Gymnastikförbundets värdegrund

Att vara ledare i en grupp för personer med funktionsnedsättningar är roligt, utvecklande och stimulerande. Men det innebär även ett stort ansvar och kan många gånger vara utmanande. Olika situationer uppkommer där ledarskapet prövas, frågor ska besvaras och förväntningar hanteras. Det innebär att du som ledare behöver stöd och vägledning i ditt ledaruppdrag samt kunskap om vilka riktlinjer och ramar som du måste förhålla dig till. De riktlinjer du har att förhålla dig till är Gymnastikförbundets värdegrund, utvecklingsmodell och uppförandekod. Tillsammans ger de dig en övergripande vägledning för hur du bör utforma din träning.

Barnkonventionen 

Som ledare inom Svensk Idrott och Svensk Gymnastik måste du vara medveten om att all barn- och ungdomsidrott ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv. Det innebär att alla ledare ska följa FN:s barnkonvention om barns rättigheter. Att utgå ifrån barnrättsperspektivet fungerar också när du har deltagare som är äldre än 18 år. De grundläggande principerna i barnkonventionen är att alla barn har samma värde, att ingen får diskrimineras och att det är barnets bästa som ska ligga till grund för varje beslut som rör barnet. 

För att kunna tillämpa barnkonventionen behöver du som ledare ha kunskap om hur du ska gå tillväga. En bra början är att försöka tydliggöra för dig själv vad dessa riktlinjer betyder för dig och din verksamhet. Det är viktigt att komma ihåg att barnkonventionens principer är en nödvändighet, men också en möjlighet, för att kunna bedriva en utvecklande och rolig verksamhet. 

Barnrättsperspektivet i praktiken: 

• Ha alltid barnets bästa och välmående i fokus. 

• Respektera barnets åsikter och ta dem i beaktande. 

• Se barnets behov och förutsättningar utifrån dess utvecklingsnivå. 

• Barnet har rätt till lek, rekreation och vila. 

Se individen 

Inom Svensk Gymnastik betonar vi att du som ledare ska se individen och att verksamheten ska vara utformad utifrån individernas utvecklingsnivå, förutsättningar och ambitionsnivå. Genom att vårda individernas psykologiska behov, intressera dig för dem och förmedla empati, värme, omtanke och omsorg kommer du att ha goda förutsättningar att skapa en stimulerande miljö där de kan växa och utvecklas. Att bygga en relation med dina deltagare är viktigt och beroende på deras förutsättningar för socialt samspel kan det vara olika lätt för dig som ledare. Det är viktigt att komma ihåg att relationsbyggandet pågår under hela aktiviteten och börjar från det att individerna kommer in i gymnastiksalen. Redan då gäller det att se och höra alla genom ett positivt kroppsspråk och en glad blick som rör sig runt i gymnastiksalen. 

Din inställning och ditt bemötande behöver präglas av att: 

• Se möjligheter istället för hinder. 

• Vara uppmuntrande mot alla deltagare. 

• Kunna alla deltagares namn och persontecken vid behov. 

• Ingenting är omöjligt - det omöjliga kan ta lite längre tid. 

• Alla ska bli sedda, hörda och känna sig betydelsefulla. 

• Ge positiv feedback både till prestation och personliga egenskaper. 

• Anpassa träningen utifrån individernas nivå och förmåga. Våga utmana. 

• Träningen ska vara säker. 

Att ta hänsyn till varje individs behov, förutsättningar och utvecklingsnivå i din planering av träningen kan vara utmanande. En av dina deltagare kanske älskar musik och gärna vill dansa medan en annan deltagare har svårt för höga och oväntade ljud och därför ofta blir stressad av musik. När du planerar och anpassar övningar och aktiviteter är det därför lämpligt att hela tiden ha utgångsläget att du ska kunna erbjuda minst två alternativ på övningen och att alla deltagare ska kunna göra minst en av dessa övningar. 

För att göra individanpassning i dina aktiviteter kan du ha följande fyra frågor att utgå ifrån i din planering: 

• Var befinner sig deltagaren i sin motoriska respektive mentala utveckling? Välj nivån så att vissa övningar behärskas och vissa övningar utmanar så blir mixen lagom. 

