel 1, kullerbytta
Ledaren visar hur en kullerbytta görs steg för steg samtidigt som instruktioner ges.
Sätt dig på knä på golvet eller sätt dig på knä på en pallplint.
Sätt händerna på mattan.
Lyft upp rumpan mot taket.
Titta på magen.
Rulla framåt.
Exempel 2, springa/rör dig runt i salen
För många är instruktionen ”rör dig runt i salen” fullt begriplig och deltagarna börjar röra sig när ledaren säger det. För andra är den här instruktionen otydlig och ger en känsla av kaos. Om du som ledare visar att deltagarna ska förflytta sig till punkt A, därefter till punkt B och sedan tillbaka till starten blir övningen mycket tydligare och lättare att genomföra. Man kan placera ut redskap som deltagaren instrueras att runda eller nudda.
Tänk på!
Ge få instruktioner och addera allt eftersom.
Använd enkla ord och korta meningar.
Använd bildspråk och kroppsspråk (visa själv).
Säg det som ska göras istället för det som ska undvikas, exempelvis ”sträck på benen” istället för ”böj inte på benen”.
Försök att få bekräftelse från deltagarna att de har förstått instruktionen.
Om en deltagare inte förstår, förklara och visa igen.
Ha ”glada” ögon och ett positivt kroppsspråk.
En annan fördel med visa – instruera – öva är att det blir en tydlig markering av start och avslut på övningen. Dessutom får deltagarna en tydlig bild av vad som förväntas av dem. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att du inte kan förvänta dig samma sak av alla deltagare. För en deltagare kan förväntningen vara att deltagaren ska resa sig upp själv efter en kullerbytta medan det för en annan deltagare är en orimlig förväntan. En del kanske också behöver hjälp med att rulla in huvudet när de genomför kullerbyttan. Behovet av anpassning kan du läsa mer om längre fram.
När du har instruerat en övning och det är dags för deltagarna att göra övningen behöver du ofta vara tydlig med att det är deras tur. Här är det bra om du har en startsignal som du alltid säger eller gör när det är dags att börja göra en övning, exempelvis ögonkontakt och en nick eller att du säger till exempel ”din tur” eller ”kör”.
Feedback
Att ge dina deltagare feedback är viktigt, eftersom det får dem att känna sig betydelsefulla och sedda, vilket kan stärka deras inre motivation. Feedback kan ges vid olika tillfällen och i olika former. Som ledare är det bra att känna till skillnaden mellan att ge feedback som korrigerar och feedback som förstärker. En korrigerande feedback ska bidra till att korrigera brister medan en förstärkande feedback syftar till att förstärka det som är bra och på det viset också övervinna brister.
Exempel på olika former av feedback
Generell positiv feedback, "bra hoppat" eller "härligt".
Specifik positiv feedback, ”vad fint du spänner dig”.
Korrigerande feedback, ”sträck på benen” eller ”titta rakt fram”.
Specifik värderande feedback, ”bra, nu hade du sträckta ben, hela tiden”.
Generell, icke-verbal feedback, till exempel en ”high five” eller ”applåd”.
Det kan också vara bra att låta deltagarna själva få beskriva sina upplevelser av övningen, så kallad egenfeedback. Detta kan dock vara svårt för exempelvis deltagare med intellektuell funktionsnedsättning eller autism (ASD), men kan vara bra träning. Försök också att ge feedback för deltagarnas beteende och personliga egenskaper, vilket kan stärka deras självkänsla, till exempel ”vad bra att du hjälper mig att plocka fram bänken” och ”det var snällt av dig att vänta tills Anders klättrat över räcket”.
Exempel på egenfeedback
Ledaren frågar: ”Hur kändes det att rulla i nedförsbacken?”
Deltagaren säger: ”Det kändes härligt att rulla.”
Ledaren frågar: ”Vad hände i magen när du hoppade?”
Deltagaren säger: ”Det pirrade i magen när jag hoppade ner i tjockmattan.
AKK - Alternativ och kompletterande kommunikation
Alternativ och kompletterande kommunikation är ett begrepp som brukar förkortas till AKK och som innebär att vi i vår kommunikation använder bilder och konkreta föremål eller andra sätt att förstärka det vi vill förmedla. AKK kan delas in i tre grupper:
AKK som uttrycksmedel – det är mitt enda sätt att uttrycka mig.
AKK som komplement – det kompletterar mina ord när dessa inte räcker till.
AKK som alternativ – jag ersätter delar av mina ord.
I praktiken spelar det inte så stor roll av vilken anledning en deltagare behöver AKK. Det viktiga är att du som ledare är medveten om att behovet kan växla över tid och från situation till situation. Ju bättre du blir på att använda dig av AKK desto fler uttryckssätt kommer du att ha för att nå fram till dina deltagare.
I AKK ingår flera olika delar:
Manuell och kroppsnära AKK
Innefattar dina naturliga kroppsrörelser och mimik liksom ljud och signaler som du gör utan hjälpmedel. Här ingår också tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) vilket vi beskriver separat längre fram.
Grafisk AKK
Innefattar föremål, bilder och symboler som kan användas för att förstärka och komplettera språket. Bilderna kan användas exempelvis för att ge instruktioner men också som hjälp för att komma ihåg saker. I den här gruppen ingår flera olika typer av bilder.
Bokstäver/skriftspråk som kan användas av en som kan läsa och skriva men inte tala.
Bliss som är ett språk uppbyggt av symboler och som kan användas av personer som saknar tal, ofta i kombination med rörelsenedsättning. Kommunikationen sker genom att peka på en symbolkarta med exempelvis hand, lampa eller dator. Ju bättre språkförståelse desto mer avancerad kommunikation kan ske med hjälp av Bliss.
Piktogram är enkla grafiska bilder, vita och svarta, som kan användas istället för skrift. De fungerar som kom ihåg och är extra bra för personer på låg språknivå.
Bilder kan användas på många olika sätt och kan vara ritade eller exempelvis foton. Det viktiga är att bilderna verkligen hjälper din deltagare att förstå eller komma ihåg. I en gympasal kan foton av redskapen och övningar vara till hjälp. Det finns olika program för bildstöd där ett av de vanligast är Widget.
Konkreta föremål ingår också i den här gruppen av AKK. När det är möjligt underlättar det kommunikationen om du tar fram och visar redskapet du pratar om.
Exempel:
För dig som är ledare i en gympagrupp kan det lättaste sättet att börja använda grafisk AKK vara att du använder foton. Du kan också göra enkla illustrationer av till exempel redskap. Det viktiga är att du använder samma illustrationer eller foton varje gång och att varje bild har en innebörd. Det är då du och dina deltagare verkligen får hjälp av AKK.
Du hittar förslag på AKK och annat stödmaterial på gymnastik.se
TAKK – Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation
TAKK är en metod för att stödja din kommunikation. Det är inte samma sak som det svenska teckenspråket men det finns stora likheter dem emellan. Du använder TAKK till alla individer där du vill förstärka din kommunikation. I TAKK tecknar man inte hela meningar utan förstärker de viktiga orden. Tex i meningen ”Kom alla för nu är det samling”. Här tecknar man orden Kom – Samling.
I verksamhet där deltagarna har funktionsnedsättningar kommer de ha olika stort behov av tecken och bildstöd. Om du som ledare tar för vana att alltid använda bilder och tecken för att understryka det du säger kommer du att öka möjligheten för fler att förstå. Då kommer deltagarna ha lättare att göra de övningar du planerat för samtidigt som de på köpet tränar sin språkförståelse.