• Vilka är deltagarens starka sidor? Utgå från de starka sidorna så blir känslan av att kunna större. 

• Hur skapar du valmöjligheter så att deltagaren får vara delaktig i valet av aktiviteter? Ha i åtanke hur lätt eller svårt det är för just denna deltagare att välja mellan olika alternativ, valet ska vara en möjlighet och inte en belastning. 

• Hur kan du använda assistent/medföljare som stöd på den här övningen? Var tydlig gentemot medföljande vad deras uppgift är så att de inte tar över aktiviteten från deltagaren. 

I filmen ser du ett exempel på individuellt anpassad träning och coachning. 

Uppmuntra utövarens motivation 

Som ledare inom Svensk Gymnastik ska du uppmuntra deltagarens inre motivation. Vi utgår då ifrån ett teoretiskt ramverk, Self-Determination-Theory (SDT), självbestämmandeteorin som har visat sig vara särskilt användbar. 

Enligt SDT har den inre motivationen en helt avgörande betydelse för möjligheten att över tid utveckla olika typer av kompetenser. Utifrån teorin är det tre grundläggande psykologiska behov som behöver främjas för att skapa motivation hos individer: 

• Autonomi – att uppleva valmöjligheter och möjligheter att påverka sin situation. 

• Kompetens – en känsla av att vara effektiv och kunna lösa uppgifter och hantera utmaningar. 

• Tillhörighet – vårt behov av att skapa meningsfulla relationer, att känna omtanke och gemenskap med andra människor. 

Det kan ses som att autonomi, kompetens och tillhörighet är näringsämnen. Alla tre behövs för att människor ska växa och utvecklas och de har stor betydelse för människors hälsa och välbefinnande. Motivation uppstår alltså när dessa tre grundläggande behov är tillfredsställda. Ledarskapet ska därför skapa förutsättningar för individerna att utveckla en stark inre drivkraft. Här är några exempel: 

Skapa autonomi: 

• Flera alternativ på övningar så att varje deltagare själv får välja. 

• Ställ frågor till varje deltagare, ”vad tycker du”? 

• Låt deltagarna vid vissa tillfällen vara med och välja musik, lek eller övning. 

• Låt någon av deltagarna vid vissa tillfällen leda en del av till exempel uppvärmningen. 

• Använd till exempel Följa John som uppvärmning eller nedvarvning, där de som vill får vara med och leda. 

Skapa känslan av kompetens: 

• Positiv förstärkning när deltagarna försöker och gör sitt allra bästa. 

• Highfive eller tummen upp när deltagarna har fullföljt en övning. 

• Beröm och uppskattning för det deltagarna presterar. 

• Beröm och uppskattning för deltagarnas personliga egenskaper. 

• Visa att du som ledare finns där för att hjälpa deltagarna att lära sig svåra saker. 

Skapa samhörighet: 

• Samling och avslut vid varje träningstillfälle. 

• Parövningar och gruppövningar. 

• Försök att skapa en vi-känsla i gruppen. 

Exempel: 

I en gymnastikgrupp fanns en deltagare som älskade musiken från Astrid Lindgrens filmer. När musiken spelades motiverade den till rörelse istället för att vara stillasittande och passiv. Att sätta på Astrid Lindgrens musik och spela den om och om igen, var det lättaste sättet att motivera deltagaren till rörelse och aktivitet. 

Vad som motiverar oss till att göra en rörelse kan ibland vara svårt att förstå, särskilt om den kognitiva förmågan hos deltagaren är nedsatt. Då gäller det att vara uppfinningsrik som ledare och komma på vad som kan tänkas locka deltagaren. Ett knep kan vara att involvera saker deltagaren tycker om. Låt deltagaren välja saker de tycker om och använd dem för att höja motivationen. 

Ibland kan man behöva bryta ner övningar vid inlärning som till exempel om du vill träna på att hoppa, kan första steget vara att göra en knäböj och sedan gå upp på tå. Om du aldrig har känt hur häftigt det är att hoppa kan det vara svårt att motivera träningen till den rörelsen. Genom att använda favoritleksaken eller något annat som gör deltagaren nyfiken kan du få igång lusten till att göra rörelsen du är ute efter. Stå vid en ribbstol och placera leksaken på en låg ribba i ribbstolen. När deltagaren gör knäböj kommer den att se leksaken placerad på den låga ribban. Placera samma, eller en annan leksak, på en högre ribba och träna på att gå upp på tå. När deltagaren klarar övningen med knäböj och stå på tå kan ni prova att sätta leksaken ännu lite högre upp för att se om ni kan få raketfart upp för att se leksaken. Kanske är det då första hoppet sker? 

Anpassa ditt ledarskap 

Det mesta av det vi gått igenom hittills är bra i alla typer av ledarskap oavsett vem du leder. En del kallar det för att vi har ett anpassat ledarskap, men egentligen handlar det om att bemöta och leda varje individ på ett bra sätt. I din ledarroll kommer du hela tiden att utvecklas genom att du möter nya utmaningar för anpassning. 

De allra viktigaste punkterna i ledarskapet: 

• Rutiner, struktur och igenkänning. 

• Kunna vara flexibel och anpassa på plats. 

• Ha engagemang och tålamod. 

• Kunna bryta ner och förenkla övningar och lekar. 

• Vara kreativ och tänka utanför boxen. 

• Kommunicera med enkla ord, korta meningar, kroppsspråk och eventuellt bilder samt stödtecken när du ger instruktioner. 

• Kommunicera med deltagaren i första hand (inte med assistenten/medföljare). 

• Använd positiv förstärkning. 

Rätt förväntningar 

Ingen individ mår bra av att förväntningarna är för höga eller för låga och ju bättre du lär känna dina deltagare desto bättre kommer du att kunna anpassa dina egna förväntningar utifrån vad som är rimligt. En stor del av ledarskapet för personer med funktionsnedsättningar handlar om att du som ledare anpassar övningarna och ditt språk så att de passar för dem som ska delta på aktiviteten. Du kan också behöva hjälpa assistent/medföljare att ha lagom stora förväntningar på deltagaren. 

Sättet att delta i en samling kan skilja sig åt mellan olika individer. För en del känns det bättre att sitta lite utanför ringen och iaktta det som händer. Medan andra gärna är med i ringen, men utan att prata, och för en del är själva samlingen en av gymnastikens höjdpunkter. Det är inte heller troligt att du kan förvänta dig att alla deltagare ska kunna sitta tysta i ring och lyssna under samlingen. 

Exempel 1: 

I en grupp går en deltagare med autism (ASD), han har tränat i gruppen i många år. När han kom till träningen hälsade han på ledarna och därefter klättrade han högst upp i ribbstolen och satt där tyst under samlingen. I början satt han i ribbstolen också under merparten av lektionen. Vartefter åren gick och han utvecklades växte också hans deltagande i gymnastiken. Han klättrade ner från ribbstolen och följde samlingen ståendes vid någon vägg. Han svarade tydligt när hans namn ropades upp. Från väggen förflyttade han sig så småningom till en bänk. Nu deltar han oftast i samlingen, sittandes i ringen med övriga gymnaster. När han inte gör det pysslar han med annat utan att störa. Han svarar på uppropet. Han är glad och han deltar på sitt vis. 

Exempel 2: 

En deltagare vägrade att göra kullerbyttor på träningen och det var lätt att tro att det var kullerbyttan som skrämde deltagaren. Deltagaren ville inte heller hoppa ner från en plint med passning. En uppmärksam ledare kom att tänka på att det kanske inte var övningarna som var problemet, utan att det var risken för beröring när ledarna skulle passa deltagaren som skrämde. När de började träna momenten i kullerbyttan utan att röra vid personen gick det hur bra som helst, och deltagaren fick börja träna på att hoppa utan passning från lägre höjd, vilket gick alldeles utmärkt. 

Exempel på anpassningar: 

• Du tillåter att deltagaren stannar kvar på en station och gör samma övning om och om igen. Även om tanken är att byta station då och då. 

• Deltagaren får hoppa över en station. 

• Det är okej att titta på istället för att göra en övning – ibland behöver deltagaren titta på länge innan man plötsligt börjar delta i övningen 

• Du bryter ner övningarna till ett moment i taget. Ibland kan första momentet vara att känna på hur ett redskap känns innan deltagaren provar att använda det. 

• Att vi utesluter andra stimuli – en ärtpåse på huvudet när vi går balansgång kan störa mer än den gör nytta.